Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 28 september 2012

Förslag om förbättrad läskunnighet!

Snacket fortsätter om att vi i Sverige behöver förbättra läskunnigheten. I Sverige går den stadigt ner medan den tydligen går upp i övriga Europa. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5286162 Här sägs bla att "Målet ska vara att fler barn än i dag regelbundet ska läsa, såväl facklitteratur som skönlitteratur, att förmågan och viljan att läsa ska öka och att kunskapen om att det är viktigt att kunna läsa för att kunna ta aktiv del i samhällslivet ska öka." Låter bra. Hur ska man då bära sig åt? Det viktigaste är att nå ut till barnen tidigt. Man ska ha sk läsombud på förskolan och fokusera på litteratur inom de olika lärarutbildningarna. Alla elever ska dessutom ha tillgång till skolbibliotekarier.

Jag undrar vad de här läsombuden på förskolan ska bidra med. Generellt sett tror jag att barn läses för mer nu än förr. På förskolorna tror jag att man läser för barnen varje dag. Jag tror inte att så många hemmafruar satt och läste för sina barn på dagtid (eller ens på kvällstid) på 40- och 50-talen. Ändå var läskunnigheten tydligen högre då än nu. Märkligt. Exakt vad är det barnen ska lära sig på förskolorna? Det verkar inte vara fråga om att faktiskt lära sig just läsa utan intresset ska väckas genom att utsättas för litteratur. Obs! Jag har ingenting emot att läsa för barn - det är både trevligt och nyttigt - men jag tror inte att nyckeln till att höja läsförmågan är att i första hand läsa böcker för barnen eller låta dem bläddra i böcker.

Men att lära barn läsa har blivit komplicerat och det är en lång process som måste påbörjas långt innan skolstarten. Jag läser en artikel i Skolvärlden. http://www.skolvarlden.se/artiklar/vill-se-kartl%C3%A4ggning-av-6-%C3%A5ringars-l%C3%A4skunnighet Sveriges skolledarförbund vill att man ska införa ett diagnostiskt test av läskunnigheten hos barn i förskoleklassen eftersom läsinlärning och språkutveckling är A och O för att klara skolan och som grund för ett gott liv som vuxen. Eftersom de svenska elevernas läsförmåga sjunker är det nödvändigt med en samlad och strukturerad kartläggning av barns språkliga nivå och läsförmåga. Om man gör det kan man sätta in individualiserade åtgärder och ge alla barn möjlighet att lära sig läsa helst under första skolåret.

Nu hänger jag inte med alls. Jag trodde att meningen var att man skulle lära sig läsa när man började skolan. Hur menar skolledarförbundet att barnen skulle ha lärt sig att läsa redan innan skolstarten? Jag trodde inte att man lärde ut läsning och skrivning i förskolan och inte heller på 6-års. Eller är det kanske meningen att föräldrarna ska ha lärt ut läsning hemma? Om inte är det väl orimligt att tro att barnen kan läsa innan de börjat i 1:an? Eller har man en övertro på att barn lär sig läsa genom att höra sagor, titta i böcker, rimma och säga ramsor, plocka med bokstäver etc? Det tror inte jag att barnen gör. Det krävs läsundervisning för att de flesta barn ska klara av att lära sig läsa.

I Dagens industri läser jag en liten notis om den svenska skolan. Där menar man att den svenska skolan är i kris och att resultaten störtdyker internationellt sett. Detta är ett resultat av alla experiment som genomdrivits genom åren. Man hävdar till och med att experimenten har förstört den svenska skolan. Slutorden i notisen blir att man ska göra om en gång till men att den här gången bör man titta tillbaka. Backa!

Jag tror att det ligger en hel del i det. Vi har experimenterat så mycket att vi kanske har glömt bort hur man lär ut basfärdigheterna på ett enkelt och effektivt sätt. Om läsförmågan har gått ner betyder ju det att den har varit högre. Det vore absolut rimligt att blicka tillbaka och försöka se vad man gjorde bättre förr.

torsdag 27 september 2012

Höst!

Nu är hösten här på riktigt!


Kärleksörten har fått riktig färg och kantnepetan passar på att blomma om!


Rosen har visst inte tänkt ge upp riktigt än utan har några knoppar kvar! Får se om de orkar slå ut!


Sen vit flox står sig vackert mot de röda bladen på silveraxet!


Lilleman njuter av ett av de sista plommonen framför funkior som håller på att vissna för i år.



De utslagna silveraxen är helt underbara tycker jag!

onsdag 26 september 2012

Människan och marknaden!

Ledaren i gårdagens tidning handlar om människan och marknaden. Skribenten Daniel Larsson ställer sig frågan om marknaden har förgiftat det politiska samtalet och i förlängningen samhället. Han menar att denna utveckling har drivits av människor med varierande politiska bekännelser. Utvecklingen syns överallt i samhället. I det offentliga rummet använder man ett marknadsliknande språk och pratar t ex om kunder i stället för medborgare. I organisationer är målgruppsmaximering och kundnytta drivande lärosatser för alltifrån idrottsföreningar till kyrkor till politiska partier. Moderaterna och Socialdemokraterna är mer intresserade av att vara till för alla än att vara till för något.

Daniel Larsson menar att när alla områden målats i marknadens färger går mycket förlorat. Områden som egentligen inte är ekonomiska ekonomiseras och då mister de delar av sitt ursprungliga värde. Han tar upp den individualiserade föräldrapenningen som i hans tycke har förvandlat familjen till en ekonomisk enhet, något den ínte är menad att vara. Familjen är en känsla, en inställning, ett sammanhang mellan männsikor som är baserat på närhet och kärlek och ger oss sammanhang och trygghet. Familjen bär och möjliggör vårt samhälle. Om vi försöker att göra den mer ekonomiskt lämplig riskerar vi att den går förlorad.

Jag tycker att det Daniel Larsson skriver är så träffande. Med risk för att låta alldeles omodern och bakåtsträvande tycker jag att man kan säga att det inte finns något heligt kvar längre. Ingenting ses med vördnad eller som omgärdat av den mystik som det verkliga livet innehåller. Att få ett barn är ingenting särskilt varken för mor, barn eller far. Det är ett snabbt övergående tillstånd och sedan går livet vidare precis som förut fast med en ny liten kugge som ska passas in så smidigt och omärkligt som möjligt. Det finns ingen respekt för den drift vi människor har att skydda, värna och älska de som behöver oss - barnet och också modern som mer än någonsin behöver sin man när barnen kommer. Det här är inte ok att säga förstås men faktum kvarstår - männsikor är beroende av varandra. Ingen klarar sig på egen hand. Endera hjälper vi varandra inom familjen eller så hjälper statsapparaten till på det sätt den anser vara lämpligt. Precis som Daniel Larsson skriver riskerar vi att något går förlorat när staten tar över ansvaret för familjen. När vi inte får tillstånd att ta ansvar för det vi borde är risken stor att vi till slut inte känner någon ansvarskänsla. Någon annan fixar det.

söndag 23 september 2012

Skogstur!

I går blev det en kort tur till ett fågeltorn i närheten. Härligt att komma ut i skogen!







Rysk afton och lite körsbärssaft!

I går kväll hade vi ryskt tema på maten. Blinier till förrätt - uppskattat av nästan alla!


 Gulasch till huvudrätt (ok då, inte ryskt men Ungern ligger ju i alla fall österut!).


Gulasch:

2 rödlökar
2 msk smör
1 msk paprikapulver
2 msk tomatpuré
0,5 msk mald kummin
1 tsk mejram
1 tsk rivet citronskal
1 klyfta pressad vitlök
600 g grytbitar av nötkött
vatten + buljongtärning
2 gröna paprikor

Skala och hacka löken grovt. Fräs den mjuk i stekgrytan.
Tillsätt paprikapulver, kummin, mejram, citronskal, vitlök och tomatpuré.
Ansa köttet. Lägg i grytan och rör om. Häll på vatten så att det täcker.
Koka upp och läg gi en buljongtärning.
Koka i ca 1 timme.
Kärna ur paprikan och skär i grova bitar. Låt koka med ytterligare 15 minuter.

Servera med nockerln:

2 ägg
4 dl vetemjöl
2 krm salt
1,5 dl  vatten

Slå ägg, mjöl, salt och vatten till en lös smet.
Koka upp vatten i en stor kastrull. Tillsätt 2 tsk salt per liter vatten.
Ta upp smet med vattensköljd tesked och fös ner smeten med anna tesked i det kokande vattnet.
Klickarna sjunker till botten och kommer upp när de när de är klara.
Ta upp med hålslev.
Värm dem före servering genom att fräsa dem lätt i matfett i en panna.

Rysk kolatårta till efterrätt! Uppskattad av alla barn utom ett! Vi vuxna tyckte också om den men den måste ätas i smala bitar - söt och mäktig!


Rysk kolatårta:

Tårtbotten:

3 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
0,5 dl ljummet vatten

Vispa ägg och socker pösigt.
Tillsätt det andra och häll i smord och bröad form.
Grädda i nedre delen av ugnen i 200 grader i ca 30 minuter.

Chokladsmörkräm:

100 g smör
2, msk florsocker
2 msk kakao
1 äggula

Blanda allt.

Kolakräm:

3 dl vispgrädde
2 dl socker
1 dl sirap
1 tsk ättikssprit
2 tsk vaniljsocker
2 msk smör

Koka grädde, socker, sirap och ättikssprit tills den har fått en sirapsliknande konsistens, ca 30 minuter.
Lägg i vaniljssocker och smör och låt svalna.

Skär tårtbottnen i tre delar och lägg chokladsmörkräm i första lagret, kolakräm i det andra och kolakräm ovanpå också. Garnera med finhackade hasselnötter.

 Vi hann också göra körsbärssaft!

fredag 21 september 2012

Om små barn på dagis!

Jag läser på Newsmill om att det samhället inte borde erbjuda gratis förskoleplats för föräldralediga när det äldre barnet är under 3 år. http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/19/f-r-ldralediga-b-r-inte-f-ha-sm-barn-i-f-rskolan Här finns fler tankar om ämnet: http://hemmaforaldrar.blogspot.se/2012/09/det-maste-finnas-granser-for.html   Det. har blivit snedvridet när staten ska stå för kostnader för barnpassning av så små barn när mamma/pappan ändå är hemma.

Fast jag förstår logiken i det på sätt och vis. Om mamman bara ska vara hemma i 1 år och det äldre barnet redan går på förskola. Då blir det krångligt att sluta förskolan. Man ska börja om med relationen till kompisar och fröknar.

Ett annat problem är att föräldrar kanske har ändrat syn på det här med barn. När jag var liten fick vår hund valpar. Jag var 6 år och älskade de där valparna i alla åtta (kändes som en evighet) veckor vi hade dem innan de såldes. I början fick vi vara så försiktiga och jag minns att mina föräldrar pratade om att det var viktigt att låta hundmamman vara i fred och ta hand om sina valpar i lugn och ro. Om man störde för mycket kunde hon tappa intresset för valparna. Hunduppfödaren vi hade köpt hundmamman av hade berättat för oss att valpar uppfödda i familjer blev mycket trevligare än hundgårdshundar. Vad har det här att göra med små barn på dagis då? Jo, kanske är det så att om man "stör" mamman kommer hon bli en annan slags mamma. Jonas Himmelstrand skriver i sin bok Att följa sitt hjärta i Jantelagens Sverige om förskolan ur föräldrarnas perspektiv, alltså deras inre upplevelse av att lämna små barn. Han ställer sig frågan om inte föräldrarna lider lika mycket som barnen. Föräldrarnas känslor sätts i rörelse inför att lämna ifrån sig sitt barn vid 1 eller 2 års ålder till människor de inte känner personligen under hela dagar. Staten uppmuntrar oss att bli yttrestyrda och inte lyssna på våra hjärtan. När vi handlar mot vår inre övertyglese hamnar vi i existentiell skuld. Martin Buber, en tysk filosof, myntade begreppet. Staten och massmedia försöker få oss att inte lyssna på skuldkänslorna. Man framhåller istället att det inte är bra för barnen med stressade föräldrar och därför är det bättre att barnen är kvar längre på förskolan så föräldrarna hinner jobba färdigt. Himmelstrand menar att man kanske undermedvetet tänker att det inte är värt att engagera sig fullt ut i barnet. Smärtan blir för stor av separationen annars.

Här blir det ju väldigt jobbigt. Och det är nog här någonstans som det blir omöjligt att prata om förskolan. Det är därför politikerna kan fortsätta att gå emot föräldrarnas vilja. Flera undersökningar har visat att en majoritet av folket skulle vilja ta hand om sina barn själva tills de är 3 år. När vårdnadsbidraget fanns 1994 användes det av 70% av de berörda föräldrarna. Men politikerna rider på att ämnet är känsligt. Alla älskar sina barn och vill deras bästa. Det gör ont att tänka på att man skulle vilja något man inte får. Det är därför i stort sett bara de som gillar förskola för små barn pratar om det!

Ett annat problem när det gäller att prata om små barn på dagis är att den tiden är så kort. Jag tror de flesta tar sig igenom de där åren. Det går över. Barnen blir större. Och när det är över finns det väl ingen anledning att engagera sig i ämnet. Småbarnstiden är över. De som kommer efter får väl ta sig igenom de också. Visst, det är kort tid för oss vuxna. För barnen är det annorlunda. Det rör sig om nästan hela deras småbarnstid.

En annan intressant sak Himmelstrand skriver är att när staten hindrar föräldrarna att ta hand om sina barn tar man ifrån föräldrarna barnets gåva. Den gåvan består i att hjälpa föräldrarna att mogna i ansvar. Man blir inte förälder bara för att man får barn. Det är en process. Man måste få träna.




torsdag 20 september 2012

Bokstavstavlor del 2

Jag provade att göra bokstavstavlor tidigare i år och de blev så där. Fick ett ryck och försökte igen. Lite bättre blev de den här gången...


Den här lilla fick ett litet filtat hjärta!

onsdag 19 september 2012

Tid för barn!


Tid för barn? : en analys av samhällets omsorg  om de yngsta

Jag har läst Per Kågesons bok Tid för barn (2004). Boken handlar om hur dagis (författarens ordval) påverkar barn mellan 1 och 3 år. Boken är skriven på ett vetenskapligt sätt. Kågeson skriver som en politiker med siffror, referenser till undersökningar, rapporter och böcker i ämnet. Jag tycker att det är bra att man kan  skriva på det här "byråkratiska viset" och ändå komma fram till att dagis inte är bra för små barn. Kågeson kommer fram till att han inte kan hitta något stöd för att små barn skulle ha något att tjäna på av att gå på dagis.
Boken innehåller grundliga genomgångar av en mängd aspekter av barnomsorg för 1-3-åringar.
1.       Anknytningen till föräldrarna. Anknytningen till föräldrarna kan skadas när barnet är litet och känsligt.
2.       Stress och psykosomatiska sjukdomar. De verkar ha ökat under senare år. Det finns ingen ordentlig forskning om stress inom förskolan men det faktum att personaltätheten minskat borde ha gjort personalens situation mer stressfylld samt att varje barn får mindre personlig omvårdnad. Stressforskning visar att däggdjurens ungar har starkt behov av personlig omvårdnad och att  de i avsaknad av sådan blir ängsliga och infektionskänsliga. En kanadensisk studie visar tom att arvsmassan kopieras i cellerna av hur honorna tar hand om ungarna – dvs ”bra” mödraskap går i arv och vice versa.
3.       Fysisk hälsa. Av svensk statistik och litteratur framgår att frekvensen av infektionssjukdomar är 2-3 ggr större hos dagisbarn än hos hemmabarn. Risken att insjukna i allvarliga sjukdomar är upp till 20 ggr större. Upprepad användning av antibiotika medför ökad risk för allergier och astma. Ljudnivåerna är ofta höga och medför risk för tinnitus. Överkänsligheten för infektioner minskar efter 3:e levnadsåret.
4.       Eventuella fördelar med att börja dagis före 3 års ålder. Det är svårt att göra rättvisande undersökningar. En rapport från SNS visar att vistelse i förskolan antingen inte har någon betydelse eller möjligen en mindre positiv effekt på barnens intellektuella utveckling. I Sverige är det svårt att göra undersökningar eftersom ”alla” barn är på dagis. Hemmagruppen består dessutom av grupper med skilda förutsättningar.
5.       Utformningen av bra daghem för små barn. Små barn har stort behov av tillsyn och omsorg hela tiden. Grupperna måste vara mycket små – högst 9 barn per grupp och 1 vuxen per 3 barn.
6.       När är det bäst att börja? Det finns tillräckligt underlag för att konstatera att tidig dagisdebut påtagligt ökar risken för infektionssjukdomar. Stress och höga ljudnivåer tillkommer. Anknytningen till fräldrarna försämras fr de känsligaste barnen och möjligen påverkas även andra  barn negativt i sin anknytning. Att dagis med rimlig personaltäthet och måttligt stora grupper har övervägande positiva effekter för de äldre förskolebarnen förefaller troligt men det finns förvånansvärt få vetenskapligt utförda studier som stödjer ens denna slutsats. För att få fullt utbyte av förskolans positiva sidor räcker det förmodligen med 4-5 timmar.
7.       Effekter på kvinnans hälsa. Mycket talar för att mammornas dubbelarbete medför stress och ökad risk för psykisk och fysisk ohälsa. Snabbhetspremien (att man får behålla heltidsSGI om man blir med nästa barn före första barnet är 1 år och 9 månader) påverkar också mammorna negativt. De stressas att bli med barn onödigt snabbt.
8.       Genomgång av familjepolitiken. Alva och Gunnar Myrdal menar att barnen blivit en ”rent konsumtiv och därför direkt produktionshämmande faktor”. Alva Myrdal misstrodde föräldrarna om att kunna fostra barnen. Familjen var för emotionell. Hon strävade efter en större saklighet som bara kunde uppnås i storbarnkammaren där barnen togs om hand av professionell personal. Senare, i början av 60-talet, pratar man om att kvinnan behövs på arbetsmarknaden. På 60-talet kom kvinnans frigörelse och jämställdheten i fokus. Slutligen blir barnet en bakgrundsfigur. Det är föräldrarnas och samhällets behov som styr. Arbetslinjen har sedan 70-talet haft prioritet. För barn som fyllt 1 år är heldagsomsorg blivit den favoriserade lösningen.
9.       Om partiernas program från 2004. Det visar sig att skillnaderna i synen på barnomsorg inte är särskilt stora.
10.   Medborgarnas åsikter. Finns ett starkt stöd hos allmänheten för åtgärder som gör det möjligt för föräldrarna att stanna hemma längre, till 3 år. Vårdnadsbidraget som fanns 1994 användes av berörda familjer till 70%!
11.   Om familjepolitiken och jämställdheten. Männens obetydliga deltagande i barnomsorgen beror mest på deras egen och i viss mån deras fruars/sambors inställning än på löneskillnader mellan män och kvinnor. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har inte lett till att män tar ansvar för barn och hem. Ansvaret har flyttat till kvinnor anställda inom den kommunalt finansierade barnomsorgen.
12.   Hur kan man öka männens delaktighet. Kågeson går igenom olika sätt. Barnen får inte bli lidande menar han. Kvotering kan få negativa effekter. Samhället ställer inga krav på vem som ska arbeta deltid, hämta, lämna…
13.   Familjepolitiken och klass. Brist på valfrihet drabbar arbetarfamiljer i högre grad än övriga hushåll. Maxtaxan gynnar höginkomsttagare.
14.   Påverkas födelsetalen av ökad valfrihet. Valfrihet underlättar snarare familjebildningen.
15.   Hur kan man utveckla familjepolitiken? Kågeson går igenom olika sätt och kommer fram till att vårdnadsbidrag är det enda realistiska förslaget.
Sammanfattningsvis kan man säga att arbetslinjen har haft företräde sedan 1970-talet. Barnet står inte i fokus. Frågan om vad som är bäst för de små barnen har försvunnit från den politiska agendan. Ändå står det klart att allmänheten egentligen i hög grad vill ta hand om sina barn tills de är åtminstone 3 år. 1994 använde 70 % av de berörda familjerna vårdnadsbidrag. Detta faktum har det inte blivit någon debatt om. Det finns ingenting som stödjer att små barn skulle tjäna på att gå på dagis.
Staten visar genom ekonomiska styrmedel vad de tycker är önskvärt. De tycker att det är bäst för barnen att föräldrarna är hemma de första 13 månaderna. Föräldrapenningen räcker till det och barnet måste dessutom ha fyllt 1 år innan det får börja på förskolan. Från 13 månaders ålder består samhällets stöd till barnet av subventioner till dagis. Ingen valfrihet medges. Dessa beslut har staten tagit trots att stress och psykiska problem hos barn och ungdomar ökar.

När jag började läsa om barn, anknytning, förskola... ställde jag mig frågan om jag var för känslostyrd. Kanske hade jag rentav fel? Min känsla ledde mig kanske fel. Jag kanske hade missat något. Det kanske är bättre att barn går på förskola? Den här boken ger mig rätt i mina känslor. Om det Kågeson skriver är sant kan det inte vara bra att små barn går i förskola. Om det är sant är det mycket märkligt att politiker med ekonomiska styrmedel "tvingar" föräldrar som vill ta hand om sina barn själva att istället använda sig av förskola. Den nuvarande regeringen talar om att man inte ska ha ett bidragssamhälle. Jag får inte ihop det riktigt. Förskolan är kraftigt subvenitionerad - det måste betraktas som ett bidrag. Samtidigt vill tydligen många föräldrar ta hand om sina barn. Vi tvingas alltså på ett bidrag vi inte bett om!

tisdag 18 september 2012

Äppelpaj!

Gjorde en så god äppelpaj i helgen.



4-5 portioner:

Botten:

125 g smör
3 dl vetemjöl
3 msk vatten

Mosa ihop och tryck ut i en pajform. Förgrädda i 225 grader i 15 minuter.

Fyllning:

4 äpplen
1 msk socker
1 tsk potatismjöl
rivet skal av 1/2 citron

Klyfta äpplena och blanda med resten. Fördela i pajformen.

Toscasmet:
1 dl hackade hasselnötter
1 dl socker
50 g smör
1 msk vetemjöl
1 msk mjölk

Koka ihop allt.
Fördela toscasmetenöver äpplena och grädda i mitten av ugnen i ca 15-20 minuter.

Servera med glass eller vispad grädde.

måndag 17 september 2012

Nya förslag om föräldraförsäkring!

Regeringen har nya förslag vad gäller föräldraförsäkringen. Ett av dem är att man måste ta ut de flesta föräldradagarna innan barnet fyllt 4 år. Det är tydligen invandrarkvinnorna som skulle tjäna på det. De har många barn och då blir man hemma många år och det blir dåligt med anknytningen till arbetsmarknaden säger Göran Hägglund. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15450810.ab

Man kan förstås diskutera synen på valfrihet, invandrarkvinnor, stora familjer och en massa andra saker men man kan också fundera över vad detta kan betyda i förlängningen. Jag tycker mig ana att det handlar om ett litet, litet steg bland många andra små steg på väg mot obligatorisk förskola. Det handlar om att gradvis ändra synen på barn och familj. Innan vi vet ordet av har vi fått obligatorisk förskola från - 3 år? 1 år? Vi får se.

Jag funderar lite på det där med arbetsmarknaden också. Det är tydligen inte fråga om att komma in sig i samhället i största allmänhet utan det viktigaste är att komma in sig i arbetslivet. Annars kan man väl tänka sig att en invandrarkvinna med många barn har mycket att göra hemma med att ta hand om sin stora familj och om hon tycker att hon vill och dessutom kan göra det skulle hon kanske kunna få göra det. Jag är en svensk kvinna med många barn som har gjort samma val. Jag hade förresten gjort samma val (att vara hemma länge) med mina barn även om jag hade haft färre barn. Men vi som väljer så här väljer fel och vårt beteende måste till varje pris korrigeras.

Kan inte låta bli att tänka att vi är så lurade allihopa. Varför skulle vi först skaffa oss små söta barn och sedan inte vilja ta hand om dem? Varför är arbetsmarknaden ett bättre ställe att vara på än tillsammans med sina egna barn? Och varför anses alla arbeten vara precis lika fantastiska och utvecklande att utföra? Varför ska en mamma med en liten fräsch, bedårande, spännande, underbar unge känna att det är mer värt att arbeta inom äldrevården, stå i en kassa, städa daghem etc om hon nu absolut inte vill det? Kan inte de jobben vänta lite? Barnen är inte små hela livet. Kan inte de unga, arbetslösa utan barn ta hand om de jobben?

fredag 14 september 2012

Farmors äppelkaka!

Äppelkaka passar bra en regnig fredag! (Ok då, jag gjorde den i går, en vanlig torsdag! )

Den här varianten är min farmors. Precis som med mormors äppelpaj är det här en helt vanlig sockerkaksäppelkaka men ändå inte. När den är gräddad häller man på smält smör och den blir saftigare och helt enkelt godare än vanligt!


Skala 2-3 äpplen och skär dem i klyftor.
Lägg dem i en skål med socker och kanel och rör runt lite.
Rör 2 msk smör (ca 30 gram) mjukt med 1, 5 dl socker.
Blanda i 3 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och 1,5 dl gräddmjölk.
Rör till en smidig deg.

Lägg ett bakplåtspapper i botten av en springform. (I ursprungsreceptet ska man smöra och bröa en stekpanna eller form)
Lägg i smeten.
Fördela äpplena över.

Grädda i 200 grader i ca 25 minuter. (prova med sticka)

När den är färdig häller man över varmt, skirat smör. (2-3 msk)
Strö över socker medan kakan är varm.

Servera som de är eller med vispad grädde eller vaniljglass.

torsdag 13 september 2012

Om kreativitet!

Jag läser om kreativitet i ICAKuriren.  Ingegerd Carlsson som är professor i personlighets- och socialpsykologi vid Lunds universitet forskar i kreativitet. Kreativitet är att skapa något nytt, improvisera, lösa vardagens problem och komma överens med människor. Kreativiteten är nedärvd i oss människor som art som en förutsättning för vår överlevnad. Vi har inga starka yttre vapen att försvara oss med utan har varit tvungna att använda vår fantasi och våra händer. Handen och hjärnan har samverkat.
Ingegerd Carlsson säger att människan hindras i sin kreativitet av sina föräldrar. Hon menar att mycket av uppfostran handlar om att säga nej. När vi gör så sätter vi stopp för barnets upptäckarglädje. Vi bygger in begränsningar i deras självkänsla och att inte tro på sig själv är ödesdigert för kreativiteten eftersom vi senare i livet kommer att stöta på andra människor som alltid kommer att bedöma oss: lärare, vänner, partner och chefer.
Ingegerd Carlsson hävdar att kreativiteten kan göra oss lyckligare. Men att det kanske inte är så att de mest lyckliga människorna är mest kreativa eftersom att genomdriva stora, revolutionerande projekt kräver ett stort mått av rastlöshet eller kanske rentav galenskap.
Hur blir man mer kreativ då?
·         Hitta guldkanter. Man ska försöka hitta positiva aspekter på tillvaron. Kroppen blir lugnare och ett större lugn stimulerar hjärnans alfavågor som är kopplade till dagdrömmar och associativt tänkande. Chansen ökar att du hittar en kreativ lösning.
·         Fiska i egna vatten. Ta vara på aktiviteter du tycker om. Verka i ditt rätta element.
·         Ta vara på galenskapen. Barnasinne är starkt sammanbundet med kreativitet.
·         Låtsaskompisar. Barns lek är inte automatiskt kreativ. Många lekar styrs av fastlagda mönster och tävlingsregler. Men barn är mästare på att omskapa och utveckla leken när den blir långtråkig. Många barn har låtsaskompisar eller låtsasvärldar. En undersökning visar att barn som haft låtsaskompisar var mer kreativa än andra.
·         Kreativitet kräver kunskap. Ju mer man kan om ett område desto lättare blir det att vara kreativ inom det aktuella området.
När jag läser artikeln får jag som vanligt massa tankar. Och mina tankar rör sig som alltid om hur vi har ordnat vårt samhälle med tanke på barnen. Jag tänker på att föräldrarna får hela skulden för att hindra barnens kreativitet och därmed begränsar deras självkänsla. Barnen som senare kommer att möta andra människor som kommer att döma dem. Visst säger man som förälder nej ofta, kanske onödigt ofta ibland men detta kan ändå inte vara en helt rättvisande bild av verkligheten! Föräldrar idag har bara huvudansvar för sina barn i ca 1 år. Det är oftast i 1-1,5-årsåldern man brukar börja ingripa i barnens upptäckande. Det är mycket som är farligt för en liten person är nyfiken på allt och dessutom har en kropp som har blivit mycket smidig och skicklig. Men barnet är oftast på dagis och då blir det nog dagispersonalen som får ingripa. Fast dagismiljön är tillrättalagd och inte mycket är direkt farligt eller heller för den delen utmanande. Det finns stolar och soffor att klättra på men annars är det väl mest leksaker. Det är klart, det finns många andra barn som leker i samma lokaler. Bråk om leksaker uppstår nog ofta. En undersökning visar att barnen mellan 1 och 3 år ägnar 40% av tiden tillsammans i konflikt över leksaker. Det lilla barnet hemma kommer att intensivt undersöka sitt hem. Det kommer att vara uppmärksamt på allt föräldern gör och lägga det mesta på minnet. Vilken knapp slog på datorn, var hamnade fjärrkontrollen, var hänger nycklarna, var förvaras makaronerna…? Även om barnet blir hindrat i många av sina upptäcktsfärder har det en ocean av möjligheter till nya upptäckter.
Det faktum att barn nu för tiden fostras i grupp i stort sett hela dagarna måste verka negativt på kreativiteten. Var finns det lugn som behövs för att utveckla egna idéer? Hur klarar man av att skaffa sig låtsaskompisar eller egna privata världar i en förskolemiljö eller fritidshemsmiljö? Var finns möjligheterna att utveckla de egna intressena? Var finns det där lugnet som stimulerar hjärnans alfavågor?
Barn i grupp har en tendens att trycka ner varandra och göra varandra uppmärksamma på varandras svagheter. Könsrollerna förstärks och både flickor och pojkar får krav på sig att vara just ”flickor” och ”pojkar”. Man måste klä sig rätt, säga rätt saker, ha rätt attityd… Detta är något som barn lär sig förvånansvärt snabbt, redan på dagis! Det som ser så idylliskt ut för oss vuxna – barn som leker – behöver inte vara så idylliskt. Det kan vara en hård värld där det gäller att passa in. Leken bör därför kanske ransoneras och inte pågå hela dagarna. Barn måste få egen tid (precis som vi vuxna alltid pratar om). De måste få vara ifred med sig själva och med de allra närmaste för att kunna slappna av och därmed utveckla sin egen personlighet, sin egen kreativitet.
Vetenskapens värld i måndags kväll handlade om inlärning och skola och Sydkorea. Sydkoreanerna är bäst i världen i matematik och läsförståelse men regeringen i landet är oroad över att barnen blir utbrända tidigt. De är också oroade över att inga genier kommer fram i deras kultur. Visst, de är duktiga men har inte egna idéer nog för att skapa något nytt. Av det man såg kan man inte förvånas. Barnen går i skolan från det de lär sig gå och kraven verkade öka hela tiden. Skola och läxläsning i princip dygnet runt. Det verkade inte finnas mycket tid över för privata intressen eller bara tid för att vara.
Jag tänker också på hur politikerna i Sverige vill att barnen ska börja undervisas allt tidigare. Skolverket har nyligen inspekterat ett antal förskolor och vill nu att pedagogerna intensifierar lärandet på förskolorna. Var tar lusten och nyfikenheten vägen? Hur utvecklas kreativiteten? Kreativitet kan inte tvingas fram. Tid och lugn gör att barnet kan gå in i sin egen fantasi och utveckla sin egen kreativitet. Ett land behöver dessutom olika slags människor. Alla behöver inte vara likadana.             



onsdag 12 september 2012

Majoritetsförtryck och vårdnadsbidrag!

Hittade ett bra nytt ord häromveckan http://livelikeachild.wordpress.com/2012/09/06/vad-ar-en-demokrati/ Majoritetsförtryck! Känn på ordet! Majoriteten tycker någonting och då blir det så. Det kallas också demokrati. De som inte tycker likadant får stå tillbaka. I realiteten förtrycker majoriteten de som inte håller med. I vår kommun röstade förvaltningen i går om vårdnadsbidraget. Eftersom socialdemokraterna hade två sjuka vann alliansen och SPI en knapp seger. Fast det spelar ingen roll förstås eftersom den slutgiltiga röstningen inte är genomförd än, den i kommunfullmäktige. Men tänk bara! Två personer är sjuka och vi kan teoretiskt sett få ett helt annat beslut! Vi skulle kunna få vårdnadsbidrag om de där två är riktigt sjuka i slutet av månaden! Låter det som demokrati? Nej, snarare slump. Eller majoritetsförtryck!


tisdag 11 september 2012

Äppelträd och äppelpaj!

Ett litet äppelträd har vi planterat! Ett Aroma fick det bli. Tidigare har vi ett Transparent Blanche och ett Oranie. Nu har vi alltså äpplen för hela säsongen (förutom vinterfrukt).


Äpplen är ju gott i alla former men min favorit är smulpaj med vaniljsås. Jag brukar göra en helt vanlig smulpaj fast ändå lite annorlunda. Receptet kommer från min mamma och innan det från hennes mamma. Den blir mycket godare än de i vanliga kokböcker eftersom man häller på en sockerlösning på äppelbitarna. Pajen blir sötare, mosigare och täcket knäckigare!


Till en liten paj:

100 g smör
1,5 dl socker
2,5 dl mjöl

Mosa ihop allt till en smulig deg.

Skär äpplen (ca 8-10 st, Transparent Blanche är perfekta men andra sorter duger också förstås).
Lägg äpplena i en pajform.
Häll över 3/4 dl vatten blandat med 1/2 dl socker.

Lägg på smuldegen.

Gräddas i 15 minuter i 225 grader.

Vaniljsås:

0,5 dl mjölk
1-2 msk socker
3,5 msk gammeldags marsansås

Sjud tills såsen tjocknar under vispning.
Låt såsen kallna i kylskåp och tillsätt 0,5-1 dl vispgrädde innan servering.

måndag 10 september 2012

Läskunnighet!

Jag läser på lärarnyheter http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/09/07/femte-europe-har-svart-lasa. Det står illa till med läskunnigheten i Europa. Bulgarien ligger sämst till och Finland bäst. Sverige är ett av få länder som tappat i läskunnighet mellan 2006 och 2009 tydligen. Pojkar läser sämre än flickor. En expertgrupp har tillsatts inom EU för att komma till rätta med problemen.

Expertgruppen har kommit fram till att:
  • ungdomar bör läsa mer varierad litteratur.
  • på låg- och mellanstadiet bör det finnas lärare som är specialiserade på läsundervisning.
  • barn med svårigheter bör få individuellt stöd.
  • barn som deltagit i förskoleverksamhet är mer läskunniga än barn som inte gjort det.
Så mycket om de europeiska förhållandena. I Sverige då? Hur ska man lösa problemen här? Jo, Jan Björklund har några idéer. Han menar att den nya läroplanen i förskolan ska hjälpa till. De små barnen ska få börja med enkel matte och läsning redan i förskolan. Det här låter problematiskt på flera sätt.

1. Vad händer med de (få) barn som inte går i förskolan? Det här uttalandet måste ses som en fingervisning om vad som komma skall! Obligatorisk förskola. Från vilken ålder är bara frågan. 3 år? Eller kanske redan vid 1 år?

2. Den reviderade läroplanen (om nu inte en ännu nyare är på gång alltså) kommer inte med några konkreta riktlinjer för vad barnen ska lära sig, när eller hur. Den är skriven i allmänna ordalag. Ska det bli en riktig skola? Med starttid, sluttid, lektionsindelning? Hur många timmar ska barnen "studera"? Delas barnen in i klasser efter ålder? 1-åringar för sig, 2- åringar för sig osv? Kan de gå hem efter avslutad skoldag eller ska de gå på fritids efteråt? Vem ska utbilda barnen? Förskolepedagogerna? Är de utbildade för att lära ut matematik och läsning?Eller är det förskollärarlyftet som givit pedagogerna en ny kompetens?

 Det här ska barnen lära sig när det gäller svenska:
  • utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära, Det här låter ganska luddigt för mig. Vilken förälder som helst kan uppfylla dessa mål. Alla barn är nyfikna och har lust att leka och lära sig saker. Chansen till att dessa färdigheter utvecklas optimalt bedömer jag som större i ett riktigt hem än i en konstruerad dagismiljö.
  • tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld. Alla barn som är tillsammans med vuxna lär sig att förstå innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt at förstå sin omvärld. Chansen bedömer jag som större att dessa färdigheter utvecklas när barnet har en tät samvaro med en eller flera vuxna. Om barnet är i en stor barngrupp kommer barnet inte att höra tillräckligt mycket vuxenspråk. Det kommer mest att höra andra barns outvecklade språk. Om man tänker sig att detta ska ske i en undervisningssituation kommer tiden att begränsas till den aktuella lektionen. Pedagogen ska tillgodose alla barnens behov och måste anpassa sig efter majoriteten. Det enskilda barnet kommer att få begränsa sina frågor och sina påståenden. Det kommer inte att få svar på alla funderingar. Det kommer inte att få respons på alla frågor det mycket lilla barnet ställer med gester, läten och tonfall. Om barnet har en tät samvaro med en vuxen kommer barnet att få höra mycket vuxenprat, få svar på sina frågor och få feedback på sina funderingar. Den vuxne kan anpassa sig efter barnets behov och intressen.
  • utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra, Alla barn som får tillfälle att prata mycket och får respons på det som sägs kommer att utveckla ett nyanserat talspråk och ordförråd. Viljan till kommunikation tror jag är inbyggd i människan. Det är ett behov alla delar och barnet kommer att sträva efter kommunikation med sin förälder utan att behöva undervisas. En normal förälder ingår i dialog med sitt barn.
  • utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner, Barn brukar vara intresserade av skriftspråk och symboler. De flesta föräldrar läser och sjunger för sina barn. I en stor barngrupp måste den vuxne anpassa sig efter majoriteten eller vara "envåldshärskare". Om barnet har en tät samvaro med en vuxen kan barnet styra mer. Det kan sitta i den vuxnes knä och kroppskontaken ökar koncentrationen. Barn som är tillsammans med en förälder i sitt eget hem kommer att komma i kontakt med naturliga kommunikativa situationer. De ser vuxna läsa tidningar och böcker, de får ta del av telefonsamtal, de är med när handlingslistor skrivs samt är med när varorna handlas i affären... Symboler är förresten något som barn förstår ganska snart. De förstår att leksaksbilen inte är en riktig bil men de leker med den som om det vore en bil. Samma sak med nallen. Barnet vet att det inte är en levande varelse men kan ändå föreställa sig att nallen ska bäddas ner eller pussas på.
Ingenting sägs om exakt vad som ska läras in. Är det bokstäver? Finns det en lista på böcker som är särskilt önskvärda? Ska barnen lära sig ljuda? När? Vid vilken ålder ska bokstäverna vara inlärda? Vid vilken ålder ska barnen lära sig ljuda? Ska omdömen ges? Tas det hänsyn till att barnen är födda på olika tider på året? En 1-åring är mer outvecklad än en 1,5-åring och kan inte förväntas lära sig samma saker.


Det här ska barnen lära sig när det gäller matematik:

  • utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring, Det här lär sig "alla" barn bara genom att finnas till och vara tillsammans med en vuxen. Små barn plockar med saker, lägger i lådor, tar ut ur lådor, trär ringar på pinnar osv. Större barn älskar att räkna saker. De flesta föräldrar vet att man kan lugna ner ett barn som inte vill klä på sig genom att räkna tårna eller fingrarna. Man delar upp saker, man mäter när man bakar, man pratar om var saker finns, vart man ska gå, när man ska äta, gå och lägga sig, om vi ska dela på vindruvorna, vems tur det är först och sedan etc.
  • utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar, Det här lär man sig när man bakar, lagar mat, häller med vatten när man badar, använder hammar och spik när man snickrar...
  • utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp Det här lär man sig när man pratar om "mer", "mindre", "en till", "plus", "minus", "ta bort", "lägg till", "in", "ut", "vi delar lika"... Man pratar om vem som har fått något, någon fick mer, någon mindre, vi måste köpa en till, vi måste skala en potatis till, vi lagade för mycket mat...
  • utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang, När man pratar i helt vanliga, vardagliga situationer med sitt barn kommer det att bli samtal om mängder, rymder etc.
Jag kan inte låta bli att tycka att läroplanen är luddig och diffus. Ingenting anges exakt. Det finns inga konkreta mål utan det känns vardagligt. Allt som finns angivet kan utföras hemma av en vanlig förälder. Och jag tror verkligen att de flesta föräldrar utan att ens fundera över det kommer att bidra till att deras barn utvecklas både vad gäller språk och matematik.

Om barnen ska gå i skolan från 1 års ålder borde läroplanen detaljformuleras. Som förälder vet jag vad jag kan ge mina barn men jag är osäker på vad en förskolepedagog kan åstadkomma med mitt barn i en grupp med andra barn. De olika förskolorna måste också tala om hur de gör för att uppfylla målen och på något sätt visa upp resultat.

4. De barn som går i förskolan är bättre i läskunnighet än de som varit hemma. Detta kan inte gälla Sverige. "Alla" barn går på förskola redan. De barn som är 15 år har också gått i förskola när de var små. Varför har de inte högre läskunnighet? För att kunna jämföra Sverige med övriga europeiska länder måste man få reda på hur förskolan är utformad i de olika länderna. När börjar barnen? Vid vilken ålder? Hur många timmar går de? Hur stora är barngrupperna? Vad lär man ut och hur?

Jag tror att politikerna är inne på helt fel spår. Jag tror att barn skulle ha mer krafter att lära sig om de inte redan var institutionaliserade när de börjar i skolan. För dagens barn är inte skolmiljön något nytt och spännande. Barnen har redan varit i verksamheten i 6 år när de börjar i 1:an. Jag inbillar mig att de är så vana vid främmande vuxna att de inte har någon särskild respekt för dem eller nyfikenhet på dem. Pedagogerna är ettt "naturligt" inslag i deras värld men de är ändå inte föräldrar. Vad är de då?

Att lära sig läsa och räkna är inte särskilt komplicerat. Det är vad som kommer efter att man lärt sig basfärdigheterna som betyder något när det gäller att utveckla läsförståelse och matematiskt tänkande.

Frågan är om politikerna verkligen själva tror på att skolproblemen kan lösas genom att små barn får undervisning. Eller handlar det om att man gärna vill göra förskolan obligatorisk? Tankar på Orwells "nyspråk" kommer för mig. Vi kan låtsas att allt blir bra bara de små barnen sitter i ringar tillsammans med andra små barn och  pedagoger och lär sig rim och ramsor och räkna fruktbitar hela dagarna. Hoppas att det blir bra också!

fredag 7 september 2012

Att sluta med blöja - del 2

Att sluta med blöja är en lång process som handlar om att barnet ska bli medvetet om sin egen kropp, kunna tyda dess signaler och så småningom medvetet kunna kontrollera signalerna. Innan jag fick mitt första barn talade mamma om att det var viktigt att låta spädbarn "lufta sig" ofta. Det hade hon hört av sin mamma som antagligen hade hört det av sin osv. Den lilla bäbisen behöver alltså få ligga utan blöja flera gånger om dagen. Det här hade nog med att göra att blöjorna inte var så bra förr i tiden och att barnen lätt kunde bli röda och få eksem. Och det är klart att det måste vara skönt att slippa ha blöjan på sig hela tiden hur effektiv och bra den än är. Förutom att det är skönt får barnet också tillfälle att lära känna sin kropp mer. Ofta kommer kisset när blöjan är av och då passar man på att säga "kiss" eller något annat ljud med "ssss-ljud" i. Barnet kommer att koppla i hop ljudet med känslan (fast det tar förstås sin tid!). När barnet börjar röra sig på marken brukar jag fortsätta att låta det vara utan blöja flera gånger om dagen.

När barnet lär sig krypa och hänger med var man än är brukar de intressera sig för toaletter. Om barnet har lust kan man låta det prova att sitta på toaletten i anslutning till att man själv är där! Någon gång kanske det kommer kiss och då blir man förstås glad och visar det. Om det inte kommer något visar man förstås ingen besvikelse. Det här handlar inte om träning utan om att låta barnet ta del av allt man gör!

När barnet är torr på morgonen - alltså inte kissar på natten - är det dags att vara lite mer noggrann. Enligt min erfarenhet blir barn torra på natten mycket tidigare än man kanske skulle kunna tro, ungefär vid 1 år. Vi brukar låta barnet kissa på toaletten direkt på morgonen. I början är det svårt för barnet att medvetet kunna kisssa men eftersom det inte kissat på hela natten går det lätt på morgonen och då kommer barnet att så småningom koppla ihop känslan med själva handlingen. På dagarna låter jag barnet gå utan blöja så mycket som det går och sätter det på toaletten emellanåt. Är det sommar kan man låta barnet vara utan  blöja i stort sett hela tiden. Det brukar också vara populärt att kissa på buskar och sånt! Barnet brukar så småningom signalera när det känner att något är på gång genom att kanske röra vid byxan och då är det förstås dags att gå på toa! Det är bra om man använder ordet "kissa" när man sitter på toa eller när man är på väg dit eftersom ordet kopplas till handlingen.

Det här låter som ett regelrätt "träningsprogram" men det är det inte. Det handlar egentligen bara om att låta barnet vara utan blöja och hjälpa det tolka kroppens signaler. Det är ingen snabb metod utan det tar många månader innan barnet blir torrt. Först kommer barnet att bli torrt därför att man som vuxen håller reda på när barnet behöver kissa. Sedan kommer barnet att alltmer visa eller tala om att det behöver gå på toaletten.

torsdag 6 september 2012

Vårdnadsbidrag!

Vår kommun har nu bestämt sig - det blir inget vårdnadsbidrag! Beslutet är inte taget än visserligen men allt pekar på att i slutet av månaden kommer beslutet tas i kommunfullmäktige.

Politikerna säger att det finns en del fördelar:
- större valfrihet
- ökad möjlighet till dialog och inflytande från medborgarnas sida

Men de negativa effekterna överväger:
- negativt för jämlikheten
- negativt för den sociala rättvisan
- traditionella könsmönster kan komma att befästas
- negativ inverkan på kommunens ekonomi beroende på hur stor efterfrågan som uppstår

Respekten för kommunens invånare är alltså rätt låg. Ett riksdagsbeslut togs 2008 om att kommunalt vårdnadsbidrag kan medges. Tyvärr lät riksdagen beslutet bli frivilligt. Undrar varför egentligen? Snacka om orättvisa!

Jag funderar som vanligt på hur jämlikheten kan påverkas negativt av att en förälder skulle kunna få vara hemma i 3 år med sitt barn, även om det är mamman. På förskolan arbetar i stort sett bara kvinnor - det är väl väldigt ojämlikt? De traditionella könsrollerna är redan befästa! Det kanske krävs krafttag inom yrkeslivet med kvoteringar eller liknande!?

När det gäller den sociala rättvisan kan jag hålla med om att vårdnadsbidraget på 3000 kr/mån är lågt. Det är dessutom konstigt att det är satt så lågt med tanke på att föräldrar som utnyttjar vårdnadsbidraget avstår från en förskoleplats som kostar ca 100 000 kr/år! Men oavsett det är det väl underligt att hindra dem som skulle ha råd att vara hemma i 3 år med vårdnadsbidrag av den anledningen att andra inte har råd. Det finns många andra orättvisor. Vissa föräldrar arbetar deltid. Andra har inte råd. Kanske borde rätten att arbeta deltid fram till barnet är 8 år tas bort? Vissa har hjälp av mor- och farföräldrar som kan hämta barnen tidigare från förskola om det behövs. Kanske skulle man förbjuda andra än förädrarna att hämta barnen från förskolan?

Det här verkar handla om en enda sak, barn ska inte vara hemma hos sina föräldrar! Det är på förskolan de hör hemma!

onsdag 5 september 2012

Om att sluta med blöja! del 1

Jag var på 1,5-årskontroll med lillen och fick bla svara på frågor om vad lillen kunde. Jag lade till att han förutom att kunna prata lite, kunna namnen på kroppsdelar, stapla klossar även nästan är torr. (Kanske lite skrytigt men visst får man väl vara lite stolt ibland!) Läkaren sa att ett sånt barn "skulle man vilja beställa!" Jag uppfattade det som ironiskt menat och sa att jag helt enkelt bara utarbetat en "metod"! När man har många barn är det ju lätt att man drar slutsatser efter varje barn och förbättrar och finslipar sånt man märker funkar. Jag berättade lite i korta drag hur jag gör. Läkaren sa då att visst är det skönt när de blir torra, "i alla fall för de vuxna". Fattar inte riktigt hur hon menade där. Att jag tvingar honom att sluta med blöja? Att det är skadligt för honom och smidigt för mig? Som jag själv uppfattar det är jag lyhörd för vilka signaler barnet sänder ut. Jag har inte märkt att något av mina barn har tagit skada av att bli torr. Snarare tror jag att det är skönt att slippa ha på sig den där blöjan hela dagarna. Läkaren frågade vidare och till slut kom den obligatoriska frågan: "går han på dagis?" Jag blir lite full i skratt! En 1,5-åring anses klara av att vara ifrån mamma/pappa hela dagarna men inte må bra av att bli av med blöjan!

Fortsättning följer: del 2 - min "sluta-med-blöja-metod"

måndag 3 september 2012

De nya hemmafruarna!

Ord har olika laddning. Jämlikhet har en positiv laddning. I vårt samhälle strävar vi efter jämställdhet. Den har blivit så viktig att den går före allt. Den är viktigare än driften att ta hand om barnen. Exakt vad jämlikhet är diskuteras sällan.

Andra ord har en negativ laddning. Ordet hemmafru till exempel. Inte för att det är så mycket att bry sig om eftersom det inte finns några hemmafruar kvar. Och det finns heller inga hemmamän. Det har blivit alldeles jämställt på den punkten. Men numera finns istället en ny sorts hemmafruar. Eller man kanske ska kalla dem specialiserade bortafruar. För de här fruarna arbetar inte hemma. De har specialiserat sig inom olika traditionellt kvinnliga områden. Jag menar förskollärare och fritidspedagoger. De är nästan alltid kvinnor. De arbetar med barn och försörjs liksom de gamla hemmafruarna av ett överordnat patriarkat. Fast det är förstås inte deras män utan stat och kommun. I kölvattnet följer andra bortafruar; städerskor och matpersonal. De servar barnpassarna så att de helhjärtat kan ägna sig åt att ta hand om barnen.
De är förstås väldigt jämlika. De arbetar precis som deras män gör. De har också självförverkligat sig ordentligt. Det gör man när man lönearbetar utanför hemmet. De får också ta del av arbetsgemenskapen.
Fast jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de här bortafruarna, i alla fall om de som har egna barn. De får ta hand om andras barn fast de har egna. De får tillbringa dagens bästa timmar tillsammans med andras barn och nöja sig med de sämsta timmarna när det gäller sina egna. De har förlorat det roliga med att ta hand om barn; att det går att kombinera med hemmets skötsel, samvaro med äldre syskon, närhet till släktingar och vänner, de intressen man har (detta verkar förstås alldeles oseriöst men om man tänker efter är det bra för barn att vara i närheten av vuxna som gör något riktigt - inte bara tar hand om barn) kort sagt glädjen i att få vara i sitt eget hem tillsammans med sin egen familj…
Jag kan inte komma ifrån att det här måste vara den yttersta formen av kvinnoförtryck! Att förvägra mödrar rätten att ta hand om och vårda sina egna barn och dessutom lura alla att tycka att det är viktigare och bättre att ta hand om andras barn.

Gamla och nya stickprojekt och lite trädgård!

I våras stickade jag en väst till 1-åringen. I går kom jag mig för att sy i knapparna! Mönstret hittade jag här:

 

Arbetet med norsktröjan går framåt! Nu är jag framme vid mönsterstickningen - roligt!


I trädgården framskrider hösten. Kärleksörten har börjat få färg...


och plommonen också!