tisdag 25 oktober 2016

Supermammor

Det är prat om det där med heltiden på föris i Stockholm. Alla barn ska ju få rätt att gå i föris oavsett vad deras mammor, och pappor också förstås, har för sig. Och det har blivit ett himla liv om det. Många tycker att det är fel. De känner väl att det är konstigt att småbarn som fått ett nytt syskon ska lämpas iväg till förskolan hela dagarna. Vissa går så långt som att påstå att "varför skaffa barn om man ändå inte vill vara tillsammans med dem?". Påfallande många förskollärare är negativa. De tycker att deras arbetsbörda ökar om ännu fler barn är på föris ännu fler timmar. De tycker att nu får det väl liksom räcka, föräldrarna är väl också viktiga. Inte bara föris. Hur bra den än är. Även om de också verkar tycka att den inte alls är så värst bra alltid. De verkar tycka att det är för många barn som ska tas om hand av för få vuxna.

Alla är dock inte negativa. Vissa tycker att det är ett toppenförslag. Många så kallade kändismammor tycker att det är jättebra att få lämna bort sina stora småbarn hur mycket de har lust med till föris. Och de tycker att alla som säger sånt där som att "varför skaffa barn..." är prettomorsor som bara vill få andra mammor att få dåligt samvete. En kändismamma tyckte att förispersonal är jättedumma som hade sagt att det är skrämmande att många förskolepedagoger skriver att "det är så fruktansvärt på förskolan, så högljutt och allting. Det är skrämmande att man pratar så om sitt yrke." Man hajar till lite. Det är skrämmande att man pratar så om sitt yrke. Eller är det skrämmande att yrket är sånt beskaffat? Eller är det ännu mer skrämmande att barnen som är råmaterial till detta yrke har det så här? Vilket det nu är.

Kändismammornas barn ääälskar i alla fall sina förisar. De skuttar in och älskar att leka med sina kompisar. De älskar att få egentid från sina trista morsor som bara byter blöjor och sitter och nickar i en soffa hela dagarna. Ja, och så bondar de med sina små bäbisar förstås. De stora barnen får bonda med sina kompisar. Och det gör ju inget egentligen när man tänker efter. Bäbisen blir ju snart stor även den ointressant att bonda med för mamma. Då blir det kompisarnas tur. Då blir det egentid på föris tillsammans med den underbara personalen. För personalen är alltid underbar. De ääälskar att vara tillsammans med alla barn. Och de är så duktiga på det där med pedagogiken. De är ju akademiker. Så det förstår man ju att det blir skillnad. Ingen mamma i världen kan ju mäta sig med det.

Och förskollärarna är ju så starka och kapabla också. En mamma klarar definitivt inte av både en bäbis och en tex 3-åring. De blir för jobbigt. Man kan inte ens få in linserna under såna förutsättningar. Men förskollärarna de klarar av ett helt gäng 1-3-åringar hela dagarna. Det är ju en baggis. För dem alltså. Det är väl utbildningen. eller miljön kanske. Institutionsmiljön lämpar sig kanske bättre för barnomsorg än vad hemmiljön gör.

Det är ett under att folk klarade av sina barn förr i tiden. Märkligt att det gick egentligen. Att inte världen har gått under för länge sen. Dagens mammor är väl inte så starka. Inte så kapabla. Eller så har de bara inte lust. Och varför ska man ha lust till de där ungarna egentligen. Det riktiga livet handlar inte om barn. Det handlar om förvärvsarbete och om vuxenskoj. Om man ändå ska lämpa in ungen på dagis vid 1 års ålder så kan det väl egentligen kvitta att ta hem storasyskonen. Det blir bara ett störande moment. Och så alla lämningar och hämtningar när man bor i storstan och har en bäbis. Det blir jobbigt det. Det förstår nog alla. Så varför inte låta farsan ta ungen med på vägen till jobbet och hämta upp den på vägen hem. Det blir ju betydligt smidigare så. Och om bara några månader är det småsyskonets tur. Och livet kan återgå till det normala.

En annan superkändismorsa tycker att man inte ska ha några åsikter om hur andra gör. Varje mamma känner sitt barn bäst och sin egen situation bäst. Så hon har inga åsikter om att mammor är hemma med både storasyskon och bäbis. Jo, lite har hon ju åsikter om det. Hon säger att det blir skittrist för ungen att se sin mamma sitta i soffan med ögonen i kors av sömnbrist och bara pyssla med bäbisen. Men i övrigt har hon inte direkt några åsikter. Och då ska ingen annan ha åsikter om huruvida andra mammor lämnar bort sina barn på heltid. Var och en vet vad som är bäst för ens eget barn.

Ja, så är det ju. Det är klart att mammor och pappor ska göra hur de vill med sina barn och vet vad som är bäst för dem. Något annat vore ju helkonstigt. Så länge de inte gör barnen illa alltså. Det är väl så att på pappret är det föräldrarna som är ansvariga för barnen. Det är de som ska bestämma över vad som är bäst för de egna barnen. Fast så är det ju förstås det där med betalningen. För föris är ju inte gratis. Det är inte ens billigt. En förisplats kostar ju ca 14 000 kr per barn och månad. Det är ju rätt dyrt. Och det är alla skattebetalare som gemensamt betalar för det. Så då kanske man kan tycka att det är lite märkligt att alla andra ska betala för barnpassning. Det blir ju lite märkligt att bara de som vet att barnen passar bäst på förskolan ska få samhällets godkännande och dessutom ekonomiska medel att välja den barnomsorg som passar dem bäst. Så ser det ju liksom inte ut för alla andra, alla som tycker att hemomsorg passar deras barn bäst. Om man tycker så får man ju liksom skylla sig själv. Man får stå för fiolerna själv. Så vissa åsikter är lite mer rätt än andra förstår man.

Tja, det spelar ingen roll egentligen. Vi vet redan att vissa åsikter är mer värda än andra. Att vissa beslut är mer värda än andra. Att vissa mammor är mer supermammor än andra. Politikerna visar det varje dag. Den enda godkända omsorgsformen av barn över 1 år är förskola. Målet är att mammor ska vara hemma mindre, jobba mer. Målet är att barnen är heltid på förskolan. Målet är förmodligen obligatorisk förskola. Så det spelar ingen roll vad alla vi mammor bråkar och tjafsar om. Det är inte vi som bestämmer. Det är någon annan.



6 kommentarer:

  1. Hej!

    Ja, herrejisses, jag ser mig inte som nån super mamma bara för att jag har tre barn hemma men kom sen samtidigt inte och nedvärdera det "jobbet" jag gör. Men att inte kunna ta han om och aktivera storasyskon bara för man har en bebis är skitsnack, det går hur bra som helst för att de stora anpassar sig och det är en träning att vänta på sin tur.
    Ni som också är hemma, har ni blivit ifrågasatta av bvc, senare skolan etc? Är så trött på att behöva försvara vårt val och att de nästan tar förgivet att barnen inte blir sociala och fungerande varelser.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är väl gjorda för att klara av att ta hand om några barn och samtidigt få lite annat gjort. Men det verkar inte vara så längre. Tur att förskollärarna klarar av alla sina barn! De borde också få lite barnvakt tror jag ibland!

      Vi har inte blivit direkt ifrågasatta. Tidigare kanske...men det som folk mest kommenterat väl antalet barn...att vi har för många. Vår första bvc sköterska hade inga åsikter, den andra var klart positiv till att jag var hemma och den tredje, som vi ska träffa för sista gången snart, försökte få det till att vårt yngsta barn skulle bli skadat av att inte få vara på förskolan - han behövde social stimulans. Men hon ändrade sig faktiskt under besöket - när hon såg hur han var och vad han kunde och fick höra lite om hur jag tänkte. Annars har jag nog inte mött så mycket invändningar. Lite förundran bara - typ att man får frågan om "var går han på dagis?" och när jag säger att "han går inte på dagis" så blir det pinsamt tyst. Och ingen följdfråga - har hänt några gånger. Det är väl så ofattbart att ingen riktigt förstår att det ens är möjligt.

      Radera
  2. Hej igen!

    De skriver till och med in det i bvc-journalerna att de inte går på förskola. Antingen har du haft tur eller jag bara otur, vilket som så har bvc nära band till förskolan. Den dokumentationen som förs i förskolan lämnas sen över till skolan, om jag förstått det rätt, och följer med barnet hela skolgången.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det har jag förstått! Och visst har vi fått någon kommentar från lärare om att barnen inte gått mycket dagis, eller kommit direkt hemifrån till skolverksamheten. Men det har nog egentligen varit rätt positiva kommentarer. Typ att - om det har varit bråkigt i klassen och vi har sagt till om det - att det är väl klart att mitt barn kan vara tyst och vänta på sin tur - det har ju inte varit tvungen att kämpa för uppmärksamhet ihop med massa andra barn. Mina bvc-sköterskor har jag väl haft tur med. De var lite äldre och hade väl andra värderingar. Öppna förskole-fröken var på mig ofta om det där med att dagis var oumbärligt för socialiseringen men när jag träffade henne några år efter vi hade slutat gå hade hon helt tänkt om - hade börjat se avigsidorna på förskolekulturen som växt fram. Hur öppna förskolan hade börjat fyllas av bara bäbisar - alla storasyskon var på dagis. Hon kunde inte fatta det. Och hur ointresserade mammorna var av själva barnen - gick mest dit för att sladdra tyckte hon. Och hon var bedrövad över att barnen fick börja så tidigt på förskolan - hur de hängde på låset direkt efter 1-års dagen. Mammor till små barn träffar jag inte längre - vi har kommit förbi den tiden liksom...men jag har en känsla av att det har ändrat sig - att mammor inte längre kämpar för att vara hemma länge som vi gjorde när jag fick mina första barn. Alla jag kände då drog ut på dagarna, skaffade nästa barn med "lagom" avstånd för att kunna förlänga föräldraledigheten, pusslade och försökte. Men jag tror inte att det är så längre.

      Radera
  3. Har aldrig varit så förtjust i öf, kändes mest som att man var en udda fågel där för de andra skulle tillbaka till sina jobb sen,och min stora tyckte att tågbanan var bättre vi hade hemma :-)
    Så har vi försökt att pussla, är 20 mån mellan grabbarna och i år föddes lillasyster, hade ett missfall däremellan och nu har min kropp sagt nej till fler barn. Planerar att vara fortsatt hemma tills alla har börjat skolan.
    Tror många mammor hade velat vara hemma men de kan inte ekonomiskt, vågar/tror inte de kan gå utanför det "normala" och sen är där nog en del som genuint tror att barnen tar skada av att inte vara på förskola, blir bak utvecklingen.

    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror också som du att att många skulle vilja ta hand om barnen om de hade ekonomiska förutsättningar ..eller om de vågade pröva om det gick...Men också att många på riktigt tror att förskola är av nöden.

      Tycker också att jag kände mig som en udda fågel på förskolan det sista året jag hängde där...det hade ändrat sig...mammor hade inte med sig storasyskon längre, de skulle vara hemma så kort...I början av min öf-karriär var det inte så. Vi var ett gäng mammor som kom dit många år i streck - fick andra, tredje och fjärde (och sen fortsatte jag då lite till!) och fortsatte vara hemma och hade med alla barnen till öf. Det var mysigt. Men den tiden är nog förbi. Senast jag gick förbi den öf som finns kvar (en av de tre som förut fanns) var det bara bäbisar där. Inte ett barn över 1,5 så långt ögat nådde. Och sångstunden som kyrkan hade för barn över 3...den finns inte kvar.

      Radera