14-åringen och jag jobbar vidare med tyskan. I skolan händer det inte mycket så vi är så illa tvungna. Det vill sig liksom inte...de kommer inte vidare...harvar på med presens och prepositionerna i nominativ. Och så skriver de....dikter och faktaämnen. Inte så lätt utan ett någorlunda fungerande språk. Så vi försöker hemma...jag tänker att kan jag lägga en stabil grund för tyskan så har han i alla fall fått det med sig. Vad det nu ska vara bra för? Det är så snurrigt numera....det finns liksom inget som är värt att kunna längre. Var ska du liksom använda tyskan? På gymnasiet? Nä, det står still där också. Jaja, inte vet jag...hjärnan kanske mår bra av det...kanske blir det lite mer därinne att hänga upp allt annat på. Vi har i alla fall kommit fram till de prepositioner som styr ackusativ. Satsdelarna kan han redan ta ut och han vet hur artiklar osv påverkas vid ackusativobjekt. I går och idag gjorde vi nedanstående övning...det gick bra. Sonen tycker att det är roligt. Och det är ju bra. Han fixar rätt mycket nu....kan böja verb i presens och imperfekt, behärskar de modala hjälpverben hyfsat i både presens och imperfekt, kan imperativböjning, verben werden och haben och sein i presens och imperfekt, kan böja de personliga pronomina i nominativ, ackusativ och dativ samt de possessiva pronomina. I helgen tittade vi på en tysk tv-serie, Charité, som handlade om ett sjukhus i Berlin på 1880-talet...om läkare som arbetade med bakteriologi bland annat...det var roligt att höra tyska talas och sonen lyssnade och drog sina språkliga slutsatser..började fundera på adjektivböjning och lyssnade efter imperativer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar