I går blev det en hel del gjort i trädgården! Jag klippte färdigt vår måbärshäck och började med syrenhäcken. Det är lite klurigt att klippa häckar när man har en lite 1-åring runt benen. Man får ta lite i taget och de kritiska ställena (utsidan - eftersom lilleman är en äventyrlig herre som gärna ger sig av på en lite utflykt på egen hand) klarade jag av under hans middagssömn. Fast på det stora hela går det bra att jobba tillsammans med lillen. Vi har ju hela dagarna på oss och så kan han ju greja lite själv bredvid. Han har sin bobbybil och lastar lite på släpvagnen, han har fått låna en gammal sekatör och låtsas klippa lite själv..Förr om åren har vi kippt häcken med elektrisk häcksax men i år provade jag med en gammal vanlig häcksax - mycket bättre! Häcken blev inte så söndertrasad som den lätt blir med elsaxen. Maken har också hjälpt till i trädgården. Han kanthögg runt fruktträden och lade på ny jord.
Kungsnävorna och daggkåporna har börjat blomma. Jag älskar verkligen färgkombinationen - lilablått och limegrönt!
Det är lätt att man bara bryr sig om det som är ovan jord och glömmer bort medhjälparna nere i jorden! Harry Martinson har skrivit en så fin dikt om daggmasken.
Daggmasken
Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.
Dikten är fin för den är sann! Visst är maskarna viktiga!? Men dikten är fin också för att den som jag tycker handlar om oss människor. Det är så lätt att glömma bort att det enkla man gör har ett värde. Det är lätt att inbilla sig att man måste "bli" något, åstadkomma något stort... artist, författare, idrottsproffs, känd... för att vara något värd. Men bara att leva livet och att utföra de nödvändiga sysslorna, bry sig om sina närmaste, försöka må bra och få andra att må bra har ett värde i sig. Det kanske inte låter så märkvärdigt men är det inte just märkvärdigt ändå? Att arbeta i livets tjänst - fortsätta framåt med det som är viktigast - ta hand om det närvarande, försöka arbeta för framtiden och minnas och glädjas åt allt fint vi fått vara med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar