tisdag 10 april 2018

Rimligheter i välfärdslandet

Häromdagen kunde man läsa att att en ensamstående mamma skulle behöva åka 20 mil för att lämna sina barn till förskolan.. Mamman börjar sitt jobb lastbilschaufför och börjar senast kl 7 på morgnarna. Hon skulle alltså behöva slita upp ungarna i ottan för att kunna leverera dem och sen skulle det inte ens vara möjligt att få till det eftersom hon dessutom måste hinna åka tillbaka till sitt jobb! Förskolan skulle inte ens ha öppnat vid den tiden hon skulle behöva lämna barnen. Och även om det gick...vilka dagar barnen skulle få! Långa. Men det ordnade sig rätt bra...mamman kunde sätta sina barn i en privat förskola. Den ligger också långt bort tydligen men det får gå.

Mamma säger att VI MÅSTE JOBBA och att det därför är skräp att kommunen inte kan bättre. Och det är det ju. Måste båda föräldrarna arbeta, måste det till två löner för att dra runt en familj så är det ju skräp när logistiken inte funkar. Det måste ju finnas en service som ser till att det liv staten tänkt ut ska levas fungerar. Det är inte rimligt att barn och föräldrar erbjuds något som är helt orimligt. Något som inte funkar.

Men lite tänker jag nog...är det ens rimligt att en mamma med små barn ska pendla till en förskola (även om den ligger lite närmre än det orimliga alternativet) och sen pendla till sitt arbete och sen utföra sitt arbete och sen pendla till förskolan och hem och sen ta hand om sina små barn och sitt hem? Är det rimligt? Vad är det för samhälle som tycker att detta är normalt? Man säger att vi är ett rikt välfärdsland. Detta är alltså välfärd. Detta är alltså rikedom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar