Sjukskrivningar

Det har forskats igen. Nu har man forskat om Sjukfrånvaro vid psykiatriska diagnoser. Det låter allvarligt...psykiatriska diagnoser...men det verkar som om man faktiskt menar stress...folk som blir utmattade av stress och därför blir sjukskrivna. Det finns då olika typer av stress...kortare stressreaktioner, sk akuta...och så utmattningssyndrom som resulterar i långvariga sjukskrivningar. 

Rapporten är lång men slutsatserna blir:

- kvinnor har en betydande överrisk för sjukfrånvaro i psykiatrisk diagnos. Särskilt stor risk har kvinnor att drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa...41 % större risk än för männen. 

- psykiatriska diagnoser dominerar bland yngre människor. Risken är som störst i åldrarna 25-39 år för både kvinnor och män. 

- om man har barn i förskole- och lågstadieåldern ökar risken för stressrelaterad psykisk ohälsa.

- om man är frånskild ökar risken för psykiatrisk diagnos.

- kvinnor och män som har många barn har större risk att bli sjukskrivna i för stressrelaterad ohälsa. 

- stressrelaterad psykisk ohälsa i form av utmattningssyndrom är vanligare bland individer med barn mellan 3-8 år. 

- det finns en tendens till högra sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser i pendlingskommuner samt i storstadsområdena. 

Vad beror detta då på?

- bristande balans mellan familjeliv och arbete har betydelse. Det har tidigare studier visat nämligen.

- kvinnor tar oftare ett större ansvar för barn och familj.

- dubbelarbetande män reagerar likadant som kvinnor på hög belastning.

Vad gör man åt det hela?

- ökad jämställdhet i både arbets- och familjeliv skulle minska könsskillnaderna i sjukfrånvaron och den stressrelaterade psykiska ohälsan.

- samhället kan arbeta hälsoförebyggande genom att skapa förutsättningar för goda uppväxt- och livsvillkor för barn och unga oavsett socioekonomisk bakgrund, tex genom utbildningssystemet.

- livsstil och levnadsvanor har stor betydelse för hälsa och sjukfrånvaro...tex alkoholkonsumtion, rökning, motion och matvanor. Individen kan alltså ta eget ansvar för att leva bättre och därmed bli friskare och inte bli sjukskriven i stress. 

- arbetsgivarna ska också ta ansvar för att stötta individernas hälsa. 

- vissa jobb är tyngre än andra...vård, skola, omsorg och offentlig förvaltning är riskbranscher. När det gäller psykiatriska diagnoser är det värst i offentlig förvaltning, utbildning samt vård och omsorg. Sjukfrånvaron är hög för personalen i förskolan. 

- sjukfrånvaron är högre bland dem med kortare utbildning men även bland högutbildade finns riskyrken. 

- man måste göra arbetsmiljöerna bättre. Man måste arbeta förebyggande. 

Jaha. Ja. Detta blev man väldigt mycket klokare av. Man forskar och undersöker. Man funderar och gnuggar geniknölarna. Men ingen fattar nåt. Är det så verkligen så svårt att förstå hur det hänger ihop? Är de dumma i huvudet eller låtsas de bara? 

Vad är det som är så svårt med att fatta? Man kan inte jobba hur mycket som helst. Ingen människa klarar det. Och faktum är att hem och barn är ett arbete. Småbarnsföräldrar, och föräldrar överhuvud taget har alltså hand om mer än 2 arbeten. Och pendlar man blir det värre. Har man ett krävande jobb blir det värre. Är man frånskild blir det värre. Har man många barn blir det värre. Hur svårt kan detta vara att fatta!? Och så lösningen...blir de inte lite trötta på sig själva ibland? Jämställdhet my ass...inte 17 hjälper det väl om karln dammsuger lite mer, packar gympaväskorna hälften av gångerna och köper hälften av presenterna och så vidare? Om själva mängden jobb är för stor för två personer är den ju det. Liksom. 

Men det är inget man vill låtsas om. För ska det gå så ska det. För så är det bestämt. Och då måste det gå. Vare sig det går eller inte. 

Pippi går till jobbet

Jag har fått en bunt av tidningen Land. Jag läser i dem när jag har en stund över...bläddrar lite efter maten, på toan, när jag lagar mat...Det är en rätt trevlig tidning...,mycket att läsa...inget brännande...

...men på ett ställe hajjar jag till. Jag stannar till vid en artikel om Pippi Långstrump...eller snarare förebilden för Pippi. Det handlar om en tant som i barndomen råkade bli hembjuden till Astrid Lindgren på barnkalas. Den här tanten och Astrids dotter Karin var klasskamrater nämligen. Astrid fascinerades av den här flickan...en rödhårig och vild flicka som inte satt och lekte stillsamma lekar utan hoppade omkring på egen hand! När Astrid senare började skriva om Pippi var det den här flickan hon tänkte på! 

Sen berättar tanten sitt liv...att hon är stark och självständig. 

Pippitanten säger att hon älskar Pippiböckerna Pippiboken är den bästa bok som någonsin skrivits för kvinnor! Innan Pippi

 fostrades alla tjejer till att vara hemma och sköta om hemmet. Men Pippi ändrade på allt det där och alla i hela tantens klass skaffade sig ett eget yrke.

Ja, jaha...det var ju roligt. Jag försöker se Pippi framför mig...på väg till jobbet...kanske som läkare, ingenjör, lärare..eller städerska, matbespisningspersonal, förskollärare...varje dag, iväg. Upp i ottan, packa på barnen kläder och in i bilen, overaller och ryggsäckar, iväg till dagis, skola, fritids...iväg till jobbet...hämta, handla, städa, laga mat, lägga barn, titta på tv. Skilsmässa kanske...vinkvällar med kompisarna. 

Hon som aldrig ville foga sig...hon som var fri...sprang iväg över taket när Prussiluskan ville ha in henne på barnhem...gick i skolan en enda dag för plutifikationstabellen var inte nåt för henne. 

Det är så jag vill se Pippi...för mitt inre öga ser jag Pippi totalvägra att foga sig i att gå till jobbet varje dag och strunta i sina små...jag ser henne greppa ungarna, hiva upp dem på axlarna och sätta fart över stock och sten...

 

Medlen helgar målet

 Jag har skrivit om den många gånger tidigare...den där frasen...den som alltid poppar fram när det skrivs om förskolan. "Barn som gått i förskola presterar bättre i skolan senare än de som inte gått i förskola." Den dyker upp i alla artiklar som handlar om förskola. Nu har Ulla Waldenström, barnmorska, beteendevetare och professor i reproduktiv hälsa, skrivit om just den här frasen i Svenska Dagbladet.

Hon startar med att skriva om alla förslag som kommit angående en obligatorisk förskola...att Alliansen föreslagit obligatorisk förskola för barn till nyanlända från 3 års ålder...att jämlikhetskommissionen föreslagit obligatorisk förskola för alla från 3 års ålder...att Stockholms handelskammare från 4 års ålder,..liberalerna från 5 års ålder...och att nu en grupp av socialdemokrater föreslagit det från 2 års ålder.

Ulla menar att förslagen inte grundas på fakta utan på tro och förhoppningar om förskolans potential och att skyldigheter är bättre än rättigheter. Och så var det den där frasen..."barn som gått i förskolan presterar bättre i grundskolan och tidigare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till förskolan försäkras genom lagstiftning." 

Jag har alltid retat mig på den där frasen...för det sunda förnuftet säger liksom att det inte kan stämma. Om det vore så skulle hela mänskligheten dött ut för länge sen...förskolan är ny och folk har faktiskt presterat rätt bra genom åren ändå. Och så är vi ju lite unika häruppe i Norden...det finns andra länder där barn inte alls går i förskola lika mycket som här och ändå verkar det gå bra. Och så räcker det väl med att titta på hur det ser ut här i landet för att fatta att det inte kan stämma...fler barn går i förskola och börjar tidigare och får allt längre skoldagar och ändå har skolresultaten gått nedåt och inte uppåt. Med tanke på hur många barn som går i förskola här i landet borde den svenska skolan vara ett under ar prestationer vid det här laget. Men så är det ju inte. Men med sunt förnuft kommer man inte långt...och därför behövs forskning.

Och det är därför väldigt roligt att Ulla skriver om det här...för hon presenterar forskning...

och börjar med att säga att det faktiskt inte finns någon aktuell svensk forskning. Det går väl inte att forska heller förstås...det finns ju inte något jämförelsematerial längre...alla barn går i förskola. Men det finns forskning i andra länder...

- I Finland är många fler barn hemma än i övriga Norden och därför går det att göra jämförande forskning. Och det har man gjort. Och man kom fram till att barn som vistats i förskolan, oberoende av vid vilken ålder de börjat, inte hade bättre resultat än barn som börjat i förskoleklass. 

- Det finns en OECD-rapport som omfattar barn i 54 länder. Barn som hade gått i förskola hade bättre resultat vid 15 års ålder jämfört med barn som inte hade gjort det....MEN när man kontrollerade skillnader i barnens bakgrund försvann de skillnaderna. Det var inte förskolan som var orsaken till att barnen presterade bättre...det var deras allmänna bakgrund. 

Ulla menar att beslut om barnen inte kan baseras på gissningar. Hon skriver att "beslut utan kunskap om hur förskolan påverkar barnens utveckling kan i längden bli dyrköpta för barn, föräldrar och alla skattebetalare. Och mer dyrköpt om grundläggande fri- och rättigheter åsidosätts, som föräldrars ansvar för sina barn." 

Det är fantastiskt att någon punkterar myten om att förskolan ser till att barnen blir bättre i skolan sen. Och det är stort...om man tänker på det...för den punkterade frasen gör att förskolan helt tappar sin betydelse som första steget i barnens utbildning...och varenda beslut som tagits om förskolan grundat på det där antagandet var värdelöst...och varenda artikel som skrivits om den fantastiska förskolan som är helt av nöden för våra barns utbildning kan kastas i papperskorgen...De stämmer nämligen inte. Våra barn fostras och "utbildas" i institutioner som baseras på lögner. 

Nu är frågan bara...vad händer nu då? Nu när Ulla visat på att den där frasen är falsk och inte stämmer. Vad händer nu då? Lyssnar någon? Kommer något att ändras? Får vi se den där frasen igen? Många frågor...men svaret vet vi nog redan. Inget kommer att ändras. Den fastlagda sanningen ligger nog lika fast som vanligt. För det här är ingen vanlig sanning. Det är en statssanning. Och att den sanningen är falsk spelar ingen roll. Den är sann ändå. För så är det bestämt. Medlen helgar målet. 

Katastrof

I en debatt mellan Ebba Busch och Åsa Lindhagen...en jämställdhetsminster och en wannabe...handlar det om föräldraförsäkringen. Ebba och Kd vill att föräldrapenningsdagarna ska kunna fördelas så som föräldrarna själva vill utan statens inblandning medan Åsa säger att detta vore en katastrof. 

Varför?

Jo, för att då skulle fler kvinnor vara hemma längre.

Hemska tanke...

Föräldraförsäkringen är nämligen inte till för att mammor ska kunna ta hand om sina barn utan numera ett instrument för att aktivt förhindra mammor från just det. 

Varför?

Jo, för att ta hand om barn (egna då) är ett steg tillbaka. Mänskligheten har gått framåt...utvecklats och uppgraderats...mammor har fasats ut och ersatts med personal. Och så ska det vara. Något annat är ren katastrof. 

.

Vardagsveckan...

...har gått och det är fredag kväll! Snart ska vi bänka oss vid bordet och kalasa på laxburgare som jag förberett! Det har varit en bra vecka trots att min make varit bortrest. Jag är som vanligt extra glad över att vara hemmafru...om inte hade jag nog varit väldigt trött nu av att sköta allt jobb ensam här hemma och samtidigt sköta om ett förvärvsarbete. Jag är glad över att kunna bestämma själv över min arbetsinsats..slippa ge mig av till en arbetsplats och lämna hemmet. Jag har i och för sig lämnat hemmet en hel del...man är ju fri att göra som man vill när man är hemmafru...inte kedjad vid spisen som ofta sägs! 

Jag har varit till ett par kyrkogårdar och tittat till gravarna inför alla helgonaafton! Jag åkte med mina föräldrar och det är härligt att ha tid att umgås med dem i vardagslag! 

Jag har varit till sjön och promenerat! Eftersom jag är hemma kunde jag ta med mitt minsta barn som kommit hem från skolan hyfsat tidigt! Det var så vackert och  vederkvickande att andas den friska luften och se allt det vackra! 

Det är härligt för både barn och vuxna att vara ute i naturen och det är härligt att se sitt barn njuta av att röra sig och leka...även om det inte har en kompis med verkar det gå bra! 

Jag och mitt yngsta barn har promenerat lite efter skolan...njutit av höstens alla färger...

Vi har fixat en halloweenpumpa och den är så fin så den får hänga med lite överallt...framför tv:n till exepmpel!

Jag har varit ute i trädgården och plockat lite...rensat och klippt lite...och bara gått runt och tittat på hur det ser ut...glatt mig åt rosorna som fortfarande blommar så vackert! 

Ja, så har jag gjort allt det vanliga förstås...lagat mat och tvättat och städat och förhört läxor och lyssnat på musikläxor och...ja allt möjligt! En härlig vecka har vi haft! 

Frihet genom tvång

Moderaterna är bekymrade över att kvinnorna inte jobbar tillräckligt mycket och inte tjänar tillräckligt mycket pengar. 

De vill hjälpa till och försöka göra situationen bättre för oss stackars kvinnor. 

Hur ska det gå till då? Felet är inte att lönerna är orättvisa. För löneskillnaderna mellan könen har aldrig varit mindre...bara 4,2 %s skillnad om man räknar räknar bort yrke, sektor, utbildning och arbetstid. Felet är barnen. Och det vill Moderaterna råda bot på.

Moderaterna vill hjälpa oss kvinnor att jobba mer genom att minska antalet föräldrapenningdagar och också bara kunna tas ut en kortare tid av barnens uppväxt. Flerbarnstillägget ska tas bort. Den som vill vara hemma längre ska kunna vara det men staten ska inte pröjsa för det. 

Visst är det fint? Det är så snitsigt med den där typen av frihet...den som kommer genom tvång och nödtvång. 

Jag orkar bli upprörd...

I tidningen Förskolan kåseras det om den där motionen...den jag tjatat om i mina senaste femtioelva blogginlägg. Eva Lindström, förskollärare, funderar på varför folk har orkat bli så upprörda över den. För upprört blev det ju. Det skrevs både här och där i sociala medier och i tidningar. 

Eva fattar inte varför. Hon säger att folk verkar ha hängt upp sig på det där ordet..."obligatorisk". Och hon bara skrattar åt det..."kom igen" säger hon..."tror ni på allvar att svenska staten skulle bestämma om skolplikt från två års ålder? Det var ju typ nyss det blev skolplikt från sex års ålder." För folk var liksom tydligen inte upprörda över själva det faktum att förskolan i så fall skulle bli obligatoriskobligatorisk utan mer det att de inte längre skulle få ta sig en liten mysdag med sitt barn då och då. För som alla vet...är ju alla barn redan där, i förskolan...så det där inlämnandet är liksom ingen big deal. Det är redan ett faktum. 

Fast så finns de där...de där märkliga människorna...de olydiga...de där 11 % av föräldrarna som håller sina tvååringar hemma från förskolan. För de är så in i bänken korkade att de tror att det värsta som kan hända en tvååring är att gå i förskola. Och då slänger Eva fram påståendet att ute i Europa vet folk bättre...eller sämre...oklart vad...men där lämnar de i alla fall in sina ungar mycket tidigare än vid 2 år. De lämnar bort...eller så får man inte säga enligt Eva...de lämnar till förskolan....redan när barna är några månader gamla. 

Eva berättar också att det finns en skrämmande mängd människor som arbetar inom förskolan som tycker att barnen har det bäst med mamma och med myslivet hemma! 

Eva är riktigt chockad...det finns människor som säger att barn under 3 år inte har något utbyte av förskolan! Liksom va! ojar sig Eva. För hon har minsann jobbat med de allra yngsta i förskolan i många år. Och  Eva vet att det allra viktigaste arbetet i förskolan gäller just de små barnen...för det är då det börjar...det är med de små barnen förskolepersonalen lägger golvet i det stora utbildningshus som barnen ska bo i under hela sin skoltid. Och det vet ju alla att barn som inte börjat vid 1 års ålder i förskolan ligger i utbildningskällaren i mörkret...grunden fattas, de kan inte ens bygga sig en trappa för att kravla sig upp i ljuset. Det är därför alla människor äldre än typ 30 år är helt handikappade...obildade, korkade...ja, allt det där man blir när man inte utbildats av proffs sedan 1 års ålder. Jag själv är ett sånt där exempel på en sån där halvmänniska...en som som varken har golvet eller våning ett, eller två i utbildningshuset. Började skolan vid 7 års ålder. Lyckades ändå som genom ett mirakel att ta mig igenom hela grundskolan, gymnasiet och tom en femårig utbildning på universitetet. Min make också. Märkligt nog. Och våra barn...ingen eller mycket sparsamt med förskola...det verkar ändå gå rätt bra...mycket bra till och med. 

Men det hjälps inte...det är den där forskningen...den som alltid poppar upp i såna här sammanhang. För forskning visar alltid att det är bra att börja förskolan tidigt. Dessa barn presterar bättre i skolan än de som börjat sent. Hur det än ser ut i verkligheten så...ja, det spelar ingen roll. Forskningen visar det. Och då är det så. Typ. Eva säger det själv...det finns ju undantag. Men det är just undantag. För den stora massan är förskolan bäst. 

De som blir upprörda över det här hotet om obligatorium är de som kan välja. Och våra politiker kan inte tänka på just dig...dig som kan välja. De måste tänka på ALLA barn som finns i landet. De behöver tänka på de barn som har en förälder som inte kan välja. Politiker kan inte tänka på folks känslor. De måste ta sina beslut utefter vad vetenskapen visar...på forskningen. Och då vet vi ju hur det är...vetenskapen säger att förskolan är bra för barn, även för små barn. Och när vi nu vet det måste alla som kan välja avstå från sin rätt att välja...för de utsatta barnens skull. De måste tvingas in i förskolan...för det är bra för dem...och då får vi andra helt enkelt bara gilla läget. 

Och nu när Eva har slagit fast detta viktiga...att vi helt enkelt dels ska lyssna på vad hon har att säga eftersom hon vet är det är eftersom hon har jobbat med de allra yngsta i många år och vet att de har det jättebra i förskolan och att alla förskollärare som tycker att barn behöver mammamys mer än förskola eftersom de kanske vet hur det ser ut i förskolan på riktigt med överfulla grupper, trött och ofta sjukskriven personal, vikariebrist, snoriga barn, barn som gråter och så vidare har fel....och dels att forskningen faktiskt visar att det är bra för små barn, alla barn, att vara i förskolan. Man vet att barn som börjat förskola tidigt presterar bättre i skolan senare. För det har man tydligen forskat fram här i Sverige. Det sägs så. Och då är det så. Och då ska vi inte bli upprörda över en motion framlagd av 11 s-regeringspersoner som säger att förskolan borde vara obligatorisk för den skulle ändå inte gå igenom för staten skulle aldrig vara så dum i huvudet så att den gjorde förskolan obligatorisk från det att barnen är 2 år gamla. Fast OM förskolan skulle vara obligatorisk från 2 års ålder skulle det absolut inte vara något att bekymra sig för eftersom nästan alla redan går och de som inte går är de som borde gå och då vore det bäst att se till att de också gick. Eller nåt.

Ja, jag orkar bli upprörd. 

Vi borde nog bli mer upprörda. Vi borde kräva att våra barn ska få ha det mammamysigt i många år och att vi mammor borde ha rätt att mysa med våra barn så länge vi bara har lust! För kom igen! Ärligt! Ska inte barndomen vara lite mysig!? Ska det inte vara mysigt att ha barn!? Ska vi inte låta barnen vänta med att gå in i utbildningshuset tills de är lite äldre? Och tror vi verkligen på allvar att 1-åringar, 2-åringar, 3-åringar osv i första hand behöver undervisning för att utvecklas? Ska inte barn få lov att ha det lite lugnt och skönt...slippa fraktas hit och dit vareviga vardag under hela sin barndom? 

Ja, jag orkar bli upprörd. 

Instagram

 Nu finns jag på Instagram också...under namnet 

hemmamammaliv

Elasticitet...

Det är så häftigt med ord. Ord är så...elastiska...de kan betyda nästan vad som helst...bara man töjer lite på dem. Och det allra bästa med dem...orden...är att man kan dra ut dem lite som man har lust...så att de betyder det man vill att de ska betyda. 

Förskoleplikt har varit på tapeten ett tag...efter den där s-motionen om obligatorisk förskola från det att barnen är 2 år...den som absolut inte var ett skarpt förslag...hur kan nån vara så dum som kunde tro det? Det var ju bara en liten trevare. Man sa att det var ett sätt att få upp förskolan på debattbordet. Men jag tror att det var en test...en sondering av marken...är tiden redo? Nä, det var den inte. Inte riktigt än. Det kommer. Vad det lider. 

Nu har stormen blåst över...alla har glömt. Men inte jag. Bara några små efterdyningar sköljer över landet. 

I Sydöstran kunde man igår läsa om den här motionen. Här riktar man sig inte mot motionärerna utan mot hemmaföräldrars nätverk...ett forum på fb som Madeleine Lidman har startat och driver och där föräldrar som vill ta hand om sina egna barn kan prata om allt som rör familjeliv, barn och ge varandra tips om hur man ska kunna vara hemma längre än vad normen i Sverige slår fast. Och i Sydöstran skriver Annacarin Leufstedt att problemet med den här motionen inte är det som sägs i motionen utan det faktum att hemmaföräldrarna har kokat över. 

Hemmaföräldrarna är nämligen såna där märkliga människor som gillar vårdnadsbidrag och föredrar familjedaghem framför förskola. De tycker inte heller att tvååringar behöver förskola. Och det är därför de gick i taket av den här motionen. Den här underbara motionen som bara vill ge alla tvååringar möjligheten att gå i förskolan. För det är ju så fint...viljan att göra förskolan avgiftsfri och obligatorisk från 2 års ålder...det är att säkerställa alla barns lika rätt till förskola. Det blir inte lätt...det blir svårt, och det kommer att ta tid...det måste bli minst en utredning, och sen blir det förstås svårt för kommunerna att få till alla förskoleplatser som behövs (det är ju redan nu trångt i förskolorna och det är svårt att få tag i folk som har lust att jobba i verksamheten). Men bara för att det är svårt kan man inte väja...barn måste få rätt till förskola. Barn som får syskon ska inte behöva vara hemma med mamma (det behöver de inte nu heller om mamma inte vill). Och barn till arbetslösa måste få ha sina förskoletimmar (det får de redan nu...men...) Och föräldrar ska inte vara tvungna att avstå från förskola för att avgiften är för hög (haha). 

Så nu är det dags...att gå vidare...förskola måste bli gratis. Så måste det bli för förskola är en bra start på livet för alla barn. Det är viktigt på riktigt. Och det vet Annacarin. Och de flesta sossar. Annacarin tycker dock att det var lite klantigt att kalla det förskoleplikt. Men so what...det är ju bara ett ord. De flesta tvååringar går ju i förskolan redan idag. Så det kvittar ju om man kallar det plikt eller inte. Motionen handlar liksom inte om dem...om folk i största allmänhet...de som redan lyder...

"Förskoleplikt" betyder liksom inte att det är "obligatoriskt" med förskola...orden betyder bara att de som ännu inte lyder blir tvungna att lyda. Och då är det väl inte så mycket att bråka om. Eller? 

Det är så snitsigt med ord...de är liksom elastiska. 

Ilskan över att tvingas till nåt man redan gör

 Anna Ekström lade igår ut ett inlägg på sin fb-sida...det handlade om hur fantastisk den svenska förskolan är. Hon skriver det för att dementera att S skulle ha några planer på att göra förskolan obligatorisk från 2 års ålder. Det var visst bara 11 stollar som fick lust att slänga in en motion. För skojs skull. Eller för att reka. Anna inleder med att hylla förskolan. Hon har varit på besök i en förskola också och det visar hon med ett foto på sig själv på ett förskolegolv omgiven av 2 förskolepedagoger och 2 barn. Hon skriver att förskolan är det 

"första klivet i det livslånga lärandet, en rolig, lärorik och trygg barndom samt möjligheten för både mamma och pappa att jobba eller plugga."

Sen kommer det vanliga...

"Barn som går i förskolan klarar sig bättre i skolan och får ett riktare språk."

Och det är därför som sossar vill att ännu fler barn ska gå i förskola. 

Och så...S är stolta över förskolan. Det är de som byggt upp den och byggt ut den. S har på sin kongress beslutat att göra förskola från två års ålder till en möjlighet och inte till en skyldighet.

Men...de vill absolut inte göra den obligatorisk. 

Kommentarerna väller in.

Folk är inte imponerade av varken hyllningen eller bilden. 

Folk är provocerade.

Varför?

Man kan koka ner skälen till följande:

- barngrupperna är för stora

- personalen för få

- att barn som gått i förskola blir bättre i skolan än de som inte kan inte stämma

- personalen är slutkörd och sjukskrivningstalen är höga

- förskolan är ingen trygg plats eftersom barngrupperna är för stora och de vuxna för få.

Jag uppfattar det som att hotet om ett obligatorium var det som triggade igång ilskan. Det är ganska märkligt om man tänker efter. Ca 90 % av barnen som är mellan 1 och 1,5 år gamla går redan i förskola. 94 % av alla barn över 3 år går redan i förskola. De allra flesta föräldrar i Sverige gör redan som man ska. Och man gör det till och med tidigare än vad s-gänget tycker är av nöden. Ändå blir man arg över att ett obligatorium ska införas. Man blir arg över att kanske bli tvingad till något man redan "frivilligt" väljer. Inga protester har hittills framförts. Vad kan det bero på? Var kommer ilskan ifrån? Är det själva känslan av att staten nu äntligen skulle erkänna på riktigt att det finns ett förskoletvång? Eller är det en ilska som ligger och pyr under ytan och som nu håller på att bubbla upp? Kan hotet om ett tvång göra att undertryckta känslor och tankar och åsikter kan ta sig uttryck? 

Jag hoppas det. Och jag hoppas att Anna och andra sossar och andra politiker av annan färg darrar lite. 

Konspirationsteorier

Den där motionen som S har lagt fram med ett förslag om att förskolan ska bli obligatorisk för barn från 2 års ålder har väckt stor uppmärksamhet. Folk blev arga. Till och med folk som gärna lämnar in sina ungar vid 1 års ålder eller som jobbar i förskolan blev arga. Det blir lite hårt kanske...tanken på att man måste göra något, att alla i hela landet måste lämna sina barn när de är två år, att man inte har minsta lilla öppning...om man nu skulle vilja välja något annat...upprör väl. 

Det verkar som om S-gänget har blivit lite nervösa av alla reaktioner. Sossarna har nämligen inte alls menat att förskolan ska vara obligatorisk. Hon som har blivit taleskvinna, Anna, för motionsgänget, säger att motionen blivit helt misstolkad. Motionen var tillspetsad för att lyfta förskolan in i debatten, upp på den politiska dagordningen. Det var därför man använde ordet "obligatorisk". När en journalist rakt ut frågar hur det ligger till...Vill de ha en obligatorisk förskolan från 2 år eller inte...svarar Anna att nej, utan man behöver forska och utreda mer kring förskolan än vad man gör idag. Då frågar journalisten vidare...om de alltså backar från förslaget. Men, se, det gör de inte...De vill ha en obligatorisk förskolan men det är inget skarpt förslag.  

Det är förvirrande. Man vill inte att förskolan ska vara obligatorisk och man vill att den ska vara obligatorisk. På samma gång. 

Vad tycker utbildningsministern då? Hon som av en händelse också heter Anna. Jo, hon säger att regeringen inte alls har några planer på att göra förskolan obligatorisk från 2 års ålder. Men hon tycker också att fler barn behöver gå i förskola. Typ att att alla barn behöver gå när de är 2 år. Tror jag. Anledningen till att hon tycker så är det där gamla vanliga...barn som gått i förskola lyckas bättre än de som inte gjort det. Regeringen vill vara mildare än motions-Anna. De vill bara försöka öka deltagandet i förskolan för barn i åldrarna 3-5 år. En utredning är på gå! Så snart får vi se vilka metoder som skall tas i bruk. 

Om jag ska gissa vad allt det här går ut på så tror jag så här: 

man vill att förskolan ska bli obligatorisk. Men man vet att folk inte gillar tvång. Man försöker därför bearbeta folk. Manipulera dem. Man petar och joxar...slänger ut ett förslag som verkar helt horribelt. Säger att man inte menar så. Bidar sin tid. Väntar. Så kommer nåt nytt förslag. Kanske blir det en ny förskoleklass...nu när förskoleklassen har blivit obligatorisk och första året i den "riktiga" skolan. Det blir en ny obligatorisk klass för 5-åringarna. Det känns inte så dramatiskt. 5 år...då är man ju stor...alla går redan. Och så har man naggat lite mer på friheten. Sen poppar nåt nytt förslag upp...man kanske provar 2-årstanken igen. Ge det ett par decennier till...och vips så har man jobbat sig fram till målet. Kanske kommer nåt nytt...kanske är 15 eller 25 timmar eller vad nu obligatoriet innehåller...för lite...kanske måste det vara 35 eller rentav 40 timmar undervisning i veckan för de små eleverna. 

Man får se. Det är spännande att leva. 

Hösten...

...är här på allvar. Det är kyliga dagar med klar luft. Det är så vackert ute nu...allt står och väger...värme och kyla, brandgult och gråbrunt...fukt och sol...

Vi tog en liten tur till min nya favoritskog. Den är så välskött och fin...raka stammar med perfekt undervegetation...inget ris och sly...bara mjuk mossa och blåbärsris. När man är ute och ingen annan är det är det så stilla...alldeles tyst, bara fåglar som far upp och iväg när man rör sig...

Vi åkte förbi...och stannade till vid en gammal kanal från den tid när våra trakter var fyllda av aktiviteter som hade med järnhanteringen. Här fanns förr ett bruk som bedrev stångjärnssmide. Sen blev det en spiksmedja av det...och till slut återstod en kvarn som drevs med vattenkraft. Här bodde min mormor och hennes föräldrar, farföräldrar och ett myller av äldre släktingar. 

Höjdskillnaden mellan vattnet på ena sidan fördämningen och den andra är stor. 

En arbetarlänga finns kvar. Det har funnits ytterligare en men den har brunnit. Här har släktingar bott förr i tiden. 

Allén som leder mot herrgården men som nu är avskuren av en större väg finns kvar...träden är gamla och skruttiga, några döda...men det är vackert ändå. 

En trevlig förmiddag fick vi tillsammans. 

 

En annan approach

 S vill ha obligatorisk förskola från det att barnen är 2 år. Det blir intressant att se hur övriga partier ställer sig. Det är svårt att tro att ett så odemokratiskt och totalitärt förslag ska kunna gå igenom. Men den där idén om ett obligatorium ligger och skvalpar i bakgrunden lite här och var. 

Kd tycker inte om tvång. De vill att föräldrar i större utsträckning ska få välja hur de vill ha det med barnens omsorg. Kd vill också att man ska tona ner de utbildningsmässiga kraven på förskolan. Barn behöver kärlek och trygghet. Det är inte det pedagogiska innehållet som är viktigt utan att "bli sedd, få ett leende, en trygg famn att vila i" för de yngre barnen. Men när det gäller familjer med bristande kunskap i svenska ska det inte riktigt funka på det sättet. Då ska valfriheten inskränkas. Då ska en obligatorisk språkförskola gälla för barn över 3 år. Det ska vara som ett skydd för de barnen, så att de inte halkar efter i skolan. Det ska vara som en del i integrationen och en förebyggande insats mot kriminalitet då elever som inte klarar grundskolan har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Det låter ju fint. Men samtidigt...vet man verkligen om hur barns inlärning av språk fungerar? Har man studerat barn som kommit till Sverige senare än vid 3 års ålder...vid 6, vid 8, vid 10? Hur har det gått för dem med svenskan? I skolan? Hur blir det i förskolan om många andra barn inte kan svenska? Vad lär sig barnet då? Hur mycket svenska får barnet höra i förskolan...finns det vuxna nog för att verkligen åstadkomma en ordentlig språkinlärning? Tänk om barnet hamnar i ett språkglapp...där det får höra och prata och träna för lite svenska och inte heller träna på sitt eget hemspråk? Vad händer med barnets utveckling då? Har politiker tillräckligt på fötterna för att ta ett så stort beslut? Jag tänker att ett barn som är med sin mamma, pappa och ev syskon får höra, använda, träna, på sitt eget språk mycket och att detta gör något med hjärnan...det ger en språklig säkerhet som kan användas till andra språk också. Ett barn som tillbringar timmar utan den intensiva språkkontakt mamma-barn-samvaro innebär riskerar att gå miste om något som är väldigt viktigt både för språkutvecklingen men också för den allmänna utvecklingen. 

Nu är det dags...

 ...nästa steg i den sociala ingenjörskonsten är på g. Det är socialdemokraterna som lagt en motion om förskolan. De vill att den ska:

- bli gratis.

- ska bli obligatorisk från 2 års ålder. 

- ge rätten till alla barn att gå där oavsett föräldrarnas ställning på arbetsmarknaden.

De som kommer med motionen menar att ett jämlikt samhälle börjar i förskolan.

De drar upp alla de vanliga argumenten...att "barn som gått i förskolan presterar bättre i grundskolan och senare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till förskolan säkras genom lagstiftning." Som vanligt säger jag att det är väldigt skumt att barna nuförtiden inte presterar som 17...jag menar med tanke på att nästan alla barn går i förskola från 1 års ålder. Men det är väl så att de där ynka procenten som inte går stjälper hela lasset. Bara man får fatt i dem...ja, då blir det nog ordning på torpet. 

Sen är det den där jämställdheten. Den är viktig. Och då måste den vara i den rätta tappningen. Kvinnorna måste ta skeden i vacker hand och förvärvsarbeta som hela karlar för att den äkta jämställdheten uppnås. Som det är nu utför fortfarande kvinnor merparten (är det verkligen så?) av det obetalda arbetet hemma. De tar ut fler VAB-dagar och mer av föräldraförsäkringen. Och det är där den obligatoriska barnomsorgen kommer in. För om det blir lag på att barna måste lämnas in så har inte längre kvinnor någon ursäkt att gå och lulla runt hemma och jobba obetalt. Det obetalda arbetet ska skötas efter det betalda är gjort. Arbetslinjen gäller...först jobba borta och sen jobba hemma. Barna är i vägen. Hindren måste undanröjas. 

Sen skriver s-människorna att det kan låta drastiskt med förskoleplikt. Men så förklarar de att det faktiskt inte är nån big deal. Alla går ju redan. Det är bara några få som har slunkit undan. Så ingen behöver bli upprörd. De allra flesta har redan fattat galoppen liksom. De vet att man ska lämna in ungarna så fort de lärt sig gå. Man måste bara få tag i de där obstinata elementen. Och vilka är dessa då? Jo, det är invandrarkvinnnor och kvinnor från arbetarklassbakgrund. De envisas med att leva ojämställt. Och det kan man inte tolerera. Fostran måste ske. Invandrarkvinnor och arbetarklasskvinnor måste tvingas till lydnad. Här kör vi inte omskolningsläger. Vi nöjer oss med att ta barna från dem för att få bukt med dem.

Och så kommer slutklämmen. En stark välfärdsstat bygger på individens möjlighet till frigörelse från klass, kön och familjebakgrund. Och den här frigörelsen börjar redan i förskoleåldern. Yes. Så ska det vara. Barnen måste frigöras från sina mammor. Redan vid 2 års ålder skall frigörelsen ske. Och fattar inte mamma och barn att det är så det ska va', ja, då får man helt enkelt ta till hårdhandskarna. 

Jag är både förvånad och inte förvånad. I S-kvinnornas manifest Familjen i framtiden från 1972 står det klart och tydligt att man vill ha en obligatorisk förskola. Anledningen till att den måste vara obligatorisk därför att om den INTE skulle vara det skulle bara föräldrar som fattar att förskolan är bäst sätta sina barn i den. ALLA barn måste gå i förskola så att ALLA barn blir fostrade på rätt sätt. Och det är alltså därför förskolan måste vara obligatorisk. S har alltså sedan 1972 närt denna idé, haft denna vilja, och långsamt och målmedvetet jobbat för den. De har inte förrän nu drämt fram förslaget så här oförtäckt och ärligt. OBLIGATORISK. Från 2 år. De har helt enkelt sett till att först få in barna i verksamhet genom att använda ekonomiska styrmedel. Först nu, 50 år senare, är tiden mogen för det sista steget, att göra förskolan obligatorisk. Om det går igenom är det lite finputs kvar bara. S-kvinnorna krävde nämligen också att den obligatoriska förskolan skulle omfatta en större del av dagen. 

Så, det är inte förvånande att detta förslag läggs. Det är bara en naturlig följd. Men samtidigt är jag förvånad. Jag är förvånad över att man vågar. Vågar gå ut med ordet OBLIGATORISK. Vad jag vet blir Sverige det enda landet i EU (i världen?) som har obligatorisk förskola. Vad jag vet är det bara diktaturer som har obligatorisk förskola...DDR, Nordkorea. Vad är det som gör att ett demokratiskt land väljer en sådan väg? 

Coronaspecial 35 - den där mystiska smittan

Coronasmittan ökar igen. Man pratar om familjekarantän. Om någon i huset blir sjuk i corona ska numera de andra i familjen också stanna hemma. Men det gäller inte barn. De kan gå till förskola och skola som vanligt. Barn sprider inte smitta. De driver den inte. Och därför kan de gå i förskolan som vanligt även om mamma eller pappa är coronasjuka. Men nu är det snart halloween och då verkar det som om det ändå är lite bekymmersamt med barna. För FMH säger nu att barn inte ska gå bus eller godis. Det kan vara farligt ur smittsynpunkt. Inte för att barna skulle smitta ner någon om de sprider ut lite coronabasilusker på godisbitarna...för de kan ju inte smitta andra...men de kan visst bli smittade själva och alltså bli sjuka av kontaminerat halloweengodis. Så FMH säger att barn inte ska gå bus eller godis i år. Förskolan kan de fortsätta att gå på även om de har coronasmittade föräldrar. Det verkar som om det är ett specialfall...smittat godis smittar mer än smittade föräldrar och eftersom föräldrar tydligen inte kan smitta sina barn så kan heller inte de ickesmittade barnen smitta ner andra barn eller förskollärare i förskolan. Eller så kan man tänka sig att det är så väldigt viktigt att barn inte är hemma från förskolan i onödan. Det kan kanske sätta griller i huvudet på föräldrarna. 

En krönika...

 ...har fått stor spridning på sistone. Det är en förskollärare som skriver att hon är trött på att vara snorpolis. 

Förskolläraren börjar som man ska. Hon vill att barn ska komma till förskolan. Hon tror på förskolan som en viktig del i vår livslånga utbildning. 

Sen startar hon...hon berättar om hur hon haft det under alla år. 

Hon har tagit emot barn med och utan snor.

Hon har vaggat febriga gråtande barn i väntan på en förälder.

Hon har torkat kräk.

Hon har tvättat nerkräkta textilier.

Hon har smort nästan blödande rumpor...de har blivit det efter svår diarré.

Hon har sett barn krokna efter lunchen när alvedonen slutat verka.

Hon har torkat bort grönt slem som nysts eller hostats upp.

Hon har anpassat verksamheten efter de barn som inte orkar, de som egentligen borde vara hemma och vila.

Hon har också jobbat sjuk själv. Haft feber, halsont, magsmärtor. Käkat piller. Bitit ihop. 

Men sen kom coronan. Alla med minsta lilla symptom skulle vara hemma. Och det blev bra. På förskolan fanns de friska barnen. De andra, de med en eller två snorsträngar hängandes från näsan fick vara hemma. Snoret försvann från förskolan, och också magsjuka och influensa. Både barn och pedagoger mådde bra på förskolan.

Samma regler gäller ännu men något har ändå ändrat sig. Föräldrarna försöker lämna in sina barn på förskolan trots snor. Folk klagar...hur ska de kunna jobba när barna inte får vara i förskolan om de är minsta snoriga? Förskolläraren funderar...hur ska det gå till då? Förskollärarna ska själva vara hemma om de är minsta snoriga. De ska dessutom hålla koll på hur länge varje barn varit hemma. Vem är snorig? Vem är det inte? När ska de snoriga få komma tillbaka? 

Hon är trött på att vara snorpolis. Förskollärarna ska utbilda barnen. Inte hålla koll på deras snor. 

Jag vet inte ja...men listan på hur barn kan ha det i förskolan skrämmer mig. Ska barn ha det på det här sättet? Ska det vara barndomen det? Snor och röda rumpor, trötthet, feber...Ska inte barn få ha det bra? Vara utvilade och få vara friska under de där åren när så mycket händer i kropp och själ? Bygga upp en styrka och stabilitet både fysiskt och psykiskt? Ska folk, kvinnor, ha det så här på sitt arbete? Hålla på med sjuka barn, som inte är deras egna? Borde inte förskolan vara frivillig på riktigt och inte bara på pappret? Borde inte föräldrar som själva vill ta hand om sina egna barn få lov att göra det? Och borde det inte vara lag på att de som nu ändå vill använda sig av förskola absolut inte får lämna in snoriga barn? Både för barnens och fröknarnas skull? Borde vi inte göra upp med tanken på att småbarn behöver utbildning av lärare? För på riktigt...tror verkligen någon på det...på riktigt? Men det blir nog inget av det...corona skapade en lucka i tiden...ett glapp när folk fick tänka efter...förskollärarna bland annat. Men något annat än ett glapp är det inte meningen att det ska få lov att bli. Saker måste återgå till det normala. Barn måste få vara snoriga utan att behöva vara hemma. Om inte funkar inte samhället. Det får nog förskollärarna bli varse vare sig de vill eller inte. 

Veckan är

...snart slut...om man räknar vardagsveckan alltså...Den har varit bra! 

å

I lördags kom våra två söner som inte längre bor kvar här hem. Hela familjen var samlad några timmar...Det var mysigt. Vi åt lunch tillsammans, vi gick till mina föräldrar för att fira min pappa som fyllt år, vi gosade med äldste sonens hund, vi promenerade, vi var lata och beställde pizza till kvällsmat och sen åkte äldste sonen hem till sig igen. Den yngre stannade hemma flera dagar...och det tycker jag var väldigt trevligt...

Kalas...

Pizzakväll!

Avsked...

Annars har vi...

...promenerat flera gånger till fågelsjön/kohagen...Korna har numera gott om plats att röra sig...de kan gå på det som en gång var en sjö, ända bort till järnvägen, in i en stor del av skogen...de verkar gilla det! Aspbladen som singlar ner som stora gula guldpengar gillar de...

Och de är inte särskilt skygga...det går att klappa dem! 

Vi har gått några turer i skogen...det är härligt nu på hösten när himlen är hög och luften klar!

Jag har klippt en lång och väldigt hög tujahäck...det var jobbigt men också roligt! Lite hjälp fick jag av yngste sonen!

Vi har fikat ett antal gånger...

Vi har gått till en lekpark för yngste sonen kom på att han längtade efter att åka linbana! 

Och efter att gunga högt!

Vi har gått på höstliga vägar bland gyllene löv! 

Vi har gått till kohagen igen...i dimma och gråväder...och det var lika vackert det....

Vi har gått snabba promenader eftersom yngste sonen älskar att susa fram på rullskridskor!

Vi har fikat utomhus...en dag när det helt plötsligt kändes som sommar igen! 

Vi har gått en skymningspromenad och plötsligt stått inför en hel rådjursfamilj...mamma och två barn....

...och en pappa med horn en bit ifrån...vaksam, stilla, knappt synlig!

Ja, sen har vi gjort det vanliga också...jobbat, pluggat, tvättat, städat, sett på tv, läst böcker...En bra vecka är gången och en ny helg kan börja! 

 

Coronaspecial 34 - härliga corona...

 Corona är hemskt. Trist och allt möjligt. Men också härligt. Jag gillar att man ska vara hemma för minsta förkylningssymptom. Eller att ens barn ska vara det. Jag är ju hemma ändå. Förra veckan var 9-åringen hemma. Han var snorig och tät på morgnarna...hostade lätt. Och då ska man ju vara hemma. Samtidigt var han inte riktigt sjuk utan orkade jobba på som vanligt...ha kul som vanligt. Och just det här tycker jag om med corona...att man får dagar hemma när vi både kan jobba med viktigheter och ha kul tillsammans. Ca 3 timmar om dagen tar jobbet. Resten blir vad 9-åringen själv vill. 

Vi hann med att räkna en himla massa matte. N är nästan färdig med åk 3:s mattebok...en gammal bok från 50-talet där man riktigt gnuggar de fyra räknesättet, enhetsbyten från cm, dm, m, liter, dl, kg, hg, gram...Han har också räknat en hel del i den moderna matteboken...vi har särskilt riktat in oss på klockan.

Vi har tränat stavning och uppsatsskrivning och välskrivning.

Vi har läst om vilda djur i våra svenska skogar.

Igelkottar är söta och spännande...och roliga att rita av! 

Älgar är inte det lättaste att rita av men man kan alltid prova! 

Vi har läst om vikingatiden.

Vi har läst om olika växter...den här gången nyttoväxter men kan odla i vårt land. 

Sonen har fått läsa högt och lyssnat på när jag har läst. Och svåra ord har jag förklarat för honom. Och han har ställt frågor och varit och rotat fram olika grönsaker och kollat in potatismjöl och ritat av några grönsaker...kollat upp hur de ser ut inuti.

Vi har ritat massa teckningar bara för skojs skull...mest monster som vi hittat på pinterest och ritat av eller inspirerats av.

Sen har vi spelat fiol och piano och sjungit. 

Vi har haft en riktigt bra vecka alltså!