onsdag 7 mars 2018

Mitt barn i 5:an har varit sjuk i en vecka. Jag frågar vad han har missat.  Svaret blir att han missat att skriva ett brev i svenskan. De har ny lärare (den 20-nånting han mött under sina 5,5 år i skolvärlden) och hon ville ha ett brev från var och en av eleverna för att lära känna dem lite bättre. Jo, det är ju bra..att skriva något, ett brev...helt ok. Men i sex lektioner? Och detta verkar vara allt, i alla de andra ämnena också verkar det som. Ingen mer information om vad han missat har nått mina ögon eller öron. Jag letar i plattan...där ska allt skolarbete finnas numera...men jag hittar inte något särskilt där heller. Jo, i engelskan finns något. De jobbar med idiom nu tydligen. I två veckor. Och då handlar det tydligen bara om idiom. Eleverna har fått en instruktionstext till området. De ska alltså lyssna på läraren som berättar om vad vissa idiom heter på engelska. Sen ska det lekas gissningslekar. Och så ska det ritas bilder. Och redovisas i grupper. Och skrivas brev till brevvännen i en annan stad som också ska få gissa på idiom. 

Och sen kommer det där som numera är obligatoriskt. Bedömningskriterierna och det centrala innehållet. De små 11-åringarna (ja, några kanske är 12 nu) ska alltså läsa och förhålla sig till dessa kriterier. Eller bara tänka att "jag bryr mig inte". Eller är de till för föräldrar som tittar in i plattan? För att vi ska tro att det är seriöst, det som sker i skolan. Men det biter inte på mig..jag tycker inte det. Två veckor med idiomlekar...sex lektioner. Jag tänker på vad eleverna kunde ha lärt sig på sex veckor. Textläsning, högläsning, körläsning, tyst läsning, glosor, ett grammatikmoment, översättningsövningar där eleverna får träna på momentet, tagit upp tre, fem starka verb, samtal om texten, kanske skriva en kort resumé av texten, läxa, förhör. Och i texten kanske det fanns något idiom. Kanske kunde man tagit upp det på tavlan. Kanske kunde man tillsammans ha kommit på några fler idiom på svenska och lärt sig vad de heter på engelska. Och om man tänker på eleverna kunde ha jobbat på det sättet, varje vecka, varje termin, varje år...istället för som nu...planlöst, vad som helst, långa innehållslösa moment...och tänker på skillnaden i vad som hamnar i elevernas hjärnor, skillnaden i mängd av stoff som kommer in där och genom ständig träning och nötning fastnar därinne...blir jag ledsen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar