tisdag 17 april 2018

Fammel och fummel i skolan

Det är krångligt med skola. Man famlar efter lösningar. Från politikers håll pratas det om mer pengar till likvärdighet, jämlikhet...mer pengar till skolbibliotek i förskolan...men också om tydligare kursplaner (hurra!)...i skolorna kämpar de på...jag har en känsla av att man famlar efter lösningar...nu är det läsning som är i fokus...barnen får läsa romaner för brinnande livet....lektion efter lektion läses det och i hemläxa ska det också läsas...frågan är vem som kollar vad barnen förstod...vad exakt de tillgodogjorde sig...I kommunen har de startat en kampanj...#pluggavidare...det handlar om att det är barnen som är omotiverade...det är därför de är dåliga i skolan. Om bara motivationen kan höjas kommer allt att ordna sig. Chefredaktören för lokaltidningen skriver att det istället är föräldrarnas fel...barnen ÄR motiverade, de vill vara duktiga i skolan. Det är föräldrarna som inte bryr sig. Om bara de börjar peppa sina barn och engagera sig kommer allt att lösa sig.

Tja, vad ska man säga? Det är inte lätt att se skogen för alla träd tydligen. Men jag tänker så här...att någon gång måste man börja prata om vad det är lärarna har för sig i skolan. Vad undervisar de i? Hur lär de ut det? Vilka tillfällen får barnen att träna på det de ev får lära sig? Hur kontrollerar lärarna att det som lärs ut hamnar i barnens hjärnor? För att kunna känna riktig motivation, mer än att bara rent i största allmänhet vilja vara bra i skolan, krävs att man gör något, att det krävs något av en. För att en förälder ska kunna peppa och engagera sig krävs att det finns ett material att förhålla sig till...glosor att förhöra, texter som ska läsas och sedan bearbetas i skolan, prov som går att få se efteråt...Men så är det inte...skolan är en egen fluffig drömvärld som utomstående - elever och föräldrar - inte begriper sig på. Det som pågår i den världen är ett mysterium. Är ens barn borta från skolan några dagar och man frågar vad barnet ska göra för att komma ifatt...får man reda på att...njae, det var visst ingenting. Det pågår liksom ingenting i verksamheten...ingenting som lämnar spår i alla fall. Detta gäller inte alla ämnen...i vissa ämnen är det tvärtom...massor som händer och det mesta av det faller helt och hållet på elevens lott...ett enormt arbete om ett faktaämne kan dras igång...många och svåra äro kunskapskraven och eleven skall på egen hand studera in, processa, sammanställa, googla, jämföra, reflektera och komma fram med en färdig produkt som sedan bedöms med...en liten bokstav i ett pappershörn...

Ovanför skolans egen organisation...lärarna och rektorerna...finns alla de andra...de som bestämmer...kommunerna...läroplaner och kursplaner...Har de överhuvudtaget kontakt med skolan? Vet de vad som pågår? Har de förmåga att förstå vidden av den undervisning många barn drabbas av? Vidden av allt det de INTE får ta del av? Skulle inte tro det.

Skolan är i fritt fall...ingen verkar veta vad den ska gå ut på längre. Det har blivit ett självgående hittepåmaskineri där var och en snickrar ihop egna lösningar och teorier kring hur det ska bli bra och bättre och bäst.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar