torsdag 15 oktober 2015

Vänj dig vid en ny nivå

Ett nytt nummer av Amelia låg i brevlådan igår! Jag har inte riktigt tid och lust att läsa tidningar egentligen men tog en prenumeration för att få två påslakan med tillhörande kuddar! Jag fick alltså 6 tidningar och två par påslakan för 199 kr! Det tyckte jag var bra. Amelia blev liggande igår men idag, efter lunchen till efter-maten-kaffet rev jag upp plasten och började bläddra. Det är det vanliga - kläder och personer och reklam. Och så kommer en avdelning som handlar om livsstil och stress. Det handlar om kvinnor och deras...våra...livsvillkor. Hur vi ska göra för att må bättre. Det handlar om jämställdhet och löner och äktenskap. Massor av tips levereras. Här är ett:

Vänj dig vid en ny nivå
När du just fått ett nytt krävande jobb kanske du inte kan ha det lika fint hemma som du hade när du var singel och utan barn. Det går at vänja sig vid nya nivåer på saker, för att få mer tid för återhämtning. Prova att ha det lite stökigare ett tag, att inte bry dig om skobergen i hallen och inte ta reda på disken direkt. Snart känns det normalt.

Mmm, singel...utan barn...nytt krävande jobb...Finns det inte ett glapp däremellan? Mellan singellivet och det krävande jobbet. Det vanliga livet med ett vanligt jobb fast med barn. Hur funkar det då? Man kanske inte har lika fint som när man var singel och utan barn då? Eller är det bara det krävande jobbet som ställer till det? Inte övergången från singellivet till barnalivet? Jo, det gör det nog. Det är nog inte bara folk med krävande jobb som har det tufft att sköta hemmet. Jag har svårt att sköta hemmet fast jag är hemmafru. Jag har så många barn att det är ett heltidsjobb i sig att sköta om familjen och hemmet. Med ett jobb skulle jag nog gå under tror jag. Men om man har två eller tre barn då...och ett jobb? Är det lagom? Eller är det jobbigt också? Ska man vänja sig vid en ny nivå då också? Hur länge? Vänjer man sig och blir bättre på att jobba hårdare efter hand? Sen är det så märkligt det där med var nivån ska sänkas. Det är ju inte på jobbet. Det är ju hemma. Förstås. För hemarbetet är ju inte riktigt det riktiga arbetet. Det pågår på jobben, för där får man ju betalt. Där förväntar sig någon att man utför det arbete man får betalt för. Hemma...ja, det är ju bara det egna det gäller... inget viktigt direkt. Där kan man vänja sig vid en ny nivå. Det känns snart normalt. Fast jag tänker att kanske borde det vara mer sunt att strunta i det som är utanför...man kanske skulle vänja sig vid en ny nivå på jobbet för att klara av att sköta om sitt eget...det riktigt riktiga livet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar