En krönika...

 ...har fått stor spridning på sistone. Det är en förskollärare som skriver att hon är trött på att vara snorpolis. 

Förskolläraren börjar som man ska. Hon vill att barn ska komma till förskolan. Hon tror på förskolan som en viktig del i vår livslånga utbildning. 

Sen startar hon...hon berättar om hur hon haft det under alla år. 

Hon har tagit emot barn med och utan snor.

Hon har vaggat febriga gråtande barn i väntan på en förälder.

Hon har torkat kräk.

Hon har tvättat nerkräkta textilier.

Hon har smort nästan blödande rumpor...de har blivit det efter svår diarré.

Hon har sett barn krokna efter lunchen när alvedonen slutat verka.

Hon har torkat bort grönt slem som nysts eller hostats upp.

Hon har anpassat verksamheten efter de barn som inte orkar, de som egentligen borde vara hemma och vila.

Hon har också jobbat sjuk själv. Haft feber, halsont, magsmärtor. Käkat piller. Bitit ihop. 

Men sen kom coronan. Alla med minsta lilla symptom skulle vara hemma. Och det blev bra. På förskolan fanns de friska barnen. De andra, de med en eller två snorsträngar hängandes från näsan fick vara hemma. Snoret försvann från förskolan, och också magsjuka och influensa. Både barn och pedagoger mådde bra på förskolan.

Samma regler gäller ännu men något har ändå ändrat sig. Föräldrarna försöker lämna in sina barn på förskolan trots snor. Folk klagar...hur ska de kunna jobba när barna inte får vara i förskolan om de är minsta snoriga? Förskolläraren funderar...hur ska det gå till då? Förskollärarna ska själva vara hemma om de är minsta snoriga. De ska dessutom hålla koll på hur länge varje barn varit hemma. Vem är snorig? Vem är det inte? När ska de snoriga få komma tillbaka? 

Hon är trött på att vara snorpolis. Förskollärarna ska utbilda barnen. Inte hålla koll på deras snor. 

Jag vet inte ja...men listan på hur barn kan ha det i förskolan skrämmer mig. Ska barn ha det på det här sättet? Ska det vara barndomen det? Snor och röda rumpor, trötthet, feber...Ska inte barn få ha det bra? Vara utvilade och få vara friska under de där åren när så mycket händer i kropp och själ? Bygga upp en styrka och stabilitet både fysiskt och psykiskt? Ska folk, kvinnor, ha det så här på sitt arbete? Hålla på med sjuka barn, som inte är deras egna? Borde inte förskolan vara frivillig på riktigt och inte bara på pappret? Borde inte föräldrar som själva vill ta hand om sina egna barn få lov att göra det? Och borde det inte vara lag på att de som nu ändå vill använda sig av förskola absolut inte får lämna in snoriga barn? Både för barnens och fröknarnas skull? Borde vi inte göra upp med tanken på att småbarn behöver utbildning av lärare? För på riktigt...tror verkligen någon på det...på riktigt? Men det blir nog inget av det...corona skapade en lucka i tiden...ett glapp när folk fick tänka efter...förskollärarna bland annat. Men något annat än ett glapp är det inte meningen att det ska få lov att bli. Saker måste återgå till det normala. Barn måste få vara snoriga utan att behöva vara hemma. Om inte funkar inte samhället. Det får nog förskollärarna bli varse vare sig de vill eller inte.