Ilskan över att tvingas till nåt man redan gör

 Anna Ekström lade igår ut ett inlägg på sin fb-sida...det handlade om hur fantastisk den svenska förskolan är. Hon skriver det för att dementera att S skulle ha några planer på att göra förskolan obligatorisk från 2 års ålder. Det var visst bara 11 stollar som fick lust att slänga in en motion. För skojs skull. Eller för att reka. Anna inleder med att hylla förskolan. Hon har varit på besök i en förskola också och det visar hon med ett foto på sig själv på ett förskolegolv omgiven av 2 förskolepedagoger och 2 barn. Hon skriver att förskolan är det 

"första klivet i det livslånga lärandet, en rolig, lärorik och trygg barndom samt möjligheten för både mamma och pappa att jobba eller plugga."

Sen kommer det vanliga...

"Barn som går i förskolan klarar sig bättre i skolan och får ett riktare språk."

Och det är därför som sossar vill att ännu fler barn ska gå i förskola. 

Och så...S är stolta över förskolan. Det är de som byggt upp den och byggt ut den. S har på sin kongress beslutat att göra förskola från två års ålder till en möjlighet och inte till en skyldighet.

Men...de vill absolut inte göra den obligatorisk. 

Kommentarerna väller in.

Folk är inte imponerade av varken hyllningen eller bilden. 

Folk är provocerade.

Varför?

Man kan koka ner skälen till följande:

- barngrupperna är för stora

- personalen för få

- att barn som gått i förskola blir bättre i skolan än de som inte kan inte stämma

- personalen är slutkörd och sjukskrivningstalen är höga

- förskolan är ingen trygg plats eftersom barngrupperna är för stora och de vuxna för få.

Jag uppfattar det som att hotet om ett obligatorium var det som triggade igång ilskan. Det är ganska märkligt om man tänker efter. Ca 90 % av barnen som är mellan 1 och 1,5 år gamla går redan i förskola. 94 % av alla barn över 3 år går redan i förskola. De allra flesta föräldrar i Sverige gör redan som man ska. Och man gör det till och med tidigare än vad s-gänget tycker är av nöden. Ändå blir man arg över att ett obligatorium ska införas. Man blir arg över att kanske bli tvingad till något man redan "frivilligt" väljer. Inga protester har hittills framförts. Vad kan det bero på? Var kommer ilskan ifrån? Är det själva känslan av att staten nu äntligen skulle erkänna på riktigt att det finns ett förskoletvång? Eller är det en ilska som ligger och pyr under ytan och som nu håller på att bubbla upp? Kan hotet om ett tvång göra att undertryckta känslor och tankar och åsikter kan ta sig uttryck? 

Jag hoppas det. Och jag hoppas att Anna och andra sossar och andra politiker av annan färg darrar lite.