söndag 27 januari 2019

Veckan som gått...och ett mumsigt laxrecept!

Det är måndag. En ny vecka har börjat. Tvättmaskinen surrar. I övrigt är det tyst. Barna är i skolan. Fast minstingen är hemma. Han är sjuk. Han har feber. Han var sjuk i slutet av förra veckan också, var hemma torsdag och fredag för ont i huvudet och kände sig småkrasslig. På fredagseftermiddagen var han som vanligt och vi tog till och med en liten promenad hem till mina föräldrar. Vi gick genom skogen för att se hur det såg ut nu när vi har så mycket snö. På lördagen åkte vi till badhuset och hade kul. Det skulle vi förmodligen inte gjort för i går, söndag, vaknade 7-åringen med feber. Så idag är han hemma och vilar. Veckan som gått var en sån där helt vanlig vecka. Trivsam och vardaglig. 
Jag gör min vanliga städrunda på morgnarna. I 12-åringens rum är det alltid spännande att gå in. Det händer mycket där. Verksamhet pågår. Skrivbordet är som ett eget landskap av allt som pågår i hans fantasi och hjärna...det fixas och donas, byggs och konstrueras och tänks...
14-åringen kämpade med plugg inför ett religionsprov i kristendomen. 29 rejäla frågor hade delats ut av läraren. Sonen har fått sammanfatta varje svar i punktlistor och så har vi förhört. Han har tränat och jag har frågat och prickat av det han kan. Denna vecka kommer del två av provet så vi ska väl ta fram pappren igen och förhöra vidare på det läraren inte frågade förra veckan. 
Jag och 7-åringen har målat en del. Vi har tittat på nätet efter fina bilder och låtit oss inspireras. Jag tycker vi har varit ganska duktiga att få till det!
Jag har stickat en hel del de senaste veckorna. Efter lunch sätter jag mig...jag är riktigt oanständigt lyxig...jag drar på tv:n...följer "Hemma igen" - en australiensisk såpa som faktiskt är så där medryckande bra, True Detective, Hinterland, en fransk serie som heter Skogen...och så stickar jag. En timmes vila, kultur, underhållning och stickning...och en kopp kaffe efter maten...
12-åringen önskade sig ett par mönsterstickade fingervantar. Skator fastnade han för när han bläddrade i en gammal bok jag fått av min mamma. Den är full av gamla traditionella nordiska mönster! Jag lyckades kombinera två olika stickmönster till ett som faktiskt blev rätt bra! Mudden blev lite för lång men det gjorde inget tyckte sonen...det blev bara varmare på handlederna och det kan ju vara bra! Men jag ska nog ta och göra ett par till ändå...och få modellen riktigt bra! 
7-åringen tycker ofta att det blir lite trist i skolan...han upplever att han kan det mesta redan och är lite otålig att komma vidare. Vi gör lite extra matte då och då...vi jobbar i 2:ans bok från 50-talet och nu är vi inne på kilo och hekto. Det var roligt! Vi började med att väga och känna på olika förpackningar...vad är egentligen ett kilo? Sen ritade jag upp det där kilot och delade upp det i 10 delar...varje del är ju ett hekto. Vi jämförde med tiokronan som går att dela upp i 10 enkronor. Sen fick han räkna. De gamla böckerna är så bra. Det är så mycket av allt och mängdträningen gör ju sin nytta...det går in! 
Och så blev det fredag och vi gick den där promenaden över vårt Björnberg! Det var så vackert...tyst och stilla och mjuk orörd snö överallt...eller inte riktigt orörd...haren och katter och rådjur hade trampat där före oss! Och småfåglar såg vi också...de verkar redan känna av att våren lurar bakom snön för deras kvitter andas vår! 
Fredagskväll! Vi lagade mat tillsammans...jag, maken och 14-åringen! Vi  gjorde laxpaket...de är så goda...portionsbitar av lax...på med tunna strimlor av morötter, purjolök, färsk fänkål...salt och peppar och en skvätt pernod! Vrid ihop smörpapper till paket och in i ugnen i 10 min 225 grader och sen dra av värmen och vila 10 min till! Hasselbackspotatis till det...och saffranssmör - 150 g smör som mosas tillsammans med stött saffran (tillsammans med havssalt och lite citronsaft)! Mums! 14-åringen var ansvarig för efterrätten....crêpes Suzette! Ännu mer mums! Alla åt och njöt! En trevlig måltid med mycket prat om ditt och datt...företrädesvis rymden och svarta hål och maskhål...föranlett av att delar av familjen följer den tyska underbara märkliga och konfunderande serien Dark! 
Flambering livar alltid upp! 
 Lördag...badhus...alltid kul! Hoppa och dyka och simma och leka! 
En vecka rullade förbi...som de gör...och nästa är här! 



söndag 20 januari 2019

Vinterutflykt!

Helgen är snart slut! En fin helg har vi haft trots att högstadiebarnet har ett jätteprov, fördelat på två dagar, nästa vecka! Vi har alltså pluggat...jag har skrivit punktlistor, sonen har läst, jag har förhört, vi har bockat av...minskat stoffet som ännu inte krupit in i hjärnan! Men vi har haft det kul också! I går åkte vi ut till vår lilla badsjö mitt i skogen och åkte skridskor! Först blev vi ledsna...isen såg så vit ut när vi satt i bilen...kanske skulle det inte gå att åka? Men det gick det minsann...bara lite pudersnö på och isen under var slät och fin! Vi åkte över hela sjön....
...ända bort till änden och in i den lilla viken som ligger gömd...där är det myrmark och allt ser lite annorlunda ut...Yngste sonen sa...nu har vi hamnat i en sagovärld...och jag menar det...det är inte som en sagovärld...det ÄR en sagovärld! Tänk att något kan vara så vackert! 
Vi såg vargspår...fascinerande! 
Sen åkte vi tillbaka på andra sidan sjön...
och stannade där vi brukar fiska på sommaren! 
Sen var det gott att dricka varm choklad och kaffe och äta mackor och kakor! 
Barnen ville pimpla och morfar hade tagit med isborren och några pilkar! Det var kul att borra och kul att pimpla men inga fiskar nappade. De ligger väl och sover därnere på botten och drömmer om ljusare tider kanske. 
Det spelade ingen roll heller...det var så vackert att stå därute på isen...se hur himlen blev lila och orange och purpur och eld...och hur isen blänkte när vattnet strömmade upp ur hålen...höra korpens märkliga läte och se den komma över den svarta granskogen. Känna hur kylan bet i kinderna och luften var som en tunn kall hinna runt en. Se barnen vara glada och ha roligt. Livet liksom. 




lördag 12 januari 2019

Skavlan....

...gick på tv igår. Vi tittade. Gardell var där, och Dagny, 106:åringen. Det är ju roligt att se...för all del. Men ändå. Jag blir lite trött. I allt skratt och flams dyker pk-budskapet upp. Förstås. Vissa saker måste sägas. Dagny säger att förr var kvinnor tvungna att ta hand om barn och hem. De fick inte studera. De hade inte ens rösträtt när hon föddes. Och så var det ju. Förstås. Gardell fyller på. Pratar om hur synd det var om de stackars kvinnorna som inte fick utbilda sig till lika fantastiska saker som männen. Hemskt. Och Dagny fyller på...jo, minsann, hade hon fått studera hade hon blivit professor, minst.

Jaja, det är som det är. Det är det ju alltid.

Förr fick kvinnor inte jobba utanför hemmen. De fick ta hand om barn och hem. Det är sant. På sitt sätt. Inte riktigt. Det fanns inte så många jobb att välja på. Sverige var ett jordbrukssamhälle. Men kvinnor kunde arbeta. De kunde arbeta i en affär. De kunde arbeta som lärarinnor. Sjuksköterskor. Men det behövdes inte så många av varje sort. Och kvinnor arbetade som pigor. Det gjorde nästan alla innan de gifte sig och fick eget hushåll. Karlarna var inte hemma och tog hand om barn och hem. Men det fanns inte så många "riktiga" jobb för dem heller. Det var inte så många som var doktorer, ingenjörer och så vidare. Det fanns många jobb på järnverk, i fabriker. Och så var det jordbruket. Torpare var många, många. De jobbade med sitt eget och gjorde de dagsverken de var ålagda.

Drömde kvinnorna på den tiden om att jobba i järnverk? Ville de hugga i skogen? Var de avundsjuka på männen som fick göra detta fantastiska?

Vi är så historielösa. Vi dömer dåtiden utefter nutiden.

Det är så kort tid vi har varit som nu.

Jag tänker på min egen släkt. Jag tror att jag är representativ för genomsnittsbefolkningen.

Jag har läst på universitet. Det gjorde många av mina årskamrater i den gymnasieklass jag gick i.

Min mamma gick gymnasium. Att gå på universitet var inget folk i hennes kretsar gjorde, varken killar eller tjejer. Min pappa gick inte ens realskola. Det fanns ingen sån i hans samhälle. Han kunde däremot läsa in ingenjörsexamen på annat vis.

Min mormor gick folkskola. Sen jobbade hon hemma i sin egen familj eller som piga och sen gifte hon sig och fick barn och villa och kunde vara hemmafru. Min morfar gick folkskola och jobbade sig upp från springpojke till revisor på ett företag. Alla hans bröder hamnade i järnverket. Min farfar gick folkskola och hamnade i järnverket, visserligen som förman till slut. Min farmor gick folkskola och jobbade som piga eller hemma hos föräldrarna till hon gifte sig och fick barn och bodde i radhus.

Min mormors mamma gick folkskola och jobbade som piga hemma hos sina föräldrar till hon gifte sig, fick 9 barn (ett som dog), bodde i torp och hade några kor, gris, höns. Min mormors pappa gick i folkskola och jobbade som dräng, i järnverk, gjorde värnplikten och blev skogstorpare. Jobbade till han var 72 och dog när han var 75. Min morfars mamma gick folkskola - tror jag - och jobbade som piga till hon gifte sig och fick 9 barn (2 som dog) och bodde i arbetarbostad - 1 rum och kök. Min morfars pappa gick nog inte i så mycket i skolan, han kunde läsa men inte skriva. Han jobbade i järnverk tills han gick i pension. Höfterna var totalt utslitna och de sista åren satt han i rullstol.

Min mormors mormor gick i folkskola. Hon jobbade som piga. Fick ett oäkta barn. Blev inte gift. Bodde med sin dotter och hennes familj tills hon dog. Min mormors morfar är okänd. Min mormors farmor gick kanske i folkskola. Jobbade som piga. Gifte sig och blev torparfru. Min mormors farfar. Kanske gick han folkskola. Han var torpare.

Ja, så ser det ut i min släkt...kvinnorna bakåt i tiden var pigor och sedan mammor. Männen var drängar, järnverksarbetare, torpare, några bönder, många soldater. Och så ser det nog ut för många, många i detta land. För de flesta är det fråga om ett par, tre generationer där folk har fått möjlighet att gå mer än folkskola och utbilda sig till ett yrke. Om detta pratar vi aldrig. Vi låtsas som om det var synd om kvinnorna och låtsas att männen var ute och hade det kul i arbetslivet.

En sak är sig dock lik. För vanligt folk handlar livet om att få livet att gå runt. Och är man kvinna handlar det mycket om det där med barn och hem. Skillnaden är att många, många kvinnor får ägna sig åt andras barn och andras hemmasysslor...oftast det offentligas hemmasysslor. Kvinnor har frigjorts in i en ny pigtillvaro. Kvinnor kan jobba ett helt liv med att passa barn, i speciellt avpassade lokaler...från 25 års ålder till 65 års ålder....barn som aldrig någonsin blir äldre än 5 år. Sen kommer det nya. Och de egna barnen? De tar någon annan hand om. Detta är frihet. Detta är följden av chansen till utbildning för väldigt många. Ja, det finns andra jobb också...stå i affär. Sitta i en kassa. Plocka upp saker i affärshyllor. Jobba med handläggning av olika saker...använda sina kunskaper till att knacka in olika typer av budskap. Man kan laga alla de offentliga måltiderna friheten kräver. Man kan vårda alla de gamla vilka ingen anhörig har tid att se till med. De egna anhöriga ser någon annan till. Det är frihet. Man kan passa stora barn på eftermiddagarna eftersom friheten har förvisat deras mammor ur hemmen. Ingen har tid med dem och därför måste de leka i institutionsmiljö och passas av frigjorda kvinnor. De egna barnen? De passar någon annan frigjord kvinna. Kul kul kul. Tja, den finns förstås de fantastiska jobben, läkare, jurist, ingenjör, ekonom....de där finjobben som vi tror att alla karlar hade förr i tiden och som alla kvinnor drömde om att jobba med. Synd bara att de fås frihet kräver de mångas ofrihet. Som alltid. Jag vet i alla fall var jag känner mig mest fri. Tillsammans med mina barn, min familj, i mitt hem. Det hade i alla fall mammorna förr. I den ofria tiden. Friheten berövade oss detta. Hoppas jag lever när framtidens unga kvinnor ska förhålla sig till historien. Hoppas någon blir fri nog att urskilja pigskapet vilka former det än antar.


torsdag 10 januari 2019

Den förhatliga sambeskattningen

Med jämna mellanrum rapporteras det om det osunda läget ute i Eu. Det brukar vara liberalerna som tar upp det. Och det är ju kvinnorna det handlar om. Om att de inte jobbar som hela karlar annat än i Sverige. Det retar dem nåt så gräsligt. Och alltsammans är sambeskattningens fel. Och nu känner sig liberalerna extra hotade...inte bara för att folk utanför rikets gränser fortsätter att bära sig illa åt och inte arbetar och gör rätt för sig och ökar tillväxten och förverkligar sig...för det är ju både synd om de stackars kvinnorna och samtidigt snålt...de håller inne med många procents BNP-ökning...och detta ofog kryper sig allt närmare Sverige...både Kd och Sd har tydligen dristat sig till att använda det förbjudna ordet..."frivillig sambeskattning." Hjälp. 

I riket fick vi ju slut på de där medeltida otäcksheterna...det där att kvinnor inte förvärvsarbetar lika mycket som karlarna...de gillar att ta hand om barn och hem...redan på 70-talet fick vi stopp på eländet här. I övriga Europa fortsätter de att harva sig fram på gammeldags manér. Eller de kan göra det i alla fall. Om de vill. Och många vill tydligen. I övriga Europa får ju makarna dela på den gemensamt intjänade lönen och skatta för varsin del. Så omodernt demokratiskt och solidariskt. Det här är ju rent förödande för kvinnornas frihet men också för ländernas ekonomi. Om svenska kvinnor skulle få den här chansen skulle det bli en ren och skär katastrof. 

Om makarna skulle få lov att lägga i hop sina inkomster skulle kvinnorna få betala lika hög skatt som den som tjänar mest. Hmmm...kanske...om makens lön är så hög att hon halkar upp på statlig skattenivå...annars är det väl sak samma? Och man glömde att mannens skatt kanske skulle halka ner på kommunal nivå och alltså bli lägre...Så egentligen får alltså paret som helhet mer pengar över i plånboken. Men det är tydligen inte riktigt så det ska gå till. Det är mina pengar och dina pengar. Var och en tar hand om sig själv inom familjen. Det är modernt. Frihet. Vi bara bor ihop. 

Man menar också att det inte skulle löna sig för den som jobbar deltid att gå upp till heltid. Inte ens fastän att sambeskattningen skulle vara frivillig. Deltidskvinnorna som inte skulle ha råd att jobba heltid skulle hamna i en rejäl kvinnofälla! För tänk...alla vill ju egentligen jobba mer...och har man inte råd med det blir det fasligt synd om en. Även om familjen skulle få mer pengar över med sambeskattning blir det väldigt dumt. För om kvinnan skulle välja att jobba deltid eller ack och ve stanna hemma helt och hållet...skulle hon få jobba mer med obetalt arbete hemma. Och det vill ju ingen. Ingen vill ju ta hand om egna barn, städa eget hus, laga egen mat. Nä, usch, det vill man inte...man vill tjäna egna pengar och sen slita arslet av sig på kvällen, båda lika. Lika trötta. Det är rättvist. Att dela på pengarna är inte rättvist. 

Och exakt hur dumt det är med den här sambeskattningsidén förstår man ju när man inser att det faktiskt bara är två länder av EUs medlemsländer som INTE har den...Sverige och Finland. Alla andra är dumma i huvudet. Vi vet bäst. Det fattar väl alla som tänker efter. I Tyskland och Frankrike är det allra värst. Där är sambeskattning norm (men man glömmer att tala om att man har inför frivillig särbeskattning åtminstone i Tyskland. Det blir ju obekvämt att säga det eftersom man då kan få för sig att många kvinnor då skulle vara så idiotiska att de ändå väljer att stanna hemma eller jobba deltid. Fast de har fått friheten att välja annat. Och då blir det ju ännu värre...om man skulle misstänka att kvinnor faktiskt själva med öppna ögon skulle välja att sätta sig i kvinnofällan. 

I alla fall...det är här man byter spår och släpper frihetstanken och istället rör sig mot the hard facts...ekonomin. För det är hemskt dumt för EU:s ekonomi att så många hemmafruar går omkring och slår dank ute i EU, särskilt om de är utbildade. De hindrar tillväxten. Om de tog reson, om man tvingade dem att ta reson genom att ta bort sambeskattningen, skulle EU:s BNP växa med minst 12 %. Den ekonomiska potentialen hos de lata hemmafruarna är enorm. 

Men...sen måste man röra sig tillbaka mot det allra viktigaste...kvinnornas frihet. Bara genom att tjäna egna pengar kan de bestämma över sina egna liv. Och karlarna har också mycket att tjäna på om man lyckas få bort hemmafruarna, parasiterna. Männen skulle få ta mer ansvar för hemmet om kvinnorna sparkas ut ur det. De skulle också slippa känna bördan av att försörja sin partner. 

Ja, nu vet vi besked. Igen. Arbeit macht frei. Ja, och så går ju BNP upp. Då börjar hjulen snurra på allvar. Mer dagis måste byggas. Mer kvinnor får jobba med såna där härliga saker som att passa barn och städa och laga mat. Kvinnornas sjukskrivningar ökar. Fler handläggare får nåt att pyssla med. Folk blir ständigt sysselsatta. Pengarna rullar fram och tillbaka mellan de olika offentliga instanserna. Vad sedan? Vad gör man när man kommer till den maximala tillväxten? Går det maxa den mer? Barnarbete? Små fabriker där barnen kan förverkliga sig. Äh, det har vi ju redan. glömde bort det. Barnen är ju en enorm potential råvarumässigt. De utgör ju en stor del av arbetstillfällena för alla frigjorda kvinnor. De som inte sitter i kvinnofällan

Arbeit macht frei. Vi har hört det förr. Hoppas Tyskland inte går på det den här gången. 



tisdag 8 januari 2019

Signaler...

Idag är skolan igång igen för våra yngsta tre. Jag gick upp klockan 6.50 och kokade ägg och varm choklad...bredde ostmackor och drog på ett avsnitt av Planet Earth...pussade och kramade de två yngsta vakna...den störste vill vakna själv. Sen hade vi en trevlig stund innan det var dags att ge sig ut i mörkret...på med tjocka kläder, upp på cyklarna och kava iväg bland snövallar och blötsnö! Det tog lite tid men det gick...vi kom fram i tid!

Den korta tid jag var i skolan hann jag tänka mycket...två saker hände som dröjde kvar i mig...

I hallen står en pappa och hjälper sin son som går i förskoleklassen...han hjälper honom med overallen och hänger upp den fint och kramar och pussar sonen så kärleksfullt. En fröken lägger sig i..."det är bättre om han får klä av sig själv. Det ska han kunna i den åldern." Pappan tittar upp lite förvånat men säger inget. Bättre, ska kunna...ingen ska väl inbilla någon att en sex-sjuåring inte kan klä av sig själv...det kan nog varenda en...men måste man för det? Varför? Att hjälpa någon är en akt av omtanke och kärlek...det är inte fel...barnet tar emot den hjälp den vill ha...annars säger det ifrån. När man är sex, sju år...är det så lite kvar av just den här omsorgen...snart tar barnet inte emot just den här hjälpen...just denna möjlighet till omsorg och nära kontakt försvinner.

När jag går ut kommer en mamma med tre barn ut genom en annan dörr. De har lämnat ett större barn. Det äldsta barnet som går ut ur skolan, kanske 3-4 år, gnäller och snyftar..."jag vill inte gå till förskolan, mamma..." Mamman svarar att barnet måste och att de ska gå dit nu. Barnet snyftar vidare.

Var kommer det här ifrån? Den här manin vi har skaffat oss...som går ut på att hålla barnen ifrån oss, göra dem "självständiga"...putta bort dem, beröva både barn och oss själva närhet och kärlek?

måndag 7 januari 2019

Trettonhelgen...

...är över och jullovet också för den delen...om några timmar! I morgon är det dags att traska iväg till skolan igen för grundskolebarnen. Gymnasieungdomarna har lov i ytterligare två dagar. Märkligt när man tänker på det. Varför liksom? Behöver de stora barnen vila mer än de små? Eller så har det helt enkelt att göra med fritids...att de yngre behöver barnvakt och då är det lika bra att starta skolan igen! Äsch, lite synd är det ju men strunt samma! Det är som det är! Trettonhelgen och hela lovet har hursomhelst varit trevligt...lite vardagligt i och med att maken jobbat på med vår renovering! Men vi har roat oss på enkla vis och haft det vilsamt och trevligt! 
I fredags blev golvet färdigt! Nu ska det ligga till sig och svälla tills nästa helg och sen ska det såpas och oljas! Och tapeterna ligger på postutlämningsstället och ska hämtas ut i morn...längtar, längtar efter att få upp dem på väggarna! 
Vi har tittat en hel del på tv...skamligt egentligen men mysigt...både på eftermiddagar och kvällar...har sett hela Escape at Dannemora, Den långa flykten, båda säsongerna av Pistvakt och lite annat smått och gott! Jag kombinerar nytta med nöje och har hunnit sticka tre vantar! Två Lovikka som 12-åringen och 14-åringen beställt och ett par mönsterstickade...vilken kamp men jag kom i mål!...som jag tänkte ha själv men som 12-åringen så gärna ville ha...Jag får sticka fler helt enkelt...och det är ju kul!
På lördagen åkte vi till badhuset! Det var en liten skara...bara jag, maken och de två yngsta...14-åringen var på baskurs för att få bli ledare för freerunning, 17-åringen sov och 18-åringen var i Göteborg och roade sig! Men vi hade kul! Jag simmade rätt långt och kastade lite boll med barnen och barnen..ja, ja de hoppade och dök och hade kul! 7-åringen var mäkta stolt över att våga hoppa från 3:an! 
På söndagen tog vi en promenad längs sjön! Det var halt som tusan på stigen men vi vuxna gick längs kanterna och barnen kanade sig fram och hade förstås väldigt kul! Det var så vackert den här dagen...vitt ljus...ljusblått, svagt rosa, silver...lagom kallt och väldigt skönt! 



Men nu är det måndag kväll och i morgon börjar vardagslunken igen...lite trist som alltid...men det ska väl gå! 




tisdag 1 januari 2019

2019...

…är här! Ett nytt år har börjat! 2019...låter mycket...får räkna efter lite...ja, just det...så här gamla har vi blitt, jag och maken min! Var tog alla åren vägen? Det går så fort! Dagar och år flyter samman...hålls på plats av födelsedagar och helgdagar...när gjorde vi det där nu då? Det var ju då vi...Nyårshelgen blir lite extra lång för oss...vårt äldsta barn fyller år dagen före nyårsafton...så honom firade vi med kaffe och tårta på den rätta dagen...i vårt hem som är lite upp och ner...vardagsrummet fullt av möbler och julgran...men det gick bra! Den där lilla goa bäbisen vi fick för 21 år sen...nu en stor fin karl..han är sig lik ändå...snäll och rar och humoristisk...de mörka ögonen har han kvar...sitt hetsiga temperament också! 

Vi gick till min mamma och pappa på nyårsafton..det kändes roligare att fira i ett normalt vardagsrum där man får plats att vända sig om! Vi hade förberett en hel del av maten innan...jag hade gjort efterrätten och skagenröra...min pappa en potatisgratäng...maken fick vara huvudansvarig för matlagningen innan det var dags att äta...han stekte kött och gjorde sås och toast med gåslever han fått av en fransk kollega! Skagenröran hade jag gjort ifall barnen (eller jag själv) inte skulle gilla gåslevern! Men det gjorde alla...så gott var det! 
Toast med gåslever, fikonmarmelad (skulle vara lökmarmelad men det fanns ingen att uppbåda i vår stad och det skulle tydligen gå bra att byta ut det mot fikonmarmelad), rostade pistagenötter, babyspenat och balsamicoreduktion. 
Till huvudrätt åt vi oxfilé med cognacssås, potatisgratäng och haricot verts...ett gott amarone till det! Och så efterrätt...som inte kom på bild...men var gott ändå...tiramisu! Efter maten blev det dags för två stora barn (den äldste var inte alls med och åt i år utan hade eget för sig) att ge sig iväg på varsin fest! Vi andra tittade lite på tv, åt chips och after eight...och sen blev det dags att skjuta raketer...det ska man ju inte göra numera men barnen tycker att det är fasligt roligt så vi gör det ändå! Det är härligt att få tända, springa undan, se hur det far stjärnor och smäller! Härligt att vara ute i kylan och mörkret och se fyrverkerier! 
 Och så hamnade vi framför tv:n igen...musikunderhållning innan 12-slaget...en sorglig tillställning...allt på engelska...bara ungdomskultur eller vad det nu var...prat om etnicitet och skilsmässor, varannanveckaslivet och att alla kan känna igen sig i det...varför inte vackra svenska visor..såna som hängt med lite längre så att igenkännandet blir stort för så många som mjöligt...traditioner och sånt som är fint och vackert...stämningsfullt...kultur...
 Men vi lyssnade snällt vidare tills Persbrant hade läst färdigt nyårsklockorna och sen skålade vi i Prosecco och önskade gott nytt år med pussar och kramar...och fick sms från stora barn och en släkting! Det gladde! Jag och maken vandrade hem i mörkret och blåsten...ensamma hand i hand...många år sen sist och det var mysigt! Tre barn stannade kvar hos sin mormor och morfar och tyckte det var mysigt...de stora tre droppade in senare under natten och petade på mig så jag skulle veta att de var hemma...svarade på mina sömndruckna frågor om det hade varit bra...det hade det! 
Jag och maken sov länge...men inte lika länge som de stora barnen som har sovit mest hela dan...Vi åt frukost och löste korsord...åt överbliven carbonara till lunch...maken började bryta loss golvet i matrummet och jag tittade på nyårskonserten från Wien och stickade färdigt ett par lovikkavantar åt ett av barnen som vuxit ur sina gamla! Och så blev det eftermiddag och dags att hämta hem översovarna...ta en kopp kaffe och prata lite. 
Och nu går nyårsdagen mot sitt slut...en långsam och lite trött dag...ganska trevligt faktiskt...lite rester ska vi samla i hop - vi skiter i den där nyårspizzan och sparar pengarna till nåt vettigare...och sen får vi väl välta ner oss i tv:soffan och titta på...Gardellserien blir det nog!