fredag 15 juni 2012

Rulltårta och mammor!

Min  man kom hem igår med tre liter svenska jordgubbar! Underbart! Jag bestämde mig raskt för att offra en dryg halvliter till en rulltårta. Den ser inte så märkvärdig ut men är så läcker att de flesta som provar den är "fast"! Om man undantar en riktig jordgubbstårta med vaniljkräm och vispgrädde är det svårt att tänka sig något godare! Den fluffiga botten, grädden, jordgubbarna och så knastrigt socker! Perfekt kombination! Resten avnjöt vi med mjölk och socker till kvällsmat! Också en perfekt kombination!


Vissa saker är farliga att säga, eller hur? Man kan till exempel inte säga att man som mamma vill ta hand om sitt barn. Att känslorna väcktes när man fick sin lilla bebis och att man har svårt att tänka sig att vara ifrån sitt barn. Att man känner att man är viktig för barnet och att barnet är viktigt för en själv.  Man kan säga att man vill ta hand om sitt barn (nästan i alla fall) men inte att man vill det eftersom man är just mamma till barnet. I går på nyheterna meddelade en kvinnlig moderatpolitiker att hon vill ha ytterligare en pappamånad. Det räcker inte med att vi numera har rätt att välja själva om mamman eller pappan ska vara hemma. Vi måste gå vidare och få papporna att vara hemma mer. Och det är för kvinnornas skull! Vi måste göra mer karriär, tjäna mer pengar och få bättre pensioner. Ingen har frågat mig om jag vill göra karriär! Mer pengar och bättre pension skulle jag däremot gärna vilja ha. Fast om man tänker efter kanske det skulle finnas lite pengar också till en sån som mig. Jag har sparat många kronor till vårt samhälle genom att inte använda dagisplatser eller fritidsplatser! Jag och min man har heller aldrig vabbat!



Fast vad vill folk egentligen? Det är inget man pratar om. Vi konstaterar att samhället är på ett visst sätt! Det bara är så! Vissa pusslar med sina föräldrapenningsdagar och arbetstider, andra tycker kanske att allt är bra. Gemensamt för de flesta är att vi inte diskuterar vad vi tycker. Det känns lite farligt på något sätt! Som att man känner att man helst inte borde säga något om saken.


I går läste jag en artikel i Göteborgsposten.
 En hjärnforskare och en nationalekonom har skrivit en bok om vår föräldrapolitik. Man skriver om att förskolan är skadlig för små barn. Deras hjärnor är inte färdiga. Deras anknytning är inte klar och separationen från mamman är skadlig och kan påverka deras psykiska hälsa i framtiden. Det handlar också om hur skattesystemet straffar de som vill ta hand om sina barn på egen hand. I synnerhet straffar det mödrarna. Det mest kontroversiella är nog det som stod om män och kvinnor. Att vi är lurade att tro att vi är likadana. Vi bara fostras in i vårt kön! Enligt hjärnforskaren är vi inte alls likadana och mamman är den viktigaste personen för barnet under de första åren. Det här låter riktigt farligt! Något man kanske inte ens kan prata om! Tänk om det är sant? Vad händer då? Fast något ligger det kanske i det. Det är ju kvinnor som föder barnen. Inte männen. Endera är vi bara behållare. Egentligen helt överflödiga.
Eller så finns det en vits med att just kvinnan föder barn och har förmågan att amma det.


 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar