Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

lördag 30 juni 2012

Italiensk bondsallad

I kväll blir det italiensk bondsallad. Ett gammalt recept från Allt om mats "Fredagsgourmet". Inte så märkvärdiga ingredienser - bara sallad och smörstekta kycklingbröst - men basilkadressingen "gör" hela rätten!






Till 4 personer:

3-4 kycklingfiléer
svartpeppar
smör till stekning
0,5 tsk salt
4 skivor lantbröd
parmesanost att hyvla över

Basilika-aioli:
1 kruka basilika
1/4-1/2 färsk chilipeppar eller 1 krm sambal oelek
1 vitlöksklyfta
3 msk majonäs
2 dl crème fraiche
0,5 tsk salt

Sallad:
1 huvud romansallad
färsk spenat
2 msk olivolja

Gör såsen i förväg. Den blir godare av att mogna en stund.
Skär basilkan en bit ovanför krukan, hacka grovt och lägg i mixer tillsammans med chili och pressad vitlök.
Mixa med majonäs och crème fraiche.
Smaksätt med salt.

Peppra och smörstek kycklingfilèerna på måttlig värme tills de är helt genomstekta.

Skölj och torka salladen, riv i bitar och lägg upp.

Skiva och blanda kycklingen med såsen och fördela på brödet.

Hyvla parmesan över uppläggningen, droppa över olivolja och servera.

fredag 29 juni 2012

Känslor eller fakta?

Jag har börjat fundera på varför jag egentligen känner så starkt att jag vill ta hand om mina barn själv. Jag har ju hela tiden förlitat mig på mitt sunda förnuft eller magkänsla eller vad man ska kalla det. Jag har aldrig kunnat förklara, ange några skäl för min övertygelse. Jag har bara känt att jag inte vill lämna bort mina barn när de varit för små. Det känns fel helt enkelt. Kanske har det med att göra att jag själv hade en mamma som var hemma hos mig när jag var liten. Ja, hela min barndom faktiskt även om mamma arbetade halvtid från min mellanstadietid. Hon var i alla fall alltid hemma när jag kom hem från skolan. Något jag tyckte var självklart. Det var skönt. Skillnaden märktes när det var sommarlov och jag och min bror var ensamma hemma fram till lunch. Dagen kom aldrig riktigt igång förrän mamma kom hem.

Det var mina känslor alltså. Egentligen tycker jag väl att man kan få gå på sina känslor när det gäller barnen. Det känns som om vi har krånglat till något som kanske inte är så krångligt. Folk får barn. Man vill ta hand om dem och vara tillsammans med dem. Eller man känner att man vill ägna sig åt sitt jobb. Det finns olika typer av barnomsorgsalternativ. Varför ska samhället vara med och bestämma hur vi som föräldrar ska lösa den situation vi hamnat i när vi får barn? Om samhället är berett att lägga pengar på att ta hand om barn borde även de som vill ta hand om sina barn själva kunna få del av dessa pengar. Har sagt det förut så jag tjatar inte mer om det!

Men kanske har jag missuppfattat något. Mina känslor har kanske lett mig fel. Det kanske är bättre att barn inte tas om hand av föräldrar i hemmiljö? Jag uppsökte stadens bibliotek och lånade hem det jag tyckte verkade relevant för att få reda på mer om barnpsykologi.

Först satte jag tänderna i Utvecklingspsykologi av Philip Hwang och Björn Nilsson. En bok som går igenom etablerade teorier om utvecklingspsykologi. Boken går igenom olika typer av utveckling - emotioniell, fysisk, empatisk, social... Den är allmänt hållen och går helt sonika igenom olika psykologers teorier. Det jag fastnar för (förstås - eftersom det stöder mina känslor!) är Bowlbys anknytningsteorier. Han menar att människobarnet är så hjälplöst från födseln och långt därefter och därför behöver knyta an till en vuxen (modern) för att försäkra sig om sin överlevnad. Han menar att först vid två år och framåt kan barnet gå in i målinriktade relationer och klarar bättre att öka avståndet till de vuxna det utvecklat anknytning till. Det kan också allt skickligare samspela med jämnåriga vuxna och obekanta vuxna. Vid 2-3 års ålder börjar barnet förstå andra människors känslor och avsikter men denna förmåga är fortfarande mycket elementär.



I boken finns ett kapitel om socioemotionell utveckling. Där jämför man en 2-åring och en 6-åring och konstaterar att 2-åringen ibland är klängig, har svårt att kontrollera känslor och växlar mellan beroende och "kan själv". En 2-åring kan lämnas ensam endast korta stunder - nyfikenheten kan medföra fara. 6-åringen kan vara ensam korta stunder och är ganska oberoende. Det står vidare att barn i 2-3-årsåldern leker tillsammans och låter sig påverkas av andra barn men endast korta stunder och på ett enkelt sätt i början. I 4-5-årsåldern börjar rollekarna och i skolåldern regellekarna.

Ja, allt detta säger mig att min magkänsla kanske inte är helt fel. Små barn som ännu behöver mycket tillsyn och omsorg av en vuxen kanske inte ska vara tillsammans med många små barn och ett fåtal vuxna långa stunder varje dag. Det kanske är bättre att de är tillsammans med en vuxen som kan läsa av deras behov i stort sett hela tiden och tillsammans med denne utveckla sina färdigheter när det gäller samspel, empati och språk.

Jag surfar lite om anknytningsteorin och hittar en artikel här:  http://www.psykologforbundet.se/Psykologtidningen/Aktuella%20artiklar/Anknytningx3.pdf  Här står det om John Bowlby som alltså är anknytningsteorins upphovsman. Han intresserade sig för hur små barn påverkas av tidiga separationer och förluster. "Hans undersökningar visade att ett barn som separeras från sin primära anknytningsperson reagerar med outhärdlig psykisk smärta, på ett sätt som liknar vuxnas sorgereaktion i samband med förlust av en nära anhörig. Om separationen drar ut tillräckligt länge på tiden inträder till slut ett tillstånd av extrem uppgivenhet, ett uttryck för att barnets anknytningssystem kollapsar." Det här låter ju förfärligt! Tänk om det är sant? Om anknytningsteorin gäller fortfarande (och jag kan inte läsa mig till att den inte gör det) så är det väl konstigt att vi byggt upp ett barnomsorgssystem som helt bryter mot allt vad teorin för fram. Att lämnas av sina föräldrar den större delen av dagen från späd ålder kan väl inte vara den optimala lösningen på hur barn ska tas om hand?

onsdag 27 juni 2012

Tomatpaj!

I går gjorde jag tomatpaj! Ett gammalt recept som varit bortglömt i många år. Jättegott tyckte jag och maken. Barnen var mer tveksamma (men de lär sig nog att gilla den med tiden)!



Pajdeg:

4 dl vetemjöl
125 smör
0,5 dl kallt vatten

Blanda ihop degen snabbt och tryck ut den i en pajform. Förgrädda i 225 grader i 10 minuter.

Fyllning:

100 g riven ost
7-8 tomater
1 kruka baslika
2 msk fransk senap
1 msk mannagryn
3 ägg
salt, svartpeppar

Bred senap på pajbotten.
Strö över mannagryn.

Lägg i skivor av tomaterna.
Vispa ihop äggen.
Blanda ner riven ost, grädde, salt och hackad basilika.
Häll äggsmeten över tomaterna.
Mal över svartpeppar.

Grädda i 225 graders ugnsvärme i ca 40 minuter.

tisdag 26 juni 2012

Inget talar för att barn far illa av att vara hemma!

Jag läser en sammanfattning av en rapport av folkhälsoinstitutet http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/forskola-bra-for-sma-barns-utveckling/ och där fastslås att små barn mår bra av förskolan. Rapporten handlar om barn mellan 12 och 40 månader. Hela rapporten andas en kluvenhet. Det svävar fram och tillbaka men landar på att det är nog bäst att lämna barnen i alla fall- för föräldrarnas skull.

Rapporten visar att förskolan kan vara bra för barnens språkutveckling och jämna ut sociala och ekonomiska förutsättningar hemma. Man skriver att när det gäller den emotionella delen kan man inte riktigt säga om det är bättre eller sämre att gå i förskola. Rapporten visar att det kan finnas fördelar med att vara hemma om det finns öppna förskolor och om föräldrarna kan tillgodose barnens behov.

Man säger också att det är inget som talar för att barnen skulle fara illa av att vara hemma. Den här meningen får mig att hoppa till lite. Blir det inte lite bakvända världen? Inget som talar för att barnen far illa av att vara hemma. Varför skulle någon tro att barnen skulle fara illa av att vara hemma? Det är klart att det finns bättre och sämre föräldrar, precis som det finns bättre och sämre förskolepedagoger. Folk är folk liksom. Men är det inte att underkänna människan att förutsätta att vi inte kan ta hand om våra egna barn? Varför skulle vi inte det? Jag tror att de flesta föräldrar tycker väldigt mycket om sina barn och har skaffat barn för att de vill ha dem. Varför skulle de inte vilja ta hand om dem? Hur har människan överlevt som biologisk varelse egentligen? Dagis har ju inte funnits så värst länge och ändå har människan hankat sig fram genom årtusendena!

Men rapporten fortsätter. "I Sverige börjar barnen på förskola när de är 12 månader vilket är senare än i många andra länder. Det viktigaste är att utgå från det som känns bäst för föräldrarna. Men för många är det förstås en fördel att kunna lämna barnen och gå och jobba." Undrar om det verkligen är sant. Lämnar folk i andra länder sina barn rutinmässigt tidigare än vid 12 månaders ålder? Eller är det så att det är vissa mammor som lämnar barnen tidigt medan andra (flertalet?) stannar hemma med sina barn och blir hemmamammor? Måste läsa vidare! Sedan är det tydligen viktigast att utgå från föräldrarna. Varför är det det? Varför är det inte viktigare att utgå från barnen? Det är ju de som lämnas av sina föräldrar? Är det inte viktigt att fundera över hur det påverkar barnen att vara med om denna separation? Eller är det så att den stora fördelen med dagis är just att det är skönt att kunna lämna sitt barn för att jobba? Jag har skrivit om det förut men jag gör det igen: undar vad folk tycker, egentligen, innerst inne? Vill man lämna sina barn till dagis eller känner man att man inte har något alternativ och då är det bättre att inte tänka för mycket på det?



Musik!

Det har blivit mycket musicerande här hemma på sistone. 12-åringen och 10-åringen tränar på piano. Jag har köpt två olika nybörjarböcker men de är inte så roliga. Istället föredrar de att jag lär dem svårare låtar. De har lite olika strategier. 12-åringen låter mig spela en bit i taget och memorerar sedan in. Han försöker se samband och upprepningar. På sistone har han börjat föröka läsa noterna. Eftersom han spelar flöjt kan han ju de "vanliga" noterna medan vänsterhandens noter inte riktigt sitter än. 10-åringen går in för att läsa noterna och har blivit riktigt bra på det. Det är så roligt när man märker att barnen hittar något de verkligen tycker om att göra och även om det tar tid att hjälpa dem gör jag det gärna!


8-åringen och 6-åringen har börjat intressera sig för musik också. De har börjat spela lite flöjt. Jag hittade min egen flöjtbok från när jag gick i 2.an och alla barn spelade blockflöjt. Boken är riktigt bra - enkel och ändå går det ganska fort fram.

måndag 25 juni 2012

Till maskens lov!

I går blev det en hel del gjort i trädgården! Jag klippte färdigt vår måbärshäck och började med syrenhäcken. Det är lite klurigt att klippa häckar när man har en lite 1-åring runt benen. Man får ta lite i taget och de kritiska ställena (utsidan - eftersom lilleman är en äventyrlig herre som gärna ger sig av på en lite utflykt på egen hand) klarade jag av under hans middagssömn. Fast på det stora hela går det bra att jobba tillsammans med lillen. Vi har ju hela dagarna på oss och så kan han ju greja lite själv bredvid. Han har sin bobbybil och lastar lite på släpvagnen, han har fått låna en gammal sekatör och låtsas klippa lite själv..Förr om åren har vi kippt häcken med elektrisk häcksax men i år provade jag med en gammal vanlig häcksax - mycket bättre! Häcken blev inte så söndertrasad som den lätt blir med elsaxen. Maken har också hjälpt till i trädgården. Han kanthögg runt fruktträden och lade på ny jord.  


Kungsnävorna och daggkåporna har börjat blomma. Jag älskar verkligen färgkombinationen - lilablått och limegrönt!


 Det är lätt att man bara bryr sig om det som är ovan jord och glömmer bort medhjälparna nere i jorden! Harry Martinson har skrivit en så fin dikt om daggmasken.


Daggmasken

Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.

Dikten är fin för den är sann! Visst är maskarna viktiga!? Men dikten är fin också för att den som jag tycker handlar om oss människor. Det är så lätt att glömma bort att det enkla man gör har ett värde. Det är lätt att inbilla sig att man måste "bli" något, åstadkomma något stort...  artist, författare, idrottsproffs, känd... för att vara något värd. Men bara att leva livet och att utföra de nödvändiga sysslorna, bry sig om sina närmaste, försöka må bra och få andra att må bra har ett värde i sig. Det kanske inte låter så märkvärdigt men är det inte just märkvärdigt ändå? Att arbeta i livets tjänst - fortsätta framåt med det som är viktigast - ta hand om det närvarande, försöka arbeta för framtiden och minnas och glädjas åt allt fint vi fått vara med om.

lördag 23 juni 2012

Vår lilla 1-åring!


Vi har en liten gullunge här hemma! En liten 1-åring. Ja, tiden går fort och snart är han till och med ett och ett halvt! Han har fem storasyskon och är vår lilla minsting. Hela familjens lilla älskling! Det är något visst med att ha en liten en i huset. Alla blir förälskade, varma i ögon och hjärta och när vi är griniga gör han oss snabbt på gott humör igen. Bara för att han finns, hans lilla tultande gång, hans glada skratt, hans roliga grimaser... Ingen kan motstå det!

Han är en slags "mittemellanvarelse"! Fortfarande så  mycket bebis! Liten och knubbig. Huvudet runt och fjunigt, kinderna bulliga och pussvänliga. Huden är mjuk som sammet och händer och fötter mjuka och goa.

Men en liten människa håller på att titta fram. En liten männsika som kan så mycket. Han kan gå och nästan springa, klättrar snabbt som en liten apa, kan gå upp och nerför trappor, kan öppna burkar och flaskor om de inte är för hårt åtdragna. Han kan stapla burkar i varandra och sätta ringar på en pinne. Han kan äta lite med sked på egen hand och dricka ur ett glas. Så mycket han har lyckats lära sig på ett drygt år! Han förstår så mycket och börjar prata lite med oss också. Mest låter det "äh" men eftersom han pekar och visar förstår alla så bra ändå. Några djurläten kan han också, mu och kaka och liddelidleli (kuckeliku ska det föreställa!) och härma bilen och brandbilen och tvättmaskinen också!

Humöret är lika växlande som hans intressen. Glädje, humor, ilska, gnäll... avlöser varandra. Han gillar att skoja och skratta. Han gillar att bara greja själv och kan gå in i sina lekar med en enorm koncentration. Men lika ofta kan han vara gnällig och otålig och inte veta vad han ska göra av sig. Han är "odygdig" eller nyfiken är nog rätta ordet och minns var alla saker han inte får ha finns. De måste han fundera ut hur han ska få tag i och när han hindras måste man gråta lite. Mamma eller någon annan snäll person måste skoja lite eller hitta på något annat intressant för att få slut på gråten. Ofta ramlar han lite och slår sig. Då måste man få bli liten igen och vyssas och kramas. Det är jobbigt att vara en sån liten person som måste jobba så hårt. Ofta blir man trött och måste vila sig lite i en famn. Bäras runt och få titta på saker,höra en välbekant sång. En gång om dagen bäddas ner i sin vagn och dras omkring tills man slocknar! Vakna ett par timmar senare och ta itu med allt som måste göras igen!

Våghalsig!
Djupt koncentrerad
"Klåfingrig"
Det kan bli lite rörigt när man är i farten!
På kattjakt!
Hjälpsam
Livet bjuder på många hinder men man får försöka ändå!
 Så det kan bli!



torsdag 21 juni 2012

Blomlådor och fisksoppa!

Penséerna har fått flytta ur blomlåda och krukor och lämnat plats för pelargonerna. Några penséer hamnade i en rabatt men de flesta satte jag i en gammal drickalåda.


Pelargonerna måste tyvärr skyddas så de får flyttas hit och dit. Ganska jobbigt eftersom krukorna är tunga! Anledningen? 1-åringen har fått för sig att han måste dra upp de än så länge klena stjälkarna när han kan! Jag hoppas på att blommorna ska hinna växa till sig lite innan han helt lyckas ta död på dem!


I en annan låda, en fyrverkerilåda barnen hittade en nyårsdag på ett gärde, satte jag ruccolafrön för några veckor sedan. De börjar komma upp fint nu!


Igår kväll åt vi fisksoppa och hembakade baguetter. Jättegott! Fisksoppan är en gammal favorit. Vi har försökt hitta någon som är godare men ännu inte lyckats!

 Recept till 4 p.

4 laxfiléer i 3 cm kuber
6 hg räkor med skal

Fräs i olja:
1 purjo i breda strimlor
1 finhackad vitlöksklyfta
4 dl morötter i tunna stavar (ca 5 cm långa)

Tillsätt och sjud i ca 10 min
2 dl vatten
2,5 dl vitt vin
2,5 dl matlagningsgrädde
1 dl crème fraiche
2 msk hummerfond
0,5 g saffran
1 tsk torkad timjan
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Tillsätt:
laxen och sjud i 3 min

Tillsätt:
räkor och låt bli varmt.

Dekorera  med timjan. (Vi hade ingen hemma igår så det skippade vi!)


Istället för att köpa baguetter är det lätt att baka egna. De här kommer från en gammal bok av Anna Bergenström (Annas mat) och de är superenkla att göra och väldigt goda!

Recept:

6 dl ljummet vatten
1/2 paket jäst
2 tsk salt
1,3 l vetemjöl

Smula ner jästen i vattnet och rör om. Häll på salt och mjöl och rör om. Jag brukar göra degen i en vanlig degbunke istället för i hushållsassistent. Degen ska vara så lös att det inte är jobbigt att blanda ihop den.

Låt degen jäsa under duk i 2 timmar.

Sätt ugnen på 250 grader.

Häll ut degen på väl mjölat bakbord och knåda den INTE! Skär degen i tre delar och fös bara ihop dem till avlånga baguetter. Mjöla de utbakade bröden lätt och vrid dem i spiral och lägg över dem på bakplåten.

Jäs i 10-15 minuter.

Grädda i stark ugnsvärme i 15 minuter och sänk sedan värmen till 150 grader och grädda i ytterligare 15-20 minuter.

tisdag 19 juni 2012

Minibaguetter, kycklingrullader och lite arbete!

I går bakade jag minibaguetter. De innehåller havre och blir saftiga och goda. Eftersom de är smala blir de lite "knaprigare" på ytan än tjockare baguetter. Barnen älskar de här och har jag överblivna köttbullar att lägga i blir de ännu lyckligare.

50 g jäst
5 dl ljummet vatten
4 dl havregryn
0,5 msk salt
1 msk strösocker
ca 1,2 l vetemjöl

Blanda ut jästen med vattnet och tillsätt havre, salt och socker. Tillsätt så mycket vetemjöl att degen blir smidig.
Låt jäsa under bakduk i 30 minuter.
Baka ut ca 15 smala baguetter.
Låt jäsa i 25 minuter.
Grädda mitt i ugnen i 250 grader i ca 12-15 minuter.
Pensla de färdiga baguetterna med vatten.


Till kvällsmat gjorde vi kycklingrullader. Nu när det är sommarlov krävs det lite "uppstyrning" för att det inte ska bli för rörigt och planlöst - något som kräver sin man (ja, kvinna då!) när man är en vuxen och 6 barn i olika åldrar hemma. Första veckan av sommarlovet brukar vara lite turbulent innan alla har vant sig vid att vara tillsammans hela dagarna och funderat ut vad de egentligen vill göra. Jag håller hårt på att jag inte ska behöva göra allt själv och vill ha hjälp av åtminstone ett barn vid varje matlagningstillfälle. Fast jag behöver oftast inte tjata - det är kul att hjälpa till att laga mat!


Kycklingrulladerna är också uppskattade av hela familjen. Här kommer receptet:

Till 4 p:

4-6 kycklingfiléer
1-2 pkt bacon
1 dl färskost (man kan ta philadelphiaost och smaksätta med örter eller typ cantadou i valfri smak)
salt, peppar
tandpetare

Dela filéerna i smala längder, kanske 3-5 st per filé beroende på hur stora de är.
Blanda ihop philadelphiaosten med örtkrydda eller ta fram smaksatt färskost.
Lägg ut baconskivorna och bred på ost.
Rulla baconskivorna med ostsidan inåt runt kycklingen och fäst med tandpetare (ibland har jag bråttom och struntar i det och det brukar gå alldeles utmärkt ändå om man vänder rulladerna lite försiktigt)
Bryn baconet runt om.
Lägg lock på pannan och efterstek i ca 5 minuter.
Servera med grönsallad, någon kokt grönsak och ev pasta.


Jag har funderat lite på det där med arbete. Vad är arbete egentligen och hur värderas det? Är det inte så att man med arbete endast menar arbete som inbringar pengar. Annat arbete är kanske mer av en hobbyverksamhet? Eller har jag fel? Om vi skulle anlita en person som städade vårt hem skulle vi få begagna oss av RUT-avdraget. Likaså om vi vill använda oss av läxhjälp, gräsklippning, fönsterputsning osv. Men i vår familj är det jag som utför RUT-tjänsterna. Jag städar och tvättar, lagar mat och bakar, bäddar och diskar, dammsuger och torkar golv, förhör läxor och ger pianolektioner. Jag tar också hand om våra barn, alldeles gratis för samhället. Men mitt arbete är inte värt någonting. Är det inte lite konstigt egentligen? Fast man är så van vid att tänka att det arbetet man gör hemma inte är arbete. Det är något som ska skötas på kvällar och helger. Tänker på vad jag gjorde igår:

Gav barnen frukost
Diskade
Bäddade
Lade i en tvätt
Hängde en tvätt
Skjutsade barn till simskola
Handlade under tiden
Åkte hem med dem
Ute och lekte med 1-åringen i trädgården och sopade lite på uppfarten
Lagade lunch
Diskade
Bakade bröd
Tränade piano med en av barnen
Fixade fika
Ute i trädgården. Klippte lite på vår häck, sopade lite mer, städade lite i trädgården. 1-åringen  "hjälpte till"
Lagade kvällsmat
Hängde tvätt och vek en tvätt
Nattning av små barn

Ja, lite arbetsamt var det allt. Fast det kom ju bara min egen familj till godo och då är det väl inte så märkvärdigt. Men ändå värderar kommun och stat just den här typen av arbete och är villiga att betala en hel del pengar för tjänsterna - förskolepersonal, fritidspedagoger och de yrken som följer med på köpet - städ, mat, handläggare...Men det gäller bara om man gör det någon annanstans än hemma! Ja, jag är ju ingen ekonom förstås. Kanske är det lönsamt på något sätt som jag inte riktigt förstår.



           

söndag 17 juni 2012

Födelsedag!


I går firade vi vår nyblivna 6-åring! Det blev jordgubbar för hela slanten!


En vanlig hederlig jordgubbstårta! 


Provade att göra en red velvet cake. Den var mäktig, saftig och god. Den var ännu godare på kvällen så man ska kanske göra den kvällen innan man tänker äta den så att den hinner sätta sig lite.

Recept:

2 ägg
3 dl strösocker
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
1 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 msk vitvinsvinäger
1 dl rapsolja
2 dl filmjölk
2 msk röd karamellfärg

Marängfrosting:

4 äggvitor
3 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
200 g rumsvarmt smör

Garnering:
Färska bär

Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa ägg och socker pösigt
Blanda de torra ingredienserna och rör nier i smeten.
Tillsätt vinäger, olja, filmjölk och karamellfärg och rör till slät smet.
Häll i smord och bröad form och grädda i mitten i 40 minuter.
Låt kakan svalna och stjälp upp på galler för att kallna där.

Vispa äggvitorna till frostingen imed elvisp i en skål över varmt vattenbad.
Tillsätt socker och vaniljsocker och fortsätt vispa till sockret har löst sig och marängen är fast och varm.
Ställ skålen i kallt vattenbad och fortsätt vispa till marängen har svalnat.
Tillsätt smör i små klickar. Vispa hela tiden.

Skät kakan i tre bottnar och bred ut frostingen på en botten. Lägg på nästa botten och bred på frosting där med. Lägg på den översta botten och bred på resten av frostingen. Garnera med färska bär. Jag lade skivade jordgubbar emellan lagren också.


Kakor i mina nya fina kakburkar!


Den här gången bakade jag Stockholmskakor - som brysselkex med hallonsylt och glasyr på - , schackrutor och ...


drömmar.

Det som trädgården hade att erbjuda i blomväg just nu. Kantnepeta, stjärnflocka, fänrikshjärta, vit löjtnantshjärta och daggkåpa.

fredag 15 juni 2012

Rulltårta och mammor!

Min  man kom hem igår med tre liter svenska jordgubbar! Underbart! Jag bestämde mig raskt för att offra en dryg halvliter till en rulltårta. Den ser inte så märkvärdig ut men är så läcker att de flesta som provar den är "fast"! Om man undantar en riktig jordgubbstårta med vaniljkräm och vispgrädde är det svårt att tänka sig något godare! Den fluffiga botten, grädden, jordgubbarna och så knastrigt socker! Perfekt kombination! Resten avnjöt vi med mjölk och socker till kvällsmat! Också en perfekt kombination!


Vissa saker är farliga att säga, eller hur? Man kan till exempel inte säga att man som mamma vill ta hand om sitt barn. Att känslorna väcktes när man fick sin lilla bebis och att man har svårt att tänka sig att vara ifrån sitt barn. Att man känner att man är viktig för barnet och att barnet är viktigt för en själv.  Man kan säga att man vill ta hand om sitt barn (nästan i alla fall) men inte att man vill det eftersom man är just mamma till barnet. I går på nyheterna meddelade en kvinnlig moderatpolitiker att hon vill ha ytterligare en pappamånad. Det räcker inte med att vi numera har rätt att välja själva om mamman eller pappan ska vara hemma. Vi måste gå vidare och få papporna att vara hemma mer. Och det är för kvinnornas skull! Vi måste göra mer karriär, tjäna mer pengar och få bättre pensioner. Ingen har frågat mig om jag vill göra karriär! Mer pengar och bättre pension skulle jag däremot gärna vilja ha. Fast om man tänker efter kanske det skulle finnas lite pengar också till en sån som mig. Jag har sparat många kronor till vårt samhälle genom att inte använda dagisplatser eller fritidsplatser! Jag och min man har heller aldrig vabbat!



Fast vad vill folk egentligen? Det är inget man pratar om. Vi konstaterar att samhället är på ett visst sätt! Det bara är så! Vissa pusslar med sina föräldrapenningsdagar och arbetstider, andra tycker kanske att allt är bra. Gemensamt för de flesta är att vi inte diskuterar vad vi tycker. Det känns lite farligt på något sätt! Som att man känner att man helst inte borde säga något om saken.


I går läste jag en artikel i Göteborgsposten.
 En hjärnforskare och en nationalekonom har skrivit en bok om vår föräldrapolitik. Man skriver om att förskolan är skadlig för små barn. Deras hjärnor är inte färdiga. Deras anknytning är inte klar och separationen från mamman är skadlig och kan påverka deras psykiska hälsa i framtiden. Det handlar också om hur skattesystemet straffar de som vill ta hand om sina barn på egen hand. I synnerhet straffar det mödrarna. Det mest kontroversiella är nog det som stod om män och kvinnor. Att vi är lurade att tro att vi är likadana. Vi bara fostras in i vårt kön! Enligt hjärnforskaren är vi inte alls likadana och mamman är den viktigaste personen för barnet under de första åren. Det här låter riktigt farligt! Något man kanske inte ens kan prata om! Tänk om det är sant? Vad händer då? Fast något ligger det kanske i det. Det är ju kvinnor som föder barnen. Inte männen. Endera är vi bara behållare. Egentligen helt överflödiga.
Eller så finns det en vits med att just kvinnan föder barn och har förmågan att amma det.


 




torsdag 14 juni 2012

Sommarlov, piroger och en fundering!

Igår var det skolavslutning. En fin dag med solsken och fin avslutning på barnens skola. Eftersom vi hade ett födelsedagsbarn i familjen - en nybliven 6-åring - bestämde vi oss för att åka till stan och äta på McDonalds tillsammans med barnens mormor och morfar. Min man kom också och åt tillsammans med oss. Barnen var spralliga av sommarlovsstämningen - nästan som kalvar på grönbete!


En sak funderade jag lite på i alla fall. En sak jag funderar på varje skolavslutning. Rektorn håller sitt sommartal och alltid sägs det att barnen nu ska njuta av sovmorgnar och leta efter egna smultronställen. De ska bada och slappa och njuta av sommaren för att åter ses utvilade till hösten. Många av barnen går direkt till fritids efter skolavslutningen. Många barn gick till fritids i morse också och ska göra det flera veckor av det här sommarlovet. Barnen som är yngre går till dagis som vanligt så länge föräldrarna inte har semester. Barnen som är för gamla är ensamma hemma de veckor föräldrarna inte är lediga. Är det verkligen sommarlov? Ska det verkligen vara på det sättet? Ibland funderar jag på hur barnen ska orka resten av sina liv. De får slita så hårt från det de är små, gå i selen som det heter. Hur ska de få krafter och lust att orka fortsätta till de blir gamla?

Till kvällen gjorde jag köttfärspiroger! Min mamma gjorde såna när jag var barn och jag älskade dem! Mina blev inte så fina som hennes - jag hade för bråttom - men de blev väldigt goda och uppskattade av hela familjen.



Deg till 12 st:

25 g jäst
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olja
0,5 tsk salt
6-7 dl vetemjöl

Gör en smidig vetedeg och låt jäsa i ca 1 timme.

Gör under tiden köttfärssåsen:

300 g nötfärs
1 gul lök
1 msk smör
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 msk chilisås
1 tsk torkad timjan
1-2 tsk sambal oelek
1 finhackad vitlöksklyfta

Bryn köttfärsen och tillsätt det andra.

Kavla ut degen till en kaka på 30 ggr 40 cm. Skär den i 10 ggr 10 stora bitar och lägg en klick köttfärs på varje del. Vik till trekanter och pensla med ägg.

Grädda mitt i ugnen i 225 grader i ca 15 minuter.
 Servera med grönsallad och crème fraiche smaksatt med pressad vitlök.

tisdag 12 juni 2012

Dagens dikt

Jag tror

Jag tror på den ensamma människan,
på henne som vandrar ensam,
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för männsikovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och den yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och den inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Gunnar Ekelöf


måndag 11 juni 2012

Förändring och lite mat!

Första färskpotatisen! Underbart gott! Till det blev det ugnsbakad lax och pepparrotscrème fraiche. Laxen är hur lätt som helst att göra. Jag lägger bara laxbiten i en ugnsform och sedan kan man smaksätta den med lite vad man tycker. Den här gången blev det rivet citronskal, salt och vitpeppar.


Till efterrätt skulle vi marängsviss. Fast sedan bestämde barnen att vi även skulle använda den ananas och de passionsfrukter som låg i fruktfatet. Hackad ljus choklad fick också komma med! Sött och gott!


Trädgården har gått in i nästa fas. Syrenerna är nästan utblommade, fruktträden har tappat sina blommor för längesedan, lökväxterna är borta också. Inget annat (förutom kantnepetan) har riktigt kommit igång på allvar men mycket står i startgroparna. Det är något visst med det ännu inte färdiga också. Jag njuter att att betrakta allt som snart ska visa sig.  







Det är förändring i luften och det är spännande att varje dag spankulera runt i trädgården och ta del av förändringarna. Ibland är det bara något litet som händer och ibland går det oväntat fort.

Om jag ska dra paralleller till livet utanför trädgården anar jag förändringar där också. När jag blev mamma för drygt 14 år sedan var det vanligt att man skaffade 2 barn på raken, 2 år isär. De flesta av mina bekanta ammade ca 6-12 månader, var hemma ca 1,5 år. Nu är jag en annan typ av mamma än jag var på den tiden. Jag är äldre, är inte ute på öppna förskolor och lekparker på det sätt jag var då - tiden finns inte och lusten att umgås med mina småttingar på egen hand och ta hand om mitt hem innan resten av familjen droppar in efter skola och jobb är stor. Men jag noterar förändringar. Jag tror inte att man skaffar barn lika tätt. Jag tror att man lämnar barnen tidigare på dagis. Jag tror inte att man ammar lika länge. Men jag märker också att man pratar mer om att kunna vara hemma hos sina barn. Det hörs fler röster om att det kanske finns andra sätt att leva än att vara hemma det där året och sedan sätta igång som vanligt igen. Ibland tänker jag att de kvinnor (och män) som driver den här förändringen är vår tids suffragetter! Kvinnor som kämpar för jämställdhet! Kvinnor som vill ta tillbaka sina rättigheter! Fast nu har vi redan uppnått rösträtt, rätt till utbildning, rätt till att söka vilka arbeten vi vill. Det som saknas nu är rätten till moderskapet/föräldraskapet!


fredag 8 juni 2012


I kväll blir det Caesarsallad. Alla gillar det och det är lätt att fixa till - skönt en fredag kväll!

stekta kycklingfiléer

romansallad
haricot verts
skivad rödlök

brödkrutonger

caesardressing