Hemskolning är ju förbjudet i Sverige. Vi har skolplikt. I andra länder har de läroplikt. Det betyder att man måste lära sig vissa saker. Det hänger inte på lokalen liksom. I Sverige hänger det på lokalen. Lärandet måste ske i en viss lokal. Nu är det ju Coronatider. Gymnasieskolorna har stängt och har distansundervisning. I vissa högstadieskolor har man till viss del fjärrundervisning. Låg- och mellanstadierna pågår som vanligt. Hemskolning är fortfarande inte tillåtet. Lärarna håller i undervisningen på distans. Inloggningar till lektioner måste ske på bestämda tider. Uppgifter läggs ut precis när de ska göras. Man kan inte välja själv när man vill göra dem. Men ändå...det studeras hemma på ett sätt som aldrig förr skett i Sverige. Och på så sätt har hemskolningsfrågan kommit en liten liten mycket liten aning på tapeten.
Jag lyssnar på ett radioprogram om just hemskolning. Man pratar med en hemskolande pappa på Åland. För där finns ju svenska barn som hemskolas. Deras föräldrar har tagit konsekvenserna av sin önskan att hemskola och blivit så kallade skolflyktingar. Pappan berättar lite om sin hemskolningsvardag. Sen pratar en skolpolitiker. Hon får frågan om det där med hemskolningen...att vi så ofta hänvisar till Finland som ett föredöme när det gäller skolan...de är ju så bra i Pisa och allt...kunde inte hemskolningen också vara något att härma? Visserligen glömmer reportern bort att vi ända fram till år 2011 också hade hemskolning som en möjlighet men att den togs bort av liberalerna. Men i alla fall, reportern säger att det absolut inte är aktuellt. Skolan är inte bara ett ställe där man lär sig saker. Kunskapsinhämtandet är inte det enda som ska stå i fokus. I Sverige är skola också till för att:
🌵fostra barnen i demokratisk anda.
🌵se till att det blir ordning i landet...alltså att föräldrarna går till jobbet.
Ja, så är det. Det luktar lite tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar