Man har undersökt sakernas tillstånd i riket igen. Man gör ju det då och då. Nu är det TCO som kollat läget när det gäller föräldraledigheten. Och det är bekymmersamt. Ordförande Therese på TCO säger att "jag är både orolig, bekymrad och förvånad. Det visar att vi inte kan ta de steg jämställdhetsmässigt, som vi tidigare sett."
För det är nämligen så att föräldraledigheten är mycket mer ojämställd än vad som syns. Om man bara tittar på Försäkringskassanas siffror så ser det ut som att kvinnorna är borta från arbetet i drygt 8 månader. Men detta är en skenbar siffra. Kvinnorna har nämligen gjort riktiga ofog...de är hemma utan att ta ut dagar. Olovligt på något sätt. Eller hur man ska säga. De spränger in obetalda dagar och på riktigt är de hemma nästan 13 månader. Skandal. Med andra ord. Kvinnorna är borta från jobbet mycket mer än männen.
Ordförande Therese ser att utvecklingen mot ett mer jämställt uttag av föräldradagarna har stannat av. Det är de där mormerna på arbetsmarknaden och i hemmet som ställer till det. Vi har vant oss vid att kvinnor tar ett större arbete för obetalt arbete. Och detta får förödande konsekveser. på alla sätt och vis.
Kvinnorna var borta från jobbet i 12,7 månader och männen 3,4. Vad leder detta till då? Jo kvinnorna får lägre löner, sämre arbetsvillkor och karriärmöjligheter, blir sjukskrivna i högra utsträckning och får sämre pension.
Och det har blivit sämre. Kvinnor tar ut större andel av föräldraledigheten än tidigare. En genusforskare säger att kvinnorna fortsätter att offra sig. Utan att se till de framtida konsekvenserna.
Alltså...föräldraledigheten måste fördelas mer jämt.
Hmm. Vill ni inte gråta när ni läser? Hur har det blitt så här? Att mammor som går omkring med ett litet barn i magen i 9 månader, föder, ammar, ger omsorg..och faktiskt blir väldigt, väldigt fästa vid sina små barn anses vara hemma för länge om de är hemma i 12,7 månader? En 12,7 månader gammal unge är en bäbis...kan nästan ingenting. Varför kallas det att offra sig om man är hemma och tar hand om sin egen avkomma? Varför anses det inte sunt och naturligt? Om kvinnorna far illa ekonomiskt...gör något åt det istället för att tvinga dem att lämna ifrån sig sina små. Och jag vill inte bara gråta...jag vill också skratta. Papporna är hemma lite drygt 3 månader...precis så länge som de låsta dagarna stipulerar! Mammor och pappor är inte så ädla som politiker och makthavare tror...de gör som man måste för att få ut sina kronor man har rätt till. De vill det inte. Inte på riktigt. För att få till den jämställdhet samhället drömmer om krävs tvång. Vad är det för jämställdhet?
Själv har jag varit hemma nu i 25 år med ofrivilliga avbrott för annat krafs som jobb och studier. Jag ångrar inte en dag. Jag har inte offrat mig. Jag har fått något. Jag har fått tid till min familj och mig själv och vårt hem. Jag har inte blivit sönderstressad, inte behövt vara sjukskriven...Och jag har gjort karriär...jag har blivit väldigt bra på en massa saker som anställt folk får betalt för...att ta hand om barn, att utbilda barn, att städa, att laga mat, att tvätta, att multitaska, att sköta en trädgård, att planera ekonomi, att samtala med barn och ungdomar...Värdelöst arbete, ett offer, när man gör det för sin egen familj...ett värdefullt jobb om det sker utanför hemmet. Sånt blir jag oroad, bekymrad och förvånad över när jag funderar på det.
Inte heller jag känner igen mig i att jag skulle offrat mig. En ynnest och något jag är medvetet tacksam för dagligen är vad det är. Varför törs dom på riktigt inte gå ut och fråga kvinnorna och männen själva, varför det ser ut så här? Om det nu oroar så väldigt. För jag förstår att man vill få det att framstå som att det är oro och omsorg om kvinnor det hela skulle handla om. Kvinnors tilltvingade tillvaro och "förspillda" tid och kraft. Man är nog väl medveten om att man skulle få fel svar. Därför frågar man inte, utan gör en egen analys och formulerar ett eget svar. Ojämställdhet, orättvisa och förtryck. Alltså måste kvinnorna hjälpas. Med regelverk och tvång. Det där med biologi (människans alltså) verkar väldigt omodernt. Tänker ibland att det är förunderligt att människor är rätt insatta i, och känner omsorg inför många av jordens arters välmående och vilka livsvillkor som främjar överlevnad och arternas fortbestånd och naturliga livscykel. Men att man så fullständigt är blind för den egna.
SvaraRaderaTror som du...de vågar inte fråga! De vet att svaret inte skulle bli riktigt om de tror. Ja, visst är biologi omodernt. Tänker ibland också att vår moderna tid som skulle vara så tolerant och öppen för att alla människor är olika är väldigt snäv, intolerant och dömande.
Radera