Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 23 april 2015

Den långa marschen

 Jag läser om förskolan på olika ställen för förskollärare. Jag blir beklämd. Jag förstår inte vad de vill riktigt. Arbetsförhållandena är dåliga. Barnen går långa dagar, längre än vad vuxna arbetar. Det är för få pedagoger. Någon skrev att tre personer vaktade 95 barn ute på gården. Pedagogerna är sjuka. Det är svårt med vikarier. Pedagogerna hinner inte få ut sin planeringstid. Det finns inte pedagoger så det räcker. Det måste utbildas fler. Föräldrar verkar inte vara intresserade. De är nöjda med verksamheten sägs det. Föräldrar vill ha mer timmar för sina barn i förskolan så de slipper stimulera dem när nästa barn kommer. Pedagoger tycker också att alla barn har rätt till förskola. Helst 30 timmar i veckan. Andra tycker att barnen ska hem när syskon kommer. Då blir det lite bråk. Pedagoger ska inte döma föräldrar. Alla har så olika förutsättningar. Och barnen har rätt till pedagogisk verksamhet. Allt är förvirrat. Jag tror att det alla vill egentligen är att det ska finnas fler dagis. Fler pedagoger. Men går det? Jag läser i min egen lokaltidning. Det står om en liten grannort på 10 000 invånare. 92 % av alla barn går i förskola. Gruppstorleken ligger på 17, 4 barn. Men 71 % av personalen har pedagogisk högskoleutbildning. Så det är ju jättebra. Det finns 12 förskolor där 380 barn går. På 10 000 invånare finns det 12 förskolor. 1 förskola för 833 människor. Och det räcker inte. Gruppstorlekarna är för stora. Hur många förskolor behöver det finnas i Sverige för att det ska bli gott nog? Hur många pedagoger mer behövs det för att det ska bli gott nog? Alla vill ha mer av något som inte funkar. Ingen vet hur det ska gå till. Men alla vet att det är i dagisland vi ska vandra. Vi får vandra vidare.
 
 
 

2 kommentarer:

  1. Hej. Jättebra skrivet. Jag funderar på det här med förskolan dagligen. Att hur kan det få gå dag efter dag månad efter månad år efter år och INGENTING görs för att förbättra situationen på dagis med stora barngrupper, långa dagar mmmmmmmm. Barn tillåts inte få vara barn känns det som. Kraven på dem redan i förskolan är enorma som jag ser det. Varje dag får fem sex åringarna höra - nu ska ni börja skolan snart så det å det ska ni kunna. Ni är ju sååå STORA nu. Jag upplever stressade barn och hör dem prata om skolan.

    De ska ju bara börja förskoleklass och det är väl en förberedelse för ettan som jag tycker. Men nu känns det som om förskolan är förberedelse för sexårs. Barn ska hela tiden förberedas för någonting läromässigt.

    Vilken lycka dina barn har som får vara fria utan massa tider å avbrutna lekar. Sen behöver de ej bli stressade över ALLT de ska kunna.

    Hälsningar en mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för respons! Det där med förberedelse har jag också tänkt på! Barnen ska hela tiden förberedas på nästa grej som kommer. Tragiskt att höra att man pushar så små barn som 5-6-åringar. Så små barn ska inte behöva tänka på framtiden - de ska väl få leka och vara i nuet Och det tycker jag lite större barn också ska få göra - hör små skolbarn prata om betyg och vad saker är värt...känns olustigt.

      Radera