...är här på allvar. Det är kyliga dagar med klar luft. Det är så vackert ute nu...allt står och väger...värme och kyla, brandgult och gråbrunt...fukt och sol...
Vi tog en liten tur till min nya favoritskog. Den är så välskött och fin...raka stammar med perfekt undervegetation...inget ris och sly...bara mjuk mossa och blåbärsris. När man är ute och ingen annan är det är det så stilla...alldeles tyst, bara fåglar som far upp och iväg när man rör sig...
Vi åkte förbi...och stannade till vid en gammal kanal från den tid när våra trakter var fyllda av aktiviteter som hade med järnhanteringen. Här fanns förr ett bruk som bedrev stångjärnssmide. Sen blev det en spiksmedja av det...och till slut återstod en kvarn som drevs med vattenkraft. Här bodde min mormor och hennes föräldrar, farföräldrar och ett myller av äldre släktingar.
Höjdskillnaden mellan vattnet på ena sidan fördämningen och den andra är stor.
En arbetarlänga finns kvar. Det har funnits ytterligare en men den har brunnit. Här har släktingar bott förr i tiden.
Allén som leder mot herrgården men som nu är avskuren av en större väg finns kvar...träden är gamla och skruttiga, några döda...men det är vackert ändå.
En trevlig förmiddag fick vi tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar