En 50-talshemmafru

Jag tittar på När livet vänder. Det handlar om Natascha Kampusch som blev bortrövad när hon var 10 år och satt fången i en källare i 8 år. Det är hemskt att höra. Det är hemskt att föreställa sig den lilla flickan...bortförd från sina föräldrar, ensam, instängd, misshandlad, skräckslagen...i ovisshet. Jag blir starkt berörd. Jag blir också illa berörd av annat...sånt som inte har med flickans upplevelser att göra...utan av journalistens egna slutsatser. Hon berättar att flickan när hon blev äldre fick komma upp ur källaren, sova bredvid mannen, fastbunden vid honom, hon misshandlades allt värre och hon tvingades utföra hushållsarbete..."och vara som hans unga femtiotalshemmafru". Jag studsar lite när frasen kommer. En sån parallell kan alltså komma helt naturligt. och slippa igenom korrekturläsning av manus och få framföras i Sveriges television. Man tycker att det är rimligt att jämföra en fängslad, inspärrad, misshandlad ung kvinna med en hemmafru från 50-talet. Man tror alltså att hemmafruarna på 50-talet var fångade i hemmen och var tvingade att utföra hushållssysslor åt sina tyranner till män. Flickans öde är tragiskt och fruktansvärt. Men det är också tragiskt att vi så totalt har förvanskat och förvridit vår gemensamma kvinnohistoria.