Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

lördag 23 juni 2012

Vår lilla 1-åring!


Vi har en liten gullunge här hemma! En liten 1-åring. Ja, tiden går fort och snart är han till och med ett och ett halvt! Han har fem storasyskon och är vår lilla minsting. Hela familjens lilla älskling! Det är något visst med att ha en liten en i huset. Alla blir förälskade, varma i ögon och hjärta och när vi är griniga gör han oss snabbt på gott humör igen. Bara för att han finns, hans lilla tultande gång, hans glada skratt, hans roliga grimaser... Ingen kan motstå det!

Han är en slags "mittemellanvarelse"! Fortfarande så  mycket bebis! Liten och knubbig. Huvudet runt och fjunigt, kinderna bulliga och pussvänliga. Huden är mjuk som sammet och händer och fötter mjuka och goa.

Men en liten människa håller på att titta fram. En liten männsika som kan så mycket. Han kan gå och nästan springa, klättrar snabbt som en liten apa, kan gå upp och nerför trappor, kan öppna burkar och flaskor om de inte är för hårt åtdragna. Han kan stapla burkar i varandra och sätta ringar på en pinne. Han kan äta lite med sked på egen hand och dricka ur ett glas. Så mycket han har lyckats lära sig på ett drygt år! Han förstår så mycket och börjar prata lite med oss också. Mest låter det "äh" men eftersom han pekar och visar förstår alla så bra ändå. Några djurläten kan han också, mu och kaka och liddelidleli (kuckeliku ska det föreställa!) och härma bilen och brandbilen och tvättmaskinen också!

Humöret är lika växlande som hans intressen. Glädje, humor, ilska, gnäll... avlöser varandra. Han gillar att skoja och skratta. Han gillar att bara greja själv och kan gå in i sina lekar med en enorm koncentration. Men lika ofta kan han vara gnällig och otålig och inte veta vad han ska göra av sig. Han är "odygdig" eller nyfiken är nog rätta ordet och minns var alla saker han inte får ha finns. De måste han fundera ut hur han ska få tag i och när han hindras måste man gråta lite. Mamma eller någon annan snäll person måste skoja lite eller hitta på något annat intressant för att få slut på gråten. Ofta ramlar han lite och slår sig. Då måste man få bli liten igen och vyssas och kramas. Det är jobbigt att vara en sån liten person som måste jobba så hårt. Ofta blir man trött och måste vila sig lite i en famn. Bäras runt och få titta på saker,höra en välbekant sång. En gång om dagen bäddas ner i sin vagn och dras omkring tills man slocknar! Vakna ett par timmar senare och ta itu med allt som måste göras igen!

Våghalsig!
Djupt koncentrerad
"Klåfingrig"
Det kan bli lite rörigt när man är i farten!
På kattjakt!
Hjälpsam
Livet bjuder på många hinder men man får försöka ändå!
 Så det kan bli!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar