Det är så fint ute! Så milt och skönt och ljust på ett behagligt sätt. Alla grälla färger är borta. Allt är milt och snällt på något vis. Trädgården går in i sin vila. Allt stängs av. Löven trillar ner, äpplena ett efter ett med ett dovt duns...Sommaren kämpar på in i det sista...använder sina sista krafter...rosenknoppar fortsätter bildas och få färg...men de orkar inte slå ut mer...några enstaka flox har slagit ut...lavendeln har fortfarande några fina lila blommor...Allt är levande...i full färd in i nästa fas...Det är vackert. Djuren förbereder sig också.. gäss har flugit över vårt hus i sin plogform...en svärm sidensvansar som kommit hit från kallare trakter kom igår. For fram hit och dit från rönnbärsträd till rönnbärsträd, kvirrande och livliga...på ett par timmar var grannens rönnbär väck! Inte ett bär kvar!
Några äpplen till ska vi väl ta ner och spara!
Kärleksört i full blom bredvid hortensian som blivit brun och vissen.
Funkiorna bjuder på en sista uppvisning...papperstunna spröda blad i faktiskt vackra färger...innan frosten gör slut på dem för i år.
En lila flox har slagit ut!
Rosa rosenknoppar gör mig glad!
Det är vackert. Tidens obönhörliga gång...att hålla sig kvar och låta vara...sida vid sida...Om och om igen. Sorg och glädje, liv och död, nytt och gammalt...allt på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar