Nedmontering...

Det där med historieundervisningen upprör därute i Sverige. Många har uttalat sig. Senast läste jag en artikel av Peter Englund. Han skriver att man sedan länge ägnat sig åt något slags utsvältning. Man har skurit ner på timantalet utan att man förändrat målen särskilt mycket. Detta har lett fram till vad man kallar "stoffträngsel" och sen har man fått banta bort saker förstås eftersom man inte har tid. Englund påpekar att det hela påminner om hur delar av den offentliga sektorn har behandlats: "man stryper anslagen och då fungerar verksamheten sämre och sämre, varefter man till slut kan gå in och lägga ned eller privatisera. Man skapar själv grunden för de missförhållanden som ens egen radikala agenda ska åtgärda." Ja, så verkar det vara. Och då blir det här nya förslaget bara en papperstiger. Det man föreslår har liksom redan hänt. Bara det att ingen riktigt fattat det. Så egentligen spelar inte något någon roll. Och detta är ju inget unikt för just historieämnet. Det har pågått och pågår inom i stort sett varenda ämne.

Inom svenskundervisningen till exempel. Trots att svenska finns på schemat många timmar i veckan på alla stadier i grundskolan blir det inte mycket gjort. Grammatiken till exempel...vart tog den vägen? När jag gick i skolan på 70- och 80-talen var den redan kraftigt bortbantad. Nu är den väl i stort sett borta. Man lallar lite med substantiv, adjektiv och verb. Har man tur får man möta de andra ordklasserna en gång på högstadiet. Satsdelarna...ja, vad är det för nåt? Litteraturundervisningen...vad hände med den? Puts väck! Englund använder sig av några metaforer hämtade ur antikens litteratur och menar att de kommer att vara obegripliga om några år...när den nya bantade historieundervisningen fått verka. Tyvärr...Englund har missat att det redan har hänt...för antikens litteratur behandlas inte mer. Inte någonstans, på något stadium...inte ens på gymnasiet (ok, jag är partisk...jag vet bara om hur det står till i min skolkommun...men jag tror att det ser ungefär likadant ut överallt) kommer antikens litteratur behandlas. Och inte nog med det...ingen annan epok kommer heller att behandlas i någon nämnvärd grad. Det finns mer att skriva om vad gäller svenskundervisningen...ordkunskap, textbehandling, språkhistoria, stavning...

Moderna språk tilldelas också en hel del timmar...det hjälper inte...nedmonteringen är ett faktum där också. Eftersom barnen inte kan grammatik blir det förmodligen svårt att undervisa på ett effektivt sätt...och lärarna verkar välja att undvika alla svårigheter som kan uppstå pga grammatikkunskapsbristerna. Jag har inblick i hur en hel del lärare väljer att handskas med tyskan. Man handskas inte alls med det. Man harvar sig fram...samma fåra om och om igen. Eller rättare sagt...man står och stampar på samma fläck år efter år. Det blir inget. När högstadiet är slut...och eleverna ska ha 4 års studier i moderna språk bakom sig har man knappt rört sig framåt alls. Man har lärt sig att böja svaga verb i presens, man har lärt sig perfekt, man har lärt sig de prepositioner som styr ackusativ, dativ och både och...men aldrig gått igenom satsdelarna ackusativobjekt eller dativobjekt. Man har lärt sig de personliga pronomina i nominativ...kanske nosat på dem i ackusativ. Man har ev mött de possessiva pronomina. Och det var det hela. Glosläxor har man ibland. Översättning...aldrig.

Engelskan...ja där har man tur...eleverna kan ju redan engelska eftersom de spelar datorspel och glor på film. Så där behöver man inte undervisa så mycket. Och det är ju skönt. Fast det finns ju en del klurigheter förstås. Men tränar man aldrig översättning behöver man ju aldrig upptäcka det. För i engelskan verkar man ha utarbetat en ny metod för undervisning...man låter eleverna skriva. Och då får ju alla lägga sig på den nivå där de är, som de behärskar. Och så kan läraren bedöma den nivån. Läraren behöver inte ta reda på om eleverna behärskar genitiv, adverb, uncountables, se till att alla starka verb sitter, hur de modala hjälpverben behärskas...osv osv. Eleverna får på egen hand driva sin egen utveckling. Om de kan.

Det finns mer att säga om den nedmontering som skett och sker i svensk skola. Mycket mer. Men det spelar ingen roll. Agendan är satt utan att någon, kanske inte ens de som satt den, fattar vilken den är, och varför den finns. Saken är klar i alla fall...nedmonteringen har redan skett. Vi har bara inte fattat det på allvar. Den förändrade kursplanen för historia sätter bara fingret på det som redan har hänt på bred front i skolsverige.

Historia

 Man har startat förändringsarbetet av skolan. Ett extra skolår ska in. Grundskolan ska omfatta 10 år istället för 9. Och det ska bli mer fakta. Fast inte i historia tydligen. För där ska man stryka bort en hel del.Trots att man nu inför ett extra år i grundskolan hinner man inte. Så här står det ang den revision av skolplanen..."Rättvisare betyg och bättre undervisning är syftet med att göra om skolplanen från 2011 och i samband med detta har man helt valt att stryka "forna civilisationer från förhistorisk tid till ca 1700" som nu lärs ut på högstadiet. 

Dick Harrison kommenterar...han menar att det blir omöjligt att förstå stora delar av vårt kulturlandskap. Hela vårt formspråk är inbäddat i en antik mylla som folk inspirerats av i 2000 år. 

Andra uttalar sig också. Man skriver att förslaget är absurt. Att eleverna inte längre kommer få de långa historiska linjerna som ger dem förståelse för vår nyare historia. Man menar att man inte kan förstå den nya historien utan att ha kunskap om det som kommit innan. Man menar också att utan kunskap om forntiden kan man inte ha respekt för framtiden. Man menar att det finns så många spår av antiken som lever ännu och som blir obegripligt utan kunskap. Man menar att möjligheterna att förstå vår litteratur blir begränsad eftersom mycket hämtats ur antiken.

Jag, vet inte jag...det är sorgligt. Fast egentligen kan det kvitta. Ämnet historia är redan så urvattnat och urholkat att det väl inte spelar någon roll om man tar bort ännu lite mer.

Det är hursomhelst intressant att hoppa tillbaka i tiden och se hur man tänkte då. Jag roade mig med att läsa igenom en gammal historiebok för folkskolan från 1940. Boken användes alltså för klasserna 3,4, 5 och 6. Man hann med mycket. Inte jättemycket om allt...men en hel lång linje av företrädesvis svensk historia men även världshistorien i lite mer schematiska svep. Barn som var mellan 9 och 12 ansåg alltså hinna och klara av att ta sig igenom historien från början till slut. Man gav dem ett skelett av kunskaper att häkta upp mer kunskaper på i realskolan, gymnasiet eller bara av eget intresse senare i livet. Man gav barnen allmänbildning.

Detta är vad som ingick i boken för folkskolan anno 1940:

SVERIGES HISTORIA

FORNTIDEN

Stenålder

Bronsålder

Järnålder  

folkvandring, nordiska rikenas uppkomst, vikingatåg, mytologi, Ansgar och missionen, Olof Skötkonung, Slaget vid Svolder, Torgny Lagman,

MEDELTIDEN

Kristendomen segrar

Erik den helige och korstågen mot Finland

Folkungatiden

Birger Jarl – lagarna, städerna,

Magnus Ladulås – brödrastrider,

Magnus Eriksson – lagar, digerdöden, heliga Birgitta,

Albrekt av Mecklenburg – stormansvälde,

Unionstiden

Margareta

Erik av Pommern

Engelbrekt – befrielsekriget

Karl Knutsson

Bergsbruk, i staden, hantverk, bildning,

Riksföreståndarnas tid

Sten sture den äldre – slaget på Brunkeberg

Sten sture den yngre – strid med Gustav Trolle, Kristian II erövrar Sverige, Stockholms blodbad, Gustav Vasa

NYA TIDEN

Reformationstiden

Gustav Vasa – Olaus Petri, västerås riksdag, dalaupproren, dackefejden, landets styrelseskick, näringslivet,

Erik XIV – brödrastrid, Estland blir svenskt., nordiska sjuårskriget, sturemorden

Johan III –

Sigismund

Karl IX – Linköpings blodbad, styrelse, bergsbruk

STORMAKTSTIDEN

Gustav II Adolf – danska kriget, ryska kriget, polska kriget, Axel Oxenstierna, riksdagen och förvaltningen, samhällsklasser, näringsliv, skolväsende, 30-åriga kriget – dess orsaker och förlopp

Kristina – 30-åriga kriget fortsätter, danska kriget, westfaliska freden, krigets inverkan på de inre förhållandena, adelsväldet,

Karl X Gustav – polska kriget, första och andra danska krigen,

Karl XI – förmyndarstyrelse, högadeln, striden om Skåne, reduktionen, enväldet, krigsväsendet, kulturliv, häxprocesser, missväxt.

Karl XII – tåg mot Ryssland, Turkiet, den stora ofreden, Karls död och frederna

FRIHETSTIDEN

Nytt styrelsesätt – riksdagen tar makten.

Ulrika Eleonora, Fredrik I

Hattar och mössor

Ryska kriget,

Adolf Fredrik

Kulturliv, Polhem, Alströmer, näringsliv, vetenskaplig storhetstid,

Mössorna vid makten, statsvälvning 1772

DEN GUSTAVIANSKA TIDEN

Gustav III, kultur, missnöje, ryska kriget, envälde, hans död

Gustav IV Adolf, napoleon, finska kriget,

Enväldet avskaffas, nytt statsskick, fredssluten

BERNADOTTESKA TIDEN

Karl Johan, krig mot Napoleon, norska kriget, norge förenas med Sverige. Liberala partiet, politiska tidningar, folkundervisning, svenska litteraturens guldålder, jordbruksreformer,

Oskar I – moderna industrins genombrott, näringsfrihet och tullfrihet, infrastruktur och transporter, kvinnorörelsen, nykterhetsrörelsen, skandinavismen.

Karl XV – kommunal självstyrelse, ny riksdagsordning,

Oskar II – lantmannapartiet, försvaret, tullstrider, emigration, arbetarrörelsen, unionsupplösning

Gustav V – politiska partier, rösträttsfrågan, statens sociala verksamhet, näringslivets utveckling, folkbildning, sverige under världskriget

ÖVERSIKT ÖVER VÅRA NORDISKA GRANNFOLKS HISTORIA

Danmark och Norge under forntiden och medeltiden.

Danmark och Norge under nya tiden.

Finland efter 1809

ALLMÄN HISTORIA

FORNTIDEN
De äldsta kulturfolken

Egyptierna

Babylonierna

Israeliterna

Fenicierna

Perserna

Grekerna – de homeriska sångerna, de olympiska spelen, grekernas frihetskamp, Sokrates, Alexander den store

Romarna – grundandet, strider mellan samhällsklasser, italiens erövring, Rom blir ett världsvälde, bröderna Gracchus, Rom under kejsartiden,

MEDELTIDEN

Den germanska folkvandringen

Goterna

Gregorius den store och katolska kyrkan

Karl den store

Ländherrar, vasaller och livegna

Mohammed och araberna

Korstågen

Påven och de världsliga furstarna

NYA TIDEN

De stora geografiska upptäckterna

Reformationen

Nederländska frihetskriget

Elisabet av England och Maria Stuart av Skottland

Ludvig XIV av Frankrike

Peter den store av Ryssland

Fredrik den store av Preussen. Polens undergång.

Det engelska kolonialväldets uppkomst

Nordamerikanska frihetskriget

Voltaire och hans samtid

Franska revolutionen

Napoleon Bonaparte

Kamp för frihet och nationellt oberoende

Italiens och Tysklands enande

Det nordamerikanska inbördeskriget. Lincoln.

Kina och Japan.

Uppfinningar som förändrat levnadsförhållandena

Världskriget

Fredsrörelsen.

More is...

...more. Och mer är ju alltid bra. Mer ska det va! I alla fall när det gäller skola. Och då är det liksom mer tid vi pratar om...inte mer innehåll. Grundskolan ska bli 10-årig istället för 9-årig. Förskoleklassen ska bli första klass, åk 1. Anna Ekström säger att det behövs. Hon säger att barnen idag behöver längre tid på sig att nå kunskapsmålen. Lärare finns ju redan...de som undervisar i förskoleklassen...bara de får lite mer utbildning så klarar de skivan galant.

Konstigt ändå kan man tycka. Jag trodde liksom att dagis, förlåt, förskolan, var själva garantin för att det gick bra för barna i skolan. Det har man ju hamrat in i oss år efter år efter år. Senast 2017 presenterade Folkhälsomyndigheten en litteraturstudie som tydligt visade att förskolan har klart positiva effekter på barnens framtida kunskaper i matematik och språk. Ändå räcker det tydligen inte. Förskola i 5 år, förskoleklass och 9 år i grundskolan räcker inte för att barnen ska nå kunskapsmålen.

Barnen är tydligen inte smarta nog, trots 5 år i förskola och 1 år i skolförberedande förskoleklass, för att klara av att ta in det staten har satt upp som kunskapsmål. För det märkliga är att en 10-årig grundskola inte ska innebära att barnen ska få lära sig mer. Bara att de ska få mer tid på sig att lära sig det de i nuläget inte hinner eller är kapabla att ta in.

Tja, inte vet jag...men en god idé hade ju annars varit att kolla upp lite vad man fyller skoldagarna med i nuläget. Kanske kan man vara lite mer effektiv, gå lite fortare fram, dela upp barnen i typ åk 7 så att de som har förmåga och vilja får ruscha på lite...Men nä, man jobbar inte så. Man vill ha det som man har det...bara hålla på med det lite längre. Praise be.

Rimligt?

Häromdagen presenterades i Lärarnas Tidning siffror på vad skolelever kostar.

Grundskolan kostade 122 miljarder kronor.
Förskolan kostade 79 miljarder kronor.
Gymnasiet kostade 44 miljarder kronor.
Sen tillkommer kostnader för fritidshem, komvux och grund- och gymnasiesärskola.

Sett till kostnad per elev...ja, förskolebarn är ju numera elever...ok, landets yngsta elever...de mellan 1 och 6 år...kostar mest.

En förskoleelev kostar 153 200 kronor per år.

En grundskoleelev kostar 112 200 kr per år.
En gymnasieelev kostar 122 200 kr per år.

Man får konstatera att det är dyrt att ta hand om småbarn. 153 200 kr per barn och år kostar det att utbilda och fostra och ge omsorg till våra yngsta elever...eller barn då...för de är ju barn tror jag. En hel liten blygsam årslön går det loss på. Och pappa staten är så snäll, så snäll...föräldrarna som villigt eller ovilligt lämnar in sina små till det första steget i det livslånga lärandet får nästan allt av de här 153 200 kronorna...alltså de får ju inte pengarna...hur skulle det gå till. Men de får själva omvårdnaden. Och om man till äventyrs skulle vilja ta hand om de där pengarna själv för att kunna köpa den omsorg man tyckte passade bäst...kanske till och med (kors i taket) omvårdnad av en förälder...nä, då kan man inte få ta del av de där 153 200 kronorna. Pappa staten vet att det bästa är förskolan och då är det så. Man lägger villigt ner 79 miljarder kronor varje år på de små eleverna och så förstås ännu mer pengar på allt vab och alla sjukskrivningar som följer med på köpet. Det är det värt. Det är generöst på sitt sätt. Fast ändå räcker inte pengarna. Den fantastiska förskolan är ju inte riktigt så fantastisk som den borde vara med tanke på vad den kostar alla oss skattebetalare. Det verkar som om det pågår någon slags kris i verksamheten...inte för att det verkar intressera makthavarna nämnvärt men ändå. Det fattas personal. Det går inte att få tag i vikarier. Många kommuner har vikariestopp eftersom de ligger back när det gäller ekonomin. Barngrupperna är för stora. Personalen i förskolan är den mest sjukskrivna yrkesgruppen i landet. Och allt detta trots att varje förskolebarn får kosta 153 200 om året.

Rimligt?

Rapport från kvinnofällan

Det är stressigt därute i Svea rike. Några ju veckor nu har man pratat om det på tv och radio...om kvinnorna som inte orkar som blir stressade, går in i väggen, blir utbrända. Det är strukturerna som gör’et. De säger inte så jättemycket om papporna längre. Det låter väl lite lamt kanske…det där med att det alltid är pappaledigheten som gör att kvinnorna blir sjuka längre. Kanske har nåt ljushuvud förstått att man inte blir friskare av att vara hemma med ungarna ännu kortare tid än vad vi svenska kvinns redan får. Inte vet jag. De ska forska i alla fall. I fem år ska de forska på oss kvinnor och försöka förstå vad det är som gör oss så sjuka. 


Det är onsdag och mitt emellan sommar och höst. Kylan är på väg. Hemmet är lite ankommet efter sommaren. Det behöver städas lite extra både här och där. Köksskåp och garderober. Och alla höstkläder och skor ska tas fram och ses över. Behöver det införskaffas något nytt? Vad är egentligen slitet? Urväxt? Och var ligger det? Man vill ju ändå vara miljövänlig och återanvända så mycket som går. Och om man är hemmafru som jag får man hålla lite i slantarna också…försöka att lägga dem som ska läggas ut på rätt saker och inte på sånt vi redan har. 


Dagen har gått undan. Ett sjukt barn har jag hemma. Jag slapp vabba. Jag är ju ändå hemma. Han fick vara hemma utan någon kostnad för samhället. Maken och jag slapp dividera om vem som skulle ta vabbet denna gång. Han kunde åka till jobbet som vanligt. Inga arbetskamrater behövde bli lidande av att hans barn var sjukt. Han fick sitt arbete gjort som vanligt. Inga störningar uppstod. 

Och sonen var inte så fruktansvärt sjuk att jag behövde sitta hos honom hela tiden. Han var inte ens sängliggande utan kunde bygga lego och titta på tv…halsen kunde värka på under tiden. Värre var det inte. Han kunde nog ha gått till skolan egentligen. Men det är ju skönt att kunna vara hemma om halsen värker och näsan är snorig…det är synd att köra på tills man är helsjuk. Och synd att smitta andra. 

Jag kunde sköta mitt hem som vanligt alltså. Och jag kunde dessutom ägna mig åt sonen. Vi kunde träna lite på stavning, tj-ljudet och mjukt k framför mjuk vokal. Sen orkade han inget mer. Inte förrän efter maten när vi tränade lite på gångertabellen. Vi kunde se en barnfilm tillsammans också. Han lutad mot mig och det var mysigt att gosa lite i vår ensamhet. Och jag kunde sticka lite också. Bara onödig hobbyverksamhet, förslösad kvinnokraft. Fast garnet har ju inbringat lite skattekronor till staten så nån nytta har en ju gjort. Och så har man varit med och bevarat kvinnoarvet. En kulturgärning nästan. I tysthet. Fast jag lägger nog upp den färdiga tröjan på insta sen så får andra se. 

Sen gjorde jag en massa saker som jag inte vet hur man ska se på. Tvätten? Är det giltigt arbete? Tvätta tre maskiner och hänga ut i friska luften…både för doftens skulle och för miljöns. Och så matlagningen till mig och maken och sonen. Omelett med grönsaker och ost. Sen var det höstkläderna. Ett par timmar spenderade jag på vinden…bland alla kläder och skor. Jag letade och tog fram, bar in i huset. Passade på att städa på vinden. Sorterade gamla skolböcker som hamnat fel. Blev sittande och bläddra. Log åt alla barnens olika handstilar och uppsatser, teckningar och annat. Lade allt i sina rätta lådor. Slängde sånt som inte behövde sparas. Sonen kom upp en stund. Han hittade en tomtedräkt och vips blev han jultomte. 

Och så kom storbarnen hem, en efter en. Fika och pratstund vid köksbordet, diskussioner om när skolarbetet skulle göras. En timme ledigt kom vi fram till…sen var det dags att sätta sig och få nåt gjort. Där är jag nu…och sen väntar matlagning och tvätten ska visst in och vikas och läggas in i skåpen. Middag och läsning för den yngste och så lite vila och stickning igen innan kvällen tar slut.


En bra dag blir det…som de flesta andra…men jag funderar lite på i mitt stilla sinne…hur hade jag orkat om jag hade förvärvsarbetat? Svaret är väl att jag inte hade gjort nåt hemma mer än kört in en tvätt innan jag rusat till jobbet och slängt in den i tumlaren när jag kom hem. Det andra hade fått vänta…och vänta…Jag hade fått glatt mig åt att vara jämställd och hoppats på att jag hade klarat av att hålla mig vid mina sinnens fulla bruk…inte gått in i en vägg eller så. Nä, jag klamrar mig nog fast i kvinnofällan…där är jag fri och frisk.

Vem ska göra allt om ingen längre orkar?

Svenskarna mår inte så bra. Särskilt inte kvinnorna. Sjukskrivningarna på grund av stress har ökat ordentligt. Häromdagen kunde man i Sydsvenskan läsa om en av de där mammorna, förskollärare och tvåbarnsmåmamma. Artikeln är låst men jag kan ju berätta vad den handlar om. Den här kvinnan som intervjuas gick in i väggen. 

Hon har två barn. 6 och 2 år gamla. Det yngsta är yngre än de barn kvinnan "undervisar" på förskolan. Innan själva sammanbrottet kom kände hon trötthet. Hon tänkte att det var normalt. Hon såg trötta småbarnsföräldrar dagligen på sitt jobb.

Innan hon gick in i väggen gick hon in i en lyktstolpe och fick hjärnskakning. Läkaren upptäckte att hon saknade periferseende - det hade med stressen att göra - och helt enkelt inte såg lyktstolpen. Hon kör på efter en veckas sjukskrivning men inget är som vanligt. Hon blir glömsk, hon kör vilse, ansiktet har börjat domna bort. Hon fortsätter att gå till de 20 barnen på förskolan varje dag och sen hem till de två egna.

Redan här skriker det i mig. Hur sjukt är inte detta. En mamma med två egna små barn. Går till 20 andra barn. Hennes eget yngsta barn är 2 - TVÅ - år gammalt. Ett så litet barn. För två år sen låg det i mammans mage. För ett år sen lärde det sig gå. Hur mycket kan det prata? Kan det äta efter ordning själv? Hur går nattningarna till? Hur sover det på natten? Hur mycket behöver det sin mamma?

Hon orkar i alla fall inte. Hon börjar skrika på sina barn. De skriker tillbaka. Hon känner sig misslyckad. Trots pedagogutbildning klarar hon inte av sina egna barn.

Här vrålar det i mig igen. Pedagogutbildning. Vad har det med saken att göra? en mamma kan i normalfallet ta hand om sina barn utan utbildning. Men en utsliten mamma kan det inte. 

Kvinnan tänkte i alla fall att det var just hennes förskola som gjorde henne sjuk och bytte arbetsplats. Det hjälpte inte. Trots att hon trivdes. En vacker dag kunde hon inte få ihop ett 12-bitarspussel. En kollega säger åt henne att söka hjälp och läkaren föreslår sjukskrivning. Då reagerar kvinnan med att "hell no!". Hon ville inte vara hemma. Det var ju hemmet som gjorde henne som mest stressad. 

Kvinnan konstaterar att det är dubbelarbetet som gjort henne sjuk. Hon vet att hon är utmattad av det men sen då...hon får råd som att sova mer. Hur gör man det när ens barn vaknar flera gånger varje natt? Andra råd känns lika sjuka...om att träna mer regelbundet och att äta bättre. När ska hon hinna? Hon hinner ju knappt kissa. Och så: MAN KAN JU INTE SJUKSKRIVA SIG FRÅN SINA EGNA BARN.

Nä, det kan man inte. Slutsatsen är rimlig. Men sorglig. Är det barnen som är problemet? Är det inte arbetet? Borde inte slutsatsen vara att en mamma med två små barn inte kan jobba som förskollärare? Det blir för mycket? Och är inte de egna barnen viktigast?

Nä, det är de inte. Det hela landar i att hon måste sänka förväntningarna på sig själv som mamma. Barnen får titta på skärmar för att mamman ska orka med dem. Hon får skala bort mycket annat också. Hon kan inte läsa böcker, inte hålla tråden i samtal, dra ner på det sociala. Mest av allt sörjer hon att relationen till barnen förändrats.

Varför blir det så här då? Att det är kvinnor...särskilt de med två barn som lever i heteroförhållanden...som drabbas?

Kvinnan funderar. Hon säger att innan de fick barn pratade de om att de skulle dela föräldraledigheten och leva jämställt. Det blev ändå kvinnan som tog merparten av nätterna och vabbet. Hon funderar vidare...som mamma har hon helt andra förväntningar på sig än vad pappan har. Och det är detta som gjort henne sjuk. DEN NORMEN MÅSTE FÖRÄNDRAS. Hennes make har i alla fall slutat jobba natt för att kunna dela på nätterna med barnen. Han gör också merparten av hushållssysslorna numera.

Kvinnan tänker mer...hela samhället ser mamman som ansvarig. Om barnet blir sjukt på förskolan ringer man automatiskt mamman. Hon summerar:

DET ÄR KLART ATT BARNET SER MAMMAN SOM PRIMÄR ANKNYTNINSPERSON NÄR HELA SAMHÄLLET GÖR DET.

Det är så man kan gråta. Och gråta kan man göra på många nivåer.

Det är sorgligt att småbarnsmammor, ja, kvinnor överhuvudtaget, har det så här.

Det är sorgligt att leva i ett land där det blivit normalt för mammor att lämna egna småbarn för att ta hand om andras. Barnpigan har en barnpiga alltså, typ...fast vi nu kallar det undervisning och skola.

Det är sorgligt att mammor blivit så hjärntvättade att de tror att det är det egna livet, de egna barnen, det egna hemmet som är problemet och att de tror att det är där de ska skära ner.

Det är sorgligt att mammor inte fattar att de faktiskt ÄR primära anknytningspersoner för att det så skall vara.

Det är sorgligt att leva i ett land där man inte fattar att människor inte tål hur mycket jobb som helst. Det är sorgligt att leva i ett land där man satt lögner i system. För vad är det inte annat än lögner...det som hamras in i oss gång efter gång. Som till exempel i systerartikeln till den jag skrivit om. I den delges vi expertisens syn på sjukskrivningarna.

Först får vi reda på att utmattning är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning i Sverige. Och att det har ökat dramatiskt. Och att 36 000 människor insjuknar varje år. 75 % av dem är kvinnor. Sjukskrivningarna ökar efter andra barnets födelse. Männen går opåverkade ur det.

En stressforskare säger att det är kvinnornas dubbelarbete som orsaker det här. Kvinnor arbetar fler timmar hemma, obetalt arbete alltså och tar ut längre föräldraledighet och fler vab-dagar. Ja, och då blir det ju jobbigt förstås...alla dessa krav och allt detta ansvar från alla håll och kanter. Så att, ja, typ, att om pappan börjar jobba mer hemma, eller kvinnan lägger sig på sofflocket och tittar på när karln jobbar, om mammorna slutar upp med att vara föräldralediga och går direkt på det roliga, förvärvsjobbet samt slutar vabba så infernaliskt mycket...då skulle alltså sjukskrivningarna kunna undvikas. Stressforskaren har studerat fram att kvinnor med jämställd arbetsfördelning i hemmet var mindre stressade.

En psykolog uttalar sig också. Hon säger att det faktum att kvinnor blir sjuka av stress är ett gigantiskt systemfel. Det är de strukturella skillnaderna som gör kvinnor sjuka. Jag antar att hon menar typ patriarkatet då eller? Kvinnor jobbar i alla fall i sämre arbetsmiljöer, de tar större ansvar för det obetalda arbetet (tugg tugg tugg) och de tar större ansvar för vård och omsorg av barn, gamla och sjuka. Såna där viktiga saker som gör att samhället går runt. (Fast de där viktiga sakerna räknas liksom inte ändå...inte när vi gör dem åt oss själva. För då blir de ett problem). Sen säger hon något viktigt. Nämligen att när män försöker leva mer jämställt...delar på bördorna under småbarnsåren samt jobbar i kvinnodominerade branscher, då blir de också sjuka. Därför måste vi förstå och förändra ojämställdheten som påverkar kvinnor från vaggan till graven. Jaha, alltså hur då liksom? Ojämställdheten? Det blir liksom en fråga om vem som ska bli sjuk då? Hon kunde ha berättat hela sanningen i sammanhanget kanske...det som Försäkringskassan kom fram till i en studie om jämställdhet och sjukfrånvaro för några år sen...alltså det faktum att föräldrapar som har en mer sk traditionell arbetsfördelning löper mindre risk för sjukfrånvaro än sk jämställda par.

Psykologen avslutar i alla fall med att ställa den avgörande frågan:

VI BEHÖVER FRÅGA OSS VEM SOM SKA GÖRA ALLT DET SOM BEHÖVER GÖRAS OM INGEN LÄNGRE ORKAR.

Ja, vem är det? RUT kanske. Eller så backar man bara och ställer ytterligare frågor.

VAD ÄR ARBETE?

HUR MÅNGA TIMMAR ÄR DET LÄMPLIGT ATT MAN ARBETAR VARJE DAG?

ÄR DET RIMLIGT ATT HA TVÅ ARBETEN?

ÄR DET RIMLIGT ATT FAMILJER UTFÖR TRE ARBETEN FÖRDELAT PÅ TVÅ PERSONER?

HUR MYCKET ÄR VI BEREDDA ATT OFFRA PÅ DEN SÅ KALLADE JÄMSTÄLLDHETEN?

NÄR ÄR DET NOG?

Ut i skogen...

...vill man gå...

det är skönt att traska på! 

Visst är det så!?

Nåja, så tycker jag i alla fall! Och vi gav oss ut igen...fast nu fick maken som annars går i selen på vardagarna följa med...och tre skolbarn släpade vi också med oss! 

Förutom fikaryggsäcken  hade vi också med oss några plastkassar...tänk om vi skulle hitta svamp!? Då är det bäst att vara beredd! Men icke...en enda liten stackare var allt vi fann! 

Ja, några härliga timmar i skogen fick vi oss på lördagseftermiddagen...skönt för både kropp och själ! 

Skogsbad

Häromdagen stötte jag på ett så fint ord...skogsbad. Jag gillar det...det är ju så det känns...att man badar sig...sänker ner sig...omger sig...med skogen...doften, luften, ljuden...låter allt detta omsluta sig. Och man mår bra av det. I går hämtade jag 8-åringen som vanligt efter skolans slut och sen cyklade vi till mormor och morfar och gick en promenad med dem innan kaffet och de andra barnen kom hem. Vi gick inte långt...men det behöver vi inte heller för vi har skogen runt knuten...en fin skog full med istidsblock som ligger huller om buller och med rötter som slingrar sig hit och dit och gör det roligt att gå. Och i den här skogen få korna gå fritt...och de gör det så fint...betar av gräs och sly så det blir nästan som en park på sina ställen. 

Roligt att klättra upp på höga stenar!

En snok låg och vilade sig på marken...och slank lite slött ner i ett hål invid tallen när vi kom nära!

Stress

Just nu pågår en granskning av den stress många lider av. Det är framför allt kvinnor som drabbas av psykisk ohälsa på grund av stress.

Bland kvinnor mellan 25 och 29 år har antalet sjukskrivna med stressdiagnoser ökat med 370 % sedan 2011. Den största gruppen sjukskrivna är dock kvinnor mellan 45 och 49. Generaldirektören vet inte vad det här beror på. Och det tycker hon är intressant. Hon vet dock att det kommer att bli en stor samhällskostnad om vi inte gör något. Myndigheten kommer att försöka ta reda på vad det beror på. Lena Nyberg spekulerar lite. Hon tror att det är skolan, skolans arbetsmiljö, betygssystem, sociala medier och att unga tjejer har en press på sig att se bra ut och leva i bra miljöer. Trots att Lena inte vet vad det här beror på är hon hoppfull. Hon tror att väldigt många aktörer behöver vara med och motverka stress och psykisk ohälsa. Det är de officiella beslutande organen – kommun, region och nationellt som måste vara med och få ordning på det här. Ungdomskulturen måste förändras. Men det är också föräldrarna. De måste tänka på hur man stressar sina barn. 

Ja, det är intressant det här med stress. Vad kan det bero på? Varför drabbas just kvinnor? Det är väl konstigt. Det kan inte ha något att göra med att kvinnor har det här med barna att göra liksom...det där biologiska? Vi får se vad forskningen visar. Jag nöjer mig med att gissa. Jag gissar på att flickor mår dåligt eftersom de fått sina livsdrömmar kraftigt beskurna. De har bara kvar en tillåten dröm...den som gäller arbetslivet. De får drömma om att skaffa sig ett yrke. Det där andra...det som kroppen viskar och ropar om...barnen...det får stoppas undan långt inne i hjärtat...så långt in att det kanske aldrig tar sig uttryck i en medveten tanke. Normen står klar...bara att kliva in i den...gå i skola, skaffa jobb, skaffa barn, lämna in barn...återgå till det normala. Men nu med barn. Och när man har två barn. Då börjar cirkusen. Man ska i detta låta bli att stressa sina barn. Hur går det till? Barn som levereras varje vardag före arbetstid och avhämtas varje vardag efter arbetstid blir väl per automatik stressade? Barn som spenderar sina vardagar i överfulla barngrupper blir väl per automatik stressade? Redan innan de har börjat den riktiga skolan. Som vuxen förälder ska man räcka till för både jobbet, barnen, familjen, ta hand om huset...och så finns man själv där nånstans i röran också. Är det konstigt att kvinnor blir stressade? 

Morgonstund...

...när man är hemma på dagarna...inte har ett förvärvsarbete...är man fri att göra som man vill...Man arbetar när man vill...man tar en paus när man vill...Det är skönt. Jag gör oftast nästan precis samma saker i ungefär samma ordning...som en slags ramverk för mitt arbete...men det är ju inget måste. 

I går när vi drog isär gardinerna var världen insvept i tjocka dimslöjor...och solen skapade bara ett vitt starkt dis...det ångade från marken och silver och guld skimrade i luften! Det var härligt att cykla iväg med 8-åringen till skolan...som ett äventyr...hur långt före kunde han cykla innan han försvann in i dimman? 

Väl hemma hann jag diska och bädda och sen var jag snäll nog att skjutsa det äldsta hemmavarande barnet till hans jobb. Jag vet att det var lite väl snällt...för han har inte jättelångt till jobbet...men han bad mig inte...jag erbjöd mig...Det var trevligt att få en liten pratstund i bilen och när jag vände hemåt var dimman så lockande och jag kunde inte låta bli att svänga in till vår lilla fågelsjö för en kort promenad i min ensamhet! 

Jag gick inte långt...men det var vederkvickande för både kropp och själ...allt var tyst och stilla...nästan som i en dröm...korna gick utspridda i dimman och betade...tittade slött upp när jag kom...fortsatte äta...och jag fortsatte att gå. Framåt...och tillbaka mot bilen...och hem igen...för att ta itu med dagens arbete.