Tappad lust

Det verkar inte som om folk har särskilt stor lust att ta hand om barn längre. Barnafödandet har minskat och om inte folk ändrar inställning och börjar skaffa fler barn kommer landets befolkning att minska. Och egentligen är det väl tur. Barn har ju inte bara behov av föräldrar som tar hand om sig utan också av offentliga vårdare. Och just sådana råder det brist på. Allt färre vill utbilda sig till förskollärare och lärare.

Det verkar inte bättre än att folk har tröttnat på att ta hand om barn. Och om  man tänker efter kan man ju nästan förstå varför. För föräldrar är det ju rätt dumt egentligen…en massa jobb och kostnader och så ska man ändå lämna bort ungarna fort som ögat…ta hand om barna de jobbigaste tiderna på dagen…just när man själv är trött efter jobbet och har både ett hem att sköta om och behöver vila sig lite. Och förskollärarna…ja, de får ju dras med ungar i stora barngrupper hela arbetsdagarna i ett helt arbetsliv med allt vad det innebär. Det kanske inte framstår som så värst attraktivt.

6 månader

Undrar om det är nåt nytt på g? Eller något nygammalt. För när föräldraledigheten på 60-talet infördes var den 6 månader lång. Mamman, för det var ju hon som var hemma på den tiden, kunde vara ledig från sitt jobb i 6 månader med full betalning. Därefter kunde hon alltså återgå till jobbet eller säga upp sig. Nu är ju det där med uppsägningar bortglömt och föräldraledigheten har kommit att uppfattas som den tid mor och barn har tillsammans, eller ja…pappan ska ju ha sitt också förstås. Att återgå till arbetet efter avslutad föräldraledighet är den enda möjlighet som finns i folks medvetandevärld numera. När jag fick mitt första barn för 26 år sen var föräldraledighet ett vanligt förekommande samtalsämne…vi pratade om hur man skulle bära sig åt för att få den att räcka så länge som möjligt. Och alla jag kände skaffade barn med det rätta åldersavståndet…alltså ca 2 år…allt för att maximera tiden tillsammans med åtminstone det äldsta barnet. Nu verkar det röra på sig. Rejält. Man har forskat fram att barn inte behöver vara hemma längre än 6 månader. Bara om landet i fråga har riktigt dålig förskoleverksamhet kan det vara motiverat. Och i Sverige har vi väldigt bra barnomsorg. Säger de som forskar i alla fall. Det är inte dåligt för små barn att vara på förskola alltså. Det finns inget som motiverar att barn skulle behöva mer tid tillsammans med sin mamma (och/eller pappa) än 6 månader på heltid. När det gäller skolprestationer, hälsa och arbetsmarknadsresultat finns det ingen som helst fördel att ha varit hemma längre. Barnen blir lika bra arbetsenheter om de lämnas in i offentlig verksamhet vid 6 månaders ålder. Som om det är det man har i tankarna när man tar hand om sin lilla unge!

Det är spännande att leva! Man får uppleva så mycket! Det ska bli ”roligt” att följa den här utvecklingen! Vill ni läsa lite om den här forskningen finns det en blänkare om det här

På fotot…ett sexmånaders barn…och jag tror inte ett ögonblick att han skulle ha mått bra i en förskola vid den åldern! Jag tror inte att han skulle ha skrattat och med vidöppna ögon mött omvärlden så som hans ansiktsuttryck visar att han gör! Och jag tror att han hälsa hade påverkats negativt av att fraktas fram och tillbaka mellan förskola och hem, kläs av och på, matas av främmande eller försöka på egen hand kara i sig lite mat, dras upp på morgonen och så vidare och så vidare. Jag tror inte att hans kognitiva utveckling hade varit särskilt gynnsam av att inte ha ständig närkontakt med mig! Jag tror att han skulle ha varit sämre i skolan än han är nu. Och jag tror att han kommer att lyckas bra på arbetsmarknaden trots att han fick vara hemma i 7,5 år innan han mötte institutionvärlden. Och förresten…jag skiter i vilket…för en sån söt go underbar unge vill man väl ta hand om själv!? Eller? Vilken vettig mamma vill lämna bort en sån???

Propaganda

Man har forskat igen. Nu är det bla en ekonomidoktor som forskat om småbarn. Han (och fler) har kommit fram till att det inte är dåligt för barn att börja förskola tidigt. Han säger att 12-månadersbarn fortfarande är ganska små. Vissa kan inte ens gå. Men det är ingen fara. De behöver inte oroa sig för barnet och dess utveckling även om de lämnar bort dem. Vilken tur va!? Eftersom nästan alla svenska barn lämnas in på föris vid 12 månaders ålder. Forskningen har visat att det faktiskt kan vara väldigt bra för barn att lämnas in tidigt. Det kan vara välgörande för barnen att slippa ut ur det egna hemmet tidigt. Fast barnomsorgen måste vara bra. Annars är det inte bra. Och något som är bra med att lämna från sig barnen tidigt är att föräldrarna liksom blir bättre av att slippa barnen på dagtid. För då kompenserar de för den tid de missat genom att umgås desto mer med ungarna när de väl träffar dem. Win win alltså. Barnen får träna på sociala färdigheter på dagis och bli lästa för eller lekta med på kvälltid.

Ja, så ligger det till. Allt blir alltid till det bästa. Det visar forskningen.

Och det som är så bra med sån är forskning är att den går att använda till så mycket snitsigt. I tidningen Folkbladet går man lite vidare och säger att forskningen faktiskt visar att barnen utvecklas lika bra eller bättre i förskolan än hemma. Det fattar väl alla liksom…det räcker med att använda vanlig logik för att fatta…den som har 3,5 års universitetsutbildning i att hantera barn är ju bättre på att fostra barn än vanliga sketna föräldrar. Man väljer också att lyfta fram att forskningen minsann visar att det inte finns någon vits med att föräldrar tar hand om sina egna barn efter 6 månaders ålder. Häftigt va…här finns ju plötsligt en fin öppning för att gå vidare här i riket…Kanske kan man bestämma att det räcker med 6 månaders föräldraledighet. Det skulle ju stödas av forskningen. Och eftersom papporna numera ska ha hälften av föräldradagarna blir det ju sketabra…3 månader till mamma, 3 till pappa och sen är det klappat och klart. Mammorna får äntligen chansen att göra riktig karriär, tjäna mängder av pensionspoäng och få lika många löneförhöjningar som karlarna. Och barna…ja forskningen visar ju att de mår toppen. Och att de tack vare dagis kommer att få det bättre i arbetslivet och lyckas bättre på proven i skolan.

Samtidigt...i en annan del av verkligheten...på Förskoleupprorets fb-sida kan man läsa om verksamheten. En verksamhet där barngrupperna är alldeles för stora och där personalen inte alls räcker till. Förskolan i Sverige håller inte bra kvalitet. Och då faller allt forskningen visat platt till marken. Och kom igen...vilken mamma vill fostra sina barn enligt vad en ekonomidoktor forskat fram? Det är ett barn det handlar om...mitt barn...det barnet vill man väl själv ta hand om, värna om, glädjas åt, gosa med, prata med, bära på, mata, klä...bry sig om, vara tillsammans med? 

Påsken är slut...

...och vardagen är här igen! Ja, en hel vardagsvecka har gått igen! Vi hade en fin påsk!

Den började i vinter...

...och slutade i vår!

Vi har varit ut i naturen med våra lånehundar mycket under påsklovet! Det gillar vi! Vi går gärna till den lilla fågelsjön vi har i närheten...den ligger på bekvämt gångavstånd, det är så vackert där och just nu är det extra spännande när fler och fler fåglar anländer och sätter igång med sina vårbestyr!

Nästan alla våra barn var hemma och jag och de två yngsta åkte till ett shoppingställe med två äldre barn...barnen handlade kläder och vi gick på Paco´s...som vi aldrig provat förut...helt ok!

Vi firade påskafton och ett barns försenade födelsedag tillsammans med mormor, morfar och farmor!

På påskdagen gick vi en promenad med min pappa och fick eftermiddagskaffe hemma hos mor och far efteråt!

På annandagen åkte de stora barnen hem till sitt och vi andra gjorde lite av varje...träffade kompisar, pluggade, bytte däck på bilen, fikade...och jag tog en skogspromenad tillsammans med yngsta barnet och hans kompis som ville cykla i en spännande skog! Det var skoj! 

En fin påskledighet fick vi tillsammans! 

 

Mammaskamming

Det där med barn är bekymmersamt. De ställer till det. Särskilt för mammorna. Och nu har moderaterna tänkt till. De vill så gärna att mammorna jobba mer…öka arbetskraftsdeltaget (ja så står det i en artikel om det här) och komma tillbaka till jobbet och göra karriärer och få jobba lika mycket som karlarna. Det gäller att flexibiliteten blir större. Och därför vill moderaterna att alla möjliga människor ska få ta ut föräldrapenning för barna…det kan vara morfar och en bekant, farmor eller…ja vem man nu kan ragga upp som inte har något bättre för sig än att ta hand om en random unge. För vem som helst är bättre än mamma. Mamma har alltid något viktigare för sig. Eller borde ha i alla fall.

För mig personligen har det gått så långt att jag hatar föräldradagar. I alla fall så som de används nuförtiden. Det är bra att man kan slippa säga upp sig från jobbet om man nu skulle vilja fortsätta jobba efter att barnen kommit. Men att de ska utgöra en bortre gräns för när man inte längre i praktiken får ta hand om sina små…inte ok. Och när föräldradagarna används för att styra mammor ifrån barnen, som vapen mot mödraskapet… Totalitarism.

Jag är så glad över att jag hade möjlighet och någorlunda god förmåga att välja att vara hemma med mina barn…att till slut till och med bli hemmafru. Jag älskar den karriären. Det enda dåliga med den är att det arbete man lägger ner är totalt föraktat. Men det ger jag blanka fanken i …jag och barnen har haft det bra.

Oh, vilken härlig dag!

Måndag och grått och snöslask och elände. Annat var det i lördags! Vilket härligt väder! Blå himmel, gnistrande vit snö, lagom kallt! Vi trodde att vi skulle kunna åka skridskor men det var för mycket snö på isen och så var isen lite för rulig! Men vad gjorde det! Vi hade ju fötter...och en promenad på is med medhavt kaffe, varm choklad, mackor och kakor duger väldigt bra! 

Vuxna, barn och hundar hade det roligt och härligt och tre timmar senare var vi hemma...lagom trötta, rödrosiga och fulla med frisk luft! 

 

Mer

 Det kommer (igen) rapporter om att barnen i Sverige har svaga kunskaper i matematik. Många blir inte behöriga till gymnasiet. Man famlar efter åtgärder som ska förbättra läget…screening för att upptäcka vilka elever som berörs. Extramatte. Intensivmatte. Mer fokus på problemlösning. Sveriges ingenjörer larmar om att konsekvenserna kan bli stora för landets välstånd om inte något görs. Liberalerna föreslår mer undervisning! En timmer mer undervisning om dagen ska barna få!

Lycka till säger jag…mitt mellanstadiebarn går redan 6 timmar i skolan var dag. Det är mycket när man är 11-12 år gammal. Och något som är konstigt är att många av de där timmarna i skolan mest går ut på underhållning och lek…det är filmer och kahout och en himla massa prat. Ordningen och studieron är det också lite si och så med. Men visst…mer tid kanske är lösningen…redan trötta och uttråkade och ofta för busiga barn kanske blir mer fokuserade av det. Vem vet. Ett annat knep kan ju vara att se över vad och hur man lär ut.

MER är inte alltid lösningen. HUR kan vara bra ibland också. 

Hundar och ungar

 Jag snubblar över en hemsida där Anders Hallgren diskuterar hundar. Han pratar om coronahundar…såna hundar som folk skaffat eftersom de plötsligt jobbade hemma och alltså kunde ha hund. Vad händer när allt återgår till det normala…när husse och matte jobbar borta igen. Enligt svensk lag ska inte en hund lämnas ensam mer än som mest 6 timmar om dagen. Om man då måste jobba hela dagen? Anders säger att då måste man skaffa ett nytt hem till hunden eller ta till nödlösningen hunddagis. Nödlösningen? Går inte nästan alla hundar på dagis numera? Det kanske de gör men Anders menar att hunddagis inte är bra för hunden. Hundar härstammar från vargar och vargar lever familjeliv. Och det behöver tydligen också hunden göra. Anders är hård och ärlig när han säger att hunddagis kan funka om hundarna blir fint omhändertagna och det kanske är 3-4 hundar där…och beroende på hur hundarna är. Alla hundar är olika…vissa gillar inte att umgås med andra hundar, och hundarna måste också få stimulerande sysselsättning på dagarna. Han fortsätter att resonera kring huruvida man verkligen ska ha hund om man arbetar borta hela dagarna och säger att han inte tycker det. Man ska inte ha hund om man jobbar borta på heltid. Hundar ska vara i sin familj helt enkelt. Han ställer frågan ”Varför skaffa hund som man inte ser annat än på kvällar och helger? Hunden träffar sin familj några timmar efter jobbet och är sedan borta från den resten av dagen. Ska man ha en hund så ska man ha tid med den och ge den all omvårdnad och kärlek och skötsel som den behöver under sitt korta liv. Det har den rätt till.”

Ja, så säger en hundpsykolog om hundars livsvillkor. Undrar om man kan applicera samma syn på barn. Tål barn att lämnas bort många timmar varje vardag från ca 1 års ålder? Är inte barnen också sprungna ur biologin och är programmerade på att fostras i sin egen familjegrupp….och att få närhet och omvårdnad av sin mor eller annan väldigt närstående person? Och..den svåra frågan…som Anders inte skäms för att besvara när det gäller hundar…är det någon mening med att skaffa barn som man bara träffar några timmar på kvällen och på helgen? Det kanske är så att det inte bara är hunddagis som är en nödlösning…detsamma kanske gäller barndagis.

Oroad, bekymrad och förvånad

 Man  har undersökt sakernas tillstånd i riket igen. Man gör ju det då och då. Nu är det TCO som kollat läget när det gäller föräldraledigheten. Och det är bekymmersamt. Ordförande Therese på TCO säger att "jag är både orolig, bekymrad och förvånad. Det visar att vi inte kan ta de steg jämställdhetsmässigt, som vi tidigare sett."

För det är nämligen så att föräldraledigheten är mycket mer ojämställd än vad som syns. Om man bara tittar på Försäkringskassanas siffror så ser det ut som att kvinnorna är borta från arbetet i drygt 8 månader. Men detta är en skenbar siffra. Kvinnorna har nämligen gjort riktiga ofog...de är hemma utan att ta ut dagar. Olovligt på något sätt. Eller hur man ska säga. De spränger in obetalda dagar och på riktigt är de hemma nästan 13 månader. Skandal. Med andra ord. Kvinnorna är borta från jobbet mycket mer än männen.

Ordförande Therese ser att utvecklingen mot ett mer jämställt uttag av föräldradagarna har stannat av. Det är de där mormerna på arbetsmarknaden och i hemmet som ställer till det. Vi har vant oss vid att kvinnor tar ett större arbete för obetalt arbete. Och detta får förödande konsekveser. på alla sätt och vis. 

Kvinnorna var borta från jobbet i 12,7 månader och männen 3,4. Vad leder detta till då? Jo kvinnorna får lägre löner, sämre arbetsvillkor och karriärmöjligheter, blir sjukskrivna i högra utsträckning och får sämre pension. 

Och det har blivit sämre. Kvinnor tar ut större andel av föräldraledigheten än tidigare. En genusforskare säger att kvinnorna fortsätter att offra sig. Utan att se till de framtida konsekvenserna. 

Alltså...föräldraledigheten måste fördelas mer jämt. 

Hmm. Vill ni inte gråta när ni läser? Hur har det blitt så här? Att mammor som går omkring med ett litet barn i magen i 9 månader, föder, ammar, ger omsorg..och faktiskt blir väldigt, väldigt fästa vid sina små barn anses vara hemma för länge om de är hemma i 12,7 månader? En 12,7 månader gammal unge är en bäbis...kan nästan ingenting. Varför kallas det att offra sig om man är hemma och tar hand om sin egen avkomma? Varför anses det inte sunt och naturligt? Om kvinnorna far illa ekonomiskt...gör något åt det istället för att tvinga dem att lämna ifrån sig sina små. Och jag vill inte bara gråta...jag vill också skratta. Papporna är hemma lite drygt 3 månader...precis så länge som de låsta dagarna stipulerar! Mammor och pappor är inte så ädla som politiker och makthavare tror...de gör som man måste för att få ut sina kronor man har rätt till. De vill det inte. Inte på riktigt. För att få till den jämställdhet samhället drömmer om krävs tvång. Vad är det för jämställdhet? 

Själv har jag varit hemma nu i 25 år med ofrivilliga avbrott för annat krafs som jobb och studier. Jag ångrar inte en dag. Jag har inte offrat mig. Jag har fått något. Jag har fått tid till min familj och mig själv och vårt hem. Jag har inte blivit sönderstressad, inte behövt vara sjukskriven...Och jag har gjort karriär...jag har blivit väldigt bra på en massa saker som anställt folk får betalt för...att ta hand om barn, att utbilda barn, att städa, att laga mat, att tvätta, att multitaska, att sköta en trädgård, att planera ekonomi, att samtala med barn och ungdomar...Värdelöst arbete, ett offer, när man gör det för sin egen familj...ett värdefullt jobb om det sker utanför hemmet. Sånt blir jag oroad, bekymrad och förvånad över när jag funderar på det. 

Helgerna...

...kommer och går och det har redan blivit februari! Denna helgen gör vi ingenting. Och det är skönt! Det är härligt att bara skrota runt...lösa korsord, städa, läsa, glo på tv, laga mat och njuta av den tillsammans...

Förra helgen var desto mer hektisk. Vi åkte till Uppsala för att hjälpa en son att flytta...fjärde flytten på 3,5 år! Nu slipper han korridorsboendet och har ett fint stort rum med kökshörna, egen dusch, sovalkov och plats att breda ut sig lite! 

Vi åkte sent på fredagen. Ett barn fick vi med oss och två stannade hemma. De två blev bjudna hem till sin mormor och morfar som snällt nog bjöd på sushi! Och jag blev sugen...och åkte ner på stan och köpte med mig att ha till kvällsmat när vi kom fram! Det var gott...och mysigt att sitta på golvet i studentrummet och äta tillsammans! 

Dagen därpå blev det fullt jobb...packa ihop, köra iväg, bära, packa upp och börja inreda. Sonens flickvän var med och hjälpte till!

En sväng till IKEA blev det också...det var mycket som fattades som behövde inhandlas!

Och på kvällen blev vi hembjudna till sonens flickväns föräldrar som bjöd fint på smarriga pizzor! 

Dagen därpå fortsatte flyttjobbet...ett köksbord inhandlades på Blocket och en släkting till mig och hans son åkte och hämtade det åt oss! Sonen och vårt barn monterade ihop det! 

Sen blev vi bjudna på kaffe och tilltugg hemma hos släktingen. När vi gick tillbaka var det mörkt...och som alltid blir jag så glad när jag kommer till Domkyrkan...det är ju så vackert! 

Lite mer jobb hanns med efteråt och sen åkte vi hem på sena kvällen! Trötta men glada! Det blev en rolig helg! 

 

Futtigheter

 71 % av svenska folket är emot kvotering av föräldraledigheten visar en Sifomätning som gjorts av tankesmedjan Familjen först. 17 % av de tillfrågade tycker att riksdagen ska bestämma över hur man fördelar sina föräldradagar. 12 % är tveksamma. Resten, 71 %, tycker att föräldrarna ska bestämma själva.

I nuläget får man inte bestämma över 90 föräldradagar. KD och SD vill ta bort kvoteringen helt. C, L och M tycker att det är bra som det är…de tre sk pappamånaderna ska vara kvar. V och S vill införa en likadelad föräldrapenning…alltså strikt hälften till mamma och hälften till pappa. Miljöpartiet vill tredela föräldraförsäkringen…en del till mamma, en till pappa och en som man kan göra som man vill med.

Det är så krångligt det där med föräldraförsäkringen. Det tycker i alla fall Annika Strandhäll. Det är nämligen så att pappornas uttag (gräsligt ord va!) inte ökar längre. Och det är inte bra. Inte alls. Vi utvecklas inte längre mot mer jämställdhet. Vad göra? Enkelt…individualisera föräldraförsäkringen förstås.

Annika berättar om hur viktig föräldraförsäkringen är när det gäller att få till jämställdheten. Det är liksom den som gjort oss så jämställda som vi är. 1974 infördes föräldraförsäkringen och från den tiden har sysselsättningsgapet mellan män och kvinnor gått från 21 procentenheter till dagens drygt 4 procentenheter. Kvinnor i Sverige har nu den högsta sysselsättningsgraden i EU! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Fast det är ändå inte riktigt bra. Vi får ta bort ett hurra när jag tänker på det. Men allt går att fixa med mördande reklam…nä, inte riktigt, tvång måste till…Pappadagar. Trots att svenska folket inte vill att föräldradagarna ska kvoteras måste det ändå ske. Annika förklarar. 1994, ett år innan den första reserverade månaden i föräldraförsäkringen infördes var antalet föräldradagar 390. Pappor tog bara ut drygt 11 % av dessa dagar. Idag är antalet föräldradagar 480 och 90 dagar är reserverade för pappa. Och pappornas uttag har ökat till drygt 30 %.

Men nu har det alltså hänt…vi har nått ett dödläge…papporna ökar inte längre sitt uttag. Utvecklingen har helt stannat av. Och det hemska är att partier på högerkanten vill ta bort kvoteringen. Trots att det är kvoteringen som gett oss jämställdhet. Kvoteringen har lett till att pappor tar ökat ansvar för sina barn (för det är bara när barna är mellan 0 och 1,5 år man kan ta ansvar?), att kvinnor kan satsa på karriären (tex inom barnomsorgen) och som bidragit till att lönegapet mellan män och kvinnor minskat.

Ergo…föräldraförsäkringen måste bli helt individualiserad. Trots att folket inte vill det. Men det finns ingen annan väg framåt mot jämställdheten. Det måste vi liksom bara acceptera. Hallelulja!

Blir man inte trött på det? Jag blir det i alla fall. Det är så väldigt lite kvar av det där med att få barn och bilda familj. Hela klabbet har liksom kokats ner till de där 480 dagarna. Man får en liten gullunge…man längtar efter den och bär runt på den inom sig i 9 månader, föder den, ammar den. Och hela tiden ska dagarna ticka. Nedräkningen. Futtigt på något sätt.

How dare you?

Barngrupperna i förskolorna i Sverige har blivit stora, riktigt stora. Det är nog så i princip över allt i landet. Och det är jobbigt förstås. Förskollärare och annan personal i förskolan har organiserat sig i form av Förskoleupproret. 35 000 medlemmar har de. De kräver att man ska lagstifta om barngruppernas storlek. Än har det inte hänt. Men trots att det är jobbigt går det. Det kan man läsa om i tidningen Läraren. Där kan man läsa om en förskola och en barngrupp. I gruppen finns 22 barn mellan 3 och 5 år. Det finns tre personal. Som brukligt. Om man ska få ihop schemat blir det i stort sett hela tiden bara 2 personal närvarande på samma gång. Som brukligt. På den här förskolan har också barnen långa dagar och det är vanligt att nästan alla 22 barnen är kvar när det är dags för mellanmål. Personalen har vädjat till sin chef att den ska göra något åt saken. Men det går inte. Personalen får göra så gott de kan helt enkelt. De får vara uppfinningsrika. De jobbar i mindre grupper (fast vilken vuxen är ledare i gruppen då?) och de är ute på gården. En anställd säger att de inte har tid att se alla barn. Man får vara glad över om man hinner ge alla barn uppmärksamhet en gång i veckan. Alla barn får inte lika mycket uppmärksamhet. De tysta glöms bort. Personalen är också ofta sjukskriven. Och det är ont om vikarier. Man får pussla med kollegor på andra avdelningar (hur går det till om det bara är 2 personal närvarande i barngrupperna...för det är väl så det brukar vara). Ibland är barnen sjuka och det är skönt. Det blir lugnare i gruppen när färre är där. Förskollärarna älskar sitt jobb men det är svårt att sköta uppdraget.

En förskollärare berättar att det inte har varit bra i förskolan när det gäller personaltäthet på många år…inte på alla de 25 år som han har jobbat i verksamheten.

Ja, det är sorglig läsning. Det är ju barn det handlar om. Små små barn som ska bli stora. Man undrar ju lite hur de påverkas av att inte bli sedda, omhändertagna, omhuldade av en vuxen mer än någon gång då och då. Vad gör det med barnen? Känslomässigt? Intellektuellt? Att de som bestämmer vågar leka med barnen på det här sättet…med vår egen framtid.

Jag är väldigt omodern av mig…för jag kan inte låta bli att tänka på de där små…att de faktiskt har varsin mamma. Och att mammor inte längre ska ta hand om sina små. Tänk om de faktiskt skulle vilja göra det. Tänk om de innerst inne längtar efter sina barn. Och tänk att de faktiskt sitter inne på det barnen behöver…omsorg och närvaro och kärlek…men måste bärga sig till kvällen kommer, till helgen, till lovet. Resten av tiden…de långa vanliga vardagstimmarna, de bästa timmarna på dagen…under de ska barnen skickas till utbildning…i överfulla barngrupper. 

Jag skulle vilja säga som Greta: How dare you?

Fattigt

Barnen i Sverige får inte längre mat hemma. Det märker man i skolmatsalarna sägs det. Barnen vräker i sig mat på fredagarna och måndagarna eftersom de vet att de inte ska få någon mat på helgen och att de är så hungriga efter helgen. Ja, så kanske det är. Maten har verkligen blivit dyr. Men ändå…jag vet inte…jag ska inte säga att jag liksom inte tror på det…Det finns säkert någon sanning i det. Men lite överdrivet vågar jag nog tro att det är. Mina barn säger att de inte har märkt något av det i alla fall. Det slängs lika mycket som förut. Det blir roligt att se vidare rapporter! Om det verkligen stämmer borde vi kunna få se två saker…det kommer inte att slängas lika mycket skolmat längre. Och de viktproblem många barn numera rapporteras ha kommer att minska.

Jag har i alla fall några tips! För det finns ju faktiskt gott om billig och mättande mat. Kanske vet inte alla om att det går att laga billig mat? Kanske orkar man inte laga mat från grunden?

Jag vill slå ett slag för:  

Havregrynsgröt med lingonsylt eller äppelmos (glöm inte att plocka och frysa in nästa säsong)

Risgrynsgröt med kanel och socker och mjölk. Mjölken är dyr men det går inte åt så där jättemycket till en hel familj.

Till gröten kan man servera hembakt bröd. Mjölet är dyrare men det blir ännu bra mycket billigare att baka det själv än att köpa. Rikta in dig på billigt pålägg. Strunta i osten när den är jättedyr. Köp prickig korv, leverpastej, mjukost, kaviar…

Falukorv går att fynda billigt då och då…passar till mos (billigt), makaroner (billigt), korvstroganoff, stekt i skivor med lite mjölk och persilja som sås och potatis till det.

Potatis är överlag fortfarande billigt…gör potatissoppa, raggmunkar, rösti, potatisgratäng, pyttipanna, potatisbullar!

Blodpudding…passa på att äta när det är extrapris på bacon..det räcker med ett par bitar för sältans skull…och så lingonen på det! Fullt med vitaminer och riktigt mättande.

Orkar du kan du göra kroppkakor…potatis och mjöl och så lite fläsk i. En lite gnutta smält smör. Och så lingon förstås!

Köp köttfärs när det är extrapris och dryga ut den med lök, morötter, rotselleri…eller bönor (blötlagda av dig själv för att göra det hela ännu billigare) och gör en chili con carne.

Det finns många pastarätter som är väldigt billiga…arrabbiata, vanlig tomatsås, lite grädde och smör och några räkor (det behövs inte mycket alls för att det ska smaka bra. Konserverade tomater är ju billigt! Varför inte göra tomatsoppa! En klick creme frache i och hembakt bröd…jättegott!

Ris är rätt billigt…köp på någon kinaaffär om du vill ha ännu billigare…något vi gjorde ofta när jag var barn var...curryris…man smälter lite smör, fräser med curry, vitlök och lite paprikapulver och så i med det i riset samt gröna ärtor och lite räkor i småbitar! En nybakt baguette till det blir supergott! Och mättande!

Ibland blir det extrapris på hel kyckling…nyss köpte jag ett par för 40 kr stycket. Det blir gott att ugnssteka med kokt potatis och en brunsås…och det behövs faktiskt bara en liten gnutta grädde för att det ska bli gott! Har du varit smart har du plockat svarta eller röda vinbär och gjort din egen gelé till! Eller så blir det en paella av den! Eller en god kycklinggryta…välj en variant med billiga grejer i, till exempel Kyckling Marengo…supergott! Indisk kycklingcurry är också gott och om man bakar eget naanbröd fyller det ut och mättar bra!

Fläsklägg är jättebilligt…in i ugnen och långkoka…asiatiskt eller på annat sätt!

Skinkstek är ofta väldigt billigt och man behöver inte så väldigt mycket av det om man gör en asiatisk rätt med mycket grönsaker…välj morötter och purjo…det är billigt…eller paprika när det är som lägst pris. Sticky pork är gott…och inte så dyrt. Nasi goreng är väldigt gott och billigt om man köper fläskköttet på extrapris och inte har för mycket i grytan. Det behövs inte så mycket kött som man kanske tror. Titta i vår kokbok…200-300 g kött och 200 g räkor rekommenderas till fyra personer.

Ägg är det ofta extrapris på…1,66 kr ägget har jag ofta lyckats hitta och då köper jag på mig mycket. Två ägg blir en mättande måltid…kokta, stekta, som omelett.

Pannkakor…billigt…och särskilt billigt om du gjort din egen sylt!

Linsgryta…välj någon linssort du gillar och så lite grönsaker i! Gott och väldigt billigt

Fläskfärs kan man hålla utkik efter…för ett tag sen köpte jag på mig en del eftersom det kostade 29,90 kr kilot. VI har ätit falska wallenbergare flera gånger på sistone! Mos till det och det behöver inte alls vara så mycket grädde i biffarna som det står i recepten…tvärtom…det blir godare med bra mycket mindre. Gröna ärtor och så lingonsylt förstås! Supergott!

Du kan göra som ryssarna gör när de har ont om pengar…gör en Borsjtj! Billigt och gott! Man kan göra köttfärspiroger till…det går bara åt ett par matskedar köttfärssås i varje pirog!

 

OM det fortfarande finns julskinka kvar i affären…skynda att fynda…gott och billigt och går att göra alla möjliga saker av!

Kåldolmar och kålpudding är mättande och billigt. Vitkål är ofta väldigt billigt och det går inte åt mycket kött alls i dessa rätter! Stuvad vitkål är gott! Vitkålssoppa likaså! Knäckebröd eller hembakt bröd till det!

Som fredagsmys kan man välja varma mackor istället för köpepizza! Vitkålsallad till det!

Men det är klart. Finns det inte en krona över då blir det svårt med maten. Då blir det fattigt. Tur att barna får i alla fall 5 måltider i veckan. 

Jullovet...

...är slut och ute är blött och slaskigt. Det gör inte så mycket. Det är vilsamt på något sätt. Det är vardag. 

Jullovet däremot var glittrande och fint! Det finaste var att alla barn var hemma! Hela familjen under samma tak i mer än en vecka i streck! Det tyckte jag om! 

Vi har inte gjort något särskilt alls! Och det räckte alldeles precis ändå! 

Vi har:

Julstökat

Firat julafton tillsammans hela familjen och barnens mormor och morfar och farmor!

Firat två födelsedagar..

...en 21-åring och en 25-åring!

Umgåtts med mina föräldrar och makens mor samt de flickvänner som finns i familjen.

Promenerat, vissa på fötter och andra på hjul!

Lagat mat tillsammans och njutit av långa middagar med mycket prat och skratt!

Spelat spel...favoriten blev årets julklappsspel...Catan...ett väldigt roligt och klurigt spel!

Tittat på bra filmer och tv-serier...

...vi har sett om Pistvakt och serien var lika rolig som när vi såg den första gången!

En annan fin tv-upplevelse var den tyska filmen Never Look Away

Och jag har läst en hel del! Två riktigt bra böcker var...

...och så har jag och yngsta barnet läst tre Oz-böcker tillsammans! 

Ritat...minstingen har snöat in på Tintin och ägnar kvällarna åt att rita av de olika karaktärerna!

Varit på ett "äventyrsland"...hela familjen och de tre flickvännerna...en väldigt rolig dag!

Spelat massa piano, fiol och cello...yngsta sonen har börjat spela cello istället för fiol. Jag blev lite ledsen först men sen visade det sig att det var riktigt bra! Det är roligare att spela tillsammans nu när vi spelar två olika instrument som passar bra ihop! 

Åkt skridskor...inte jag men mitt yngsta barn och hans kompisar ett par dagar när det var riktigt kallt och isen fortfarande var farbar på fotbollsplanen!

...och pulka

...och lekt i snön!

Varit på konsert i kyrkan...det var trettondagsorgelkonsert med musik av Nicolas de Grigny...väldigt vackert och stundtals enormt mäktigt...den sista hymnen hade som klangbotten en myckt låg ton som fick hela ens inre att vibrera...det gav en snudd på himmelsk upplevelse! Och det var nästan lite magiskt att efteråt vandra ut i snöyran och i den mörkblå natten. Och så konstaterade vi lite sorgset att nästan inga andra än vi ville vara med om det. Vi var bara 11 personer i kyrkan...denna vackra byggnad med levande ljus längs gången, där organisten, ljudtekniker och bladvändare gav oss en så fin upplevelse. 

Njutit av alla fåglar som kommit och ätit av fågelmaten vi bjuder på...gulsparvar och domherrar var huvudattraktionerna...men om man ska vara ärlig är väl talgoxar, blåmesar och gråsparvar också väldigt fina! 

Sparat så mycket el som möjligt...inte använt element som absolut inte behövs, dragit ner på duschtiden rejält, inte använt torktumlare! Vi eldar i vår spis morgon och kväll...mysigt!

Firat nyårsafton...

...vi lånade ut vårt hus till vår äldste son och hans flickvän...

...och gick hem till mina föräldrar och firade där tillsammans med dem och tre av barnen!

Ja, det var lite av vårt jullov! Vi fick många fina dagar tillsammans!