tisdag 28 april 2015

Söndag i skogen och en fundering!

I söndags var barnen ute i skogen och lekte några timmar. Det är så härligt nu när det är torrt och börjar bli riktigt grönt! Vi har många små skogar i vårt område och det tycker jag så mycket om. Det är skönt att gå runt lite när barnen leker, titta på dem och se på allt annat som finns att titta på, fundera lite. Den här gången var vi i "mina föräldrars skog" - det är ju inte deras men den ligger nära deras hus. Det är min barndoms skog. Jag lekte mycket där själv som barn men då var vi bara i skogskanten för själva skogen var så tätväxt och mörk då. Nu är den urglesad och det är så många barn som leker där i och med att skola, fritids och dagis använder skogen ofta. Här låg ett torp en gång i tiden och det finns många spår efter de som levde här förr. När jag var liten var jag fascinerad av att de där spåren och jag fantiserade mycket om det. Lekte att jag förflyttade mig i tiden och kom in i dåtiden eller till en magisk lite farlig värld... Jag tycker fortfarande om att tänka på att det bott folk här och tycker om att gå runt och titta på de rester som finns kvar av det liv som levdes här förr.
En påsklilja i skogen. Någon satte väl blomsterlökar här en gång i tiden och de tittar fortfarande upp här och var men inte varje år.
Initialer på en sten. Stenen låg mellan två äppelträd. De fanns kvar när jag var barn och de bar fortfarande frukt då. Små och sura men jag tyckte de var så goda. Nu är äppelträden murkna och nedfallna sedan några år. Bara stenen är kvar. Barnen tycker om att titta på initialerna precis som jag gjorde som barn. Vad hette den som ristade in det? Gustav Eriksson, det tror vi, kanske...?
Scilllor i skogen. Kanske från de som bodde här förut eller från allt trädgårdsavfall folk slängt i skogen genom åren.
En ensam pärlhyacint bland vitsipporna.
Barnen leker i en gammal syrenberså.
Liljekonvaljerna sticker upp som smala spjut.
 Det är som allra vackrast nu tycker jag (fast när det blir sommar eller höst eller vinter så tycker jag att det är som allra vackrast!). Skogen som en sal, mörka stammar mot det ljust gröna, sol och skugga i en skön blandning...
 Ett spännande hål i en gammal asp. Undrar vem som bor här?
 En nötväcka letar insekter i ett träd! Fascinerande att titta på hur den klättrar upp och ner och hackar och lyssnar. 
Snart 9-åringen träffade på en klasskamrat och en annan kompis i skogen. Sedan kom några andra, lite yngre barn också. Det var roligt att se hur vår minsting reagerade. Han ville vara med förstås. Han höll sig till sin storebror och härmade honom i vad han gjorde. Jag höll mig i bakgrunden och gick ifrån en liten stund ibland. Något som fascinerar mig ofta när det gäller barn är att många barn inte riktigt verkar ha någon "blyghet". Många barn tar kontakt med vuxna på ett vad som kanske uppfattas som ett frimodigt sätt men som jag kan tycka är lite märkligt. Jag har inte riktigt sett det hos mina egna barn utan de har alltid varit blyga och försiktiga mot främmande vuxna, inte tagit kontakt, inte gärna pratat...Men de små barnen i skogen kom fram till mig. Frågade om jag var mamma till någon, frågade hur gamla mina barn var, om de gick på dagis, berättade om vilket dagis de gick på och när jag tänkte gå bad en av dem mig att stanna. Hans kompis hade gått hem och han ville att jag skulle passa honom. Jag tänker att kanske har barn kommit lite för långt ifrån sina egna föräldrar och för nära andra vuxna, att de kanske har tappat lite känslan för var de hör hemma. Men jag vet inte...

 

söndag 26 april 2015

Mona Sahlin tycker att somaliska hemmafruar ska fostra våra barn!

Det är brist på förskollärare. Jag läser i en tidning att 24% av de anställda i förskolan inte har någon utbildning alls för att arbeta med barn. Det är förstås problematiskt. Det var ju i förskolan proffsen skulle ta hand om våra barn. Barnen skulle ju få både social och pedagogisk stimulans och utbildning av helst högskoleutbildad personal. Och så är en hel fjärdedel helt outbildad. Men det finns idéer. Jag hör Mona Sahlin prata på radion. Hon säger att det är synd att man inte tar tillvara den kompetens som våra invandrare har. Det är nämligen inte bara studier som räknas utan också erfarenhet. Mona säger att somaliska kvinnor som har fostrat så många barn på ett fantastiskt sätt borde kunna få använda sin fina erfarenhet inom förskolan och på fritidshemmen.

Jag sätter nästan kaffet i halsen. Hör jag rätt? Jag fattar ingenting.

Trampar Mona inte utbildade förskollärare liiite på tårna här? Var deras utbildning inte värd något då? Det är alltså erfarenhet av att fostra barn, många barn som räknas och ger kompetens? Men då duger kanske vanliga mammor också då? Fast svenska kvinnor har ju förstås inte så många barn vanligtvis och har därför inte fått så stor erfarenhet. Och så har ju de flesta svenska kvinnor lämnat bort sina barn tidigt så de kanske inte är så bra på att fostra barn? Så EGENTLIGEN är den vanliga gamla hemmafrun väldigt bra på att fostra barn? Fast nu är hon ju borta. De finns bara att få tag på utomlands. Och så kan de komma hit och när de fostrat färdigt sina egna barn får de fortsätta och fostra andras barn också. Fast, vänta nu, när de kommer hit till Sverige så får de väl sluta med de där dumheterna de har haft för sig - det där med att fostra egna barn? Och då tappar de den där erfarenheten. Och hur gör vi då? Tar in fler hemmafruar från andra länder som kan hjälpa till att fostra barnen i stordriften.

Nej, nu blir jag riktigt elak. Men det är svårt att låta bli. Cirkelargumenten snurrar för fort för mig. Det är svårt att förstå. Förvirringen är total. Den verkar öka från dag till dag. Kanske är det bra ändå. Kanske kan vi snurra oss tillbaka lite och börja förstå att barn - det kan vanliga föräldrar faktiskt också ta hand om. Och om de dessutom får träna lite och skaffa sig lite erfarenhet så blir det ännu bättre. Man behöver ju inte komma från ett annat land för att kunna sånt. Vi svenskar kan nog lära oss vi också! Om vi bara får chansen!

lördag 25 april 2015

Lek och skräp och lite mat!

 I går cyklade vi till en lekpark innan vi hämtade storebror i skolan. N ville tillbaka till "sin" koja som finns där. Där brukar han och storebrorsan och ibland en annan liten kompis bygga med några långa störar och några skivor plywood som ligger och skräpar där. Kojan var det inte mycket kvar av och först var N lite ledsen. Men sen blev han glad igen - ett helt gäng myror hade flyttat in i trädet och då vill man ju inte ha nån koja där. Skräp fanns det också mycket av. Det var inte så roligt att leka bland allt skräpet så innan vi satte igång att gunga plockade vi upp det som låg och skräpade överallt. Godispapper i mängder så det måste väl vara barn som passar på att sitta i skogen och äta snask och sen slänga pappren som blir över vart som helst.
Ner i papperskorgen med allt skräpet. N frågade varför de som slängt allt inte kunde ha stoppat ner det i papperskorgen själva - den fanns ju där ändå! Ja, det undrade jag också!

Hela tiden har vi tänkt att våren är på gång, våren är på gång...men nu är det vår. Vet inte när det hände riktigt men bladen på träden är utslagna och gräset är grönt och några gullvivor hittade vi också längs vägkanten!
Påskliljorna har slagit ut i trädgården...
...och bergeniorna är så fina. 
Det var ju fredag och då vill man ha något gott. Jag orkade inte baka något och meddelade att det fick bli smörgåsrån och ost till kaffet. Men en av sönerna tog saken i egna händer och bakade en kladdkaka. Och det fick inte vara en vanlig utan det skulle vara en lyxigare. Han hittade recept på en sån på Leila Linderholms hemsida. Det visade sig sen att vi inte hade någon kakao hemma men det ordnade sig ändå. Sonen tog 200 g mörk choklad istället och det blev väldigt gott!

torsdag 23 april 2015

Den långa marschen

 Jag läser om förskolan på olika ställen för förskollärare. Jag blir beklämd. Jag förstår inte vad de vill riktigt. Arbetsförhållandena är dåliga. Barnen går långa dagar, längre än vad vuxna arbetar. Det är för få pedagoger. Någon skrev att tre personer vaktade 95 barn ute på gården. Pedagogerna är sjuka. Det är svårt med vikarier. Pedagogerna hinner inte få ut sin planeringstid. Det finns inte pedagoger så det räcker. Det måste utbildas fler. Föräldrar verkar inte vara intresserade. De är nöjda med verksamheten sägs det. Föräldrar vill ha mer timmar för sina barn i förskolan så de slipper stimulera dem när nästa barn kommer. Pedagoger tycker också att alla barn har rätt till förskola. Helst 30 timmar i veckan. Andra tycker att barnen ska hem när syskon kommer. Då blir det lite bråk. Pedagoger ska inte döma föräldrar. Alla har så olika förutsättningar. Och barnen har rätt till pedagogisk verksamhet. Allt är förvirrat. Jag tror att det alla vill egentligen är att det ska finnas fler dagis. Fler pedagoger. Men går det? Jag läser i min egen lokaltidning. Det står om en liten grannort på 10 000 invånare. 92 % av alla barn går i förskola. Gruppstorleken ligger på 17, 4 barn. Men 71 % av personalen har pedagogisk högskoleutbildning. Så det är ju jättebra. Det finns 12 förskolor där 380 barn går. På 10 000 invånare finns det 12 förskolor. 1 förskola för 833 människor. Och det räcker inte. Gruppstorlekarna är för stora. Hur många förskolor behöver det finnas i Sverige för att det ska bli gott nog? Hur många pedagoger mer behövs det för att det ska bli gott nog? Alla vill ha mer av något som inte funkar. Ingen vet hur det ska gå till. Men alla vet att det är i dagisland vi ska vandra. Vi får vandra vidare.
 
 
 

måndag 20 april 2015

Ringdans!

Ibland är det lustigt hur saker går i kringelikrokar och slutar ungefär där det började, fast på ett lite annat sätt.

Jag tänker igen på det där med mask och löss och svinkoppor. Förr var det i hemmen sånt spreds som värst. Man bodde många människor på liten yta. Man hade problem med löss och fick hålla på och luskamma, snagga och fläta håret på barnen för att försöka slippa undan. Ludvig "Lubbe" Nordström skrev en bok om Lort-Sverige. Folk bodde uselt och det var svårt med hygienen. Samhället skulle ingripa och ställa till rätta. Så långt bra. Jättebra. Men har vi ändå inte gått lite för långt åt andra hållet. Nu är det nog inte hemmen som är problemet när det gäller hygienen. Det är institutionerna. Alla barn som trängs ihop i små lokaler, ofta med dålig ventilation. Små barn som fortfarande stoppar allt i munnen. Barn som delar med sig av bakterier och smittor de bär på. Barn som sedan för med sig baciller hem till sin övriga familj. Same, same men ändå lite annorlunda.

Jag tänker också på de gamla hemmafruarna. De som hade det så jobbigt med alla sysslor. De som knappt hann med barnen för de hade det så jobbigt. De som hade sin stolthet och tyckte att de gjorde ett stort jobb. Eller misstänkte att folk bara tyckte att de ägnade sig åt meningslösheter? Nu är de borta. Men vi har istället förskollärarna. Också kvinnor. Också överlastade av arbetsuppgifter. De hinner knappt med barnen. Men de har sin stolthet och vet att de gör ett stort och viktigt jobb. Eller misstänker att alla egentligen kan ta hand om ungar? Undervärderade precis som hemmafrun. Same, same, men ändå lite annorlunda.

Förr var det skolorna som skulle se till att barnen lärde sig mycket och fick bra chanser i livet. Skolan skulle utjämna skillnader. Skolorna skulle ge arbetarklassen samma möjligheter som de "finare" barnen. Nu är det hemmen som får se till att det går bra för barnen. Skolan ökar på klasskillnaderna. Skolan sviker de barn som inte har hjälp och peppning hemma. Det är hemmen som får rädda barnen. Medvetna föräldrar kan överbrygga och utjämna. Same, same, men ändå lite annorlunda.

Förr var det i hemmen de många barnen fanns. Barn som sprang vind för våg och som inte mammorna riktigt hade tid med. Nu är det på institutionerna de många barnen finns. Det är pedagogerna som inte har tid med dem och de får nog gå lite vind för våg där också, men kanske i lite mer beskurna omgivningar. Same, same, men ändå lite annorlunda.

Förr fick barn jobba och slita. Vara med och arbeta och hjälpa till. Nu arbetar inte barn. Men ändå talar man om barns arbetstider. Många har arbetstider på upp till 40 timmar i veckan. Några ända upp till 50 timmar i veckan. Ett slags arbete? Att man använder ordet "arbetstid" kanske tyder på det. Same, same, men ändå lite annorlunda.

Så slingrar vi oss fram. Spiralen har lett oss tillbaka till utgångspunkten men några varv därifrån, lite skruvat så där. Nu är det institutionerna som har ansvaret. Och de klarar visst inte riktigt av det. Vem ska rädda oss nu då?

söndag 19 april 2015

Söndag!

Det är söndag. Veckan har gått fort som vanligt. Helgen har också gått fort. Vi har fått mycket gjort. Vi har städat förrådet och matkällaren. Vi har lagat cyklar (maken). Vi har tagit bort det ogräs som kommit fram (jag). Vi har hjälpt barn med läxor (båda). Vi har lyssnat på pianospel och fiolövning. En lagom arbetsam helg när vi känner oss nöjda med att både ha vilat och jobbat undan lite.
 
Vi gjorde rostbiff och potatissallad i går. Smidigt och gott! Receptet till rostbiffen tog jag från Vår kokbok och potatissalladen är mitt favoritrecept - det min mamma alltid gjorde när jag var barn.
 
4 portioner
6 medelstora potatisar i tärningar
1 gul finhackad lök
2 äpplen i små tärningar
200 g gurka i små tärningar
 
Dressing:
2 dl gräddfil
0.5 dl majonnäs
1,5 msk fransk senap
 
Blanda dressingen och rör ner det andra.
Dekorera med tomatklyftor och finhackad persilja.
Vi hade en hel del äggvitor hemma eftersom jag gjorde majonnäs. Och det gjorde jag för att vi glömt att köpa majonnäs och det behövdes ju till potatissalladen. Och det var förstås mycket godare med hemgjord i dressingen. Egentligen helt onödigt att köpa majonnäs. Enkelt att göra och det håller sig tydligen i 3-4 veckor i kylskåpet. Vi gjorde i alla fall marängsviss som lördagsmys. Jag gjorde vanliga maränger på halva satsen och blandade nutella i den andra halvan. Gott! 
 Till eftermiddagskaffet i lördags fick vi chokladmuffins. Äldste sonen och hans flickvän fixade till det! Så gott att bara sätta sig vid dukat bord och gott kaffebröd! Receptet hade de hittat på en sajt som heter Frida baka. Goda som 17 var de!
 Det är så härligt att vara ute i trädgården när solen skiner och värmen kommer. Scillorna har slagit ut och finns lite överallt i kanterna på tomten.
 Några krokusar finns fortfarande kvar på skuggiga ställen. Den här tycker jag var extra fin - vit med lila strimmor.
 Rabarbern har börjat komma upp! Så fina med mörkgrönlila blad och röda stjälkar.
 Vitlöken  har börjat sticka upp.
Trädgårdslivet på våren är härligt. Jag fixar och donar och barnen leker. Det finns inget härligare än att vara bland de sina som har roligt tillsammans. Det är lustigt när man har många barn. Det böljar och ändrar sig hela tiden. Just nu har vi fått två "gäng" i barnaskaran. De tre stora har blivit så väldigt bra vänner och de pratar och skämtar och har sina telefonspel och hoppar studsmatta och tränar volter och handstående på gräsmattan tillsammans. Det tre små har en fin gemenskap också. De leker så där som barn gör. Går djupt in i lekar och glömmer omvärlden långa stunder. De spelar minecraft tillsammans alla tre och de bygger saker av brädor och kartonger ihop. Jag är så glad över att de är såna vänner. Jag hoppas på att de ska kunna behålla sin vänskap genom livet. Inte på samma sätt förstås men ändå...att den ska finnas där i bakgrunden och att de ska kunna umgås med varandra och känna att barndomen finns där litegrand i minnet sen också. Att den kan få glimta fram lite då och då och att vänskapen ska finnas där. 

måndag 13 april 2015

Tankar om mask och lite annat!

Jag läser att springmask har ökat de senaste åren. Det är så många som har mask i år att medicinen är slut på apoteken. Man vet inte riktigt varför det har ökat så men någon säger att det kan ha att göra med stora barngrupper i förskolor och på fritidshem.

Jag tycker det är konstigt. Om man har sina barn på förskolan får man acceptera att ens barn sköts om på ett visst sätt. Man har lämnat över ansvaret på någon annan. Det är förskollärare, andra barn och kommunen och staten som gör upp riktlinjerna. Man får finna sig i att ens barn är tillsammans med människor man inte själv känner. Man får finna sig i att ens barn äter den typ av mat som serveras. Får den mängd mat som någon annan anser är lämplig. Äter så ofta som någon annan tycker är lämpligt. Man får finna sig i att barnet får pratkontakt, ögonkontakt, kroppskontakt med andra vuxna människor, som man inte själv känner och i den mängd andra anser lämpligt, eller har förmåga till. Man får också finna sig i att ens barn kan smittas av olika sjukdomar. Barn har tydligen blivit sjukare eftersom det slås vab-rekord varje år. Dessutom kan alltså barnen få mask och även löss och svinkoppor. Sjukdomar som man kan uppleva både äckliga och obehagliga och som kan smitta ner övriga familjen.

Hur kan det vara ok att föräldrar inte har någon makt över hur och var deras egna barn tas om hand? Hur kan det vara ok att bara ge pengar till de som vill ha förskola (i form av de enorma förskolesubventionerna) och inte ett enda öre till de som vill ta hand om sina egna barn? Alla har så olika åsikter och önskningar. Vissa kanske vill ha någon form av inflytande över hur de egna barnen tas om hand. Men så ska det inte vara i Sverige. I Sverige litar vi på att andra vet bäst. Vi fogar oss och finner oss. Vi lyder. Allt blir till det bästa.

söndag 12 april 2015

Många flugor i en smäll

Det är kris i förskolan på många olika sätt verkar det som. Även om politiker inte förefaller vara särskilt intresserade. Barngrupperna verkar vara för stora, personalen för sjuk. Ja, barnen verkar också vara sjuka för vab-rekord slås varje år. Det verkar också som om det är svårt att få tillräckligt med personal. Det fattas helt enkelt utbildat folk. I Norrköping har man kommit på ett sätt att lösa problemet. Man har startat ett 1-årigt projekt som går ut på att unga arbetslösa ska få chansen att komma in i förskolan. Det är folk som inte klarat av sina gymnasieprogram och som nu får jobba halvtid tillsammans med en handledare och studera halvtid på barn- och fritidsprogrammet. När de har gjort sitt år har de fått hälften av poängen på gymnasieprogrammet och då blir de kvalificerade att jobba i vikariepool.

Jag tänker stilla. Tänk att arbetslösa ungdomar som inte klarat av gymnasiet är mer betrodda att sköta om små barn än barnens egna föräldrar. För på föräldrar satsas det inte när det gäller möjligheter att ta hand om egna barn. Tvärtom, den lilla frihet som finns i form av ett futtigt vårdnadsbidrag (3000 kr/mån) i vissa kommuner för barn upp till 3 år, ska bort. Unga arbetslösa som inte klarat av ett gymnasieprogram är mer betrodda att ta hand om barnen än barnens egna föräldrar. Det är mer ok att lägga pengar på sånt än på föräldrars vilja att ta hand om egna barn.

Men smart är det. Flera flugor i en smäll. Man löser arbetslöshetsproblemet. Man skapar fler jobb i form av handledare (eller är det den ordinarie förskolepersonalen som får vara handledare?). Man ser till att lärarna på barn- och fritidsprogrammet får mer att göra. Man ser till att få fler vikarier. Och några har ju jobbat med att ta fram förslaget. Räknat på det. Administrerat det. Någon ska följa upp det. Rapportera om det. Det är så bra med våra barn. De skapar så mycket tankemöda. De genererar så många arbeten. De har sin funktion att fylla. Vad föräldrarna tycker det är det ingen som tar reda på. Hur barnen känner eller mår är ingen intresserad av.

Allt är som det ska vara. Allt blir till det bästa. Man nystar på. Kanske reder härvan ut sig så småningom. Kanske.

fredag 10 april 2015

Broccolisoppa med ostkräm och lite annat!

 
Vi har fått en ny favoritsoppa - broccolisoppa! Ja, det är bara jag och maken som har smakat den är. Den går fort att göra och är en bra lunchrätt. Men jag tror att flera av barnen skulle gilla den så jag ska testa på dem snart.
2 p
1/3 purjo
1 broccolistånd
1 vitlöksklyfta
6 dl grönsaksbuljong
1 dl grädde
salt
vitpeppar
 
1 dl kesella eller crème fraiche
1 dl riven stark ost
 
Skär grönsakerna i bitar och lägg dem i en gryta. Häll över buljongen.
Låt koka sakta tills grönsakerna har mjuknat.
Mixa soppan slät och häll på grädden.
Koka sakta i 5 min.
Smaka av med salt och peppar.
 
Riv osten och blanda med kesella.

 I går var vi på stan en sväng. Vi köpte penséer och någon slags stora tusenskönor. Man blir så glad över alla färger och det är nästan svårt att välja. Vi köpte strumpor och hårgelé till de barn som hade slut och så hittade jag ett par byxor på KappAhl och ett par blusar på H&M också. Det är kul att handla lite kläder till sig själv också! Inte så ofta det händer men det är roligt att känna sig lite fin och ny ibland!

Efter stadsturen lekte de yngsta barnen i skogen tillsammans. De hade så roligt, byggde koja och lekte att de jagade och grillade och så där. Det är så roligt att de är såna vänner och har så skoj tillsammans. Jag gläder mig åt att de har sina eftermiddagar ihop och inte behöver tillbringa dem på varsitt håll - en på förskolan och en på fritids. Det känns bra att de har den här tiden tillsammans och att jag får den här tiden tillsammans med dem. Det är fint!

onsdag 8 april 2015

Vad är vi rädda för?

Det är mycket prat om föräldraförsäkringen nu förtiden. Det ska bli en till pappamånad. Eller ska föräldraförsäkringen hellre individualiseras? Och är den inte för lång? Det kan väl inte vara rätt att folk (mammor) kan dra ut på dagarna och vara hemma i hela 2 år!? Och vårdnadsbidraget! Det måste bort. Det är en kvinnofälla.

Vi är många som blir upprörda över det som jag tog upp ovan. Som tycker att det är fel att någon annan ska gå in och bestämma. Men hur ska det vara istället då? Ibland blir jag så förundrad. Det verkar som om inte ens vi som vill ha mer valfrihet vill ha riktig valfrihet. Det bollas med olika förslag. Föräldraförsäkringen kanske kan förlängas? Medborgarlön? Barnomsorgspeng att använda till hemmaomsorg? Vi ska fixa och trixa, ta helgjobb, gå om varandra, ha homepartyn? Jag förstår inte riktigt. Varför är vi så rädda för verklig valfrihet? Jag funderar på hur det kan vara i andra länder, tex Tyskland. Där är utgångspunkten sambeskattning (att man delar inkomsterna i två lika delar och skattar för varsin del vilket gynnar enförsörjarhushåll och folk med låga löner), skatteavdrag för varje barn (att man får räkna bort en viss summa pengar av lönen och denna summa skattar man inte för), och barnbidrag så länge barnen faktiskt bor hemma (inte till 16 som här och sedan inget på sommarmånaderna). Men ingen verkar intresserad. Undrar varför? Är det för att det finns någon skam i att vara så "lat" att man faktiskt vill vara hemma och ta hand om sina barn och sitt hem? Tycker vi inte att det är ett arbete? Känner vi oss lite sämre, vi som vill vara hemma? Eller är vi bara så intrimmade på att livet ska vara jobbigt, hårt och grått?

tisdag 7 april 2015

Det är komplicerat att ta hand om barn nuförtiden!

Jag ramlar över en lista på vilka uppgifter förskollärare har förutom själva det pedagogiska arbetet i barngrupperna. Här är den:

-Läsa pedagogisk litteratur och forskning
-Regelbundet relatera allt man gör till läroplanen och allmänna råden
-Möten i utvecklingsgrupper
-Möten med specialpedagog omkring enskilda barns behov
-Möten med specialpedagog om grupper som inte fungerar
-Läsa information från chef och arbetsgivare
-Skriva veckobrev till föräldrar
-Dokumentera kring enskilda barn och dess behov
-Skriva handlingsplaner för barn med särskilda behov
-Avdelningsmöten
-Arbetsplatsträffar
-Planera temaarbeten
-Planera aktiviteter, musik, rörelse, drama, språk, matte
-Utvärdera aktiviteter och verksamheten skriftligt och muntligt med kollegor
-Följa upp att fattade beslut genomförts.
-Ringa efter vikarier
-Introducera vikarier
-Ta emot och handleda lärarstudenter/barnskötarelever (min not.)
-Fler och fler föräldrar ställer högre krav, vill kommunicera mer både muntligt och via mejl.
-Fler barn i barngrupperna kräver fler kontakter med föräldrar, fler barn att dokumentera, planera och utvärdera kring.
-Planer som ska skrivas och kontinuerligt revideras, krisplan, likabehandlingsplan, jämställdhetsplan mm
-Analysera resultaten i medarbetarenkäten
-Analysera resultaten i brukarenkäten
-Göra scheman
-Planera och genomföra inköp
-Förbereda sig för resultat och utvecklingssamtalet med sin chef.
-Dokumentera sin egen personliga utveckling som medarbetare
-Dokumentera den kompetensutveckling man varit på
-Delge kollegor kunskaper
-Mycket praktiska sysslor, städ, ställa upp stolar, plocka bort från golvet och hyllor inför städ, städa skåp och förråd, reparera saker som gått sönder
-Lära sig den senaste lärplattformen
-Genomföra utvecklingssamtal
-Planera och genomföra barnintervjuer
-Göra riskanalys kring faror som kan finnas för barnen
-Gå säkerhetsrond för att se var det kan vara farligt för barnen att vara ute och inne
-Förbereda för utflykter
-Föra kassabok för att hålla koll på avdelningens budget för inköp.
-Lämna listor till köket kring hur många barn som ska äta varje dag
-Möten med socialtjänsten kring barn som far illa
-Kontakt och möten med modersmålslärare
-Boka lokaler
-Ringa och avboka när barn som har specialkost inte kommer
-Inventera och vårda material
-Genomföra pedagogisk dokumentation, skriftligt och foto, som ska användas tillsammans med barnen, delges till föräldrar och användas av oss själva i vår fortsatta planering.
-Leta och titta igenom filmer, böcker och pedagogiska spel.
-Planering och genomförande av föräldramöten
-Planering och arbete med inskolning av nya barn. Inskolningssamtal med nya föräldrar
-Planering för överskolning och överföring av 5-åringar till förskoleklass, samtal med den personal som ska ta emot barnen.
-Administration och planering/utskolning kring barn flyttar från vår förskola till annan förskola.
-Tid att resonera kring revideringen i läroplanen och hur vi ska tänka kring förskollärares ökade ansvar.
-Föra över viktig information kollegor emellan, t ex om det hänt något kring ett barn.
-Utvecklingsarbeten inom verksamheten. Organisera om på avdelningar.
-Ordna material för utflykter, skidåkning, skridskor.

Sen tillkommer en hel del arbetsuppgifter som är omöjliga att förutse, reda ut konflikter, torka spya, tvätta barn som är har kissat och bajsat ner sig, ta ut stickor, vårda sår, ta tempen, leta efter föräldrar som inte dyker upp, leta barn som gömt sig."


Oj, tänker jag. Det är krångligt att ta hand om barn nu förtiden. Det är mycket som ska göras. Tänk så enkelt det kan vara. När barnen tas om hand i hemmet de där första åren innan de börjar skolan. Det går nästan av sig självt. Barnen smälter så bra in i själva livet.

Det är klart, visst gör man mycket av det där på den långa listan. Men det sker liksom också av sig självt, utan ansträngning, utan att man funderar så mycket på det.

Uppstår det problem kan man läsa lite i någon bok som handlar om barn, Jesper Juul, Neufeldt, Anna Wahlgren...Eller så kan man fundera  lite själv. Prata med sin partner eller mamma eller pappa.

Man dokumenterar ju en del. Det är roligt att komma ihåg hur barnen såg ut i varje ålder, minnas allt roligt man gjort, minnas vardagen, spela in filmsnuttar, skriva lite dagbok.

Hemmet tar ju tid att sköta förstås. Det ska städas och diskas och tvättas och sånt. Men det är bra för barnen att få vara delaktiga. Bra pedagogik och en massa naturkunskap, teknik och allmän kommunikation kommer in i bilden. Helt utan ansträngning.

Funderar över säkerhet gör man ju med jämna mellanrum. Tänker efter och åtgärdar när man kommer på något som inte känns bra.

Utflykter är kul. Man tar en ryggsäck och lägger i något man vill ha med sig och går iväg med sitt barn. Eller tar cykeln. Eller bilen. Man kan bestämma sig några minuter innan eller planera långt i förväg. Det beror på.

Barnens behov har man för ögonen. Kanske tar man ett möte med sin partner om man ser att något barn behöver lite extra pratkontakt. Då ordnar man det - kanske en promenad tillsammans med barnet då och då, affärsbesök tillsammans eller något annat för att få lite extra kontakt.

Planera för litteraturupplevelser med barnen gör man - man tar en bok ur bokhyllan och läser den. Barnet kan själv ta fram en bok och så läser man den. Man kan också åka till bibblan och låna böcker som man vill ha. Så läser man dem.

Samma sak med musik. Man sjunger ur de sångböcker man har. Man kan sjunga lite när man lagar mat eller städar också. Barnen brukar då börja sjunga de också. Eller be en hålla tyst! Man kan dra på cd-skivor eller spotify eller leta något roligt på youtube. Det går lätt.

Teckning går också lätt. Man tar fram papper och pennor, färg och penslar. Så ritar eller målar man. Är det påsk kan man måla påskrelaterade motiv. Är det jul kör man på det. Annars kan man rita vad man känner.

Gymnastik är också lätt. Man kan ta en kudde och så står barnet på huvudet. På med musik och så dansar man. Eller så tar man fram en bok med yogaövningar för barn och så härmar man. Eller drar på något roligt gymnastikprogram på youtube och gymnastiserar samtidigt. Man kan gå ut och röra sig också. Barnen gör det gärna helt på egen hand. Springer och leker tillsammans, klättrar i träd, hoppar på studsmatta, går balans. Det är lätt.

Ja, det är en del man gör när man tar hand om barn. Det går enklare när det är egna barn kanske. Och det är enklare när inte så många pedagoger är involverade. Kanske är det också lite lättare när man inte har hand om så många barn åt gången.

Det kostar också pengar att ta hand om barn. I alla fall om det är pedagoger som gör det. Mammor och pappor får göra det gratis. Men det är väl som det ska vara. När man tar hand om andras barn blir det en hel vetenskap. Tar man hand om de egna så går det av bara farten. Roligt är det också för det mesta! Fast ganska dyrt förstås. Men det kan det vara värt! Barnen är ju det käraste vi har! Att ta hand om barn lär ju vara det allra viktigaste jobbet man kan ha.

måndag 6 april 2015

Påskpromenad!

Vilket fint väder vi har haft i påsk! Blå himmel och sol och i alla fall ganska varmt! Det är skönt att ta sig en promenad varje dag och en av dagarna gick vi runt ett joggingspår nere vid sjön. Det var så fint. Åkrarna var nyplöjda och jorden låg i fina ränder som var roliga att balansera på.
Blåsipporna blommade och det lyste blått mot den lysande gröna mossan med jämna mellanrum. Vackert!
 

 

 
 

lördag 4 april 2015

Påskafton!

 
 Idag är det påskafton! Soligt och fint var det när vi vaknade och lite snö också! Vackert! Lillen var förväntansfull och ville ge sig ut på en gång och se om påskharen hade varit framme och lämnat ägg. men han fick vänta tills bröderna vaknade. Ja, de två som sov allra längst fick han pussa så de vaknade.

 


Vi ritade några till påskbrev och jag försökte rita den typ av häxa min morfar alltid ritade. Jag kan se honom sitta där vid det runda köksbordet hemma hos min mormor och morfar och rita. Han berättade när han ritade - om den krökta näsan med vårta på, om katten som satt därbak och kaffepannan som hängde där fram och så det allra viktigaste - smörjhornet! Tänk att jag inte sparade en sån där teckning!? Det grämer mig så mycket. Men jag har bilderna av det inom mig och jag kan rita såna där liknande häxor i alla fall och visa barnen hur de såg ut.


Snart ska vi ut i vårsolen och promenera hem till mina föräldrar och fira påsk tillsammans!
Glad Påsk! 
 

fredag 3 april 2015

Långfredag!

 
 Långfredag idag! Det kändes inte som en lång dag utan den gick riktigt fort! Vi har skjutsat barn fram och tillbaka till läger i freerunning och nu sitter barnen och pustar efter 5 timmars intensiv och rolig träning! Vi andra har städat och lagat mat, varit ute och lekt (inte vi vuxna men småbarnen), spelat tv-spel. Vi gick en promenad till affären och köpte påskliljor. Det var så härligt att gå genom skogen - fåglarna kvittrade och solen sken, dofter från en grill blandades med barrskogsluften. Känns som livet kommer åter!
 
 
 I trädgården blommar krokusarna fortfarande! De är som finast nu.
 
 Andra växter har börjat titta upp. Fänrikshjärnana har stuckit upp sina rosa hopringlade bladknoppar...
 och daggkåporna har vecklat ut sina små blad med fransiga kanter.
 Vi har ritat påskbrev också. Inte så många dock för det är bara ett barn som vill gå påskgubbe men några brev har ritats till folk vi känner bra. Här har minstingen gjort en påskhare - han väntar något alldeles jättemycket på påskharen -med en massa ägg runtomkring. En massa bokstäver finns också. Det ska stå "glad påsk" men bokstäverna hamnade lite hur som helst och några är upp och ner! Men vad gör det!
 

 

onsdag 1 april 2015

Vi är hemma med barnen för länge!

Nu är Expressen igång igen. Läser deras ledare idag. Den handlar om att mammor är hemma för länge med sina barn. Det leder till stora problem för kvinnorna. Problemen är följande:

- kvinnorna blir sjukskrivna eftersom de tar ut den största delen av föräldraledigheten och då vänjer de sig att vara huvudansvariga för hem och barn och så ska de orka jobba dessutom och då blir de alltså sjuka.

- föräldraledigheten är till för att man ska kunna kombinera föräldraskap med arbete. Då duger det inte att vara hemma länge. Det blir  ju ingen kombination. Kvinnorna kan vara hemma i ÅRATAL eftersom föräldraförsäkringen är så generös och flexibel.

- eftersom kvinnorna är hemma så väldigt länge halkar de efter på arbetsmarknaden, de tappar karriärmöjligheter och kanske har arbetsuppgifterna ändrat sig under den långa bortavaron, arbetskamrater har kanske försvunnit.

Det här är allvarligt. Det måste åtgärdas. Så här tycker man på Expressen:

- föräldraförsäkringen ska individualiseras.
- premien att skaffa barn tätt ska tas bort.
- möjligheten att kunna vara hemma i upp till två år måste ses över.

Och detta är för mammornas och barnens skull. Mammorna blir utslitna av att vara hemma för länge. De blir mycket piggare och friskare av att arbeta mer. Jag hänger inte med riktigt i resonemanget. Det låter konstigt att man kan bli friskare av att jobba mer. Men jag antar att något magiskt händer när mammorna inte är hemma så förskräckligt länge med sina små barn. De kommer tappa intresset för barn och hem och inte känna sig som ansvariga. Och då kommer papporna automatiskt att känna sig mer ansvariga och så kommer både mammor och pappor arbeta precis lika mycket. Och då, äntligen, blir allt bra! Då blir vi lika. Vi jobbar lika mycket, dammsuger lika mycket, är sjuka lika lite (mycket?), träffar barnen lika mycket (lite?) och så vidare. Trött, tröttare, tröttast. Så känner jag mig. Den initiala känslan av att jag har lust att ställa mig någonstans och skrika lite rinner av mig. Det är ingen idé. Det är ingen idé att tänka något i ett land där det anses som ett problem att mammor vill ta hand om sina små barn. När man har kommit dithän, när en stor tidning kan skriva såna saker utan att någon reagerar då vet jag inte...Jag tycker--- go for it! Jag tycker att man ska köra på. Kör ända fram till slutet. Brave New World - here we come! Allt blir till det bästa.