måndag 9 april 2018

Vind för våg i välfärdslandet

Då och då poppar det upp en annons i mitt sociala flöde. Det handlar om hur man via ett larmföretag kan öka sina barns säkerhet när det är ensamma hemma.

I annonsen berättar man att det är ett stort steg i barnets liv att få vara ensam hemma. Det sägs helt naturligt. För det är ju naturligt. Barn är ensamma hemma. Det är verkligeheten för de allra flesta barn. Det här larmföretaget vill hjälpa föräldrarna att göra eftermiddagarna tryggare.

Det handlar om att barnet ska ha viktiga telefonnummer sparade i sin telefon och att de viktiga telefonnumren finns uppskrivna på tex kylskåpsdörren. Det handlar om att ev grannar (om de är hemma? Pensionärer kanske?) ska informeras om att barnet är ensamt hemma och kan gå till grannen om det behöver hjälp. Det handlar om att barnet ska kunna ringa 112 och meddela sin adress och vad som hänt. Föräldrarna kan förbereda mellanmål som barnet kan laga utan att använda ugn, spis eller vassa knivar. Barnet behöver lära sig att alltid låsa ytterdörren. Brandsläckare ska finnas på synlig plats och barnet ska lära sig hur man  hanterar den. Det finns specillt lätta brandsläckare som barn kan använda. Det är bra om barnet vet vilka olika vägar det kan ta sig ut och att man brandövat tillsammans. Föräldrarna ska se till att barnet når viktiga saker så att det inte behöver klättra och riskera att ramla. OCH, slutligen, är det bra med ett hemlarm som är kopplat till en larmcentral. Och DESSUTOM kan skicka iväg notiser om när barnet kommer hem från skolan.

Ja, så här har det alltså blivit. Förr tyckte man att det var ett elände att barn gick och drog på gatorna. Alva Myrdal var förskräckt över hur det var ställt på 30-talet och dagis var av nöden...för att se till att ungarna fick tillsyn och omsorg...och inte gick vind för våg. Så fick vi vårt moderna samhälle. Dagis och fritids och alla mammor självförverkligade utanför hemmen. Men barnen...ja, det blev samma visa...fast för fler. För inte gick väl de flesta barn vind för våg på 40-, 50, 60- och 70-talet? Visst fanns det väl oftast en mamma i huset när barna kom från skolan? Hemmen var bemannade. Men nu är vi här igen...och det är heeelt normalt. Vi anpassar oss. Det finns pengar att tjäna på barnens ensamhet.

Så blev det. Och det är bara helt OK.

.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar