måndag 24 oktober 2016

Helgen...

...har kommit och gått. Vi hade det bra!  Bara en helt vanlig helg! 

På fredagen var vi trötta. Äldste sonen hade jobbat hårt hela veckan på sitt affärsjobb han har just nu. Han låg och slappade lite i sängen och frågade 5-åringen om han ville se en film tillsammans! Det ville han förstås! Han blev överlycklig över att få ligga bredvid sin största storebror och se Bilar 2 tillsammans! 
Vi lagade en del mat tillsammans både på fredag och lördag! 12-åringen är väldigt matlagningsintresserad just nu och fixade efterrätt båda dagarna! 

I fredags blev det Indisk köttfärs/fläskfilégryta - en favorit som hängt med sen barndomen! Och till efterrätt crème brulé. 
På lördagen gjorde vi kyckling med stekt potatis och sötpotatis samt café de parissås. Det var första gången vi testade det och den var ju väldigt god! Och så var det så roligt att göra den eftersom jag blivit väldigt bra på bearnaiseaktiga såser! Jag fixar det utan vattenbad numera och det känns löjligt roligt! Till efterrätt gjorde W chokladmousse! Det har han gjort så många gånger nu att han gör det nästan utantill! Den här gången ville han snitsa till det lite så vi gjorde tillsammans en topping av kanderade mandlar! Gott!
Annars blev det inte så mycket. Vi hade tänkt att åka till badhuset i lördags men det var stängt pga simtävlingar. Stor besvikelse. Men vi får åka nästa helg i stället. Vi gick hem till mina föräldrar på lite kaffe istället! Det var skönt att få sig en liten promenad och trevligt att träffas och prata lite. 
 
I skogen utanför dem har nästan alla löv rasat ner och det var så fint med den gula mattan under de kala träden! En tid till får vi njuta av färgerna innan allt blir grått och brunt och beige. 
En sista ros blommade i deras trädgård! 

Efter kaffet hjälptes min pappa och make åt att fixa något med deras dator. Jag och mamma kollade in lite gamla grejer i förrådet. Lite som skulle slängas eller ges bort eller sparas. Vi tittade i en låda med gamla mönster från 60- och 70-talet. Så roligt! Mamma sydde så mycket kläder förr. Till sig själv och till oss barn. Jag fattar inte hur bra hon var på att sy! Att hon kunde göra så fina saker. Men det kunde ju de flesta kvinnor tidigare. Min mormor och gammelmormor också! De kunde sy allt, blusar och byxor och klänningar och kappor och jackor...Nu är det ju inte lönt att kunna det. Det är billigare att köpa. Och tid finns det ju inte heller för sånt numera. Men det var roligt att se mönstren. Vissa kände jag igen..kläder jag haft som barn! 
En sån här långklänning fick jag! Den var så fin! Mörkblått tyg med blommor i starka färger...cerise, gult...
 
Och såna där jättevida byxor fick jag! De var vita med smala blå och röda ränder! Ett brett vitt bälte till hade jag...ett sånt där med två hål och metallspänne! 

Och två av klänningarna sydde mamma till mig från mönsterarken till vänster. En med volanger längs ärmen och en med puffärmar! Jag var överlycklig när jag fick dem! Den med volanger var i vitt med små fjärilar i orange och cerise! Jag minns hur ivrig jag var när mamma höll på med den! När den var nästan färdig fick jag springa över till grannkompisen för att visa..försiktigt fick jag springa för nålarna som satt lite här och där stack! Men jag kunde inte vänta! 
 En kartong med gamla barnkläder hann vi titta i också! Så roligt! Den här jackan tyckte jag om! Älskade tyget! 
Och den här lilla kjolen! Samma tyg som de där vida byxorna...och klänningen med puffärm! Jag tror brorsan också hade ett par byxor i samma tyg! 

Ja, det var då det! Den tiden är borta. Jag tänker ibland att min barndom pågick under de sista dagarna av den gamla tiden. En tid där mammor och barn fortfarande levde i arvet efter det gamla samhället. När mammorna var hemma, arbetade hemma...det syddes och lagades mat och bakades...barnen var hemma...ett nytt samhälle växte fram...andan var positiv...det byggdes hus och radhus och kvarteren var fulla av barnfamiljer. Kompisar i alla hus. En tid av frihet. Man lekte hemma hos varandra, utanför husen på villagatan, i trädgårdarna...Jag minns det som en lycklig tid...men dagarna var räknade. Allt höll på att förändras utan att någon riktigt märkte det och 1980 hade ett nytt samhälle börjat ta form. Lite, lite i taget. Mammorna lämnade hemmen. Men det var deltid. Ingen jobbade väl heltid. Så vi barn som gick i skolan märkte inte så mycket av det. Men man började höra om barn som gick på dagis. Om nyckelbarn. Barn som hade husnyckeln i ett snöre om halsen för att kunna gå hem efter skolans slut när ingen mamma fanns hemma. Och sen var stenen i rullning. Nu är det tomt och tyst i hemmen på dagarna. Vi åker i våra bilar till våra destinationer. Vi köper våra kläder i storkedjornas affärer. Linas matkassar eller mamma scan hjälper oss med matlagningen. Så är tidens gång. Jag är glad över min barndom. Den skimrar. Jag hoppas att mina barns barndom också kommer ha ett litet skimmer över den när de tänker tillbaka. Eller så drömmer jag bara. Det kanske är så att alla tider är skimrande i efterhand. Inte vet jag. 

2 kommentarer:

  1. Fint och lite vemodigt. Matkassar, städhjälp, läxhjälp och robotgräsklippare. Galleriorna och stormarknaderna är öppna jämt. När jag var liten kunde man inte handla på söndagar. Nu? Öppet till 20. Eller 22! Så att alla ska hinna. Galet! Helger som stressas till och lika fort flyger förbi. Hoppas innerligt att mina barns minne också får skimra och glänsa lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentar! Ja, samhället pågår ständigt därute...alltid öppet, alltid igång. Och ändå är det så stillsamt här där jag befinner mig, i mitt hem, tittar ut och det är helt tomt därute. Kan gå hela dagar utan att man ser någon mer än på morgonen när bilarna far iväg och på kvällen när de kommer tillbaka. Annars är det tyst och tomt här i villakvarteren. All aktivitet är flyttad någon annan stans. Det känns lite sorgligt. Men det är väl tidens gång.

      Radera