Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 24 april 2018

Rapport från kvinnofällan

Det är sena kvällen och denna arbetsdag har precis kommit till ett slut. I dag har det varit en lång dag...mycket har jag fått gjort...det känns bra!

Jag, som är en sån där onyttig individ som står långt från arbetsmarknaden (fast nära arbetet) har sysselsatt mig ordentligt idag. Det gör jag i och för sig varenda dag men idag var det lite mer än vanligt. 

Jag har skött det vanliga jobbet...sett till att allt fungerat för mig och de fem hemmavarande barnen...maken är bortrest så jag är ensam in charge just nu. Jag har sett till att det funnits mat på bordet och att det yngsta skolbarnets läxor blev gjorda. Jag såg till att klädrotationen som ständigt pågår inte stannade av. Jag såg till att det nästan friska skolbarnet jobbade på sin platta för att inte komma efter. 

Och sen gjorde jag annat också...sånt som inte ingår i det vanliga varjedaghemmafrujobbet. 

Jag följde med mina föräldrar som skulle till affären. Jag fixade veckans storhandling. Jag packade förstås upp allt när jag kom hem. Det tar en stund...hela den där manövern. Jag är glad över att maken har detta som sin stående arbetsuppgift men någon gång ibland kan det ju vara kul. Jag hittade en del grejer som jag annars inte fått hem...en ny vaxduk, nya tandborstmuggar, gott och lite för dyrt knäckebröd...

På eftermiddagen varvade jag läxjobb med målerijobb. Igår satte jag igång med att måla om yngsta barnets eget lilla krypin. Idag målade jag färdigt väggarna och började måla listerna. Jag kom på att jag ville byta ut hyllplanen i hans lilla väggfasta bokhylla. Min far var snäll nog och följde med mig till bygghandeln för att köpa nya hyllplan. Han var ännu snällare och erbjöd sig att såga till dem i rätt längd, kvistlacka, grundmåla och måla! Det var skönt att slippa! 

Fram med fika till barnen som kommit hem från skolan...läste högt om romare i Britannien som fikaunderhållning. När barnen lämnat bordet släktforskade jag lite...lokaliserade föräldrarna till en av mina tidiga 1800-talssläktingar...spännande. 

Sen lagade jag kvällsmat...lättlagat...sjuåringen hade bestämt att vi skulle ha rökt makrill till kvällsmat och det var ett bra förslag...bara att koka potatis och röra ihop en romdillcrèmefraiche...lite cocktailtomater (extrapris) och skivad gurka till det. Gott. 

Så blev det en stunds stickning framför tv-n med de två yngsta...en bit av en krigsfilm i förstavärldskrigsmiljö...Flyboys... den var bra...den fortsätter vi med till frukost i morgon. Sen sagoläsning...Rödluvan och rätt många kapitel ur fjärde boken om Kapten Kalsipp...många skratt blev det! Krama, pussa, god natt!

Måla lister! 

Tv med 14-åringen...sista avsnittet av Herrens vägar...jättebra! Bitvis plågsamt obehaglig men tankeväckande tyckte vi båda. Krama stora barnet och god natt! Upp och säga godnatt till de två äldsta...uppmana om att lägga sig snart...

Och så sista jobbet...måla trappan! Den har varit så avskavd och hemsk i några år nu och jag har planerat att måla den länge...men först nu blev det av...jag har väl samlat enerig och nu fanns det tillräckligt! Första målningen fixade jag i går kväll och nyss gjorde jag den andra! Målade mig nedåt och nu sitter jag vid datorn en stund innan jag hoppar i säng! 

En bra dag var det...en dag med mycket jobb som inte direkt har tröttat ut mig men gjort mig pigg och glad...jag gläder mig åt att jag har fått mycket gjort. Men det var förstås bara sånt där onödigt hobbyjobb...inget som syns in någon tabell någonstans mer än sånt där orättvist oavlönat och onödigt kvinnojobb. Men för mig, och för familjen, var det ett bra jobb! Och tänk...jag kunde själv! Girlpower rakt ur kvinnofällan. 

2 kommentarer:

  1. Hejsan.härliga jobb du gjort. Jag brukar kalla mig själv för en kvinnofälla. Vi har aldrig lämnat våra nu 3 vuxna flickor på dagis.Vi pusslade med våra jobb(jag var dagmamma många år)så att det skulle funka ändå. Jag blev arbetslös som 50-åring och gick så några år och mådde pyton. Tillslut bestämde vi att jag skulle gå hem utan lön och klara oss på mannens lön som handelsanställd och det har gått bra.Nu tar mannen ut pension (63 år).Man får rätta sig efter det man har. Jag bestämde mig när min mamma dog vid 60 år. Så jag är en riktig KVINNOFÄLLA. Så roligt att läsa om dig. Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt med en kommentar! Och vad härligt att höra att ni kämpat för att ha era barn hemma! Ditte

      Radera