måndag 3 september 2012

De nya hemmafruarna!

Ord har olika laddning. Jämlikhet har en positiv laddning. I vårt samhälle strävar vi efter jämställdhet. Den har blivit så viktig att den går före allt. Den är viktigare än driften att ta hand om barnen. Exakt vad jämlikhet är diskuteras sällan.

Andra ord har en negativ laddning. Ordet hemmafru till exempel. Inte för att det är så mycket att bry sig om eftersom det inte finns några hemmafruar kvar. Och det finns heller inga hemmamän. Det har blivit alldeles jämställt på den punkten. Men numera finns istället en ny sorts hemmafruar. Eller man kanske ska kalla dem specialiserade bortafruar. För de här fruarna arbetar inte hemma. De har specialiserat sig inom olika traditionellt kvinnliga områden. Jag menar förskollärare och fritidspedagoger. De är nästan alltid kvinnor. De arbetar med barn och försörjs liksom de gamla hemmafruarna av ett överordnat patriarkat. Fast det är förstås inte deras män utan stat och kommun. I kölvattnet följer andra bortafruar; städerskor och matpersonal. De servar barnpassarna så att de helhjärtat kan ägna sig åt att ta hand om barnen.
De är förstås väldigt jämlika. De arbetar precis som deras män gör. De har också självförverkligat sig ordentligt. Det gör man när man lönearbetar utanför hemmet. De får också ta del av arbetsgemenskapen.
Fast jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de här bortafruarna, i alla fall om de som har egna barn. De får ta hand om andras barn fast de har egna. De får tillbringa dagens bästa timmar tillsammans med andras barn och nöja sig med de sämsta timmarna när det gäller sina egna. De har förlorat det roliga med att ta hand om barn; att det går att kombinera med hemmets skötsel, samvaro med äldre syskon, närhet till släktingar och vänner, de intressen man har (detta verkar förstås alldeles oseriöst men om man tänker efter är det bra för barn att vara i närheten av vuxna som gör något riktigt - inte bara tar hand om barn) kort sagt glädjen i att få vara i sitt eget hem tillsammans med sin egen familj…
Jag kan inte komma ifrån att det här måste vara den yttersta formen av kvinnoförtryck! Att förvägra mödrar rätten att ta hand om och vårda sina egna barn och dessutom lura alla att tycka att det är viktigare och bättre att ta hand om andras barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar