Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 8 april 2015

Vad är vi rädda för?

Det är mycket prat om föräldraförsäkringen nu förtiden. Det ska bli en till pappamånad. Eller ska föräldraförsäkringen hellre individualiseras? Och är den inte för lång? Det kan väl inte vara rätt att folk (mammor) kan dra ut på dagarna och vara hemma i hela 2 år!? Och vårdnadsbidraget! Det måste bort. Det är en kvinnofälla.

Vi är många som blir upprörda över det som jag tog upp ovan. Som tycker att det är fel att någon annan ska gå in och bestämma. Men hur ska det vara istället då? Ibland blir jag så förundrad. Det verkar som om inte ens vi som vill ha mer valfrihet vill ha riktig valfrihet. Det bollas med olika förslag. Föräldraförsäkringen kanske kan förlängas? Medborgarlön? Barnomsorgspeng att använda till hemmaomsorg? Vi ska fixa och trixa, ta helgjobb, gå om varandra, ha homepartyn? Jag förstår inte riktigt. Varför är vi så rädda för verklig valfrihet? Jag funderar på hur det kan vara i andra länder, tex Tyskland. Där är utgångspunkten sambeskattning (att man delar inkomsterna i två lika delar och skattar för varsin del vilket gynnar enförsörjarhushåll och folk med låga löner), skatteavdrag för varje barn (att man får räkna bort en viss summa pengar av lönen och denna summa skattar man inte för), och barnbidrag så länge barnen faktiskt bor hemma (inte till 16 som här och sedan inget på sommarmånaderna). Men ingen verkar intresserad. Undrar varför? Är det för att det finns någon skam i att vara så "lat" att man faktiskt vill vara hemma och ta hand om sina barn och sitt hem? Tycker vi inte att det är ett arbete? Känner vi oss lite sämre, vi som vill vara hemma? Eller är vi bara så intrimmade på att livet ska vara jobbigt, hårt och grått?

2 kommentarer:

  1. Ja jag undrar också vad alla är så rädda för! Jag kan berätta att ofta händer det när jag möter någon bekant / obekant och den vanliga frågan dyker upp, vad gör du? Alltså det betyder vad jobbar du med? Mitt svar är då att jag är hemmamamma. Då får jag ofta förslag på arbeten jag kan söka. Chefer jag kan ringa å prata med, jobberbjudanden har jag också fått.

    Folk verkar ej förstå att det faktiskt är själv valt att jag är hemma med mina barn. Att det är det JAG VILL göra. När jag säger att jag ej söker jobb så kan de svara med att jag kan ju arbeta helger nätter osv. Nää det är svårt för folk att scanna in människor som mig. De blir liksom lite förvirrade. De förstår ej att jag ej vill lönearbeta just nu. De blir rädda....
    Du skriver jättebra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är märkligt! Det är yrket som definierar oss och allt annat blir väldigt förvirrande tydligen!

      Radera