torsdag 12 september 2019

Morgonstund...

...när man är hemma på dagarna...inte har ett förvärvsarbete...är man fri att göra som man vill...Man arbetar när man vill...man tar en paus när man vill...Det är skönt. Jag gör oftast nästan precis samma saker i ungefär samma ordning...som en slags ramverk för mitt arbete...men det är ju inget måste. 

I går när vi drog isär gardinerna var världen insvept i tjocka dimslöjor...och solen skapade bara ett vitt starkt dis...det ångade från marken och silver och guld skimrade i luften! Det var härligt att cykla iväg med 8-åringen till skolan...som ett äventyr...hur långt före kunde han cykla innan han försvann in i dimman? 
Väl hemma hann jag diska och bädda och sen var jag snäll nog att skjutsa det äldsta hemmavarande barnet till hans jobb. Jag vet att det var lite väl snällt...för han har inte jättelångt till jobbet...men han bad mig inte...jag erbjöd mig...Det var trevligt att få en liten pratstund i bilen och när jag vände hemåt var dimman så lockande och jag kunde inte låta bli att svänga in till vår lilla fågelsjö för en kort promenad i min ensamhet! 
Jag gick inte långt...men det var vederkvickande för både kropp och själ...allt var tyst och stilla...nästan som i en dröm...korna gick utspridda i dimman och betade...tittade slött upp när jag kom...fortsatte äta...och jag fortsatte att gå. Framåt...och tillbaka mot bilen...och hem igen...för att ta itu med dagens arbete. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar