måndag 26 oktober 2015

Skogspromenad, minnespromenad...

I lördags gav vi oss ut på en långpromenad. Vi åkte ett par mil till ett ställe där stora delar av min släkt kommer ifrån. Jag har roat mig med att på nätet försökt få reda på så mycket som möjligt om mina förfäder...bara sånt som man lätt kan få reda på, inget avancerat sök alltså...men jag kan konstatera att en del av min släkt kommer från det här stället. Det visste jag ju för min mormor och hennes pappa bodde här i området...men det verkar som om de höll till här länge...rörde sig i små cirklar och syskon och barn blev kvar. I vartenda torp och hus här vet min mamma om vem som har bott och ofta är det vår släkt.
 
I alla fall...vi gick längs en skogsväg och på den vägen finns två torp. Det ena bodde min mammas moster i och i det andra hennes mormor och morfar och alla deras 8 barn samt mormorns mamma. Vi gick den väg mamma och hennes familj cyklade för att komma till sina släktingar. Den väg där min mamma och hennes kusin lekte som barn...Bara en grusväg men det känns ändå märkvärdigt för mig. Svårt att förklara men det känns som om en bit av mig hör hemma här...men det är väl berättelserna kanske. Eller så finns hela kitet i mitt dna. Ibland tror jag det. Pusselbitar som faller på plats. Förklarar vad jag känner och hur jag är.
 Torpen är gamla. De byggdes för skogstorpare och deras familjer. Som bodde här och jobbade som skogshuggare. De hade några kor, en gris och höns. Några hade häst som jobbade i skogen tillsammans med skogshuggaren. De odlade potatis och annat de behövde. Mammorna jobbade hemma. De hade ofta många barn.
Förr pågick livet här. Människor som rörde sig fram och tillbaka. Ljud av hugg i skogarna. Milor som sköttes på höstarna. Djur som betade på ängarna - som inte finns kvar längre - och i skogarna. Barn som gick fram och tillbaka till skolan. Människor som besökte varandra. Gick till affären några kilometer bort...Allt detta är borta. Torpen är sommarstugor. Kringbyggnaderna förfaller. Det krävs nog för mycket pengar och jobb att hålla dem i skick. Det är järnslår framför fönster och dörrar och kamerabevakning. Förr...ingen som låste, ingen som var rädd, barn som rörde sig fritt i mörker, i skogen och vid vatten...
   
 Man ser spår efter det som varit. Rester av vägar och uppfarter in till husen. Gamla bärbuskar och äppelträd, jordkällare och stora slaggstensblock....Murar överallt...stenar som röjts undan och lagt till murar...mossbevuxna och vackra. Så mycket arbete...Förr fanns både staket och stora fina grindar bakom murarna.
 Det var en fin promenad. Vi njöt av den vackra naturen och höstfärgerna och höstluften. Jag tyckte det var roligt att höra mer om gamla tider. Det var roligt att vara tillsammans också...ute i det fria, på vandring. Och så varmt kaffe och varm choklad, bullar och nybakt sockerkaka på slutet...En på alla sätt fin lördag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar