Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

lördag 31 mars 2018

Påskafton!

Idag är det påskafton! Igår var det fullmåne och N låg och tittade länge på den fulla månen omgiven av dimslöjor...och funderade på om det stämde som det stod i boken Det blåser på månen...att om det blåser en vind på månen och man är elak så blåser vinden in i hjärtat på en och så måste man vara elak ett helt år. Men han kom fram till att det inte spelade någon roll...han hade varit snäll hela dan...och vackert och magiskt var det...och härligt att ligga i sängen och somna och fundera på månen och påskafton som skulle komma dagen efter...idag! Och idag är det påskafton!
Vi har städat och målat och latat oss...ätit enkel påsklunch...currysill, romsill, hemgravad lax och gravlaxsås, köttbullar och prinskorv...lite ost och bröd. 
Och sen blev det äggjakt...fem barn...letade ägg i trädgården! Det sjätte barnet kom körande i sin bil från studieorten när vi hade letat klart! Han fick sitt ägg bara så där! Han blev glad för det också! 


Och nu är det snart kaffedags och tid att ge sig iväg på promenad i vårsolen mot mormor och morfar för att fira påskafton där!

GLAD PÅSK! 


fredag 30 mars 2018

Våren...

...håller på att ta överhanden! Snön krymper bort och naturen börjar väckas till liv igen!
Det är ju lov och vi har haft tid att vara i skogen lite då och då...de yngre skolbarnen också! De har byggt på sin koja och grejat med lite allt möjligt! 
Det är härligt att se barnen vara ute och få färg och luft...höra dem prata och greja...och se hur sjuåringen som inte riktigt alltid har samma intressen som storebröderna njuter av sitt eget sällskap...blir tyst, stilla, går in i sin egen värld och fixar och donar med något helt koncentrerat för sig själv. 
Jag har hjälpt till med kojan lite och städat i skogen men också njutit av att bara vara...tänka, vila och titta upp i trädkronorna efter fåglar! Det är härligt att stå i skogen och göra sig helt medveten om att i tystnaden hörs så mycket...prassel därovan...en nötväcka som letar mat i barken...ett litet svagt pipande...en talltita som kilar runt...ett ihärdigt knackande...en större hackspett som bearbetar ett dött träd...ett vingsus och den for iväg med något levande i näbben...
Det är fina lovdagar vi fått...jag och barnen och det vi har runt oss....




På skärtorsdagen...

...tog vi oss en tur till närmsta storstad..jag och maken och de tre yngsta och mina föräldrar! Vi skulle handla några småsaker på stan och lite större saker på IKEA. Vi startade på stan! Det var en riktigt vacker dag med blå himmel och strålande sol! Men kallt! Riktigt kallt! 
Vi handlade det vi skulle ha och tittade oss omkring också! Vi tittade in i kyrkan...här döptes den äldste för nästan precis 20 år sen! Det är en så fin kyrka...pampig och gammal men ändå inte så där jättestor utan lite hemtrevlig så där! 
Sen tittade vi lite på byggnaderna vid Svartån...i det röda huset längst bort på gatan tvärsöver vattnet bodde jag och maken när vi fick vårt äldsta barn...det var så mysigt att bo mitt i stan och på ett så vackert ställe!
Slottet kan man ju bara inte låta bli att glo på när man går förbi! Det är så vackert och pampigt! 
Innan vi lämnade stan gick vi in på vårt favoritkondis! Där köpte vi vetelängd och alla fick välja varsin "bit"...sen åkte vi till äldste sonen och hans flickvän! Det var så trevligt att hälsa på....vi pratade och skrattade och fikade! 
Sen bar det ut till IKEA...där skulle vi titta på garderober till vårt nya sovrum och köpa varsitt nytt skrivbord till de två äldsta barnen i huset! Ja, en trevlig skärtorsdag hade vi! 

onsdag 28 mars 2018

Ljudproblem

Sju av tio förskollärare har problem på jobbet när det gäller höga ljud och buller. Det har man vetat om länge tydligen...redan 2009 larmades det om detta. Och konsekvenserna är omfattande. Hörselnedsättning och tinnutus är vanligt bland de anställda. Stress och utmattningssyndrom likaså.

Det låter inte så bra. De vuxna i verksamheten tar alltså stryk av arbetsmiljön. Undrar om detsamma gäller barnen.

Kvinnofällan

Det finns alltid en kvinnofälla...hur det än ser ut så finns fällan redo att slå igen. Härhemma har vi ju vår gamla vanliga kvinnofälla...den som ska lösas genom att kvinnor arbetar heltid och inte är hemma med ungarna en enda dag i onödan...och det ska de hindras från genom att man delar föräldraledigheten i mitten...på så sätt kommer alla kvinnor att kunna göra karriär och få hög lön och en hög pension och så blir allt bra. Jättebra. Fast det är svårt att komma fram dit. Det är väl nackdelen. Och så är det ju den där andra kvinnofällan. Den vi inte pratar om. Den som man förstår att den finns om man har tagit del av Förskoleupprorets #pressat läge. Den som kvinnor som jobbar i barnomsorgen hamnar i. Kvinnor som skulle befrias ur hemmen hamnade ju liksom ofta i de statliga hemmen, daghemmen...fast nu har man ju bytt namn på dem så att det ska låta lite bättre. Förskolan. Där hamnar i alla fall många kvinnor. Barnskötarna är Sveriges fjärde största yrkesgrupp tydligen. Och i förskolan är läget pressat. Det är stora barngrupper, lite personal, ont om vikarier, hög ljudvolym, stress, sjukskrivningar...Alltså har de frigjorda kvinnorna hamnat i en annan slags kvinnofälla.

Och i Tyskland har de sin egen kvinnofälla. Där finns det för lite dagis. Förskola. I hela Tyskland saknas 300 000 förskoleplatser. I Berlin överväger nu myndigheterna att tillåta större grupper och mindre personal för att klara av efterfrågan. Men det är ändå svårt...det är inte bara dagisbyggnader som fattas utan också personal. 100 000 förskollärare/barnskötare fattades i Tyskland år 2016. Och personalen behöver högre löner och bättre arbetsvillkor.

Ja, det är svårt det där med kvinnor och barn. Det finns alltid en fälla beredd för en kvinna. Det blir smått paradoxalt om man tänker på det. Om kvinnorna som sitter fast i hemmafällan ska kunna ta sig ur den måste fler kvinnor ut i utefällan...för att kvinnorna i hemmafällan ska kunna lämna bort sina barn för att få jobba måste andra kvinnor ta hand om deras barn och dessutom lämna bort sina egna eventuella barn till ytterligare någon annan kvinna. Så det får bli som det kan. På något sätt blir det ju. Det måste det. Fler kvinnor i fler arbetstimmar utanför hemmet...mer dagis behövs och ...fler kvinnor måste ut i förskolearbetslivet och fler lokaler måste byggas och lönerna måste ökas så inte arbetskvinnorna också hamnar i kvinnolönefällan...Rena cirkusen kan man tycka ibland. Men det är det värt. När det gäller dagis så är det alltid värt det. Frågan är väl bara om man kan skramla fram pengarna till det. Man får hoppas och be.



måndag 26 mars 2018

Helgen....

...är slut men det spelar ingen roll! För nu är det påsklov! Och det känns också lite konstigt på alla möjliga sätt och vis...två av barnen har varit hemma och sjuka nästan hela förra veckan så "lovet" liksom bara fortsätter. Och inte är de helt friska än så det bli liksom likadant som förra veckan...inte så lovigt i och med att de inte kan vara ute och flänga och ha kul i och med att halsarna fortfarande är röda och näsorna fulla med snor. Och ute är det inte precis något lovväder heller...fint är det...men det ser ut som februari och inte slutet av mars...snön faller vit och marken har ett tjockt vitt vaddtäcke! 
Helgen var hur som helst helt ok! Jag och sjuåringen var ute både på lördagen och söndagen och det var då härligt vårligt ute i skogen! Vattnet droppade så trevligt och det rann små klara rännilar under snön och små små knoppar syntes på björkarna och fåglarna var våryra och kvittrade som tokiga. Ett par hackspettar med lysande rött bröst pilade fram och tillbaka högt upp i trädkronorna...någon slags parningslek? Det kvirrade och dirrade från tall och asp...en annan hackspett hade fullt jobb! 
N upptäckte att hans och storebrors koja blivit flyttad...andra barn som varit i farten! Först blev han lite sur men sen kom han på att det här var ju bättre...kojan hade hamnat över några stenar som skapade bra väggar och hela två rum fanns därinne. Och taket var förstärkt med enris och granris...jättebra! Han fick också fullt jobb med att ordna sitt "hem"...ett bärande och plockande och fixande blev det!
Och skatorna mittemot vårt köksfönster har också fullt jobb! För tredje året nu så bygger de på sitt bo i grannens stora en. Det är så roligt att se dem komma med pinnar och hur de stoppar in och ändrar om och hjälps åt. 
Annars har det blivit lite av varje...maken bygger vidare på vårt sovrum...väv är satt och målad och taket är målat. Och jag har börjat greja lite i den utflyttade sonens rum...en lillebror vill ha eget rum! Lite skola och fiol och piano har det förstås blivit...som alltid. De yngsta barnen har blivit väldigt snickeriintresserade och tillbringat en del timmar i garaget...knivhandtag har snidats till, ett yxhandtag likaså och lite annat smått och gott. N är så glad över att vara med dem. Han fixar med sitt och får lite hjälp av en storebror om det behövs. 
Sen har vi förstås helglatat oss. Tittat på tv och läst böcker och tidningar...och ätit god mat. Jag gjorde pulled pork på fredagen...var förutseende nog att få ner köttet i grytan redan efter lunch och lagom till kvällen var det färdigt..vitlök, rökt paprika, chilipeppar på köttet och sen en hemgjord tomatsalsa och hembakta tortillabröd till det...picklad rödlök också! Det gick åt som smör i solsken! 
Och nu är helgen slut men inte är vi ledsna för det...8 lediga dagar har vi framför oss! Härligt

söndag 25 mars 2018

Strejk!

Göran Greider skriver att om förskollärarna skulle gå ut i strejk skulle Sverige stanna. Fem dagar och hela landet skulle kollapsa. Och inte nog med att hela landet skulle lamslås och ekonomin kollapsa...ungarna skulle bli griniga. De skulle längta efter sina kompisar. De skulle upptäcka att päronen är dötrista att vara tillsammans med.

Men förskolan är ju i kris. Och hur viktig och kul än förskolan är så funkar det ju inte som det ska. Barnskötare och förskollärare är stressade coh utbrända och hinner inte med pedagogiken. Ja, det där vet ju alla nu när förskoleupproret har rasat över landet i en vecka. (Fast börjar det inte tystna lite? Det blir väl så när den första sensationsystanden har lagt sig och det ändå inte går att göra något åt problemen eftersom det skulle bli så erbarmligt dyrt. Antar jag.)

Greider hoppas nu att välfärdsfrågorna ska komma i fokus igen! För de har hamnat ur fokus i och med jobbskatteavdragen som Greider menar är orsaken till förskolekrisen. Han glömmer kanske lite bort att Göran Persson införde maxtaxan...och att allmän förskola (15 timmar gratis om dagen för barn över 3 år) infördes lite senare...och att detta också kanske, med all säkerhet, gör den ekonomiska situationen i förskolan lite extra ansträngd. Men i alla fall...välfärden måste upp på agendan...för just välfärdsstaten vi en gång byggde upp är det enda vi kan vara riktigt nationellt stolta över i detta land!

Det är väl härligt! Att det är välfärdsstaten som är vår största och stoltaste bedrift. Och lika sorgligt är det att den verkar ha krackelerat så kraftigt. Polis, sjukvård, veterinärer, läkare, förskollärare, barnskötare, lärare...brist överallt. Kris överallt. Kanske skulle man backa lite...kanske går det att engagera civilsamhället en aning där det går. Barn har ju liksom föräldrar. Och även om vuxet folk ofta inbillar sig att barna tycker att päronen är trista och tråkiga (fast de bara är mellan 1 och 6 år gamla) så kan det ju vara så att barna ändå trivs bra i hemmen med föräldrarna om de får chansen att uppleva det. Det gick ju förr. Märkligt bra. Och kompisar..ja, de skulle ju finnas hemma om inte varenda unge var på dagis...så som det också var tidigare.

Men han har väl rätt...utan förskola stannar Sverige...i alla fall Sverige som vi känner det. Man skulle kunna gå ett steg tillbaka här också. Vad skulle hända om föräldrarna strejkade? Om föräldrarna helt plötsligt skulle gå ihop med varandra och vägra lämna in ungarna på överfulla dagis. Vad skulle hända om ett föräldrauppror startade? Fast det skulle nog inte hända. Så mycket fantasi har inte folk. Så det får fortsätta i de vanliga gängorna. Det är ju bara barn och kvinnor det handlar om. Man får skrika efter pengar, mer pengar, högre skatter och be till...ja inte Gud men till pappa staten. Kanske han lyssnar. Kanske inte. Man får se. Man får ha förtröstan.



.



.


torsdag 22 mars 2018

Pressat läge

Den här veckan har det hänt mycket i förskolesverige. Artikel efter artikel...vittnesbörd efter vittnesbörd om hur förskolepersonalen och förskolebarnen har det har publicerats i tidningarna. Och det är en skrämmande bild som träder fram. Allt det jag i mina svartaste stunder har föreställt mig och som folk har försökt få mig att förstå att det bara är dystopiska fantasier...har visat sig vara sanna.

Förskolan är i kris. Det går inte att förneka det.

Man läser om barngrupper som är på tok för stora...19 och ända upp till 27 barn. Man läser om personal som lämnas ensamma med 7, 14, ja till och med 19 barn. Man läser om barn som blir bortglömda...en hel grupp 3-åringar som lämnades ensamma eftersom ingen ordinarie personal fanns där och vikarien gick till en annan avdelning. Man läser om upp till 70 barn på förskolegårdar med bara några få vuxna. Man läser om hur ett par pedagoger ska utfordra 14 1-3-åringar, tvätta dem, byta blöja på dem, klä dem i ytterkläder och lägga ut dem för att sova i sina utesängar. Man läser om personal som gråter på vilan när barnen sover och de kan slappna av lite. Man läser om att många, många barn har vistelsetider på uppemot 55 timmar i veckan. Man läser om barn som vill ha tröst eller uppmärksamhet och det finns ingen att få.

Man blir ledsen när man läser. Eller jag blir ledsen när jag läser. Hur det är med andra vet jag inte. Förskollärare verkar också fundera. Frågor ställs om huruvida några föräldrar reagerat på alla artiklar. Men nä, de har inte fått några frågor på det. Ingen verkar undra hur just deras egna barn har det. Och på sociala medier är det tyst från föräldrahåll. Det känns märkligt. Vad kan det bero på? Ointresse? En ovilja att ta in hur det ser ut? Rädsla? En känsla av att det är ingen idé att oroa sig eftersom det är svårt att göra något åt det. Barnen måste ju vara någonstans.

Förskollärarna kräver mindre grupper och mer personal. Politikerna är tysta. De tycker att det är kommunernas ansvar. De har fått i uppdrag att fixa det här och de har fått sina statsbidrag och det är förresten på rätt väg. Barngrupperna har inte varit mindre sen 1992. Fast det säger förskollärarna är bluff. Inte sant. Jag förstår att politikerna är tysta. Vad ska de göra. Bara i Göteborg behöver man bygga 420 nya förskoleavdelningar för att få ner barngrupperna till den acceptabla nivån. Bara i en stad. Man hissnar lite när man tänker på att i varje stad, i varenda kommun i landet måste det byggas nya avdelningar. Många avdelningar. Det fattas förskollärare. Massor. Var får man tag i dem?

Det är väl konstigt. Hur det blev ändå. Det som skulle bli så bra blev bara pannkaka. Förskolesverige skulle ju bli rena paradiset. Barnen skulle slippa ur sina trista, ostimulerande hem. Mammorna skulle befrias ur hemmens fängesler. De skulle göra karriär, förverkliga sig själva, bli lika bra som en hel karl. Och föräldrarna skulle bli jämställda och precis likadana. Landet skulle blomstra. Skattepengarna skulle rulla in och BNP rusa i höjden. Och barnen, ja de skulle bli mycket mycket bättre än gamla tiders barn. Börja på skola redan vid 1 och bli rena genierna.

Och så blev det så här. Och det allra roligaste är att ingen vill backa lite, inte ens ta ett steg åt sidan, inte ens tänka tanken på att krisen kunde lösas genom att man kopplade in civilsamhället. Barnen har ju föräldrar. Lokalerna finns där. Hemmen är tomma timmavis varje dag...redo för verksamhet. Ingen vill ta i tång med tanken på att stordriftsfostran blev dyrt...inte billigare än småskalig fostran som det var sagt. Ingen vill ta i tång i att kvinnorna som skulle befrias i många många fall hamnade ur askan i elden...de fick bli hemmafruar fast borta...ägna ett helt yrkesliv åt att vara barnpigor åt statens barn och sen sköta sina egna på kvällar och helger.

Jaja, det ska bli kul att se hur det blir. Min gissning är att artikelströmmen sinar lite pö om pö...tidningarna tröttnar...det handlar ju bara om barn....och kvinnor...när sensationslystnaden har lagt sig kan allt återgå till det normala. Föräldrarna verkar ju inte ens bry sig så varför skulle någon annan? Det går nog ett tag till. Och går det inte så går det ändå. Det måste ju det.

tisdag 20 mars 2018

18 år

Vårt andra barn har nyss fyllt 18 år! Det är häftigt! Vi har nu två sk myndiga barn i familjen. Ja, jag säger barn för inte 17 är väl en 18-åring vuxen? På riktigt? Men det är i alla fall stort...vår andre son är en ung man, en yngling, en stor kille helt enkelt! Vi firade hela familjen tillsammans och mina föräldrar och min makes mamma. Vi hållerju på med vår renovering och det är rörigt och eländigt här hemma...så vi bestämde oss för att strunta i att fira hemma och begav oss till vår favoritrestaurang! Där hade de helgbuffé och det var kalasgod mat, som vanligt! Det blev ett fint firande i fin miljö! Sen kunde vi inte låta bli att ändå åka hem till oss en stund och ta en extra kopp kaffe och en kaka...
Ja, åren går...först går det sakta men sen går det undan! Det känns som en evighet sen jag var så där ung som på fotot nedan och som en evighet sedan vår store kille var en sån där go lite bäbis som han var! Ändå känns det bara ett ögonblink härifrån! 
Ja, nu är han inte en liten plutt längre utan nästan vuxen. Och på pappret är han helt och hållet vuxen. Han var krasslig i går och bestämde sig för att strunta i idrotten. Han bad mig sjukanmäla honom men när jag klickade in på skolportalen var han borta. Hans namn fanns inte kvar. Jag kunde inte sjukanmäla honom. Jag kan inte se hans frånvaro längre. Jag har stängts utanför skolan. Sonen är vuxen. Det han gör angår inte mig. Samma sak med banken. Hans konton som vi kunde hålla lite koll på...se vilka han swischat, hur mycket pengar som gått åt, vilka affärer han handlat på...är borta från vår horisont. Vi ser inte dem längre. Han är vuxen. Hans ekonomi är hans och inte vår. Ändå är det oss han bor hos. Oss han äter hos. Våra pengar han lever på. Det är vi som bryr oss om honom. Som vill honom väl. Som vill berömma och tjata och påminna och hjälpa till. Men vi är nu i samhällets ögon bortkopplade. En 18-åring är vuxen. Är det inte märkligt ändå? Att staten är så dubbel och så fräck. Å ena sidan visar man tydligt att barnet är vuxet. Att föräldrarna är obsoleta. Men å andra sidan kräver man, förväntar sig, antar att, föräldrarna ska fortsätta försörja, bry sig, engagera sig, älska sitt barn. Man låtsas att barnet har en egen ekonomi fastän att alla vet att man inte kan leva på 1200 kr/månaden minus de två sommarmånaderna när barnet förväntas försörja sig själv. Och så kan staten göra och tänka. Det kan de därför att vi är föräldrar. Därför att vi älskar våra barn. 



lördag 17 mars 2018

veckan som gått---

..har varit bra! Alla barn har varit i skolan...första gången på ganska länge! Jag och N har levt på som vanligt...skött hushållet, gjort läxor, lagat mat, spelat fiol och piano, varit på barngymnastik, övningskört med snart 18-åringen...

och N och jag har haft vår vanliga skola...
Det går bra...vi jobbar vidare med matten...tiotalsövergången börjar sitta som en smäck! Sen blir det läsing och skrivstil och teckning och piano! Lite av varje, precis som vanligt. Det går framåt och jag känner mig lite ledsen när jag tänker på att vi närmar oss slutet på den här tiden...snart ska N i skolan och allt det vi byggt upp ska brytas och bli något annat. Hur ska vi hinna? Hur kommer det gå i matten och svenskan? Vad kommer att bli gjort? Kommer han orka och vilja spela så mycket piano som han gör nu? Kommer han att klara av att behålla sin energi och sin lust? 

Det är härligt att vara hemma och vara fri! Det är skönt att rå sig själv och över sin egen tid. Vissa veckor blir bara rutinjobb och andra blir allt möjligt annat! Så blev det denna veckan! 

På tisdagen var vi på stan...bibliotek och bokrea och lite klädinköp! På vägen in till bibblan passerade vi en grupp förskolebarn som lekte i blötan och snålblåsten. Små var de. Och som vanligt tänkte jag att ... vilken tur att mina barn inte behövt vara med om detta i någon större omfattning. Det sista inte alls. Det ser eländigt ut tycker jag. Små kroppar i färglada västar...ofta märkligt avskärmade från varandra och från de vuxna. 
På bibblan letade vi spännande faktaböcker och N som lyssnat på när en av storebröderna pluggat på om insekter och andra ryggradslösa djur ville hitta information om just insekter. Tre bra böcker kom med hem och de har varit roliga att läsa i! 
På bokerean var det också kul att gå och botanisera. Jag hittade ett par böcker av Ishiguro och en kokbok om fransk mat och N hittade en fin stor bok om grekisk mytologi! 
Under klädinköpen blev det lite trist! Tur att det fanns provhytter att ligga och vila sig i! 
Vi sover i vardagsrummet nu...det är mysigt på morgnarna...N som har sovmorgon ligger och drar sig lite längre än alla andra och det är alltid någon storebror som får lust att krypa ner och gosa lite! Det är något visst med att vakna av ljuset...möta himlens ljus det första man gör när man slår upp ögonen.
Vädret pendlar...det är vinter och vår om vartannat! Vissa dagar grått och kallt, eller grått och milt och andra soliga och med klarblå himmel! Isande kallt ofta men ändå...man känner att solen har fått övermakten...det värmer äntligen! 
Vi har promenerat i vår näromgivning efter lunch nästan varje dag...gått över vårt "berg" och pulsat i tjock mjuk tung snö...studerat harspår och rådjursspår och kanske rävspår! Kanat nerför snöiga bergsbranter och lyssnat efter hackspettar!
Hemma hos mormor och morfar finns en jättesnöhög! Det blir så när plogbilen lämpar av all snö i just det hörnet där de har sin tomt! Där lekte jag som barn...byggde och kanade! Och nu njuter N av det! 
Jag och N och mina föräldrar tog en tur ut till fågelsjön som ligger precis i närheten! Inga flyttfåglar i sikte ännu...isen och snön låg kvar över den lilla sjön. Hästarna vid ridskolan var ute och tramapde rastlöst runt på den snöiga marken! De blev glada över några torra grässtrån N lyckades rota fram under snön! 
En tur till till bokrean blev det i fredags! Nu var det halva priset på reapriset och då gick det inte att låta bli att ge sig dit och se om det var något mer som ville hem! Det var det! Några romaner och en bok om att tälja till 11-åringen och 14-åringen som snöat in på slöjdande! Och en kokbok till! Och N hittade en fin bok med massa glassrecept i!
Det var en riktigt fin dag med klarblå himmel och gnistrande sol! Stan såg så fin ut i vårljuset...kyrkan låg där och päste i snöglittret och jag tänkte på hur det var här förr...när den var ny! För 400 år sen! Det svindlar alltid lite i mig när jag tänker så...
När vi ändå var ute på vift passade vi på att titta in på Lidl och fylla på med lite sånt som fattades!
Ja, så var den vardagsveckan slut! Fredagen kom och helgen har tagit vid! En bra vecka! 

torsdag 15 mars 2018

Det rör på sig.

Ibland hajar man till! I Sverige har vi ju våra statssanningar, vår statsreligion. Det finns ju lite allt möjligt i den där religionen men en tes är ju att:

Utan förskola går det åt skogen. På alla plan. Och det svänger lite på vilket sätt men den senaste varianten är ju att barn som går i förskola presterar bättre i skolan än barn som inte gått i förskola. I någon undersökning kom man fram att barn som gått i förskola presterar bättre i PISA än barn som itne gått i förskola. Detta forskningsrön blev till en sanning i svensk politik- och mediakultur och i alla (nästan) artiklar som rör skola och skolresultat poppar den här sanningen upp. Man kunde ju kanske tycka att Sverige i sig borde vara ett bevis för att den här forskningssanningen är osann. För om det vore sant skulle ju vi ha världens bästa skolresultat. Och det har vi ju inte. Tvärtom. Skolresultaten har dalat fastän att antalet barn i förskolan har ökat.

Men i alla fall. Sanningen är som den är. Är den väl fastslagen så är den. Och såna här statssanningar har en tendens att sippra ut och marinera folks hjärnor och så blir sanningen alltmer sann ju längre tid som går. Och just den här sanningen verkar i kombination med det faktum att förskolan numera är en del av skolväsendet och att förskollärarna är lärare. De jobbar enligt en läroplan och undervisar numera de små barnen. Och jag tycker mig se att förskollärare i gemen faktiskt anser att de är något slags riktiga lärare som har ett lika viktigt jobb vad gäller undervisning som de vanliga, gammeldags. riktiga lärarna. Och jag tycker mig märka att föräldrar på något sätt tror att förskolan gör något annat, något särskilt, något mer...än vad en förälder någonsin kan göra. I förskolan lär sig barnen både det ena och det andra som föräldrar verkligen inte kan lära ut. I förskolan kan barnen lära sig färger och matte och att bli empatiska och lösa konflikter. Så ja, jag tycker att det verkar som om statens och medias fastslagna sannning på riktigt har kommit att bli en folklig sanning.

Och därför hajade jag till häromdagen. Någon startade en tråd på en förskolesajt på facebooken. Någon ställde en försåtlig fråga: "Funderar lite på det här med undervisning i förskolan. Tror ni att ett barn som aldrig gått i förskola kan klara sig i skolan och upp i universitetsstudier med toppresultat?"

Svaret borde ju ha varit "nej". Det är omöjligt. Något enstaka barn kanske kunde klara det men på det stora hela borde det vara omöjligt. Sanningen går emot detta påstående helt enkelt. Det är inte sant för det kan inte vara sant eftersom sanning säger att det inte är sant. Men svaren kom snabbt...ramlade in ett efter ett annat. Och svaren var att "Självklart". "Absolut". "Jag har inte gått i förskola, jag har klarat skola och högskola". "Mitt barn har inte gått i förskola och hon är jätteduktig i skolan." "Klart de kan, tidigare generationer gick inte i förskola, det gick bra ändå." osv osv.

Jag häpnade. Vågade inte gå ifrån tråden. Jag tänkte att jag måste se hur det slutar. Snart måste väl ändå admin låsa den. Detta är ju outrageous! Otroligt! En hoper förskollärare matar ut den ena kommentaren efter den andra som fullständigt går emot den fastlagda sanningen. Hur kan de få fortsätta? Men det fick de! De fick fortsätta väldigt länge tills en något förvirrad admin ingrep och till slut konstaterade att frågan rörde sig om någon slags propaganda. Det var en sk halmgubbe. Någon gör ett orimligt påstående (som att man kan klara av skola och högskola utan att ha gått i förskola) och dessutom utan källa. Folk får reagera. Och sedan njuter frågeställaren av de starka reaktionerna. I och för sig var väl inte frågan orimlig utan tvärtom högst rimlig. Politikerna påstår att förskola är av nöden för fortsatt skolgång. Förskolans slogan har varit "det första steget på det livslånga lärandet" och det heter att alla barn måste få tillgång till undervisning på förskolan enligt den eminenta läroplanen...underförstått annars...Det blev heller inga starka reaktioner utan helt otippat en ening lugn tråd där alla - ALLA -. tyckte att det väl var självklart att barn klarar av skolan och högskolan utan förskola i ryggen. Det sunda förnuftet säger ju liksom det om man funderar...det gick ju bra fram till våra dagar liksom.

Det rör på dig i förskolesverige tror jag. Och det känns bra.

onsdag 14 mars 2018

Verkligheter

Det skrivs så mycket. Den här sista tiden har det varit extra mycket. Jag blir trött. Men det kanske bara är jag. Jag vet inte jag, men ofta känns verkligheten overklig.

Den senaste tiden har man kunnat läsa att...

...betygskriterierna knäcker barnen. Och det är ju ingen nyhet om man är skolförälder. Eller betygskriterierna knäcker kanske inte direkt barnen men skolan i största allmänhet är så beskaffad att den gör en hel massa saker med barnen och ungdomarna...knäcker dem, undanhåller dem kunskaper, förvirrar dem, gör dem lata, gör dem stressade av verkliga eller inbillade krav...de stora sjoken av uppgifter eller det obefintliga innehållet knäcker barnen omväxlande med skapar en känsla av att de borde ha gjort något men de vet inte riktigt vad...Men i alla fall...Olika människor påtalar det tokiga med dagens skola. En förälder talade till och med på radio om att hon, högutbildad, docent, hade gjort en särskilt outgrundlig och svår uppgift åt sitt barn i åk 6 och bara fått ett D. På sociala medier har vanliga människor diskuterat skolan och verkar hålla med om att det inte står rätt till...undervisning och betygssättning duger inte. Det verkar vara helt uppenbart för väldigt många människor att skolan är i kris.

Och politikerna...vad säger de? Inte mycket märkligt nog. Björklund, som var med och förstörde skolan ännu lite mer, poppade upp och vill ha mer katederundervisning...fakta ska det vara nu. Och jag håller väl med. Man måste liksom veta vad man ska undervisa i och kontrollera att just det har gått in. Men ändå...jag blir lite orolig av hans utspel. Vilka fakta ska undervisas i? Hur ska undervisningen gå till? Hur ska det testas? Kan dagens lärare tillräckligt mycket i sina ämnen för att klara av att undervisa? Klarar barnen av långa dagar av bara faktamatande...och efterföljande plugg hemma för att befästa kunskaperna? Om inte...kommer man att släppa skolans barnpassningsuppdrag och låta barnen ha kortare dagar? Och i så fall...hur blir det med själva omsorgen av barnen? Vem tar hand om dem efter skolans slut? Fritids med läxläsning kanske.

Fridolin tänker inte i de banorna. Han har sitt eget sätt att tänka kring hur skolan ska gå bättre...Det är liksom inte i skolan det händer utan det är i förskolan och på fritids miraklerna ska ske. Det är förskolan som bygger själva grunden för elevernas skolkunskaper. Det har forskningen visat. De barn som gått i förskola presterar bättre i PISA. Så är det och då är det så. Och eftersom det är så ska alla förskolechefer benämnas rektorer. De ska få gå en riktig rektorsutbildning. För om de där cheferna blir rektorer så blir ledarskapet bättre och då blir det mer demokratiskt och jämlikt i förskolan. Fritidspedagogerna ska också bli legitimerade. Då får de högre status och fritidshemmen blir en tydligare del av skolsystemet. Ja, så där ser man...så blir skolan bättre! Lätt som en plätt.

Samtidigt kan man läsa att förskollärarna har fått nog. En förskollärare skriver en insändare med anledning av att förskoleupproret ska ha manifestationer runtom i landet. Förskolläraren skriver att det som pågår i förskolan är strukturell misshandel av barnen. Förskolan är dysfunktionell. Barngrupperna är för stora, pedagogerna för få. Det är särskilt allvarligt på småbarnsavdelningarna. Det ökade antalet diagnoser hänger ihop med för stora barngrupper. Det finns inte vikarier så att det räcker och många av de som finns att tillgå är unga och oerfarna. Förskolepersonalen toppar sjukskrivningsstatistiken. Barnen mår inte bra av allt detta...de blir inte tillräckligt sedda och omhändertagna.

Fridolin verkar inte riktigt veta om det här. Han låtsas att allt är som det ska...bara förskolecheferna blir rektorer så faller liksom allt på plats. Och den där frasen om att det går bättre för barn som gått i förskola...den rapas ut..trots att verkligheten ständigt säger något annat. Källkritik är dagens inneord...men det verkar inte vara något som politiker eller media är särskilt intresserade av. Inte på riktigt alltså.

Ok. Samtidigt, igen...kan man läsa om att heltidsreformen i Stockholm har lyfts igen. Det där med att alla barn ska ha rätt att få gå heltid i dagis oavsett vad deras föräldrar har för sig. Liberalerna har påtalat att det inte funkar och att antalet timmar barnen har rätt till måste minskas. Men Wanngård står på sig. Det är inga problem med heltidsreformen. Wanngård säger att förskolan sätter en grund både pedagogiskt och socialt i vuxenlivet. Och då fattar väl alla att det inte finns någon gräns för hur många timmar barnen kan vara på förskolan. Ju mer desto bättre antar jag. Många timmar = mer pedagogik och ännu mer sociala vuxna i framtiden. Förskolan ska utvecklas...inte krympas. Och utveckling betyder mer. MER. Barn ska inte väljas bort. Att sen heltidsreformen lockar föräldrar att välja bort sina barn...det är inget som bekymrar Wanngård. Och varför skulle det göra det? Det är ju i förskolan det händer. En förskollärare uttalar sig och berättar att de blir lite trötta... barn där fler timmar och inga fler pedagoger. En förälder får också säga sitt...Han tycker om heltidsreformen. Det är tufft att ta hand om två barn. Och ungen...ja den blir mer stimulerad av att vara med sina klasskamrater (!) än att vara hemma med pappa och en 1-åring.

Ja, vad säger man? Ingenting egentligen. Man får konstatera att verkligheten har blivit overklig. Det finns liksom ingen kontakt mellan den riktiga verkligheten och den teoretiska verkligheten. Och det overkligaste av allt är att de som styr verkligheten för alla andra inte uppfattar det alls.







måndag 12 mars 2018

Helgen som gått!


Helgen har kommit och gått! En trevlig helg har vi haft! Maken har fått mycket gjort med husrenoveringen...mer gips uppsatt i sovrumstaket med hål utsågade för spottar och el dragen under..fönsterinfattningar målade och uppsatta...och så har vi bestämt oss för golv också...massivt lutat och vitoljat furugolv...

...jag tror att det kommer att bli så fint! Längtar efter att det blir dags att lägga golvet! Men än är det lite jobb kvar innan dess!
I lördags kom äldste sonen hem! Det var så härligt att ha honom här igen...det var ju en hel vecka sen vi sågs! Hela familjen åt lunch tillsammans och sen åkte jag och sonen och handlade lite saker till hans nya hem...ett skrivbord han och flickvännen beställt på Jysk till halva priset...jättefint! Och lite annat smått och gott! Det var mysigt att vara ute med bara honom! Sen blev det kaffedags och så åkte han hem till sig igen! Men så hade han ringt sin mormor och morfar och frågat om de ville komma och hälsa på på söndagen...det ville de gärna och då passade jag också på! Jag och de två yngsta följde med när de ändå skulle åka! Det var roligt att se deras hem igen...för en vecka sedan var det mest kartonger och en säng...men nu hade de fått fin ordning...lampor och gardiner och blommor och mattor och skrivbord...De hade fått det jättefint! 
 Sonens flickvän visade barnen ett program om människokroppen hon har användning för i sina studier! Det var spännande att kunna vrida på skelettet och fästa muskler och se vad de hette och gjorde! 
Senare åkte vi till IKEA alla tillsammans...det unga paret hade lite mer saker som behövde köpas och vi andra tittade och handlade lite småsaker! 
Sen blev det dags att åka hem till söndagskvällsfixet! Mat och plock och tv och nattning! Helgen tog slut! En fin helg!