tisdag 26 juni 2012

Inget talar för att barn far illa av att vara hemma!

Jag läser en sammanfattning av en rapport av folkhälsoinstitutet http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/forskola-bra-for-sma-barns-utveckling/ och där fastslås att små barn mår bra av förskolan. Rapporten handlar om barn mellan 12 och 40 månader. Hela rapporten andas en kluvenhet. Det svävar fram och tillbaka men landar på att det är nog bäst att lämna barnen i alla fall- för föräldrarnas skull.

Rapporten visar att förskolan kan vara bra för barnens språkutveckling och jämna ut sociala och ekonomiska förutsättningar hemma. Man skriver att när det gäller den emotionella delen kan man inte riktigt säga om det är bättre eller sämre att gå i förskola. Rapporten visar att det kan finnas fördelar med att vara hemma om det finns öppna förskolor och om föräldrarna kan tillgodose barnens behov.

Man säger också att det är inget som talar för att barnen skulle fara illa av att vara hemma. Den här meningen får mig att hoppa till lite. Blir det inte lite bakvända världen? Inget som talar för att barnen far illa av att vara hemma. Varför skulle någon tro att barnen skulle fara illa av att vara hemma? Det är klart att det finns bättre och sämre föräldrar, precis som det finns bättre och sämre förskolepedagoger. Folk är folk liksom. Men är det inte att underkänna människan att förutsätta att vi inte kan ta hand om våra egna barn? Varför skulle vi inte det? Jag tror att de flesta föräldrar tycker väldigt mycket om sina barn och har skaffat barn för att de vill ha dem. Varför skulle de inte vilja ta hand om dem? Hur har människan överlevt som biologisk varelse egentligen? Dagis har ju inte funnits så värst länge och ändå har människan hankat sig fram genom årtusendena!

Men rapporten fortsätter. "I Sverige börjar barnen på förskola när de är 12 månader vilket är senare än i många andra länder. Det viktigaste är att utgå från det som känns bäst för föräldrarna. Men för många är det förstås en fördel att kunna lämna barnen och gå och jobba." Undrar om det verkligen är sant. Lämnar folk i andra länder sina barn rutinmässigt tidigare än vid 12 månaders ålder? Eller är det så att det är vissa mammor som lämnar barnen tidigt medan andra (flertalet?) stannar hemma med sina barn och blir hemmamammor? Måste läsa vidare! Sedan är det tydligen viktigast att utgå från föräldrarna. Varför är det det? Varför är det inte viktigare att utgå från barnen? Det är ju de som lämnas av sina föräldrar? Är det inte viktigt att fundera över hur det påverkar barnen att vara med om denna separation? Eller är det så att den stora fördelen med dagis är just att det är skönt att kunna lämna sitt barn för att jobba? Jag har skrivit om det förut men jag gör det igen: undar vad folk tycker, egentligen, innerst inne? Vill man lämna sina barn till dagis eller känner man att man inte har något alternativ och då är det bättre att inte tänka för mycket på det?



2 kommentarer:

  1. Hej!

    Vi känner några i Paris som fick sitt första barn nu för ett halvår sen. Där har de bara 3 månader föräldraledigt!!! Jag frågade vad folk gör då. Nej, då lämnar de barnet till en dagmamma. VA?? Japp, 3 MÅNADER gamla bebisar lämnas till dagmamma.... Vad gör man med amningen då, frågade jag. Nej, man ammar i 3 månader eller så ammar man inte alls... Helt kneppt och fruktansvärt att lämna ifrån sig så små människor..! Jag skulle aldrig överleva! Jag står i valet och kvalet om vi skall lämna våran 3-åriga dotter till dagmamma några timmar i veckan från september och tycker det är skitjobbigt! :(

    Vänliga hälsningar,
    Kaisa Ruth Furberg

    SvaraRadera
  2. Intressant att höra hur det kan gå till i andra länder! Och det låter ju fruktansvärt! Skulle aldrig klara av att lämna ett så litet barn! Ska försöka läsa mig till hur vanligt det är att lämna bort sina barn resp att ta hand om dem i hemmet i övriga Europa vid tillfälle! Hälsningar - Birgitta

    SvaraRadera