Man har gjort beräkningar på hur stora snittgrupperna i förskolan är. Igen. Och det visade sig att gruppstorlekarna har sjunkit...nu består en snittgrupp av 15 barn. Men det finns också grupper som är så stora som 22-24 barn. Förskollärare berättar att statistiken inte stämmer. Det handlar om att barngrupperna alltid är mindre på hösten (när mätningen gjordes) än på våren och att barngrupper ofta slås samman under stora delar av dagen och då blir grupperna mycket större än 15 barn. Andra förskollärare berättar att det finns krav på stora grupper - det finns en press på att ta in fler barn för att få ekonomin att gå ihop. Man jobbar med större barngrupper och delar sen upp dem i mindre grupper under dagen. Man berättar också om att personaltätheten minskar.
Sen kommer corona in i bilden. Coronakrisen blottlägger hur viktig...ja rentav oumbärlig...förskolan är för barnens och samhällets utveckling. Och förskollärare hoppas att beslutsfattarna kommer ihåg detta efter krisens slut och levererar de villkor och förutsättningar som krävs för en bra förskola.
Ja, det är ett sätt att se det...att förskolan är av nöden. Utan förskolan stannar Sverige. Och det är väl därför man inte stänger den trots att den måste vara en riktig smitthärd. Ett annat sätt att se det är att förskolan, eller snarare tvåförsörjarmodellen vi har i Sveriket...gör landet svagt och sårbart. Föräldrarna har fasats ut ur barnens liv och omsorg och om en kris uppstår finns det ingen där för barnen. Man skulle kunna tänka sig att corona skulle visa oss att civilsamhället är viktigt och att föräldrar är oumbärliga för sina barnens och samhällets utveckling. Barnen kom ju liksom inte till världen i en förskola utan genom en mamma. Mammor finns fortfarande. Några av dem kunde kanske få känna att de som mammor innehade en samhällsbärande funktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar