söndag 30 oktober 2016

Bakvänt

Jag läser att förskollärare på en ort i Sverige får lära sig arabiska. Det är nämligen så att alla förskolor där (och väl på andra ställen också antar jag) får in barn som inte kan svenska. Och även om förskolan är jättebra på att lära barnen svenska så är det svårt den första tiden. Barnen kanske blir ledsna och gråter och då är det inte lätt att trösta...om man inte vet varför barnet är ledset och om man inte kan säga något som tröstar. Så då är det bra om förskollärarna kan lite arabiska.

Det känns konstigt. Jag tänker på de här små barnen som inte kan svenska. Som kanske inte kan sitt eget språk ordentligt heller. Som redan i och med detta är mer sårbara än vanliga små barn. Dessa små barn som separeras från sin mamma och pappa. Hamnar i en miljö med många små barn och få vuxna. Och ingen vuxen som kan deras eget språk. Och idén är att barnen ska lära sig svenska här, i denna miljö. De ska lära sig svenska genom att leka med många små barn. Varelser som själva befinner sig i sitt arbete med att lära sig sitt språk. Det är alltså små barn som lär varandra språket tillsammans, av varandra, som lär ut sitt barnspråk. De vuxna lär förstås också ut svenska. Men hur mycket kan en förskollärare egentligen finnas där för varje barn? Hur mycket respons får barnet på sina försök till kommunikation? Hur mycket pratar barnen med pedagogerna? Vad handlar pratet om? Vet någon? Bedrivs det någon forskning i hur språkinlärning i förskolan egentligen går till? Hur mycket språkkontakt missar barnet tillsammans med sin egen mamma och pappa? Vad gör detta med barnets totala språkutveckling? Och jag tänker att det här gäller även svenska barn. Vad får de höra för språk under alla dessa timmar de spenderar i förskolan? Hur mycket vuxenpratkontakt får de? Hur mycket respons får de på sitt prat? Vad handlar samtalen om? Vet någon hur barnens språkutveckling påverkas av att fostras i grupp utan en speciell människa som ständigt är redo att möta barnets prat? Är någon intresserad? Eller hoppas man bara att allt går bra? Litar på att allt går bra?

Jag bara gissar nu. Men jag tänker att ett barn bygger sitt språk i tät kontakt med människor. Tja, med förslagsvis mamma. Hon finns där och tolkar barnets signaler från första början. Läser av, ger respons, fyller ut, sätter ord...och i närvaron kommer talet...vi pratar om det vi gör. Städar, lagar mat, tvättar, leker, promenerar...barnets vilja blir stark...vi argumenterar, kompromissar, bygger ut språket med små, små ord...inte bara de stora orden...substantiven och adjektiven...men, inte, snart, nästan, lite till, om en stund, utan, eftersom...mer och mer, svårare och svårare. Jag tänker och tror att ju mer barnet behärskar sitt eget språk, det föräldrarna har i sin hjärna..det språk som är vi...för vi är ju liksom vårt språk...vi formulerar våra tankar på vårt språk...desto lättare blir det att lära sig och ta in ytterligare ett språk.

Men vi inbillar oss att ett litet barn ska tas från sin anknytningsperson, tryggheten, den som bär på alla språkhemligheter, den som kan lotsa barnet in i den språkvärlden fullt ut...och sen ska barnet lära sig svenska på en institution, utan en speciell person som specifikt arbetar med barnet och dess språk...utan bara lära sig av att leka i barngruppen...och så funkar det inte riktigt, inte i början i alla fall. Och då ska personalen lära sig lite arabiska för att kunna trösta de ledsna barnen. Jag tycker det låter bakvänt. Och på något sätt så sorgligt.

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Varför stanna där, de kan väl bara prata arabiska med dem så får de andra barnen anpassa sig, för det är väl de vi ska göra i det nya sverige? Det har ju gått om finska som minioritetsspråk så att vi snart ska ha nyheter etc på arabiska är nog inte långt borta. Finns ju redan rätt många skyltar på sjukhus etc som informerar på det redan.
    Men yppar du nåt att du inte ser odelat positivt på allt detta så är risken stor att du stämplas som både det ena och andra.

    Är så tacksam att jag slipper ha mina barn inom denna verksamheten. Tycker bara synd om de föräldrar som tänker sunt men inte ha något annat val än att lämna dem där.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl inte fel att ha skyltar på andra språk eller nyheter på andra språk? Varför skulle det vara det?

      Men jag håller med dig Ditte om att det måste vars helt omöjligt att lära sig ett nytt språk som förskollärare bara så där. Kan ju aldrig bli så att man lär sig tillräckligt för att nå fram på djupet. Det känns alldeles fel tänkt. Däremot finns det böcker på parallellspråk vilket kanske kan vara bra. Att man får se sitt språk även om den vuxna inte kan läsa. Skulle så önska att det satsades både på föräldrarna och förskolan. Att trycket på förskolan blev mindre och at de yngre barnen främst skulle vara hemma. Så alla skulle orka, både barn, föräldrar och personal.

      Önskar er ett Trevligt höstlov!!

      Radera
    2. Håller med dig om att man borde satsa både på förskola och föräldrar. Men det är ju det där med pengarna. Jag antar att det blir så här proppat i förskolan eftersom skattepengarna inte räcker till att ta hand om alla sveriges barn på ett bra sätt. Jag skulle önska att vi föräldrar fick ekonomiska förutsättningar att själva välja vilken omsorgsform vi vill ha. Det kan man göra genom sambeskattning och skatt efter försörjningsbörda. Och så får man bestämma hur man vill använda pengarna - köpa tid med en närvarande förälder i hemmet, eller en förskoleplats. Men det går inte att göra här i landet eftersom folk kunde få för sig att sköta fostran själva...det är inte vad de styrande vill tyvärr.

      Sen tänker jag på det etiska. Det är ju vi föräldrar som är ansvariga för våra barn. Det är vi som ska se till att det går bra för barnen, välja det vi tror är bäst för dem, vi har rätt att välja utbildningsform enligt FN:s mänskliga rättigheter. Det är ju vi som borde få välja en omsorgsform som vi tror gynnar våra barn och deras språkutveckling, deras känslomässiga utveckling osv...Om vi inte tror att dagis är ulitmat när det gäller just språkutvecklingen borde vi inte av ekonomiska skäl tvingas använda oss av dagis helt enkelt.

      Men det är som det är...i Sverige löser förskolan allt. Man glömmer bort att förskollärarna bara är vanliga människor de också. Och att de har flera minus jämfört med föräldrar - de är inte barnens föräldrar, har alltså inte så starka känslomässiga band till barnen vilket minskar lusten att verkligen bry sig på riktigt, och de är dessutom för få...en pedagog på 5-8 barn kan aldrig räcka till för att verkligen finnas där för varje barn.

      Hoppas ni får ett fint höstlov ni också!

      Radera
  2. Men då blir ju frågan, varför ska vi ha skyltar på andra språk än det som pratas av majoriteten i detta landet? Varför har vi inte skyltar på finska på sjukhus, vc, mvc etc som är ett erkänt minioritetsspråk då och har varit ett bra tag?
    Det handlar inte om en skylt på ett annat språk utan om att svenskan trycks undan och därigenom svenskarna och än så länge så har vi länder med gränser och vi är inga "världsmedborgare". Men som tur är att vi behöver inte tycka likadant och vi är båda fria att ha våra åsikter.


    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera