Välfärd

Vi bor i välfärdslandet. Så är det sagt.

Men ibland undrar man lite.

Det sägs att många barn skulle drabbas mycket hårt om skolorna skulle stänga.

De skulle nämligen bli utan mat. Någon  säger till och med att bara några enstaka familjer skulle drabbas av en stor desperation utan potentiellt en stor del av befolkningen.

Många ungar skulle också må väldigt dåligt av att vara i sina egna hem hela dagarna. Många är i desperat behov av sociala kontakter med vuxna utanför familjen. Det kan vara trångboddheten som ställer till det. Men också om barnen är utsatta för våld och försummelse.

I Malmö är det riktigt illa. Där lever var fjärde barn i familjer där nettoinkomsten är lägre än hushållets baskonsumtion.

Någon skriver också att när barnomsorgen försvinner, försvinner också rutinerna. Det blir ett supande därhemma. Och detta resulterar i att kvinnor och barn misshandlas. För de här barnen är förskolan den enda tryggheten. En kärleksfull förskolefröken är räddningen eller en trygg fotbollstränare kan vara en förebild när alla andra vuxna i barnets närhet har misslyckats.

Det låter lite konstigt att vi i ett av världens bästa välfärdsländer har problem på två fronter:

1. Många barnfamiljer har för lite pengar...så lite pengar att de inte ens har råd att ge sina barn alla måltider som behövs per dag.

2. Folkstammen verkar vara lite vissen...det är fylla och slagsmål och vanvård.

Hur kan det ha blivit så här? Jag trodde att vårt sätt att inrätta samhället skulle vara en garanti för sann välfärd. Tvåförsörjarmodellen - den där både mamma och pappa förvärvsarbetar- skulle garantera att både kvinnor och män kan försörja sig själva och sin familj. Den fostran vi får i förskolor och skolor skulle leda till att vi blev upplysta och demokratiska och empatiska...ja, bättre än de var förr. Men det verkar som om vi fortfarande går och harvar på i gamla Fattigsverige...det är trångboddhet, fattigdom, vanvård, misshandel och fylla. Undrar vad vi ska göra åt det? För att hålla skolor och dagis öppna löser ju inte problemen...de fungerar ju bara som ett slags plåster. Fattigdomen försvinner inte för att barna får lite mat på skattebetalarnas bekostnad, våldet och trångboddheten och superiet finns ju där på kvällar, helger och lov.

Välfärden är nog lite kantstött.