Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 29 april 2020

Coronaspecial 26 - polismetoder

Det fortsätter att komma rapporter om föräldrar som håller sina barn hemma pga coronasmittan. Den här gången handlar det om förskolan. Många föräldrar håller sina barn hemma från denna frivilliga skolform pga oro för att barnen ska bli smittade. I Rinkeby-Kista i Stockholm är frånvaron jättestor. Hela 6 av 10 barn är borta från förskolan. Svt kollar upp det här.

Man intervjuar en förälder som berättar om att hon tagit hem sitt barn pga att man inte riktigt vet hur smittan fungerar. Svt bekymrar sig. "Hur går det i vardagen?" och menar antagligen att det är svårt att ta hand om sitt barn när man själv jobbar. Men just den här mamman är föräldraledig med ett annat barn så det går bra. Hon säger att man får vara lite mer pedagogisk bara och vara utomhus mer.

Stockholms stads skolborgarråd berättar att det här är PROBLEMATISKT.  Förskolan är ju så viktig för barnens utveckling. Men hon tror att det kan bero på att förhållandevis många blivit smittade av covid-19 i Rinkeby-Kista. Men det är ingen anledning till oro. Man har vidtagit skärpta rutiner på förskolan. Och nu pågår ett OMFATTANDE ARBETE i att ringa runt föräldrar som har frånvarande barn för att få dem att komma tillbaka. Det ser ut som om man lyckas med det också. Allt fler barn kommer tillbaka.

Det känns lite märkligt på nåt sätt. Varför bryr sig ens överheten om det här? Vad är problemet med att mammor och pappor hellre har sina barn hemma? Det är inte lag på att ha sina barn på förskola (än) så det här borde vara en ickefråga redan innan coronan kom. Och när nu coronan är här borde det vara helt självklart att föräldrar har rätt att tänka själva och agera utifrån sin magkänsla. Det är ju, om man tänker efter, inte helt normalt att vilja skicka iväg sina barn in i en verksamhet där man misstänker eller till och med vet, att smitta pågår. Man kanske inte vill ha hem den smittan till sig själv, sin partner och ev syskon. Vem ska ha rätt att bestämma över sånt? Föräldrarna förstås. Och det har de ju, på pappret, men det finns något PROBLEMATISKT över den fria viljan, över den egna tankeverksamheten. Staten känner starkt att den måste gå in och rätta till, ringa runt, påverka, få undersåtarna att ta reson. Det finns en air av polisstat över det hela.




tisdag 28 april 2020

Könsstereotypa bilder

Av någon anledning hamnade jag på Försäkringskassan förälders facebooksida. Det var intressant. En del inlägg illustreras med fotografier. Det handlar om föräldraskap. Att vara hemma med småbarn samt att vabba står i fokus förstås...eftersom föräkringskassans uppgift är att administrera ersättningen för lagstadgat och godkänt hemmavarande med småbarn samt ersättning för vård av sjukt barn. Jag visste väl redan hur det skulle se ut men det var ändå intressant att se hur mycket propaganda myndigheten ägnar sig åt. Det finns en klar övervikt av fotografier som föreställer män och småbarn. Det fanns hela 37 bilder av män och småbarn medan kvinnor och småbarn bara fick vara med på 17 stycken. Man tror kanske att bara folk får se tillräckligt många bilder av pappor som är hemma med barn så kommer man förändra inställning. Kanske är det så. Jag tycker i alla fall att det är sorgligt att tänka på att mammor...vi som väntar och föder och ammar barn och därmed knyter en viss sorts band till småbarnen ska trumfas i att det är någon slags delalikatävling och att bilden av pappa-barn ska manglas ut i en mer än dubbelt så stor dos för att påverka oss till att tona ner moderskapet ytterligare.

Men egentligen spelar det väl ingen roll kanske...förälder-barn-kontakt är ju bara något man ska ägna sig åt i ett drygt år på heltid (plus under vabdagar) och sen på helger, kvällar och ev lov...och där är det ju jämställt...lika många skedar till mamma och pappa. Det har blivit nästan lite könsstereotypt...könen är stereotypiskt lika.

17 bilder

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.Ingen fotobeskrivning tillgänglig.Bilden kan innehålla: 1 person, som lerBilden kan innehålla: 1 person, som lerIngen fotobeskrivning tillgänglig.Bilden kan innehålla: 3 personer, personer som lerBilden kan innehålla: 3 personer, personer som ler, text där det står ”BABIKAO MEDJENNIFEROCHJULIA Försäkringskassan”Bilden kan innehålla: 1 personBilden kan innehålla: 2 personerBilden kan innehålla: 1 person, text där det står ”e-leg”Bilden kan innehålla: 1 person, som ler, sover, bebis och närbildBilden kan innehålla: teckningBilden kan innehålla: 1 person, som ler, barn och inomhusBilden kan innehålla: 1 person, sitterBilden kan innehålla: 1 person, sitter och tabellBilden kan innehålla: 2 personer, inomhus, text där det står ”100”Bilden kan innehålla: 1 person, äter, sitter, barn och inomhus





37 bilder


Ingen fotobeskrivning tillgänglig.Ingen fotobeskrivning tillgänglig.Bilden kan innehålla: en eller flera personer, skor, utomhus och naturBilden kan innehålla: text där det står ”BARNLEDIG PAPPA!”Bilden kan innehålla: 2 personerBilden kan innehålla: 2 personerBilden kan innehålla: 2 personerBilden kan innehålla: 2 personerBilden kan innehålla: 2 personerBilden kan innehålla: 1 personBilden kan innehålla: 2 personerIngen fotobeskrivning tillgänglig.Bilden kan innehålla: 1 person, sitter, telefon, närbild och inomhusBilden kan innehålla: 2 personer, personer som äter, personer som sitter, barn, mat och inomhusBilden kan innehålla: 2 personer, personer som sitter och barnBilden kan innehålla: 1 person, sitter och inomhusBilden kan innehålla: 1 person, som ler, träd, utomhus och naturBilden kan innehålla: 1 person, utomhusIngen fotobeskrivning tillgänglig.Bilden kan innehålla: 2 personer, personer som sitterBilden kan innehålla: 1 person, skäggBilden kan innehålla: 1 person, utomhusBilden kan innehålla: 2 personer, personer som sitterIngen fotobeskrivning tillgänglig.Bilden kan innehålla: 1 personBilden kan innehålla: 2 personer, text där det står ”1000 1000”Bilden kan innehålla: 2 personer, skägg, barn och utomhusBilden kan innehålla: 1 personBilden kan innehålla: 1 person, skor och utomhusBilden kan innehålla: 2 personerIngen fotobeskrivning tillgänglig.Bilden kan innehålla: 1 personBilden kan innehålla: 2 personer, personer som sitter och textBilden kan innehålla: 1 person, skor, träd, barn, utomhus och naturBilden kan innehålla: 1 person, sitter och barnBilden kan innehålla: 1 person, sover, bebis, närbild och textBilden kan innehålla: 2 personer, personer som sitter och utomhus

måndag 27 april 2020

Coronaspecial 25 - dubbelsanning...

Det rapporteras om att distansundervisningen kommer att bli dyrt för Sverige på sikt. Man har i Norge räknat ut att varje dag skolan är stängd och ersatt med distansundervisning kommer att leda till en kostnad på 1,6 miljarder svenska kronor. Alltså per dag. Det blir ju inte lika dyrt i Sverige förstås eftersom vi bara stängt gymnasieskolorna. Och gymnasieeleverna är förmodligen bättre på att jobba självständigt än yngre barn. Men...de äldre påverkas också minsann. De får nämligen mindre träning i SOCIAL INTERAKTION, vilket är mycket viktigt för hur det går senare i livet. Och OM en del elever klarar gymnasiet sämre än förut kommer kommuner, regioner och stat vara tvungen att betala för detta i decennier.

Som det ser ut nu är det av 100 000 elever som börjar gymnasiet 25 % som hoppar av eller lämnar skolan med ofullständiga betyg. Av dessa hamnar 50 % i utanförskap. Detta är dyrt. De bidrar inte ekonomiskt och måste försörjas. Och de behöver insatser i form av vård och kanske tom kriminalvård. Detta kostar 260 miljarder kr per årskull.

De norska forskarna har räknat fram att den största delen av kostnaden, drygt 1,4 miljarder kr per förlorad skoldag, är den sammanlagda förväntade minskningen av livsinkomsten för dem som går miste om utbildning. Om man lär sig mindre, kommer man att tjäna mindre pengar under yrkeslivet. Distansundervisningen som ges hjälper inte. Det är något som går förlorat när man inte har traditionell undervisning. En svensk forskare håller med. Något går förlorat. De rent kognitiva bitarna, de kunskapsmässiga, funkar dock bra...men det är den där träningen i social interaktion. Den går förlorad när man studerar på distans. Och det är tydligen så känsligt att bara ett par tre månaders distansundervisning är rena katastrofen. De stackars barnen kommer att bli låglönejobbare hela bunten i framtiden får man anta. De sociala bitarna är VÄLDIGT VIKTIGA för hur man klarar sig senare i livet.

Sen är det ju det där med föräldrarnas produktivitet. Den sjunker förstås när föräldrar måste vara hemma med småbarnen. Och det är väl därför vi inte har stängt några förskolor och grundskolor här i arbetsmecka antar jag. Man har räknat ut att varje dag tappar man i produktivitet i Norge 250 miljoner kronor.

Sverige har vi redan problem verkar det som. En forskare har räknat ut kostnaden av dessa problem. Varje år börjar 100 000 elever i gymnasiet. Av dem hoppar en fjärdedel av eller misslyckas med att få godkända betyg. Av denna fjärdedel hamnar 50 % i utanförskap. De kostar ca 260 miljarder kronor - per årskull. Och nu när coronakrisen är här och gymnasieeleverna distansundervisas...ja, då kan ni tänka er...kostnaden kommer att öka rejält. Men det går att lösa. Treorna som har problem kan få gå i skola hela eller en del av sommaren. Ettorna och tvåorna kan i ett eller två år få längre skoldagar, få lovskola, längre terminer och extrastöd. Man får hoppas att man får med lärarna på tåget bara...först distansundervisning och sen jobba på sin normalt sett lediga tid. Men det är bara en liten detalj förstås.

Nåt som är lite konstigt är att ansökningarna till högskolan ökar. De ökar inom många olika utbildningar...lärare, läkare, sjuksköterskor, ingenjörer...Trots kunskapstappet som just nu pågår verkar många unga människor känna ett driv och en lust att läsa. Kanske tänker de också på att det blir svårare att få jobb på sommaren och under ett ev sabbatsår och då blir lusten att läsa större. Eller så för krisen med sig någon slags ny optimism. Om många av dessa blivande universitets- och högskolestudenter lyckas med sina studier får man hoppas att deras förväntade livslön ökar. Den borde väl det.

Något annat som är lite märkligt är att det helt plötsligt går att snabbutbilda folk. Massor av människor får chansen att utbilda sig inom vården på några veckor för att kunna hjälpa till nu i kristider. Det är konstigt att det går...det låter omöjligt när man tänker på det. I vanliga skolan går det inte att göra något fort. En undersköterska måste gå i skolan i 3 år för att vara fullärd i vanliga fall. Men det går tydligen att jobba in godtagbar kompetens lite eller mycket snabbare.

Så sanningen är dunkel...det spretar åt olika håll...den som lever får se











Coronaspecial 24 - de där som inte smittar...

...eller smittas...ja, de kan visst både smitta och smittas verkar det som. Barnen alltså. I Norge gjorde man en smittspårning efter att en ung vuxen konstaterats smittad. Flera av de som testades var barn på olika förskolor men också unga vuxna på grundskolor. De testade hade inga eller få symtom och ingen av dem var allvarligt sjuk. Tydligen kommer kommunen att kontakta föräldrarna till de aktuella barnen och personalen men man säger också att risken för ytterligare infektion är låg. Ok, då vet man alltså att barn kan bli smittade...big deal om de inte blir sjuka...men det verkar ju också som att de kan smitta andra...ändå säger man att risken för ytterligare infektion är låg. Vad menas med det?






Coronaspecial 23 - friskare

Det verkar som om det kan ha sina fördelar med en pandemi...på radion rapporterade man att personalen på en förskola blivit mycket friskare den här våren! Och det verkar bero på att föräldrarna håller sina barn hemma längre vid sjukdom...tills de är friska! Innan pandemin var det enligt förskolläraren som intervjuades normaliserat att lämna sjuka barn på förskolan eftersom man känner att man i första hand måste sköta jobbet. Och det låter ju bra...att personalen blir friskare! Nåt man inte säger är om det är bra för barnen också...men det skulle ju kunna tänkas att det är på det sättet.

fredag 24 april 2020

Coronaspecial 22 - hemligheter

Nåt som jag tänkt på är det där med rapporteringen om corona. Man får reda på hur det är i Stockholm och Göteborg och Malmö och så där. Men här ute i landet...där jag bor...där är det tyst. Man hör folk man känner berätta om att de vet nån som ligger på sjukhus...att nån satts i karantän efter att ha testats positivt...nån som varit väldigt sjuk men kan fortsätta vara hemma...Så jag inser att coronat finns här i vår lilla stad. Men det rapporteras inget i lokaltidningen...det meddelas ingenting på kommunens hemsida...och på lasarettets hemsida finns en gammal nyhet om nån som varit på ett ställe där nån hade corona och som kanske ev tagit med det hem hit...från mars. Inget mer. Det är tyst. Undrar varför det är så? Varför ska vi inte veta hur många som är sjuka här i stan? Hur många som ligger inlagda? Om det finns på sjukhemmen? Och undrar om det är lika dålig rapportering på alla andra småorter? Och varför är det så? Är det för att vi inte ska bli rädda? Inte ska börja fundera på att ta hem våra barn från skolan? Inte gå hem och jobba hemifrån? Är agendan att vi ska hållas i okunskap?

Coronaspecial 21 - skolplikten framför allt

Föräldrar är ena riktiga bråkstakar. Obstinata verkar det som. Det skrivs lite här och där om att barn hålls hemma trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att barn inte bör vara hemma, inte kan bli smittade och inte smittar andra. Nu senast är det en skola utanför Stockholm som det rapporteras om.  Där hade man problem med obstinata föräldrar som höll sina barn hemma före påsk. Men sen blev det lite bättre...förutom när det gäller ett antal elever. Och deras föräldrar går helt öppet ut och deklarerar att deras barn är friska men att de hålls hemma för att man inte litar på smittskyddsmyndigheternas rekommendationer. De har alltså inte vett nog att ljuga. De berättar att de vill skydda sina barn från smitta eller ev skydda andra från att bli smittade av dem.

De här föräldrarna är så bortskämda att de dessutom förväntar sig att få distansundervisning till sina barn. Detta gör att barnen hamnar i stora svårigheter.  Skolledningen har skickat ut ett brev till vårdnadshavarna som klargör att barnen bryter skolplikten och kan få böter av den anledningen. Vissa föräldrar har reagerat starkt.

Skolledningen säger att trots att folk kan ha olika åsikter om folkhälsomyndighetens rekommendationer men det som gäller är SKOLPLIKTEN. Friska barn ska vara i skolan.

Skolverkets generaldirektör har samma åsikt. Friska barn ska vara i skolan. Och om friska barn hålls hemma kan de inte förvänta sig distansundervisning. Distansundervisning är inte tillåtet på en öppen skola. Anledning: skolan är inget smörgåsbord.

En mattelärare får uttala sig också. Hon säger att det finns elever som hållits hemma utan tydlig orsak. De eleverna kan få det tufft att klara betygen. Föräldrarna har försämrat chansen för sina egna barn att klara skolan. Hon kan dock förstå att vissa föräldrar är oroliga. Hon är själv orolig för sin dotter som har astma och allergi. Inte för att hon skulle drömma om att hålla henne hemma. SKOLPLIKTEN FRAMFÖR ALLT.

Den här matteläraren har fått frågor om distansundervisning. Och hon beskriver föräldrarna på den här skolan som krävande. Hon säger att lärare inte kan förväntas att serva elever som är hemma.

Efter hotbrevet som skolan sände ut till föräldrarna till de hemmavarande barnen tog fler reson och skickade sina barn till skolan. Och förvaltningschefen säger att om man är sjuk ska man förstås få hem arbetsuppgifter. Men ingen distansundervisning.

Ja, så ligger det till. Skolan är helig. Det är där det sker. Kyrkoplikten har ersatts av skolplikt. Det är i skolans lokaler barnen fostras till rättrogna medborgare. Det är inte kunskaperna det hänger på. För om det vore det skulle man inte behöva snacka om att lärare förväntas distansundervisa barn som är borta...det skulle räcka för den där matteläraren att berätta för eleverna och föräldrarna om vilka sidor som räknades i skolan. Det behövs ingen distansundervisning för det. Samma sak i de andra ämnena. Det räcker med att berätta vilken text som ska läsas, vilka frågor som ska svaras på osv. Jag har sett distansundervisning in action. Jag kan tala om att det är väldigt mycket snack och väldigt liten verkstad. Det mesta som sägs skulle lätt kunna skalas bort och så kunde det bli en uppgift kvar som ska utföras. Och den uppgiften skulle kunna meddelas mycket lätt genom de digitala kanalerna vi numera har till förfogande. Men nu låtsas man att det händer något alldeles extra fantastiskt i skolan som bara kan ske där och ingen annanstans. Och det är därför barnen måste vara i skolbyggnaderna till varje pris.

Coronaspecial 20 - den där skolplikten


Nu i Coronatider ställs det på sin spets...skolplikten. Vi måste skicka våra barn till lokalen skolan. Punkt. I de flesta andra länder är det inte så. Där hänger det inte på lokalen utan på innehållet. Man har läroplikt istället för närvaroplikt.

Men nu är det många föräldrar som håller sina barn hemma. De säger att det är pga av oro inför viruset. Och så kan det vara. Men det kan ju också bero på en allmän oro, ett missnöje...med den kvalitet skolan håller. Man vet inte. Men man vet att det inte är bra. Grundskolebarnen måste till skolan. Punkt. Något annat är inte acceptabelt. Inte tillåtet. Det ses inte med blida ögon. Virus eller inte.
Man hör talas om rektorer som anmäler barn som är hemma från skolan till synes olovandes till socialen. Man hör talas om brev som skickas hem till föräldrar där allvaret om skolplikten inskärps i föräldrarna.

Man hör också talas om föräldrar som agerar på eget bevåg.

Senast i går poppade Jimmie Åkesson upp. Han har hållit sin son hemma i hela två veckor...trotsat skolplikten. Visserligen var skolan informerad och hade flaggat för att det var helt ok och uppgifter hade lämnats hem. Nu är sonen tillbaka i skolan igen sedan några veckor. Jimmie tycker dock att det ska vara möjligt att hålla sina barn hemma. Han tycker, hör och häpna, att det måste finnas en flexibilitet i skolplikten i åtminstone såna här coronasituationer.

Idag kan man läsa om en mamma med astma som håller sina tre barn hemma. Hon är orolig för sin egen skull men också för barnen. Nu riskerar hon att få en orosanmälan på sig eftersom hon bryter mot skolplikten. Reportern frågar också om barnen inte saknar sina kompisar. Skolchefen säger att det inte räcker med att en förälder är orolig för viruset. Skolplikten gäller. Möjligheterna för hemundervisning är mycket begränsade.

I dag kan man också läsa att vårdnadshavare (eller föräldrar som det också kan heta) har velat hålla sina barn hemma pga coronaviruset. Men detta är som sagt ett brott...mot skolplikten. Skolchefen förstår att det kan finnas en oro men ändå...det är mycket viktigt att grundskolan hålls öppen. Hon förstår också att det inte är av illvilja att föräldrar håller barnen hemma. Men det är ändå fel. En dialog måste till. Vissa har tagit reson. Andra har varit svårare att nå fram till.

I Ica Kuriren nappar man på ämnet. Karantänen som vissa vuxna är utsatta för kopplas till att hemskolade barn på tex Åland också är satta i karantän...en ständig karantän. Och så handlar det alltså om hemskolning. Hemskolande föräldrar får uttala sig. En skolforskare berättar att det inte finns någon välgjord forskning som visar att hemundervisning är sämre för elevernas lärande, inte heller någon som visar att den är bättre. Och så handlar det om att det finns enstaka fall där föräldrarna hemskolar utan tillstånd. Och det är ingen bra idé säger undervisningsrådet på Skolverket.

Det är det vanliga som framkommer...det är inte ämneskunskaperna som är fokus utan andra saker...sociala färdigheter samt värderingsfostran. Det är farligt om barn inte indoktrineras i skolan och blir likriktade verkar man anse.

Anna Ekström fyller på...hon får frågan om skolplikten inte blivit omodern. Lite konstigt är det väl att fråga på det sättet...skolplikten har ju bara funnits i 9 år än så länge. Innan dess gick det att hemskola i Sverige. Det verkar som om det funkade då också. På något sätt. Befolkningen var lydig och värdegrundsanpassad då också tror jag. Men Anna tycker att skolplikten är modernare än någonsin. Det handlar om att grunden för skolan ska vara kunskap och bildning. Som tex att man säkerställer att barnen får lära sig att dansa på idrottslektionerna. 

Den svenska modellen ligger fast. Barn från 1 års ålder och fram till vuxen ålder skall icke vara hemma. De skall fostras på institution. Det är livsviktigt att varenda unge kommer med. Inte en ensa parvel får slippa mellan maskorna. Till och med i coronatider är det av yttersta vikt att vidmakthålla ordningen så att ingen får nya subversiva idéer på hjärnan. Ordnung muss sein.

onsdag 22 april 2020

Hemmafruspaning...uttråkad

Jag har fått en hög Svensk Damtidning. Det är rolig läsning. Tidningen är som en provkarta av alla de värderingar en riktig kvinna bör hålla sig med nuförtiden. 

Idag läste jag om Bathina. Hon är en sån där superwoman. Snygg och smal och lyckad och tre barn och rik make och fint umgänge och allt det där...men nån riktig överklassdonna det är hon inte. För hon arbetar som en hel karl. Vill inte hänga på gymmet och luncha med andra ladies. Och verkligen inte ta hand om barnen när de kommer hem från skolan. Får då skulle hon bli uttråkad. Det fattar väl vem som helst. 
Ja, det är trist att vara med barnen. Ta hand om dem är väl inge kul. Man får förmoda att någon annan tar hand om dem åt henne. Nån som förhoppningsvis tycker att det är lite kul. Vi andra...vi vanliga...mellanklassdonnor och underklassdonnor...ja, för oss ska det inte spela nån som helst roll om vi skulle bli uttråkade av att ta hand om ungarna efter skolan. För vi får inte. Eller ska inte. Vi gör det inte i alla fall. Barna har ju fritids eller får va ensamma hemma. Och det tycker vi kanske är kul. Vad vet ja. Det är inte intressant i sammanhanget. Men det är intressant ändå att alla svenska donnor ändå fått det på ungefär samma sätt. Vissa vill inte ta hand om sina ungar och andra får inte. I den bästa av världar blir det bra på vilket sätt. Slutresultatet är det samma.

Sanningar...

Det har forskats igen. Den här gången har två utlänningar forskat fram att maxtaxereformen...vilken gjorde att allt fler småbarn började i förskolan...ledde till att barnens fysiska och psykiska hälsa i lågstadieåldern förbättrades.

Maxtaxereformen gjorde så att andelen barn som gick i förskola ökade från ca 70 till 85 %.

Den kortsiktiga effekten blev att infektionsrisken bland småbarnen (2-3) år ökade. Men på lågstadiet blev förskolebarnen friskare än de barn som inte gått i förskola.

Men det allra bästa är att barnens psykiska hälsa blev bättre. Barnen fick färre sociala och beteendemässiga störningar om de hade gått på förskola än inte. Och effekterna är entydiga och stora.

Nåt som är bra, förutom då att barnen blir så mycket friskare på alla sätt och vis, är att sjukvården kommer att avlastas...eftersom folk kommer att bli friskare tack vare ökat förskoledeltagande! Jippi!

Vi lever i den bästa av världar. Amen på det.

Med forskning kan man visa allt. Det är det som är så bra. Man kan alltid bevisa det man vill bevisa.

Genom lite forskning på nätet kan jag visa på att:

- Allt fler barn och unga rapporterar psykisk ohälsa. Sedan mitten av 1980-talet har andelen unga som uppger att de har återkommande psykosomatiska symptom fördubblats och nästan hälften av 15åringarna har denna typ av  besvär. Ja, det är nåt som har forskat fram på nåt sätt.

- Antalet barn och unga som diagnostiseras med adhd och autism har ökat. Det har ökat i hela landet men i Stockholms län rapporterade man för 3 år sen om att de som vårdas inom landstinget hade mer än fördubblats. Från 2011 - 2016 hade antalet unga som vårdats för adhd gått från ca 8000 till 20 000.

- Övervikt och fetma har ökat bland barnen i Sverige. Det rapporterar Folkhälsomyndigheten om. Det har skett mer än en fördubbling av andelen barn med övervikt eller fetma mellan läsåren 1989/90 och 2017/18. Det är ju lite konstigt egentligen eftersom barnen äter en stor del av dagens kost i förskola/skola. Men kanske hade barnen varit ännu fetare om de varit hemma mer. Man vet inte.

- En snabbscanning på en internetsajt för förskolepersonal ger mig inte några direkta positiva intryck av förskolan. Det skrivs om att barngrupper på 21 barn (3-6 år gamla) på 3 personal (som inte är där hela dagarna på samma gång) är helt normalt. Nån annan skriver om en jätteförskola där det går 8 barn per pedagog. En tredje om gårdagen när hen hade hand om 28 småbarn tillsammans med 1,5 pedagog till.

Ja, ni ser. Lite snabb hobbyforskning en onsdagsmorgon kan visa på en annan bild. Och lite sunt förnuft på det så...då kan bilden lätt bli en annan.

tisdag 21 april 2020

Coronaspecial 19 - die dumme...föräldrarna

Det är en del skriverier om hur det blir för föräldrarna och barnen när barna inte får gå till skolan. Nu senast läste jag en krönika av Emma Bouvin. Rubriken är kaxig. "Om min sons lärare klarar av 26 sexåringar bör väl jag kunna hantera en enda". Men det gör hon inte. Hon klarar inte av att undervisa sin sexåring hemma. Det är för svårt.

Hon tänker först att det är piece of cake och kommer fram till att struktur är viktigt. Hennes make har inget att bidra med. Han tycker att sonen kan städa på sitt rum till att börja med. (Och varför inte egentligen...lära sig städa sitter aldrig i vägen). Men Emma väljer att gå i gång med skoluppgifterna. Hon väljer en som är lätt att förklara. Sonen ska skriva siffrorna 1-10 fem ggr var på ett papper. Av någon anledning sitter sonen på annan plats än modern och när han återvänder med sina siffror är de åt fel håll. Han blir återigen ivägskickad. (varför?) Återkommer och allt är fortfarande bakochfram.

Och då förstår Emma vad svårt det är. Hon har inte fattat att barn måste träna på att skriva siffrorna åt rätt håll. Hon trodde att det kom av sig själv. Frågan är förstås varför inte lärarna i skolan har lärt ut hur siffrorna ska skrivas? Varför har de inte tränat där så att barnen vet hur det ska vara innan man skickar hem en läxa? Eller varför är inte läxan utformad så att det är helt uppenbart för barnet hur siffrorna ska skrivas? Men det kommer Emma på...hon skriver ner siffrorna på ett papper så att sonen ska kunna härma dem! Bravo!

Nästa uppgift handlar om att skriva bokstaven g. Ett stort G över ett halvt papper och ett litet g över den andra halvan. Det tar bara en halv minut. Och det blev inte bra heller. Stora G är för stort och lilla g för litet. Jaha, återigen tänker jag att uppgiften är felkonstruerad för någon som inte ännu lärt sig forma bokstäverna och ännu inte kan styra handen tillräckligt bra för att på egen hand forma bokstäverna tillräckligt stora. Det var därför man hade hjälplinjer förr. Och det var därför man lät eleverna fylla i bokstäverna många gånger först. Men det tror jag faktiskt inte ens att lärarna minns längre.

I alla fall...mamman känner sig frustrerad. Så frustrerad att hon skriker obscena ord inom sig. Men hon döljer det. Hon ger sonen enkla minustal på ett papper istället. Han skriver siffrorna åt fel håll. Och då funderar jag...spelar det i nuläget...när man ä 6 år gammal...egentligen någon speciell roll? Kan man inte tänka att det kommer att gå över med idog träning. Alla barn i början heter det väl.

Mamma slås i alla fall av att lärare är hjältar. Hon ser ju själv att när hon försöker vara lärare åt bara ett enda barn så misslyckas hon kapitalt. Förskollärare och barnskötare förtjänar också att hyllas. Varje dag! Och särskilt nu!

Och så kommer ett (groteskt) exempel. Mamma Emma har följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte träffat sina föräldrar på flera veckor. Men hon lämnar glatt sin treåriga dotter till förskolan varje dag...till en pedagog som är äldre än de där morföräldrarna. Och hon är underbar...hon sjunger sånger, ler och tvättar små barnahänder. Hon kramar dottern. Håller ingen distans. Och det allra mest fantastiska är att när Emma hämtar sin dotter på eftermiddagarna känner hon det...doften av pedagogens parfym. Det doftar tryggt.

Det är väl så att man kan gråta...att man så villigt lämnar sin lilla unge till en pedagog äldre än barnets mormor...istället för att hålla barnet hemma så att det inte blir smittat och så att det alltså kan få fortsätta träffa sin egen mormor. Hon kanske också doftar trygghet? Kanske till och med mamma doftar trygghet. Kanske kan mamma tvätta små barnhänder, sjunga sånger och allt det där? Precis som mamma nog faktiskt kan undervisa en liten sexåring utan några större problem om hon bara tänker efter lite. Och får träna. Man kommer långt med träning vet ni. Men det är inget som föresvävar de hippa stockholmsföräldrarna. Ibland tror jag faktiskt att de bara är jäkligt bortskämda. Det är därför de berömmer pedagogerna så väldigt...så där som man gör med tjänstefolk. Vad du är duktig? Och så kan man fortsätta vräka över sitt ansvar på andra.

Men det är som det är...det här är den svenska modellen...återigen har vi fått den serverad för oss...föräldrar är för okunniga och inkapabla för att klara av att ta hand om sina egna barn...pedagoger ska det va! Tralala! De klarar skivan.




Hönor!

Det går en hel del bra tv-serier för tillfället...för många känns det som ibland! Just nu ser vi på:

La Casa de Papel
The Plot of America
Homeland
Ms America
Deutschland 86

Mina händer gillar att ha nåt att greja med när jag tittar på tv...det känns trevligt att sticka eller virka på något...vantar, en tröja eller nåt...nu har det blivit påskhönor! Skulle ha ett par tre stycken tänkte jag till påskafton...men det var svårt att sluta...de var roliga att göra och rätt söta också! 
Mönstret hittade jag i Ica Kuriren! 

måndag 20 april 2020

Coronaspecial 18 - sötsliskig sörja


Då och då poppar det upp nån krönika om den fantastiska förskolan. Den går alltid ut på samma sak. Att man ska hylla förskolepedagogerna eftersom de är så fantastiska som orkar med barnen. Föräldrarna gör det ju inte. Den här gången poppade den typiska krönikan upp i coronatappning. En kändispappa skriver. Han har sin 6-åriga son hemma från skolan när han själv tänker arbeta. Och det går inte alls. Det blir panik. Och han insåg då, i denna panik, att pedagoger på skolor och förskolor förtjänar börs-VD-löner. De ska nämligen både hantera barnen men också jobbiga föräldrar.

Nu är kändispappan livrädd att grundskolorna ska stängas. Om så sker kommer den här kändispappan, och han påstår att de flesta föräldrar känner som honom, få en mental kollaps. Varför? Jo, därför att ha sina älskade telningar intill sig hela dagarna är en mildare form av tortyr. Sommarloven som på vissa sätt är ljuvliga är ändå egentligen bara en väntan på att förskolor och skolor ska öppna igen. Att lämna barnen efter sommarlovet är underbart...det är som att äntligen kunna andas igen.

Krönikan är förstås skriven som en sån där rolig berättelse...det är ironi...jag fattar. Men ändå...tanken med den, och alla andra såna här kändiskrönikor...är att man ska känna igen sig. Man ska skratta lite och hålla med...man älskar sina barn...det är inte det liksom...men man vill inte ta hand om dem...inte vara ihop med dem för mycket.

Krönikan kan ses som ett tecken i tiden. Så här har föräldraskapet blivit. Obefintligt. Man vill skaffa barn men inte ta hand om dem. Och så rättfärdigar man sin känsla med att det finns ju ändå så fantaaaastiskt duktiga barnpedagoger. Får inte de ordet er att spy en smula? Vad är det liksom...en barnpedagog...pedagog betyder väl nåt med barn så det blir lite mycket barn i det hela...ja, så egentligen passar det ju bra. För mycket barn blir det i förskolan. Medan en förälder får pina sig (eller njuta) av sina ett, två eller tre (vanligtvis) barn på allvar några år måste barnpedagogerna ta hand om horder av dem...i hela sitt yrkesverksamma liv (om de inte hoppar av...och det verkar finnas en hel del avhoppare däreute). Och det är inte samma barn hela tiden förstås...utan de avlöser varandra...de blir för stora, slussas vidare i systemet, ersätts av andra lite yngre...i en oändlighetsslinga. Argumenten som förs fram i de här krönikorna är därför helt outgrundliga. VARFÖR skulle en förälder tycka att det var en mild form av tortyr att ta hand om sina barn i några år på heltid och sedan på deltid, följa dem i sin utveckling, vara med, få lära känna dem på allvar, lära känna sig själv på kuppen....MEDAN det är helt ok, till och med ett fantastiskt jobb som man ofta brukar påstå att man brinner för...att ta hand om många, många barn i exakt samma ålder i 30-40 år? Hur går det i hop sig?

Det gör det inte. Förstås. Men ändå fortsätter de här flosklerna att få strömma ut då och då som en sötsliskig sörja.







Hemmafruspaning!

Bläddrar i en Svensk Damtidning. Det är det vanliga...kändisar, kungligheter, mingel...och så ett reportage. Det är nån serie om svenskar i Schweiz. Jag fastnar för artikeln, läser den ordentligt istället för att bara slöläsa. Det är fascinerande. Det handlar om en svensk kvinna som stormtrivs i Schweiz. Det är så härligt att bo där. Men en sak är trist. Mammorna till hennes barns skolkamrater är hemmafruar. Nästan inga jobbar. Den här svenska mamman tycker att det är hemskt. Hon skulle ALDRIG kunna bli hemmafru. Och hon vill verkligen inte att hennes döttrar ska bli det. Det är bara för hemskt. Nä, hon vill vara med och påverka. Och hur gör hon det då? Genom att jobba hemifrån, via webben...sälja svensk mat på nåt sätt. Ok, ja, för mig låter det lite som om hon vore nån slags hemmafru...fast en som skaffat sig en födkrok.