På skärtorsdagen...

...tog vi oss en tur till närmsta storstad..jag och maken och de tre yngsta och mina föräldrar! Vi skulle handla några småsaker på stan och lite större saker på IKEA. Vi startade på stan! Det var en riktigt vacker dag med blå himmel och strålande sol! Men kallt! Riktigt kallt! 

Vi handlade det vi skulle ha och tittade oss omkring också! Vi tittade in i kyrkan...här döptes den äldste för nästan precis 20 år sen! Det är en så fin kyrka...pampig och gammal men ändå inte så där jättestor utan lite hemtrevlig så där! 

Sen tittade vi lite på byggnaderna vid Svartån...i det röda huset längst bort på gatan tvärsöver vattnet bodde jag och maken när vi fick vårt äldsta barn...det var så mysigt att bo mitt i stan och på ett så vackert ställe!

Slottet kan man ju bara inte låta bli att glo på när man går förbi! Det är så vackert och pampigt! 

Innan vi lämnade stan gick vi in på vårt favoritkondis! Där köpte vi vetelängd och alla fick välja varsin "bit"...sen åkte vi till äldste sonen och hans flickvän! Det var så trevligt att hälsa på....vi pratade och skrattade och fikade! 

Sen bar det ut till IKEA...där skulle vi titta på garderober till vårt nya sovrum och köpa varsitt nytt skrivbord till de två äldsta barnen i huset! Ja, en trevlig skärtorsdag hade vi! 

Lustresa!

Ja, jag tänkte att jag skulle använda ett nytt ord...eller nytt och nytt...ett ord jag inte använt förut! Men jag läste om gamla tider här på min ort och hittade en dagbok från slutet av 1800-talet som en bergsmansson förde i ett par år! Det var spännande läsning om bergsbruk, jordbruk, baler, kortspel, kyrkobesök, slädpartier...och så gjordes det en del lustresor! Inte ofta men någon gång då och då. Och när de skedde åkte sonen med far eller fadern och modern i hushållet in till Örebro. "Vi gjorde en lustresa till Örebro." Så stod det. Och idag gjorde vi en lustresa in till Örebro! Två av våra barn skulle vara med på ett freerunningläger och då passade jag och maken och minstingen och mina föräldrar på att se oss omkring i staden! De tre äldsta barnen stannade hemma...de ville sova och plugga och träna istället! 

När pojkarna var installerade i gympahallen lägret ägde rum i så åkte vi ut till Marieberg och kollade in rean samt åt på thaibufférestaurang. Sen blev det en tur till IKEA. Vi köpte inte så mycket mer än ett par skrivbordslampor och värmeljus men vi tittade oss omkring...såg på köksluckor och garderobsdörrar och soffor...vi bygger ju om och så småningom ska det införskaffas lite nytt till hemmet! 

Sedan åkte vi in till stan! Vi gick på café - Wasa- dit brukar vi gå när vi är i storstan! Det är så mysigt där och kaffebrödet är så gott! 

Sedan gick vi runt på stan lite och tittade i ett par affärer...mest för att värma oss...för det var iskallt ute! Jag och maken...och äldste sonen också för den delen...har bott i Örebro en gång i tiden och där trivdes vi bra! Vi bodde mitt inne i stan och det var mysigt...fina gator, fina hus, slottet, allehandahuset, stallbacken...mysiga caféer och restauranger! Kyrkans barntimmar i ett gammalt härligt stenhus precis bredvid den stora pampiga kyrkan! Men sen skulle vi få barn nummer två och då började det kännas lite trist med lägenhet och trappor och trång hiss...vi längtade efter gräs och egen tomt och skogar och att maken skulle få nära till jobbet och slippa pendla...och så flyttade vi! Men det är mysigt att gå omkring i stan i Örebro och njuta av allt fint och det gjorde vi i eftermiddags! 

Framför den ståtliga kyrkan...St Nicolai! 

En fin julkrubba utanför kyrkan!

 Vacker julbelysning på Köpmangatan!

Den sista dagen på året...

...är kommen! Året gick fort! Mycket har hänt! Vårt äldsta barn började studera på universitet! Vi började bygga om vårt hus så att det ska bli lite större! Vi reste till en annan kontinent...USA! Det var ett riktigt äventyr! Annars har dagarna gått precis som vanligt..en efter en annan...livet som på sitt eget lugna sätt lunkar vidare med alla de sysslor som hör till! Det gillar jag! Och det är vad jag är mest glad över...att jag får lov att rå över min vardag och leva mitt liv bara för mig och min familj. Att jag är fri. Och att jag är här...där mitt liv utspelar sig på riktigt...i mitt hus tillsammans med mina barn när de är hemma.

Här är vårt "nya" vardagsrum som vi började förbereda i våras..gjuta ny platta, bygga nya ytterväggar, isolera, el...och en massa mer...nu är det ett rum...men mycket fattas...väv på väggar, färg på väggar och tak...fönsterfoder och fönsterbrädor...OCH nytt golv...men det ska vi ha i hela nedervåningen så det får vänta lite till! Men det är härligt att gå runt i sitt nya rum och njuta av hur stort och ljust det blev! 

Här är vårt äldsta barn när han var liten bäbis! Han var en så söt liten kille... alltid på gott humör och mild och glad och sprallig...en riktig spelevink! Och sin humor har han i behåll! 

Här är han 11 år gammal och sitter på en bergstopp i Tyskland! Vi åkte till Österrike på bilsemester och bodde på hotell i Tyrolen! En dag åkte vi till Hitlers örnnäste och det är där den här bergstoppen finns! Så vackert var det...som att sitta på toppen av hela världen! 

 Och i år bar det av ända bort till Florida! Vår äldste var inte med...det kändes märkligt och lite tomt...men det gick bra! Han klarade sig bra hemma och hade roligt tillsammans med flickvän och vänner! Och han njöt av att rå sig själv och ha hela huset för sig själv! Och vi andra hade det underbart! Ett härligt minne att bära med sig länge, länge! När jag tittar på bilderna riktigt känner jag hettan, det varma vattnet...minns de vackra färgerna, pelikanerna som kom flygande över himlen i stora plogar som någon slags urtidsdjur...palmerna i alla möjliga fasoner...snäckor man aldrig sett på våra breddgrader! 

Men nu är det vinter här hos oss! Den sista dagen på detta år! Och det är vackert det också! Igår tog vi en kvällspromenad i snöfallet när mörkret hade sänkt sig! Barnen blev spralliga av de stora tunga flingorna och själv kände jag det som om vi gick i en saga! En tyst värld där allt sluts inom sig självt när snön omfamnar en och dämpar alla ljud...där himlen är svart och luften är fylld av vinterns speciella doft och mättade fukt när vädret är på det viset! 

Gott Nytt År!

Helgen är här....

...och det är skönt! Ute är det grått och blött! Det här har varit en annorlunda vecka...förra veckan fick jag för mig att kolla upp någon gammal släkting och ja, det ena ledde till det andra...och så slutade det med att jag tog en tvåveckorsgratisperiod på MyHeritage! Så den här veckan har jag suttit alldeles för mycket och rotat i gamla inscannade husförhörsprotokoll och födelsenotiser...Det har varit spännande! Underbart spännande och jag har sökt mig tillbaka så långt jag kunnat på mammas och pappas sida...följt trådarna tillbaka i tiden...dubbel- och trippelkollat namn och årtal och letat gamla dokument för att se att allt stämmer...tappat tråden...börjat om...inte kunnat gå vidare med några jag varit nyfiken på! Så den här veckan har jag inte varit här hemma så mycket...jag har varit ute på en lång tur i historien och hamnat lite överallt! Jag har varit i Värmland, Småland, Närke och Dalarna...det är min släkts landskap! Ett par turer till Stockholm har det blivit...några glimtar av några som for iväg till Amerika...några kom tillbaka! Äktenskap och barnafödslar...barn som dog i sina yngsta år och några som blev uppemot 100 år! En lång tråd med smeder i generationer...det slutar med franska namn...vi har alltid pratat om att vi har valloner men i en helt annan gren av släkten och så verkar det alltså vara sant men på ett helt annat sätt! Torpare i mängder men också hemmansägare och bönder! En professor...kvinnor som gifte upp sig i storstäderna...journalistfruar, lärarfruar...Soldater i en lång rad...fem generationer i rad...Det är bara namn på papper och siffror och noteringar....men för mig har det blivit liv i det...de yngsta har jag träffat, deras föräldrar har varit närvarande genom berättelser och fotografier...nu fick alla de som kom innan lite mer liv! Det känns fantastiskt. Två skrivböcker har jag fyllt med allt jag letat fram..en för mammas sida och en för pappas. Många tankar har jag fått...reflektioner om mig själv och vad jag bär med mig.

Känslan att hitta det namn man letar efter....häftigt! När man letat länge och inte hittat något och så plötsligt...står namnet där! Föräldrarnas namn avslöjas...kanske ett ortnamn, ett yrke! Och så tanken på att när detta namn man hittat skrevs ner...var denna person, någon just jag på något sätt hör ihop med...ett litet, litet barn...de där föräldrarna som nu är mer än hundra år gamla var unga och hade just fått en liten bäbis att ta hand om. Det känns liksom stort och underbart. 

Lördag morgon...

...och helgen är här efter en ovanlig vecka. Vi har varit så sjuka ett tag nu...förkylningar och hosta som inte vill ge sig...och huvudvärk. Tre av barnen var hemma måndag, tisdag, onsdag...11-åringen började känna sig lite bättre på tisdagen men på natten blev det värre igen...illamående och kräkningar och hög feber. Magsjuka? Hela onsdagen låg han och led. Jag fick hämta kalla handdukar till den varma pannan och ge alvedon...febern gick ner lite grand, men inte mycket...och han fick kräkas ett par gånger till. Det var så jobbigt för honom. Han fick ingen ro i kroppen alls och jämrade sig och kunde inte slappna av. Men så somnade han en stund på eftermiddagen och jag trodde att det kanske hade vänt nu. Men icke! Obehaget i magen hade nu blivit värk i magen, ordentlig värk. Och på kvällen var det helt uppenbart att något inte alls stod rätt till. Det här var inte normal magsjuka. Blindtarmen? Så jag och M åkte till akuten. Han fick sin mage undersökt och han hade ont precis överallt vilket förvånade läkaren lite verkade det som. Han fick en infart och dropp ifall det nu var blindtarmsinflammation. Blodtryck, blodprov, urinprov...Och så magnetröntgen. Det visade sig att den stackars sonen både hade blindtarmsinflammation och svullna körtlar i magen pga sitt halsont och sin feber...två sjukdomar i ett alltså. Inte undra på att han hade haft det så jobbigt under dagen.

Vi fick vänta lite på att ambulansen skulle komma in och sedan blev vi transporterade till den större staden och fick ett rum. Nästa morgon var värken helt borta och då blev det funderingar kring vad som skulle göras? Avvakta? Men han skulle inte få åka hem utan få stanna kvar på observation. Det kunde ju vara blindtarmen ändå. Eller operera och ta bort blindtarmen hur det nu än var. Jag blev tillfrågad om min åsikt och eftersom det hade varit precis så här för mig när jag drabbades av blindtarmsinflammation när jag var tonåring...att smärtan plötsligt bara försvann och jag låg där och skämdes för jag tyckte att jag hade lurat läkarna....men så var det ändå på riktigt visade det sig under operationen...ja, jag tyckte nog att de kunde ta bort den. Och läkaren höll med...så hade han tänkt om det varit hans egna barn! Så det blev operation...och jag fick vara med hela vägen tills sonen somnade. Personalen var toppen...vänliga och fick både mig och N att känna oss avslappnade och trygga. Operationen gick fort...bara efter en halvtimme blev jag kallad till uppvakningsrummet och fick sitta där bredvid sonen och finnas där när han vaknade! Det kändes bra! Han var trött och hade ont och var lite omtumlad förstås men kände sig ändå friskare sa han!

Ja, en natt till fick vi vara kvar. Sonen låg i sängen förstås...gick upp lite då och då på toan och det gick rätt bra...tittade på tv, läste en historietidning jag köpte åt honom, sov lite...Hans pappa kom förbi med varsitt ombyte och tandborste och lite annat plock och det var skönt att se honom en stund och för honom att träffa M!

Och igår kom vi hem! Skönt! Trots att vi bara varit borta två nätter kändes det som en evighet! Tiden står liksom lite stilla och blir annorlunda när man är på sjukhus och när man är orolig och mycket händer på kort tid! Det hade gått bra här hemma! Yngste sonen och den sjuka 13-åringen hade varit hos sin mormor och morfar så att far i huset kunde jobba och komma till oss med kläderna. Det var bra att få lite hjälp! Minstingen valde att sova över en natt...han ringde mig och berättade med stolthet och glädje i rösten att han minsann skulle sova över helt ensam! Det har han inte gjort förut! Och det gick förstås bra och var väldigt roligt tyckte han! Barnen var glada när vi kom hem...13-åringen beskrev det så bra...att allt liksom stannade upp lite när jag var borta...inget blev som vanligt...men ändå gick det bra...pappa hade tagit hand om sina barn och skött om maten och fixat med det som måste fixas!

Nu har far i huset gett sig av på jobbresa och blir borta hela veckan...och här hemma är allt som vanligt igen...nästan...M har fortfarande ont och ligger och vilar. Han är samtidigt stolt och lite märkvärdig över sin nya erfarenhet...visar upp sina tre plåsterlappar efter titthålsoperationen och tittar lite på märket efter droppnålen! Han har kollat upp allt kring operationen på nätet...sett youtubefilmer på blindtarmsoperationer och vet alla detaljer kring hur det går till!

Jag är som vanligt så glad över att jag jobbar hemma. Att, även om det är segt och tröttsamt när barnen turas om och är sjuka i flera veckors tid, sjukdomarna inte ställer till det på riktigt...att jag inte har ett förvärvsarbete som ska skötas om och som ska fås att fungera utan mig. Utan att jag kan ta hand om allt här hemma...barnen och hemmet...i lugn och ro...utan stress och utan att pussla med en make som har mycket på sitt jobb. Det flyter på...vi gör var och en vårt jobb. Hjälps åt och ändrar om i planeringen när så krävs men i det stora hela sköter om våra respektive arbetsuppgifter. Det funkar bra. Det enda trista är att i samhällets ögon gör vi fel och straffas för det ekonomiskt. Det är tråkigt.

Men annars är allt bra! Jag är tacksam och glad över att vi kan leva på det sätt vi gör! Över att jag kan vara hemmamamma! När jag tänker på det känns det rätt otroligt...att något jag innerst inne länge kände var det rätta...men ändå så otänkbart och så svåruppnåeligt...verkligen blev verklighet! Det känns fint och stort.

Servicesamhället

Igår kunde jag läsa i tidningen att ett lokalt företag låtit göra en undersökning om unga i arbetslivet. Det handlar om att locka unga till nya arbetsplatser. Det stod lite allt möjligt...om var unga hittar jobbannonser och hur de söker jobb...digitalt förstås.

Sedan handlar det om vad de unga vill ha ut av sitt arbete. De vill ha förmåner. Tillgång till massage är något man efterfrågar. Tillgång till gym vill varannan ung person ha. Var fjärde ung önskar sig tillgång till psykolog genom arbetsplatsen. De unga kvinnorna önskar sig mer praktisk hjälp. Var tredje vill ha städhjälp. Nästan lika många vill ha barnpassning och hela 20 % vill ha hunddagis. 

Jag känner mig förvirrad. Kanske är jag ute och cyklar men är det inte lite...märkligt...att liksom jobblivet liksom närmar sig fritiden och liksom bakas ihop på något sätt. Man önskar att jobbet ska lösa de praktiska, emotionella, fysiska problem jobbet liksom orsakar. Jobbet ska bli någon slags central för hela ens liv. Mår man dåligt...kontakta jobbpsykologen, ont i ryggen...boka en massagetid...svårt att få ihop barnapusslet...kontakta företagsbarnvakterna, hinner inte hem och gå ut med vovven...in med den på hunddagiset företaget anlitar, hinner ej städa...företagsstäderskorna fixar biffen. 

Ett samhälle där alla vävs samman i någon slags tjänsteutbyte...en total lösning...visualiserar sig i min hjärna. Jag försöker få ordning på mina tankar. Minns brottstycken av samtal med maken om saker han hört här och där...om hur enkelt det är att få fönstren putsade...inte dyrt alls...ta bara hem en tant...hon gör det när du är på jobbet. Det är väl RUT som träder in. Men nu verkar det vara ett nytt tänk på g. Man vill inte ens behöva anlita RUT. Man vill ha någon slags all inclusivelösning för hela sitt liv. Jobb och service i en härlig mix. 

Så tänker jag på servicestaben som är nödvändig för att få till den slutgiltiga lösningen...ett härligt tjänstesamhälle där allt flyter på så smidigt som möjligt...vilka är de, de osynliga, de som måste till för att ritningen ska gå ihop...städerskorna, barnpassarna, hunddagisfröknarna, massörerna...vilka är de? Vad ingår i deras arbetsvillkor...tillgång till massör, barnpassning, hunddagis, städning? Förmodligen inte.

En trygghetsresa

Almedalsveckan är över. Jag har inte tittat eller lyssnat jättemycket men brottstycken har trängt sig in i min värld. Löfven har sin trygghetsresa, Anna Kinberg Batra pratar om sverigelöftet, Magdalena Andersson om välfärdslöftet, det är plikt hit och plikt dit, kräva sin rätt och göra sin plikt, ingen ska få nåt om den inte gör nåt, Sverige har inte råd att bara dela  ut bidrag hur som helst utan att få något tillbaka, Åkesson lyfte det gamla folkhemmet, det är värderingar, svenska, som måste accepteras...Det är retorik och jag känner obehag...på något sätt känns det illavarslande...hårda ord och hård stämning. 

Jag vill bry mig, blippar upp de olika talen och börjar läsa...orkar inte riktigt, jag blir arg och ledsen och får hjärtklappning. Men det är sommarlov...sommarsverige, regnigt och lite kallt men med sol som alltid bryter fram på eftermiddagen vad de än har sagt på vädret...har jag bara jag öppnar dörren. Jag har min familj. Jag har mitt hus. Trygghet och välfärd har vi skapat, jag och min man...även om omvärldens mörka moln glider in över oss på olika sätt ofta. Men vi håller emot, försöker bygga vårt eget, skapa det liv vi vill ha...på egen hand.

Vi arbetar med vårt. Jag odlar min trädgård. Sköter om den så mycket jag hinner och njuter av dofter och låter dem vandra in i mitt sinne och väcka minnen och förhoppningar till liv. Det lever och rötterna vandrar både framåt och bakåt i tiden. 

 Jordgubbar och ringblommor gläder oss varje dag och när jag plockar av jordgubbarna står ringblommorna där bredvid och jag kommer emot dem med mina jordiga händer...ringblomsdoften är så stark och så underligt härlig...väcker barndomens blombuketter till liv...gör mig glad. 

Det växer och växer och ogräs måste rensas...det är välgörande för både kropp och själ...jag böjer och kröker och tänker och mediterar, vilar och arbetar på samma gång...Ärtorna blommar och det är vackert...man längtar lite...blir det några färdiga ärtor? Kommer tillväxten gå bra? Man får se.

 Maken arbetar för oss och sönerna hjälper till. De bygger på vårt hus, gör det finare och bättre. Inget ROT-avdrag använder vi oss av. Vi har inte råd till det. Och inte lust heller egentligen. Vi har valt att leva på en lön och klarar av det också och då har man inte råd med ROT. De som hellre tar ansvar för sitt eget hem och sina egna barn får inte med av samhällets håvor, inga bidrag eller avdrag beviljas oss. Men det gör inget. Vi klarar oss. Och barnen får lära sig att arbeta, får kunskaper i arv av sin far, lär sig hugga i, ser resultat....

 När maken grovjobbar tar jag hand om allt det löpande...barnen och maten och disken och tvätten och trädgården...det är bra...arbetsfördelningen fungerar som den ska. Vi är effektiva och arbetar i harmoni med varandra...måltiderna bryter av arbetslunken...enkel lunch, kaffe och så kvällsmat...maken ser att det är tungt att bara göra servicearbete och rycker in fast han har fullt upp...diskar upp, torkar diskbänken, går ett varv med dammsugaren...Vi hjälps åt. Det är bra.

Allt är inte bara arbete. Det finns mycket annat omkring oss. Trädgården bjuder på blomster och dofter...på kvällen har vi tv och böcker och varandra att prata med. Det är omväxling och förnöjsamhet. En trygghetsresa på mörka vatten. 

Elementärt...

Britta Svensson skriver en läsvärd krönika i Expressen. Den handlar om hur folk inte kan det allra enklaste, som att sköta ett hem, men håller på med en massa annat onödigt...tex springa maraton, odla sina egna grönsaker, skapa sina lyxhem. Hon menar att de elementära kunskaperna om hur man bygger upp ett liv borde vara ett skolämne. Hur skapar man en hållbar relation? Hur får man en familj att fungera? Hur fixar man ett hem som man trivs med och kan koppla av i?

Jag tänker att det låter ju bra. Det är viktigt att klara av det skenbart enkla i livet. Att sköta hem och barn. Att ta hand om en trädgård, ett hus, sina relationer...Men jag tänker också att Britta bara nosar på ämnet. Hon funderar liksom inte över varför folk eventuellt har svårt för att ta hand om det enkla. Och lösningen...den ser hon som att staten tar ansvar för medborgarna, undersåtarna...En högre instans ska lära ut, undervisa befolkningen om hur man gör.

Det känns som en tankevurpa. Att sköta hem och barn och allt det där andra som hem och barn för med sig... som att vara en människa för med sig...det är inget man lär sig i en skolbänk. Och människor som inte själva tar ansvar för hem och barn kan inte lära ut det. Såna här saker lär man sig på ett annat sätt. Man måste göra det. Man måste se någon göra det. Man måste få vara med när någon gör det. Man måste få hjälpa till. Man måste härma.

Jag tänker på min egen släkt. Trädgårdsintresset vi har...hur har vi fått det? Jo, det är väl så att folk i släkten, på alla håll och kanter, har hållit på med trädgårdsodling. Barn har sett sina föräldrar hålla på, hjälpt till, lärt sig under tiden, fört vidare sånt de lärt sig. Samma sak med att ta hand om barn...ord och förmaningar ekar i mig...förhållningssätt, praktiska saker, kläder och ögonkontakt, att bli torr...inget jag läst mig till alls utan sånt som gått i arv.

Så att lära sig det enkla, att ta hand om sitt praktiska och emotionella liv...det kräver kontakt och samvaro mellan generationerna. Och det kan inte staten ge oss. Det kan vi bara själva ge oss. Om vi får.

Myror

Sossarna är mitt upp i sin kongress. Det är intressant att läsa i deras kongresshandlingar.

Man kan läsa att det övergripande målet för Socialdemokraternas ekonomiska politik är FULL SYSSELSÄTTNING. ALLA SOM KAN SKA ARBETA. Det är bra för då får den enskilde ekonomisk frihet och alla får då vara med i samhällslivet och den enskilde kan forma sitt eget liv. Och så är det det där med skatten. Ju fler som jobbar desto mer skattepengar in i statskassan. Och då kan vi få mer VÄLFÄRD. Det räcker dock inte med att fler jobbar. Fler måste jobba heltid. Och fler måste jobba mer, börja jobba tidigare eller gå i pension senare.

Det som möjliggör det här höga arbetskraftsdeltagandet är förskolor, fritidshem och äldreomsorg. Detta gör det möjligt för fler att kombinera familj med jobb.

De här skyddsnäten skapar trygghet. DEN SVENSKA MODELLEN skapar ekonomisk tillväxt genom att ge människor utrymme att växa.

Det är snårigt. Vi måste jobba mer för att staten ska få mer skattepengar för att ge oss mer välfärd. Och ju mer vi jobbar desto mer välfärd behöver vi. Mer dagis. Mer fritids. Mer färdigmat. Mer städtjänster. Och det är ju bra. För då får fler jobb. Och fler skattekronor flödar in. Fler jobbar mer. Och så är det den ekonomiska tillväxten förstås. Den växer ju mer vi jobbar. Fler kronor rullar. Vi köper mer saker, äter mer ute, slänger mer och byter ut mer. Allt detta skapar en levande organism som både skapar och föder och göder sig själv. En evighetsåtta (som Blå tåget sjöng om för länge sen) som snurrar vidare och där det ena leder till det andra som leder tillbaka till början.

Det måste finnas någon slags tankevurpa i loopen. Och det är väl det här med att full sysselsättning är dyrt. Servicesektorn blir så stor. Det blir så många som måste jobba med sånt som finansieras genom skatt. Skattepengarna som kommer in kommer från början av skattepengar som också kommer från skattepengar. Det verkar dumt. Ologiskt. Dyrt. Men det är väl den där tillväxten. Pengarna som snurrar och byter ägare. Summan av alla varor och tjänster. Det är nog summan som är det avgörande. Vi måste bli till summor. Varor. Då får vi ett värde. Och värdet vi får när vi är med och betalar skatt gör att vi även växer som människor. Vi genererar ett värde och vi graderar på samma gång upp vårt eget värde. Vi växer som människor. Det är fint. Det är i alla fall fina ord. Det låter fint. Men i verkligheten handlar det bara om att alla som kan ska jobba. Heltid. Längre. Så länge som möjligt. Det är vad det handlar om. Sverige ska bli ännu lite mer av ett arbetsläger. Vi blir till myror.

Elavbrott och Lucia!

Igår kväll när vi satt och åt kvällsmat blev det plötsligt svart! Varenda lampa i hela huset la av på en gång! Tvättmaskinen slutade surra, ugnen stängdes av! Strömavbrott tänkte vi men konstaterade snabbt att vårt hus var det enda som blivit mörkt på hela gatan! En propp? Nä, propparna var som de skulle. Jordfelsbrytaren? Nä, spaken var som den skulle. Efter lite kringfarande med ficklampor i proppskåp och i hallen där elcentralen finns fick vi konstatera att vi inte visste alls vad som var felet. Far i huset var inte hemma så han kunde inte hjälpa till...Vi lugnade ner oss i alla fall och tände ljus och en brasa. Ringde morfar som letade fram ett telefonnummer vi kunde ringa. Och äldste sonen gjorde det och fick besked om att vi skulle få hjälp inom en timme. Vi hade tänkt titta färdigt på en Star Wars-film innan barnen skulle i säng men så blev det ju inte... men väldigt mysigt ändå! De stora sönerna satt vid brasan...mobilerna funkade så de hade lite att fippla med. Vi andra spelade kort...finns i sjön så minstingen kunde vara med och spela lika bra som vi andra! Väldigt trevligt och vi sa att vi kanske ska ha elfria dagar emellanåt! Och sen kom elteknikerna och hittade felet..en huvudströmbrytare hade slagit av...och jag hade glömt bort att en sån fanns! 

Så gårdagskvällen blev lite annorlunda och väldigt mysig och i morse var det ju också mys! Luciamorgon! Jag och 10-åringen och snart 19-åringen tittade på tv:s luciafirande tillsammans framför levande ljus och frukost! Det var så fint och stämningsfullt! De andra barnen sov...sovmorgon och sjukdomar...men de får titta ikväll i stället! 

Nu håller det på att ljusna därute! Snön ligger fortfarande vit. Dagen kan börja! 

Helgen...

...har kommit och gått. Vi hade det bra!  Bara en helt vanlig helg! 

På fredagen var vi trötta. Äldste sonen hade jobbat hårt hela veckan på sitt affärsjobb han har just nu. Han låg och slappade lite i sängen och frågade 5-åringen om han ville se en film tillsammans! Det ville han förstås! Han blev överlycklig över att få ligga bredvid sin största storebror och se Bilar 2 tillsammans! 

Vi lagade en del mat tillsammans både på fredag och lördag! 12-åringen är väldigt matlagningsintresserad just nu och fixade efterrätt båda dagarna! 

I fredags blev det Indisk köttfärs/fläskfilégryta - en favorit som hängt med sen barndomen! Och till efterrätt crème brulé. 

På lördagen gjorde vi kyckling med stekt potatis och sötpotatis samt café de parissås. Det var första gången vi testade det och den var ju väldigt god! Och så var det så roligt att göra den eftersom jag blivit väldigt bra på bearnaiseaktiga såser! Jag fixar det utan vattenbad numera och det känns löjligt roligt! Till efterrätt gjorde W chokladmousse! Det har han gjort så många gånger nu att han gör det nästan utantill! Den här gången ville han snitsa till det lite så vi gjorde tillsammans en topping av kanderade mandlar! Gott!

Annars blev det inte så mycket. Vi hade tänkt att åka till badhuset i lördags men det var stängt pga simtävlingar. Stor besvikelse. Men vi får åka nästa helg i stället. Vi gick hem till mina föräldrar på lite kaffe istället! Det var skönt att få sig en liten promenad och trevligt att träffas och prata lite. 

 

I skogen utanför dem har nästan alla löv rasat ner och det var så fint med den gula mattan under de kala träden! En tid till får vi njuta av färgerna innan allt blir grått och brunt och beige. 

En sista ros blommade i deras trädgård! 

Efter kaffet hjälptes min pappa och make åt att fixa något med deras dator. Jag och mamma kollade in lite gamla grejer i förrådet. Lite som skulle slängas eller ges bort eller sparas. Vi tittade i en låda med gamla mönster från 60- och 70-talet. Så roligt! Mamma sydde så mycket kläder förr. Till sig själv och till oss barn. Jag fattar inte hur bra hon var på att sy! Att hon kunde göra så fina saker. Men det kunde ju de flesta kvinnor tidigare. Min mormor och gammelmormor också! De kunde sy allt, blusar och byxor och klänningar och kappor och jackor...Nu är det ju inte lönt att kunna det. Det är billigare att köpa. Och tid finns det ju inte heller för sånt numera. Men det var roligt att se mönstren. Vissa kände jag igen..kläder jag haft som barn! 

En sån här långklänning fick jag! Den var så fin! Mörkblått tyg med blommor i starka färger...cerise, gult...

 

Och såna där jättevida byxor fick jag! De var vita med smala blå och röda ränder! Ett brett vitt bälte till hade jag...ett sånt där med två hål och metallspänne! 

Och två av klänningarna sydde mamma till mig från mönsterarken till vänster. En med volanger längs ärmen och en med puffärmar! Jag var överlycklig när jag fick dem! Den med volanger var i vitt med små fjärilar i orange och cerise! Jag minns hur ivrig jag var när mamma höll på med den! När den var nästan färdig fick jag springa över till grannkompisen för att visa..försiktigt fick jag springa för nålarna som satt lite här och där stack! Men jag kunde inte vänta! 

 En kartong med gamla barnkläder hann vi titta i också! Så roligt! Den här jackan tyckte jag om! Älskade tyget! 

Och den här lilla kjolen! Samma tyg som de där vida byxorna...och klänningen med puffärm! Jag tror brorsan också hade ett par byxor i samma tyg! 

Ja, det var då det! Den tiden är borta. Jag tänker ibland att min barndom pågick under de sista dagarna av den gamla tiden. En tid där mammor och barn fortfarande levde i arvet efter det gamla samhället. När mammorna var hemma, arbetade hemma...det syddes och lagades mat och bakades...barnen var hemma...ett nytt samhälle växte fram...andan var positiv...det byggdes hus och radhus och kvarteren var fulla av barnfamiljer. Kompisar i alla hus. En tid av frihet. Man lekte hemma hos varandra, utanför husen på villagatan, i trädgårdarna...Jag minns det som en lycklig tid...men dagarna var räknade. Allt höll på att förändras utan att någon riktigt märkte det och 1980 hade ett nytt samhälle börjat ta form. Lite, lite i taget. Mammorna lämnade hemmen. Men det var deltid. Ingen jobbade väl heltid. Så vi barn som gick i skolan märkte inte så mycket av det. Men man började höra om barn som gick på dagis. Om nyckelbarn. Barn som hade husnyckeln i ett snöre om halsen för att kunna gå hem efter skolans slut när ingen mamma fanns hemma. Och sen var stenen i rullning. Nu är det tomt och tyst i hemmen på dagarna. Vi åker i våra bilar till våra destinationer. Vi köper våra kläder i storkedjornas affärer. Linas matkassar eller mamma scan hjälper oss med matlagningen. Så är tidens gång. Jag är glad över min barndom. Den skimrar. Jag hoppas att mina barns barndom också kommer ha ett litet skimmer över den när de tänker tillbaka. Eller så drömmer jag bara. Det kanske är så att alla tider är skimrande i efterhand. Inte vet jag. 

Måndag morgon...

...igen! Det eviga kretsloppet! Det är grått, tyst, fuktigt... en stillhet därute...nästan lite tryckande, bidande...det är väl vintern som ligger på lur och som hela naturen bågnar och bävar lite inför. Jag också. Min positiva känsla från förra veckan är lite...mindre positiv. Nu finns det ingen återvändo. Vi ska igenom detta mörker. Winter is coming! Fåglarna har tystnat. Men de är därute. De rör sig i måbärshäcken. Äter de sista bären. Ingen lek längre. Nu är det allvar. 

Men helgen var bra! Också en del i det eviga kretsloppet. Samma som nästan alltid men trevligt. Vilsamt. 

Fredag:

Jag och N skötte om vårt hem lite extra inför helgen. Damma, dammsuga, bädda rent några sängar, städa toaletterna. Och så hann vi putsa fönstren på övervåningen på insidan. Lite läskigt med fönster som ska öppnas och vändas på. Men N fick stå på betryggande avstånd tills den farliga manövern var utförd. Sen ville han lära sig hur man gör och fick göra och testa själv. 

En promenad till mormor och morfar blev det också. Bara lite prat och en tur till deras skog innan det var dags att dra hem igen! Skogen är ju min barndoms skog! Har så många minnen från den här skogen. Här hängde jag ofta, ofta till kanske 12 års ålder. Ensam eller med brorsan eller med kompisar. Klättra, hoppa, leka arkeolog och hitta fynd från det gamla torpstället som fanns här tidigare...Och mitt träd...en stor gammal lönn. Där satt jag uppflugen så högt upp jag kunde ta mig! Jag älskade att sitta högt uppe i en klyka...titta ut över världen...ingen som såg mig eller visste att jag var där (utom mamma som kunde se mig från ett fönster på övervåningen!), lövverket kring mig...likt en ekorre eller stor fågel...Nu är trädet ännu äldre och kraften har börjat gå ur det. Det är tanigt och lite skört..inte längre det kraftiga, robusta trädet från barndomen. Grenar har börjat torka och några har ramlat ner och ligger och ruttnar på marken...återgår till naturen. 

Och vid lunch hann vi sätta en deg till schweizerfrallor. De var färdiga lagom till skolbarnen kom hem! Gott med ljummet bröd och smältande smör och skinka och salami när man kommer hem från skolan! 

På kvällen lagade vi mat...några tillsammans. Det äldsta barnet var hos sin flickvän och de två "nästäldsta" var på gym men vi andra fixade med maten. Friterad rödspätta, köpta pommes och hemgjord majonnäs! Gott! 

Lördag:

Läxor på förmiddagen som vanligt. Inga från skolan den här gången. Men mina läxor räckte! Och blev över! Matte, stavning, engelska och tyska! Av en slump blev det genitiv med alla tre barnen som jag gjorde engelska med. Vi hade kommit dit i deras tre böcker vi följer. På tre olika stadier förstås. Det är så bra i de där gamla böckerna. Grammatikmomenten återkommer hela tiden...lite svårare för varje år. Bygger lite i taget. 

Efter lunch blev det promenad! Vi gick runt ett joggingspår på ett par kilometer! Härligt att vara ut i den friska blåsten! Gula löv som yr i luften och täcker stigen! Barnen njöt av att springa snabbt i alla backar! Och i utegymmet hade de kul! Alternativa träningsmetoder utarbetades...den ena fånigare än den andra! 

 Efter fikat kom de yngsta barnens kompis över. Efter en stunds tv-spel ville de måla! Många teckningar blev det...mest halloweenmotiv...monster och pumpor och spöken! Och så lyssnade vi på musik på Youtube  under tiden! Vi såg programmet om Beethovens Für Elise på fredagen och där fanns en raplåt som använde ledmotivet i just Für Elise! I can av Nas. Den låten gillade barnen så den gick varm! Och så lite Elvis, Dan Andersson, Alexander Ryback! Favoriter just nu! 

 På kvällen åt vi god mat igen! Det var extrapris på utskuren biff så det hade maken köpt hem! Det är inte så ofta vi äter så "fint" kött. Det blir lite dyrt när det går åt så mycket! Så alla njöt av lyxen! Hemgjord bearnaisesås och klyftpotatis till var gott! Och så gjorde jag en apfelstrudel till efterrätt! Första gången jag provade en sån och den blev riktigt bra! 

Söndag:

Sova länge. 

Läxor en liten stund.

Skjutsa till och från freerunning. 

Jobb i trädgården. Maken och jag hjälptes åt att vattna igenom thujahäcken, räfsa löv, plocka upp äpplen, ta ner studsmattan...Härligt att vara ute och greja tillsammans! Få något gjort, böja och använda kroppen, prata, få fint i trädgården...Barnen som var ute och hemma var med lite och hjälpte till men sen gick de över till sin kompis och lekte med henne...stenbrottsarbetare var de visst den här gången! 

Sen blev det som vanligt bad och kvällsmat och lite tv och så sängen! 

Och nu är det alltså måndag. Igen! Det har börjat blåsa när jag suttit här och skrivit! De små fåglarna i häcken har givit sig av men de stora kråkfåglarna blev tydligen upplivade av vinden och de far fram som mörka skuggor under de grå skyarna.