Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

söndag 29 april 2018

Det fantastiska landet...

Magdalena, ja, Andersson alltså...har varit ute på Internationella valutafondens vårmöte...i Washington. Hon skulle ju förstås diskutera handelsfrågor och hur den nya amerikanska skattereformen i kombination med nya tullar negativt påverkar svenska företag.

Men trots att handelsfrågorna var i fokus helahelgen så poppade ju förstås annat upp också. Det pratades om de demografiska utmaningarna allt fler länder står inför när man får en allt äldre befolkning. I och för sig fattar jag inte riktigt...om det nu är många äldre och färre i arbetsför  ålder så är det ju något som ordnar sig av sig självt...de gamla dör ju så småningom och då kommer de där färre som nu är i arbetsför ålder, bli gamla och då blir ju det ju liksom ordning på torpet igen. Alternativt kan man ju inför någon slags stupstock. Fast det har väl vi i Sverige på sitt sätt redan gjort...vi har ju rätt kassa pensioner till de äldre, onormalt många fattigpensionärer för att vara ett rikt välfärdsland.

Men Magdalena sa det ju inte på det sättet utan förde fram att det enda raka i ett sånt här läge är att få ut fler i arbete. Och då finns ju vi som exempel! Vi har lyckats åstadkomma något fantastiskt, vi i Sverige. Och detta väcker intresse!

Receptet? Det är enkelt...slopad sambeskattning, offentligt finansierad barn- och äldreomsorg, föräldraförsäkring, ytterligare en pappamånad och jämställdhetsbudgetering...

Detta är receptet på framgång för ett rike.

Samtidigt kan man läsa om att:

I förskolan är det kris...på riktigt kris...det måste man nog ta in och erkänna. För annars skulle väl inte förskollärare efter förskollärare om och om igen berätta om överfulla barngrupper...Om man läser på ställen där förskollärare och annat folk ínom förskolebranchen skriver kan man få reda på att:

"Igår var vi två personal på 12 småbarn i två timmar. Vi skulle klä på, klä av, byta blöjor, duka och bädda. I veckan var det tre sådana förmiddagar...Stack hem i innetofflorna och grät en timme.."

I media slås det upp att förskolegrupperna har minskat. Samtidigt vittnar en mängd förskollärare om att det verkligen inte är så. Tvärtom. Man berättar om hur man dribblar med statistiken för att få verkligheten att se ut som man vill.

Någon skriver att...I hennes kommun är det på pappret 7,8 barn i snitt i barngrupperna...lägst i riket. Hon berättar att man helt enkelt delar in barnen i mindre grupper. "i praktiken innebär det att vi ofta är ensamma med ca 10-13 barn i åldrarna 3-4 år på min förskola...På min förskola innehåller varje småbarnsavdelning 15-17 barn och avdelningar med barn 3-5 år ska innehålla 20-25 barn."

En förälder skriver i en insändare att när hon ska lämna sin dotter på morgonen får hon beskedet om att ordinare personal är sjuk. "Där står en uppgiven förskolepedagog ensam med 18 barn. Det känns inte säkert. Pedagogen vet inte hur hon ska lösa sin situation. Hon vet inte när hon kan få förstärkning."

Man kan också läsa om hur den psykiska ohälsan återigen ökar bland de unga. Skolan pekas ut som orsaken. Och så kan det säkert vara med tanke på hur dåligt skolan fungerar numera. Men ärligt...en förskola i kris och separation mellan mor och i stort sett alla barn från och med 1 års ålder...vet någon på riktigt hur detta påverkar barnen? Vad händer med barnens inre av detta?

Man kan läsa om att det är för få som vill läsa till förskollärare. Det är brist på dem redan och den bristen ser inte ut att försvinna. Tillräckligt många vill inte jobba med småbarn. Och föräldrar får inte jobba med sina småbarn. Staten tiger som muren. Man spelar sitt låtsasspel. 50 miljoner till barnbibliotek ska dagisen få...180 miljoner till något annat...småpotatis i sammanhanget...förskolorna är fyllda till bristningsgränsen och förskolepedagogerna verkar vara på bristningsgränsen. Så fint blev det. Så bra blev det. Ingen tar upp den där obekväma sanningen om att alla i arbete inte betyder att alla arbetar med något produktivt. Välfärd är dyrt. Om fler mammor ska ut i arbetslivet innebär det också att mer välfärd måste till...välfärd de själva i många fall ska jobba med att framställa. Allt skattefinansierat. Mammorna blir mammor fast avlönade...barnen fortsätter att vara barn..fast i institutionerna. Vi låstsas att det är lönsamt. Men om det vore lönsamt...vore det inte superduperbra och superduperlätt att bara bestämma att barngrupperna blir mindre...i morgon...fler mammor ut i arbete. Höj lönerna också...då blir ju skatteinbetalningen också större...ännu mer lönsamt. Fast så är det ju inte. Det vet ju alla på riktigt. Men det säger vi inte. Inte Magdalena heller.


.

fredag 27 april 2018

Engelska!

Sonen i 7:an jobbar vidare med engelskan! Vi jobbar med texter och översättning och låter grammatiken komma i den takt den tas upp i främst översättningsövningarna men också i texterna. Idag var sonen hemma frånskolan eftersom de hade idrottsevenemang hela dagen och han var så förkyld att det inte skulle varit bra att vara utomhus och sporta hela dagen. Vi jobbade lite hemma istället...matte och engelska blev det! 

Idag läste vi ett utdrag ur Alice i underlandet! Den är ju bara så bra! Och sonen gillade den också! Och språket är magiskt...vackert och poetiskt och underfundigt och lekfullt! Och en hel del svårigheter fanns det att titta närmare på! Det gjorde vi! 
Sen blev det dags för lite översättning! Vi kör realskrivningsstilar så de är ju tänkta att eleven ska klara av efter realskolans studier i engelska...alltså i motsvarande 1:an på gymnasiet. Men vi tränar ändå...Vi läser den engelska texten tillsammans och jag tar upp de svårigheter som finns och sedan får sonen översätta till engelska. Sen markerar jag de fel han gör och han får rätta. Slutligen går jag igenom de grammatikregler han ännu inte behärskar. Alla starka verb som finns i texten böjer vi...bra repetition och ibland är det något som ännu inte fallit på plats. I skolan vet jag inte riktigt hur det går till...det händer inte så mycket direkt. Inga läxor. Inga regelbundna prov. Inga prov alls förresten. Ibland något som ska skrivas ihop och redovisadas muntligt på plattan...som någon slags vlogg eller så. Och ibland någon uppsats. I mellanstadiet är det också lite si så där...de senaste veckorna har det tittats på film från UR, googlats och tittats mer på film. Vad som faktiskt går in och hjälper till att utveckla engelskkunskaperna är inte lätt att veta. Jag är glad över att på det sätt jag kan och har tid med försöka plåstra och se till att det blir lite mer än varken hackat eller malet. 

tisdag 24 april 2018

Rapport från kvinnofällan

Det är sena kvällen och denna arbetsdag har precis kommit till ett slut. I dag har det varit en lång dag...mycket har jag fått gjort...det känns bra!

Jag, som är en sån där onyttig individ som står långt från arbetsmarknaden (fast nära arbetet) har sysselsatt mig ordentligt idag. Det gör jag i och för sig varenda dag men idag var det lite mer än vanligt. 

Jag har skött det vanliga jobbet...sett till att allt fungerat för mig och de fem hemmavarande barnen...maken är bortrest så jag är ensam in charge just nu. Jag har sett till att det funnits mat på bordet och att det yngsta skolbarnets läxor blev gjorda. Jag såg till att klädrotationen som ständigt pågår inte stannade av. Jag såg till att det nästan friska skolbarnet jobbade på sin platta för att inte komma efter. 

Och sen gjorde jag annat också...sånt som inte ingår i det vanliga varjedaghemmafrujobbet. 

Jag följde med mina föräldrar som skulle till affären. Jag fixade veckans storhandling. Jag packade förstås upp allt när jag kom hem. Det tar en stund...hela den där manövern. Jag är glad över att maken har detta som sin stående arbetsuppgift men någon gång ibland kan det ju vara kul. Jag hittade en del grejer som jag annars inte fått hem...en ny vaxduk, nya tandborstmuggar, gott och lite för dyrt knäckebröd...

På eftermiddagen varvade jag läxjobb med målerijobb. Igår satte jag igång med att måla om yngsta barnets eget lilla krypin. Idag målade jag färdigt väggarna och började måla listerna. Jag kom på att jag ville byta ut hyllplanen i hans lilla väggfasta bokhylla. Min far var snäll nog och följde med mig till bygghandeln för att köpa nya hyllplan. Han var ännu snällare och erbjöd sig att såga till dem i rätt längd, kvistlacka, grundmåla och måla! Det var skönt att slippa! 

Fram med fika till barnen som kommit hem från skolan...läste högt om romare i Britannien som fikaunderhållning. När barnen lämnat bordet släktforskade jag lite...lokaliserade föräldrarna till en av mina tidiga 1800-talssläktingar...spännande. 

Sen lagade jag kvällsmat...lättlagat...sjuåringen hade bestämt att vi skulle ha rökt makrill till kvällsmat och det var ett bra förslag...bara att koka potatis och röra ihop en romdillcrèmefraiche...lite cocktailtomater (extrapris) och skivad gurka till det. Gott. 

Så blev det en stunds stickning framför tv-n med de två yngsta...en bit av en krigsfilm i förstavärldskrigsmiljö...Flyboys... den var bra...den fortsätter vi med till frukost i morgon. Sen sagoläsning...Rödluvan och rätt många kapitel ur fjärde boken om Kapten Kalsipp...många skratt blev det! Krama, pussa, god natt!

Måla lister! 

Tv med 14-åringen...sista avsnittet av Herrens vägar...jättebra! Bitvis plågsamt obehaglig men tankeväckande tyckte vi båda. Krama stora barnet och god natt! Upp och säga godnatt till de två äldsta...uppmana om att lägga sig snart...

Och så sista jobbet...måla trappan! Den har varit så avskavd och hemsk i några år nu och jag har planerat att måla den länge...men först nu blev det av...jag har väl samlat enerig och nu fanns det tillräckligt! Första målningen fixade jag i går kväll och nyss gjorde jag den andra! Målade mig nedåt och nu sitter jag vid datorn en stund innan jag hoppar i säng! 

En bra dag var det...en dag med mycket jobb som inte direkt har tröttat ut mig men gjort mig pigg och glad...jag gläder mig åt att jag har fått mycket gjort. Men det var förstås bara sånt där onödigt hobbyjobb...inget som syns in någon tabell någonstans mer än sånt där orättvist oavlönat och onödigt kvinnojobb. Men för mig, och för familjen, var det ett bra jobb! Och tänk...jag kunde själv! Girlpower rakt ur kvinnofällan. 

Engelsk text no 6

Jag och 11-åringen jobbar vidare med vår engelskbok från 50-talet. Den är bra. Vi gör på samma sätt varje gång. Vi turas om att läsa texten. Jag frågar om orden i gloslistan. Vi tittar på grammatikrutan och sen gör vi övningarna till...vissa muntligt och andra skriftligt. 

I övningsboken kommer fler övningar! 

Vi gör en text i veckan. Det är en lagom takt. I skolan jobbar de också vidare med engelskan. De lyssnar fortfarande på barn som berättar om sitt land och så ska skolbarnen gissa vilket land det är frågan om. Och sen ska de googla sig fram till svaren på vissa frågor...huvudstad, statschef, valuta...osv...vecka efter vecka. Inga glosor tränas in. Ingen grammatik gås igenom. Inga uttryck studeras och tränas in. Inget kommer hem. Ingen kontrollerar om barnen har lärt sig något. Ingen vet på vilket sätt barnens engelska utveckas. Det känns så där. Men det känns ändå ok för oss...jag har ju tid att vara hobbylärare hemma. 



måndag 23 april 2018

Tyska - prepositioner med ackusativ

14-åringen och jag jobbar vidare med tyskan. I skolan händer det inte mycket så vi är så illa tvungna. Det vill sig liksom inte...de kommer inte vidare...harvar på med presens och prepositionerna i nominativ. Och så skriver de....dikter och faktaämnen. Inte så lätt utan ett någorlunda fungerande språk. Så vi försöker hemma...jag tänker att kan jag lägga en stabil grund för tyskan så har han i alla fall fått det med sig. Vad det nu ska vara bra för? Det är så snurrigt numera....det finns liksom inget som är värt att kunna längre. Var ska du liksom använda tyskan? På gymnasiet? Nä, det står still där också.  Jaja, inte vet jag...hjärnan kanske mår bra av det...kanske blir det lite mer därinne att hänga upp allt annat på. Vi har i alla fall kommit fram till de prepositioner som styr ackusativ. Satsdelarna kan han redan ta ut och han vet hur artiklar osv påverkas vid ackusativobjekt. I går och idag gjorde vi nedanstående övning...det gick bra. Sonen tycker att det är roligt. Och det är ju bra. Han fixar rätt mycket nu....kan böja verb i presens och imperfekt, behärskar de modala hjälpverben hyfsat i både presens och imperfekt, kan imperativböjning, verben werden och haben och sein i presens och imperfekt, kan böja de personliga pronomina i nominativ, ackusativ och dativ samt de possessiva pronomina. I helgen tittade vi på en tysk tv-serie, Charité, som handlade om ett sjukhus i Berlin på 1880-talet...om läkare som arbetade med bakteriologi bland annat...det var roligt att höra tyska talas och sonen lyssnade och drog sina språkliga slutsatser..började fundera på adjektivböjning och lyssnade efter imperativer! 
 



Måndag eftermiddag...

...och helgen är över....ute är det grått och regnet strilar ner...det gör inget, inget alls. Det är bra för jorden därute i trädgården...och jag har att göra inomhus...och ett par av barnen har ont i halsen och är hostiga så vi klarar oss utan sol idag. 

Men i helgen var det soligt och fint! Det var härligt! Vi jobbade i trädgården...klippte lite i måbärshäcken...det är så bra att ta såna där långa rankor som inte ha förgrenat sig som de ska innan löven slår ut...och passa på att ta bort gammalt torrt och dött. Och så har jag luckrat jorden i rabatter och i jordgubbslandet...rensat bort det första ogräset! Det är härligt att jobba i trädgården...skönt för både kropp och själ! 
Tvätten har gått att hänga ute...alltid lika härligt att komma igång med det...njuta av doften av soltorkad tvätt! 
De friska barnen har varit ute och haft kul på studsmatta, med rullskridskor och i äppelträdet! 
Jag har städat förrådet! Det tog hela fredagen! Allt sorterat och golvet skurat och hyllorna avtorkade! En massa saker hamnade i sopsäckar som maken körde bort till tippen på lördag förmiddag! Det känns skönt att ha ett rent och städat förråd! En bra start på våren!
I fredags kom också tapetserarna och satt dit vår nya tapet i vårt blivande nya sovrum! Det var roligt! Det blir så fint! Nu längtar jag bara efter nästa steg...golvet! 
Jag har hinnit med lite släktforskning också...passar på när jag ändå sitter och tar igen mig med en kopp kaffe mellan arbetspassen! Det är alltid roligt! Jag gillar att gräva mig ner i historien...samla ihop de ledtrådar jag har...hitta namn, datum, anteckningar om flyttar...det känns som om jag förankrar mig lite fastare i min egen historia! 
Men nu är det måndag och ute är det grått...barnen kommer snart hem från skolan och innan dess har jag lite saker jag vill hinna med! 


fredag 20 april 2018

Ur led är tiden

Ibland blir man mer trött än vanligt. Och mer ledsen än vanligt. Och ännu mer förskräckt än vanligt. Det är skolan förstås. Den som ger mig hjärtklappning i stort sett varje dag. På gymnasiet säger en svensklärare att hennes elever inte behöver svenskundervisningen mer än om de ska vara med i Vem vill bli miljonär? Det är så man kunde gråta för mindre. Om en svensklärare uttrycker sig på det sättet är hoppet ute. Ingen fattar något. Ämnet svenska...det som numera är hopbakat i en enda smet där varken språkbehandling eller litteratur längre är urskiljbara ingredienser...det viktigaste ämnet av alla...basen och grunden för alla andra ämnen...har förvandlats till ett litet kuriosaämne som inte ens läraren känner är viktigt. Ur led är tiden.

torsdag 19 april 2018

Liberalerna...

...har blivit ännu lite mer liberala och föreslår nu obligatorisk förskola för nyanlända barn. Det finns inte bara en anledning till det här förslaget utan två! Barnen ska få en bättre språkutveckling och mammorna ska får bättre möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

Hel 15.000 barn skulle omfattas av det här förslaget! Och visst är det väl bra att ännu fler barn ska in i förskolan...den är ju bara överfull redan. Men the more the merrier! Det vet ju alla.

Och det kommer bara kosta 1,1 miljarder kronor.

Liberale Jan säger att reformen kan stöta på motstånd från föräldrar som anser att staten inte ska lägga sig i omsorgen av deras treåringar. Men det är inget han bryr sig om. Liberaler behöver nödvändigtvis inte vara liberala. Det finns sånt som övertrumfar frihetstankarna. Integrationen väger tyngre.

Tja, vad säger man? Man får som vanligt konstatera att förskolan är själva grejen. Man säger att svenskarna är världens mest sekulariserade folk. Det stämmer inte. Vi är superreligiösa och vår religion heter förskola. Förskolan är alltid lösningen på allt. Om barnen bara går i förskola så blir allt bra. Lite grand kan man ju fundera på hur det går till när barn lär sig ett språk. Hur mycket kan en treåring sitt eget språk? Hur lär den sig det? Hur mycket bra och vuxen svenska hör barnet talas på förskolan? Hur är kvaliteten på förskolan i nuläget? Hur är det med personaltätheten? Vem vet vad som är bäst för nyanlända barn när det gäller separation från sin mamma? Hur är det förenligt med mänskliga rättigheter att ha olika lagar för olika folkgrupper?







tisdag 17 april 2018

Fammel och fummel i skolan

Det är krångligt med skola. Man famlar efter lösningar. Från politikers håll pratas det om mer pengar till likvärdighet, jämlikhet...mer pengar till skolbibliotek i förskolan...men också om tydligare kursplaner (hurra!)...i skolorna kämpar de på...jag har en känsla av att man famlar efter lösningar...nu är det läsning som är i fokus...barnen får läsa romaner för brinnande livet....lektion efter lektion läses det och i hemläxa ska det också läsas...frågan är vem som kollar vad barnen förstod...vad exakt de tillgodogjorde sig...I kommunen har de startat en kampanj...#pluggavidare...det handlar om att det är barnen som är omotiverade...det är därför de är dåliga i skolan. Om bara motivationen kan höjas kommer allt att ordna sig. Chefredaktören för lokaltidningen skriver att det istället är föräldrarnas fel...barnen ÄR motiverade, de vill vara duktiga i skolan. Det är föräldrarna som inte bryr sig. Om bara de börjar peppa sina barn och engagera sig kommer allt att lösa sig.

Tja, vad ska man säga? Det är inte lätt att se skogen för alla träd tydligen. Men jag tänker så här...att någon gång måste man börja prata om vad det är lärarna har för sig i skolan. Vad undervisar de i? Hur lär de ut det? Vilka tillfällen får barnen att träna på det de ev får lära sig? Hur kontrollerar lärarna att det som lärs ut hamnar i barnens hjärnor? För att kunna känna riktig motivation, mer än att bara rent i största allmänhet vilja vara bra i skolan, krävs att man gör något, att det krävs något av en. För att en förälder ska kunna peppa och engagera sig krävs att det finns ett material att förhålla sig till...glosor att förhöra, texter som ska läsas och sedan bearbetas i skolan, prov som går att få se efteråt...Men så är det inte...skolan är en egen fluffig drömvärld som utomstående - elever och föräldrar - inte begriper sig på. Det som pågår i den världen är ett mysterium. Är ens barn borta från skolan några dagar och man frågar vad barnet ska göra för att komma ifatt...får man reda på att...njae, det var visst ingenting. Det pågår liksom ingenting i verksamheten...ingenting som lämnar spår i alla fall. Detta gäller inte alla ämnen...i vissa ämnen är det tvärtom...massor som händer och det mesta av det faller helt och hållet på elevens lott...ett enormt arbete om ett faktaämne kan dras igång...många och svåra äro kunskapskraven och eleven skall på egen hand studera in, processa, sammanställa, googla, jämföra, reflektera och komma fram med en färdig produkt som sedan bedöms med...en liten bokstav i ett pappershörn...

Ovanför skolans egen organisation...lärarna och rektorerna...finns alla de andra...de som bestämmer...kommunerna...läroplaner och kursplaner...Har de överhuvudtaget kontakt med skolan? Vet de vad som pågår? Har de förmåga att förstå vidden av den undervisning många barn drabbas av? Vidden av allt det de INTE får ta del av? Skulle inte tro det.

Skolan är i fritt fall...ingen verkar veta vad den ska gå ut på längre. Det har blivit ett självgående hittepåmaskineri där var och en snickrar ihop egna lösningar och teorier kring hur det ska bli bra och bättre och bäst.


måndag 16 april 2018

Engelska - stil från 1953!

Jag jobbar med 14-årigen i engelska också! Huvudsakligen ägnar vi oss åt översättning men också textläsning. Översättning är bra för då kan jag gå igenom vissa grammatiska moment som är kluriga. Vi brukar turas om att läsa den engelska texten och så får han oftast översätta till svenska muntligt. Vi går igenom de svårigheter som finns och sedan får han översätta skriftligt till engelska. Det han gör fel på går vi igenom...jag förklarar de regler som finns och så får han rätta till sina fel. 





Stavning!

I skolan är det inte så populärt att arbeta med stavning. Man kanske tror att den kommer av sig själv. Jag vet inte riktigt. Det är inte lätt att veta. I mellanstadiet ska de visst börja att arbeta med sje-ljuden. Det är ju bra. Fast det känns lite sent kanske - i 5:an. Det borde väl ha gjorts innan? Men bättre sent än aldrig. Och det är lite lustigt...det är som man liksom glömt att det inte bara är typ dubbelteckning, e-ä-ljuden mm som är svåra att lära in stavningen på. Det finns ju så många ord som är krångliga. Och så är det ju ordens innebörd också...ordkunskap. Det är bortglömt. Det förväntas nog bara komma, av sig själv. I alla fall...jag försöker plåstra. Jag har en gammal lärobok med stavningsträning och ordkunskapsträning...och lite annat smått och gott som rör det svenska språket. Den jobbar jag i med mina grundskolebarn..inte jättemycket men en liten stund varje vecka. Vi har precis börjat med repetition av svårstavade ord för åk 7. Jag gör det med båda barnen trots att de går i olika årskurser. Det är inte alltid lätt...men det är ju bra när man upptäcker att barnen inte kan stava vissa ord...då lär man sig det helt enkelt...och det är roligt när vi får sudda ut markeringar och listorna så småningom blir helt rena igen. 

Engelska - had better!

Vi jobbar vidare med våra skolämnen hemma. 11-åringen går vidare i sin engelskbok. Vi är på textavsnitt nummer 5 nu. Det var en text som handlade om cykeltrafik. Det var inte så mycket att orda om den så jag lämnar den därhän. Grammatiken som hörde till handlade om "det är bäst att" som är lite krångligt att översätta till engelska. Man har ju en annan konstruktion i engelskan. Och ska man behärska den får man lära sig hur man gör och träna så det fastnar. Detta har redan genomgåtts i den första engelskboken från 50-talet och nu kom det igen...fast lite svårare eftersom man nu också får lära sig att ställa frågor och att neka. Är det inte bäst att...? Vi gick igenom faktarutan till och gjorde de muntliga övningarna som hörde till. Och sedan blev det översättning. Tre tillfällen ägnade vi åt detta och det var klurigt först men föll på plats bra under det sista tillfället. Sonen klarade av översättningsmeningarna galant!
I skolan jobbar de vidare med engelskan...på sitt sätt. De lyssnar på radio där engelsktalande barn får berätta om sina länder och så ska barnen gissa vilket land det är för att sedan svara på frågor om landet genom att googla sig fram. Slutligen ska klassen skriva minneskartor om länderna. Jovars, det kan nog vara bra att lära sig realia om de olika länderna. Och det är absolut bra att få lyssna på talad engelska. Men ändå...jag tänker att det går väldigt mycket tid på detta och att utdelningen kanske ändå blir väldigt skral. Vilka ord lärde sig barnen under de här veckorna? Vilka grammatiska konstruktioner har barnen fått öva sig på? Vilka nya har gåtts igenom och övats på? Hur vet läraren vad varje barn faktiskt har fått ut av detta? Men man får tänka som så att barnen får roa sig lite i skolan och så får vi köra på med grovjobbat hemma. Jag är glad att jag har den tiden. 



torsdag 12 april 2018

Liv och lust!

I går gick vi till "vår" lilla fågelsjö! Vi bara måste se hur livet levs där just nu! Har det kommit fler fåglar? Är svanarna kvar? Och nu var det fullt liv på den lilla sjön! Någon hade fixat med dammluckan och vattennivån var högre! Massor av fler fåglar hade kommit dit! Sädesärlor trippade runt på gräset och fångade insekter, starar likaså. Och så alla grågäss som kommit hit! Och knipor tror jag att vi såg! Och fler gräsänder...och ett ståtligt kanadagåspar! Svanarna var dock inte synliga...kanske hade de dragit sig undan längre in i sjön? Vi får se nästa gång om de har stannat kvar.
Kanadagässen hade dragit sig lite undan in i en liten vik och var fullt upptagna med en vacker dans! Graciösa vingrörelser...dykningar, halsar som böjdes så elegant...själva parningsakten kom också på slutet...
Det var kul att spana på gässen och alla andra fåglar!    
 
Just gässen bjöd på mycket att titta på! De gick par om par och så fanns det några ensamma stackare. En av dem hade siktat in sig på ett av paren och gjorde ständiga så attacker mot dem. Hanen var vaksam...hade koll hela tiden på bråkstaken och på sin fru. Här närmar sig inkräktaren...
                            
Undan med dig!
Och så blev det riktigt bråk...vingar som flaxade och hanar som bröstade upp sig...jakt över vattnet, skränanden...
Och efter en massa turer hit och dit kunde hanen återvända till sin fru!
Det var en härlig eftermiddag! Så skönt att komma ut i luften...att kunna göra så här med sina barn efter skolan...det känns bra i hjärtat tycker jag! Varje sådan dag gör mig tacksam och glad. 



tisdag 10 april 2018

Rimligheter i välfärdslandet

Häromdagen kunde man läsa att att en ensamstående mamma skulle behöva åka 20 mil för att lämna sina barn till förskolan.. Mamman börjar sitt jobb lastbilschaufför och börjar senast kl 7 på morgnarna. Hon skulle alltså behöva slita upp ungarna i ottan för att kunna leverera dem och sen skulle det inte ens vara möjligt att få till det eftersom hon dessutom måste hinna åka tillbaka till sitt jobb! Förskolan skulle inte ens ha öppnat vid den tiden hon skulle behöva lämna barnen. Och även om det gick...vilka dagar barnen skulle få! Långa. Men det ordnade sig rätt bra...mamman kunde sätta sina barn i en privat förskola. Den ligger också långt bort tydligen men det får gå.

Mamma säger att VI MÅSTE JOBBA och att det därför är skräp att kommunen inte kan bättre. Och det är det ju. Måste båda föräldrarna arbeta, måste det till två löner för att dra runt en familj så är det ju skräp när logistiken inte funkar. Det måste ju finnas en service som ser till att det liv staten tänkt ut ska levas fungerar. Det är inte rimligt att barn och föräldrar erbjuds något som är helt orimligt. Något som inte funkar.

Men lite tänker jag nog...är det ens rimligt att en mamma med små barn ska pendla till en förskola (även om den ligger lite närmre än det orimliga alternativet) och sen pendla till sitt arbete och sen utföra sitt arbete och sen pendla till förskolan och hem och sen ta hand om sina små barn och sitt hem? Är det rimligt? Vad är det för samhälle som tycker att detta är normalt? Man säger att vi är ett rikt välfärdsland. Detta är alltså välfärd. Detta är alltså rikedom.

måndag 9 april 2018

Vår!

Nu är det vår! På riktigt! Fast just idag är det grått och lite ruggigt...men dofterna, ljuden, ljuset....vår! Och det är liv! I skogarna rör det sig och låter...bofinkar, björktrastar, koltrastar tror jag...Efter lunch gick vi till mina föräldrar en stund...vi fick en kopp kaffe och sen gick vi på promenad! Vi gick till vår lilla fågelsjö! Det är så roligt att hänga med i hur fågellivet återtar sjön! Svanparet var där, de gled elegant undan, längre ut över sjön, när vi kom. Grågässen var lika oborstade som alltid...skränade, bråkade, gjorde korta flygturer, landade i vassen...och om igen. Gräsänderna fanns där, kanadagäss längst bort. Och måsar och kråkor förstås. 
Det är så skönt att kunna göra så här...lägga arbetet åt sidan och ge sig ut i naturen...njuta av årstiderna, av sällskapet, av frisk luft! Jag är tacksam och glad över varenda sån här dag! Vi kom hem lagom till yngsta skolbarnet kom från skolan. Vi fikade tillsammans och nu vilar han...liksom de äldre barnen som också kommit hem. Snart ska läxläsningen för de som behöver hjälp med den sättas igång...och sen är det kvällen! 

Vind för våg i välfärdslandet

Då och då poppar det upp en annons i mitt sociala flöde. Det handlar om hur man via ett larmföretag kan öka sina barns säkerhet när det är ensamma hemma.

I annonsen berättar man att det är ett stort steg i barnets liv att få vara ensam hemma. Det sägs helt naturligt. För det är ju naturligt. Barn är ensamma hemma. Det är verkligeheten för de allra flesta barn. Det här larmföretaget vill hjälpa föräldrarna att göra eftermiddagarna tryggare.

Det handlar om att barnet ska ha viktiga telefonnummer sparade i sin telefon och att de viktiga telefonnumren finns uppskrivna på tex kylskåpsdörren. Det handlar om att ev grannar (om de är hemma? Pensionärer kanske?) ska informeras om att barnet är ensamt hemma och kan gå till grannen om det behöver hjälp. Det handlar om att barnet ska kunna ringa 112 och meddela sin adress och vad som hänt. Föräldrarna kan förbereda mellanmål som barnet kan laga utan att använda ugn, spis eller vassa knivar. Barnet behöver lära sig att alltid låsa ytterdörren. Brandsläckare ska finnas på synlig plats och barnet ska lära sig hur man  hanterar den. Det finns specillt lätta brandsläckare som barn kan använda. Det är bra om barnet vet vilka olika vägar det kan ta sig ut och att man brandövat tillsammans. Föräldrarna ska se till att barnet når viktiga saker så att det inte behöver klättra och riskera att ramla. OCH, slutligen, är det bra med ett hemlarm som är kopplat till en larmcentral. Och DESSUTOM kan skicka iväg notiser om när barnet kommer hem från skolan.

Ja, så här har det alltså blivit. Förr tyckte man att det var ett elände att barn gick och drog på gatorna. Alva Myrdal var förskräckt över hur det var ställt på 30-talet och dagis var av nöden...för att se till att ungarna fick tillsyn och omsorg...och inte gick vind för våg. Så fick vi vårt moderna samhälle. Dagis och fritids och alla mammor självförverkligade utanför hemmen. Men barnen...ja, det blev samma visa...fast för fler. För inte gick väl de flesta barn vind för våg på 40-, 50, 60- och 70-talet? Visst fanns det väl oftast en mamma i huset när barna kom från skolan? Hemmen var bemannade. Men nu är vi här igen...och det är heeelt normalt. Vi anpassar oss. Det finns pengar att tjäna på barnens ensamhet.

Så blev det. Och det är bara helt OK.

.



fredag 6 april 2018

Ny engelskbok! Lektion 1!

11-åringen är färdig med första delen av Hello England, den första läroboken i engelska för folkskolan åk 5 och 6. Nu har vi börjat med den andra boken. Det är en så bra bok! Ja, det var den första också! Böckerna är uppbyggda på så sätt att det först kommer en text med medföljande glosor i en lista längst bak. Till texten kopplas ett grammatiskt moment som förklaras samt ges övningar på. Dessutom tas nyttiga uttryck upp. I övningsboken finns mer övningar till den grammatik som hör till texten. Det är alla möjliga uppgifter...luckor, tempusbyten, översättning till och från engelska. Grammatiken som gåtts igenom glöms inte bort utan återkommer i följande texter och övningar.
Förordet till övningsboken är så bra! Det är väl värt att läsas och jag tänker att det är så synd att detta tänk är så bortglömt. Tänk om man jobbade så här med språk i skolan idag! 
Det första stycket är en smårolig text! Den har vi gjort! Först förhörde jag på glosorna som hörde till! De ord 11-åringen inte kunde tittade vi lite extra på och de frågade jag om igen vid ett senare tillfälle. Hade jag jobbat som lärare hade jag förstås gett orden i läxa! Man var så hänsynsfull på den gamla onda tiden...ser ni snedstrecket i mitten av texten? Det var så mycket man läste vid ett tillfälle och det var detta som blev läxa till nästa gång samt glosorna till! Jag lät 11-åringen göra diktamen på en bit av stycket...det tycker jag är bra och det gör vi emellanåt. Det är ett bra sätt att träna på hörförståelse samt checka av att stavningen sitter. 
Till texten hör tre olika övningar. Den första går ut på att förvandla påståenden till frågor med did. Ett bra sätt att nöta in hur frågor konstrueras i engelskan. Detta är repetition av vad som redan lärts ut i bok 1. Sen förvandlar man påståendena till not-satser! Lika nyttigt det. 
Sen kommer det entext att översätta! Det tycker jag är så bra! Här testas språket på riktigt. I denna översättning kollar man av att verbböjningen, ordföljd och frågekonstruktion! Ordförrådet testas också! Sånt som barnen ännu inte lärt sig får de hjälp med...och det nya får en första chans att hamna i medvetandet. 

Jag känner mig ledsen över att språkundervisningen i skolan är så eftersatt. Det är sorgligt att se hur vecka efter vecka går och inget händer. Barnen lär sig inte något särskilt. I högstadiet vet jag inte vad de hålls med. Sonen vet det inte ritkigt heller. Det finns ingen struktur utan det blir lite allt möjligt. Ibland en text, ibland en uppsats, ibland en film, ofta diskutera, ibland någon grammatik. Högstadiebarnen har sin engelskbok på plattan. Jag kollar av den varje vecka..försöker förstå vad de gör. Det mesta blir inte alls. Så läraren hittar väl kanske på något annat. Grammatiken gör sonen hemma. Det är ju lika bra att göra den även fast läraren inte har lust. På sätt och vis förstår jag läraren...att jobba grammatik på platta...näe, det är inge vidare. Det känns inte rätt. Det blir märkligt att skriva i små rutor, klicka i, få det hela rättat av systemet..som inte fattar om det är riktiga fel eller tryckfel. Men vi gör det ändå. Så blir det något gjort. 
I tyskan ser det ungefär likadant ut. Man gör lite av varje. Ibland är det ord till läxa. Ibland inte. Grammatiken lyser med sin frånvaro. Man jobbar vidare med de svaga verben i presens. Det är svårt att komma vidare. Man skriver ändå...fast man inte kan. Nu ska det skrivas om popgrupper. Man börjar i fel ända...bygger inte språket först och skapar sen. 
På mellanstadiet jobbar man med lite allt möjligt i engelskan...det skrivs brev fortfarande...och nu senast försökte läraren göra något mer planerat av själva brevet...man skulle jobba med idiom. Man skulle rita bilder och gissa idiom. Leta på en hemsida. Och så skrev man till brevkompisen och bad den gissa. Jag vet inte jag...det känns som om mycket tid går åt till något som ger väldigt lite. Idiom...ja, det lära man sig väl gradvis genom att ta upp dem när de kommer i texterna. Eller kanske att läraren gör en liten lista med matnyttiga idiom som man studerar tillsammans och har läxa på. 
Jaja, det får bli som det kan. Det måste det ju. Jag är så glad över att jag är hemmafru och har tid att försöka undervisa mina barn hemma på lediga stunder...försöka ta varje chans att pytsa i dem sånt som är av nöden, försöka hjälpa till med att bygga deras engelska och tyska på ett strukturerat och genomtänkt sätt. Det blev liksom tvärtom mot vad det borde varit...i skolan leker man och har kul...hemma får man plugga. Synd bara att lektiden är så lång och pluggtiden så kort. 




måndag 2 april 2018

Mödraskap

Idag kunde man läsa att ändrade jaktregler när det gäller brunbjörnar har fått effekter på björnarnas mödraskap och ungarnas uppväxtförhållanden. Det är nämligen så att svenska björnmammor tar hand om sina barn allt längre än tidigare och det är jaktregelerna som har medfört detta.

Förr fick man skjuta björnhonor som gick med ungar men för att skydda stammen är detta nu sedan år 1930 förbjudet. Och detta har lett till ett förändrat beteende hos björnmammorna. Om man förbjuder att döda björnmammor med ungar så stärker man beteendet hos de björnmammor som går längre med sina ungar. Björnmammor som går med sina ungar längre har ocskå större chans att överleva. Och de har större chans att få en starkare avkomma och detta i sin tur gör att ungarna kan ärva sin moders beteende. Jag tolkar det som att en god cirkel skapas. Mödraskapet som inbegriper ett mer omvårdande beteende förs vidare mellan generationerna.

Svenska forskare ser positivt på att brunbjörnarnas beteende har förändrats och att björnungarna får en längre uppfostran.

Ja, det är häftigt ändå. Att när det gäller djur får man säga sånt här trams...som att ungar mår bättre av att bli omhändertagna av sina mammor längre och att ungarna blir starkare och kan föra vidare sin mammas beteende på ett bättre sätt. Men det är klart...de är ju djur. När det gäller människor...då är läget lite annorlunda. Då finns det ingen som för mammors och barns talan. Det finns inget positivt med att människobarn fostras av sina mammor ...ingen funderar över om de kanske också skulle bli starkare av mer omvårdnad av modern, eller om det vore önskvärt att ett omvårdande beteende fördes vidare mellan generationerna. Men det är klart...vi har ju förskola...där får ju barnen omvårdnad (inte av mamman förstås för det är inte bra för mamman. Och inte för barnen heller. Barnen kan ju till och med föra vidare dåliga mönster om de är för mycket med sin mor...könsstereotypa beteenden kan föras vidare. Inte bra.) Och för att få starka barn..ja, då finns ju specialpedagogik och kuratorer som kan ta hand om de hela om det skulle behövas.

Ingen funderar heller på om det där med att anpassa sitt beteende efter de yttre ramarna gäller även människomammor och inte bara björnmammor. Jo, förresten...staten och media vet ju visst om det...de har jobbat, och jobbar idogt vidare på att förändera människomammors beteende...det önskvärda beteendet inbegriper att man lätt som en plätt lämnar ungen ifrån sig till först pappa och sen dagis...ju tidigare desto bättre. Men den underliggande, djupare påverkan...funderar vi på den? Vad gör detta med oss mammor...jaktlagarna som gäller oss? Går det in i oss...en annan typ avmödraskap? Blir vi mer löst anknutna till barnen? För vi vidare beteendet...att det inte rör oss i ryggen att lämna småbarnen ifrån oss? Och hur påverkas barnen i sitt inre av det? För om det är positivt för björnungar med en lång mammauppfostran, skulle det kunna gälla även männskobarn?

Vem vet. Ingen vet och ingen vill veta. Men jag tycker att det vore dags att införa nya jaktlagar för människomammor och människobarn också. De borde inte vara lovligt villebråd.

söndag 1 april 2018

Påskaftonen...

...blev trevlig! Vi promenerade hem till mina föräldrar...
 
...och det yngsta barnet gick påskgubbe runt kvarteret! Hans två yngsta storebröder höll honom sällskap...de var för stora för att klä ut sig...men blev glatt överraskade över att få några godisbitar ändå! 
Sen blev det kaffe och dopp! 



Och så gick vi på promenad ut till vår fågelsjö! Det var så vackert väder och trots att isen fortfarande låg på hela den lilla sjön hade de första fåglarna anlänt! Gräsänder och grågäss..och så skymtade vi två stora grå höga fåglar på andra sidan sjön...tranor? Ja, det var det! De lyfte snart och kom flygande över sjön...så fina! Vi funderade över om svanparet som hållit till här i många år hade kommit och till slut såg vi två vita saker ligga i vassen en bra bit bort...när de stack upp sina långa halsar förstod vi att de kommit! Inga kikare hade vi med oss tyvärr...men vi får gå tillbaka så fort vi hinner och kika lite! 



 Sen blev det påskbord! Sill och janssons och matjestårta och gravlax och annat smått och gott! 
 
 Sen skulle vi titta på tv...men det blev mest prat och skratt! Och så blev det dags att ge sig hemåt...alla utom de två yngsta som sov över! De största barnen bestämde sig för att titta på film tillsammans när vi kom hem...vi andra hoppade i säng!