torsdag 30 januari 2014

Funderingar över skolan

Det är så mycket i skolan som förundrar mig. Jag förstår ofta inte hur lärare tänker. Ett av mina barn och några av hans kamrater förde fram till sin engelsklärare att de ville lära sig mer grammatik. De ville det eftersom läraren mer eller mindre slutat gå igenom de (mycket korta) grammatikgenomgångarna som finns i läroboken. De koncentrerade sig istället på att läsa i en roman. Hon tyckte att eleverna lär sig ju grammatik av att läsa i romanen. Inget mer hände på några veckor.

Sedan presenterades ett grammatikhäfte på elevernas IUP-tid. I häftet fanns grammatikparagrafer samt övningar till. Jättebra! Men ändå inte bra. Eleverna behöver inte arbeta i detta häfte om de inte vill. De väljer själva. Sonen samt ett par till elever tog häftet. Grammatikparagraferna gås inte igenom av någon lärare. Ingen lärare talar om vilka övningar eleverna ska göra. Inga lärare rättar de övningar som görs. Ja, då får förstås föräldrarna rycka in. Dagen innan IUP-tiden går jag igenom ett par grammatikövningar med sonen. Jag markerar vilka övningar han ska göra och när han kommer hem rättar jag. De elever som valt att inte jobba i häftet får inte lära sig lika mycket som de som valt det. De elever som jobbar i häftet men inte får sina uppgifter rättade kommer inte att lära sig så mycket som de kunde ha gjort om de hade haft lärarhjälp.

Inte så konstigt att klassklyftorna ökar i skolan. Inte konstigt att resultaten sjunker. Om lärarna abdikerar från sitt uppdrag och låter eleverna själva bli lärare eller tvingar elevernas föräldrar att rycka in - då tycker jag att skolan är illa ute.

onsdag 29 januari 2014

Satsdelar för fjärde årskursen

Satsdelar är inte så populära längre har jag mer och mer förstått under alla år jag har haft barn i skolan. Med första barnet väntade jag på att de skulle komma. De kom aldrig. Tog itu med det när barnet började med tyska i 7:an. Tänkte att han kanske hade otur med lärare. Andra barnet hade lika stor otur. Det verkar bli likadant med det tredje. Förmodligen är det inte otur. Satsdelar har helt enkelt kommit ur ropet!

Vad ska man ha dem till då? Lite onödiga är de kanske. Men det kan ju vara bra att förstå subjektsform och objektsform när man ska lära sig om det heter "de" eller "dem". Det skulle behövas förresten för det verkar som om allt fler har problem med att veta vad det ska vara. I övrigt kanske man kan klara sig bra utan de där krångliga satsdelarna. Men det är klart. Ska man läsa just tyska är det ju en klar fördel, för att inte säga en nödvändighet, att kunna satsdelarna. Sen sitter det väl aldrig i vägen rent allmänt heller. Det är ju alltid bra att träna upp hjärnan, skapa nya kopplingar, lära sig sortera saker på ett nytt sätt. Kanske upptäcker man till och med det roliga med dem. Lite som suduku, pussel, korsord...

Jag gillar ju mina ärvda gamla läroböcker. Jag har lärt mig att älska dem mer och mer för varje år, för varje barn. Ju mer medveten jag blir om bristerna i skolan desto mer älskar jag de där böckerna. Jag har undervisat mina äldsta barn om satsdelarna lite på en höft. När behovet har uppstått just när det gäller tyskan. Men nu har jag bestämt mig för att vi får nog ta det lite mer systematiskt med de yngre barnen.

På 50-talet gjorde man så här: (enligt de läroböcker jag har tillgång till alltså - gäller gamla folkskolan)

I fjärde klassen går man igenom:
Predikat
Subjekt
Predikatet kan bestå av fler än ett ord
Subjektet kan bestå av fler än ett ord
Predikatet kan komma före subjektet
Huvudord och bestämningar
Bindeord
Utelämnat bindeord
Skiljetecken

Man brukar säga att den gamla skolan var så hård. Det kanske den var - jag vet inte jag var ju inte med. Men om man kan få någon ledning av böckerna så verkar det inte vara hårt. Det var hårdare på ett sätt - barnen förväntades klara av att lära sig svåra ord, orka skriva av massor av meningar, orka läsa tätskriven text. Men på ett sätt verkade det vara snällare. Man gick så sakta fram. I hela fyran jobbade man ju bara med två satsdelar. Barnen måste ju ha fått ordentligt med tid att träna in och förstå vad det går ut på. Nu väntar man och väntar och sen när man äntligen gör något (om man någonsin gör något) då kommer allt på en gång. Ingen tid för att smälta. Ingen tid för repetition. Kunskaperna blir svåra att tillägna sig. De blir ytliga eftersom ingenting ges tid till att sjunka in, gå in i ryggmärgen.

Nåväl. Jag gör det som gås igenom i 4:ans bok med mitt barn som går i 3:an. Barnen som går i 6:an och 7:an är med men de får jobba i böckerna som hör till de högre årskurserna också. Med det yngsta barnet går jag mycket långsamt fram. Han tycker att det är roligt!

Detta har vi hittills gjort:

Predikat

Tomten äter - ordet äter talar om vad som säges eller berättas om någon, vad någon gör. Detta kallas predikat.

Tittat på en bild och sagt meningar som innehåller ett predikat (tomten äter, katterna sover...)

Fyllt i predikat som fattas och skrivit ett "p" under ordet. (fiskaren.., muraren..., björnen...)

Markerat predikat i färdigskrivna meningar. (Ernst klättrar. Trädgårdsmästaren arbetar. Klockan ringer.)

Subjekt

Tomten äter - ordet tomten talar om vem som äter, vem som gör något. Detta kallas subjekt.

Fyllt i lämpliga subjekt. (...sover, ...gnäggade, ...bräker,....föll)

Tränat på att ställa frågor för att få reda på vad som är subjekt och predikat. Vilket ord säger eller berättar vad någon gör? Vem gör detta?

Markerat subjekt och predikat i meningar. (Erik skriver. Hästen gnäggar. Bjällrorna klingar.)

Tittat på bilder och skrivit meningar med två ord - ett subjekt och ett predikat.

söndag 26 januari 2014

Calzone, mintkladdkaka, chokladägg och skridskoåkning!

En lugn helg är snart slut. Matlagning, skridskoåkning, plugg inför prov och en hel del städning.
 
I fredags gjorde vi calzone. Jag provade en ny deg och den blev jättegod - frasig och lite mer som "pizzeriapizza".
 
Deg:
2 tsk torrjäst
3,25 dl varmt vatten
1,5 msk olivolja
3,75 dl vetemjöl
3,25 dl vetemjöl special
1 tsk salt
 
Strö jäst över vattnet i en skål och låt stå någon minut. Blanda ner olivolja och rör om.
Sikta samman mjölsorterna och saltet i en matberedare. Tillsätt degspadet och kör i ca 5 minuter till degen bildar en boll.
Lägg degklumpen i en oljad skål och låt jäsa i ca 2 timmar på ett varmt ställe.
Knåda luften ur degen.
Räcker till 4 calzone.
Kavla ut till rundlar och lägg på tomatsås, finstrimlad skinka, ev finhackade champinjoner och ost.
Vik ihop och tryck till kanterna.
Grädda i 259 grader i ca 15 minuter.
I går gjorde vi kladdkaka men vi testade att lägga på after eight! Mintigt och gott!
Skridskor har vi hunnit åka! Ett roligt nöje för både stora och små. Kul med hockey eller att bara åka runt och prata eller försöka göra lite "konster". 
En ny efterrätt provade vi också - chokladtryffelägg med hallonsås.
 
100 g mörk choklad
rivet apelsinskal från 1/2 apelsin
0,5 dl crème fraiche
 
100 g vit choklad
0,5 dl crème fraiche
 
Smält chokladen i mikro eller vattenbad.
Rör ner crème fraichen (och apelsinskalet).
Ställ in i kylen för att stelna.
Forma sedan till ägg med två teskedar sköljda i hett vatten.
 
Hallonsås:
200 g hallon
2 msk vatten
5 msk florsocker
 
Mixa allt till en slät sås.

torsdag 23 januari 2014

Kvinnornas outnyttjade potential

Birgitta Olsson är i farten igen. Hon kämpar på med sin mission - att omvända hela EU. Sverige är pionjären och de andra europeiska länderna behöver följa efter. Det gäller kvinnorna. Kvinnor i EU arbetar för lite. Det finns fortfarande många hemmafruar där. Här har vi fått bort dem. Det var sossarna och feministerna på 60- och 70-talet som startade och alla andra följde snart efter. Det är klart att alla ska jobba lika mycket - det är en rättighet. Det enda sättet för en kvinna att få lika värde. Men det är inte bara det lika värdet det handlar om. Det gäller också BNP:n

"OECD har beräknat att EU:s BNP kan öka med hela tolv procent om förutsättningarna förbättrades för kvinnors yrkesarbetande. Om kvinnor arbetade exakt lika mycket som män visar forskning på att den positiva effekten kan bli än större." Kvinnorna kan inte sitta hemma och lata sig. De måste också jobba för BNP:n. Precis som vi gör i Sverige.

"Sysselsättningsnivån bland kvinnor varierar oerhört. Sverige är det land i EU som har högst sysselsättningsgrad för kvinnor – fler än tre av fyra jobbar. Men i vissa EU-länder är det fortfarande vanligare med hemmafruar än yrkeskvinnor. För att ta till vara denna enorma potential måste vi börja uppifrån och ändra de ekonomiska och politiska förutsättningarna." Ja, potentialen är enorm! Med alla dessa hemmafruar. Men hur ska man få ut dem om de inte går ut frivilligt? Det måste komma uppifrån. De måste göra som vi har gjort. Göra det omöjligt att klara sig på en lön. När man har gjort det är det bara att bygga ut barnomsorgen och göra den nästan gratis så är allt klappat och klart. Det viktigaste i detta arbete är alltså:

1. Avskaffa sambeskattningen. Många länder har fortfarande sambeskattning vilket innebär att familjen beskattas, inte individen. Lönen betraktas som gemensam för familjen. Detta gör att det blir mer pengar över om man bara har en lön - lönen splittras så att säga på två istället för att beskattas av bara en. Detta gjorde vi i Sverige också en gång i tiden men sedan infördes den obligatoriska särbeskattningen. Kvinnorna hade inte längre råd att vara hemma och var tvungna att gå ut i arbete. Det blev ändå lite knapert för många så då var man tvungen att ge ut mer i bostadsbidrag för att se till att folk klarade sig.

2. Sen måste det ju till barnomsorg. Barnen måste ju vara någonstans när inte mamma är hemma. Alla måste få råd att ha sina barn i barnomsorg. Inte bara rika. Därför måste barnomsorgen subventioneras. Som här - föräldrarna betalar 8 % av den faktiska kostnaden för barnomsorgen.

3. Och sedan måste föräldraförsäkringen göras jämställd. föräldrarna måste dela så lika som möjligt på dagarna så att de är borta från sina viktiga arbeten ungefär lika kort tid. Ja, det handlar väl egentligen om jämställdheten men en positiv bieffekt av den jämställda föräldraförsäkringen är ju att föräldrar inte är hemma hos barnen särskilt länge. De kan snabbt återgå till sin egentliga uppgift - att hjälpa till att höja landets BNP.

Europa har dessutom inte råd att ha hemmafruar eftersom många är högutbildade. Europa går miste om den kunskapsbank kvinnorna sitter inne med.

Jag blir så trött och ledsen när jag läser sånt här. Räcker det inte nu. Vi har ju provat i Sverige.  Vi kvinnor har tillgång till utbildning och yrkesarbete. Det har vi vunnit men på samma gång har vi också förlorat möjligheten att ta hand om våra egna barn. Ekonomin tillåter oftast inte det. En hög BNP verkar ha sitt pris. Det blir höga skatter om alla barn ska tas om hand utanför hemmen. Förskola är inte gratis. Kvinnorna måste alltså arbeta för att höja BNP:n och då måste barnen tas om hand av pedagoger och då uppstår en mängd nya arbetstillfällen som ska besättas av företrädesvis kvinnor och när de börjar jobba höjs BNP:n eftersom nya tjänster produceras och kan säljas. Staten betalar och pengarna har de fått från skattebetalarna...Det känns som en evig cirkelgång. Förut var det i jämställdhetens namn. Nu är det i BNP:ns.

Jag tänker så på den där BNP:n - för vem är den till. Ska den leda till något bra för den enskilda människan eller är den till för något annat? Någon annan? Ska den enskilda människan få någon fördel av att BNP:n ökar. Vilka fördelar? Ökad konsumtionsutrymme? Lägre arbetstid? Lägre pensionsålder? Vad vill människor egentligen ha? Vad värderas högst? BNP, livskvalitet, tid med barn, en lugn harmonisk vardag...?

Jag inser mer och mer att för politiker är vi människor är bara en råvara, ett råmaterial. Man räknar och funderar. Hur ska vi användas? Hur ska vi låta oss formas? Vad ger bäst tillväxt? Men vart tar själva livet vägen? Vem tänker på hur människor mår? Hur barnen mår? Vad de behöver bäst?

onsdag 22 januari 2014

Det hårda landet

Ibland blir jag så ledsen. Jag läste om en ensamstående mamma som går på socialbidrag. Hon är tvungen att ta ut 7 föräldradagar i veckan för sitt lilla barn. Hon får inte spara några dagar för att få behålla sitt socialbidrag. Dagarna går och snart måste hon lämna sitt barn på förskolan fastän att hon inte vill. Om hon inte lämnar barnet får hon inte socialbidrag. Det är så konstigt. Socialbidraget kostar samhället pengar. Förskoleplatsen kostar samhället pengar och eftersom mamman inte har någon inkomst bidrar hon ju inte med några skattepengar som är med och bekostar förskolan. Trots att det måste bli dyrt för samhället så tycker samhället att det är bättre att hon lämnar bort barnet jämfört med om hon tar hand om det själv. Trots att det alltså blir billigare för samhället och trots att det är vad mamman egentligen vill.

Jag tänker så mycket på det här. Jag tänker att jag lever i ett hårt samhälle. Ett obönhörligt samhälle utan minsta medkänsla. Mammans lust, drift, längtan efter att vara tillsammans med det lilla barnet är inte något värt. Mamman har inget val. Hon måste lyda.

Romarriket och latin!

Vi har snöat in lite på romarriket på sistone. Det började i julas när vi såg Gladiator tillsammans och sen ville några av barnen googla vidare på gladiatorer. Efter det blev vi nyfikna på själva romarriket. Hur stort blev det? Hur uppkom det? Hur bodde de? Vilka kända kejsare och ledare finns det? Vilka knäppa kejsare fanns det? Vi googlade vidare och hittade också några böcker här hemma som vi läste i. Vi hade sån tur att en programserie om livet i romarriket gick på Kunskapskanalen.

Vi blev lite intresserade av vad de pratade för språk och googlade på latin. Vi tänkte väl mest leta lite citat men hamnade på en gratis latinskola. http://www.gutenberg.org/files/18251/18251-h/files/LatinBegin1.html Jag läste latin ett par år på gymnasiet och tyckte att det var jätteroligt. Men man använder sig ju inte direkt av latin i vardagslag så det jag lärde mig en gång i tiden har runnit av mig. Därför tänkte jag att det skulle vara kul att fräscha upp mina kunskaper, se om det finns något kvar djupt därinne i hjärnan. Några av barnen tyckte det lät roligt att lära sig lite av ett nytt språk. Sagt och gjort - vi satte igång med den första lektionen och tog den andra också. Barnen tyckte att det var roligt men svårt! Något som var extra kul var att barnen faktiskt kände igen många av orden ifrån både engelskan och svenskan.

Vi har inte kommit så långt. Vi har lärt oss några substantiv och några verb. Vi har lärt oss att substantiven får ändelsen -ae i plural och att verben har ändelsen -t i presens 3:e person singular och ändelsen -nt i presens 3:e person plural.

Så här: (jag tror att jag har fått det rätt!)
Filia amat - dottern älskar
Filiae amant - döttrarna älskar
Domina portat - husfrun bär
Dominae portant - husfruarna bär

Jag tänker inte lära barnen latin och jag tänker inte plugga särskilt mycket själv heller men jag hoppas att vi kommer att hinna fortsätta och lära oss lite mer i alla fall, bara på skoj! Det roligaste av allt är att vi samlas och gör något vi tycker är roligt - tillsammans!

måndag 20 januari 2014

En lektion i Fia!

I 1:an och 2:an har de något som heter lek och lär. Det är lektioner när barnen ska lära sig på ett mer lekfullt sätt. En bra idé men den verkar inte alltid funka så bra i praktiken. Mitt barn berättar ofta om sina lek- och lärlektioner. Han berättar om hur de får bygga lego, bygga med klossar, leka med en bondgård eller spela spel. I går hade han fått spela Fia. I en hel lektion. Han tyckte det var tråkigt. Jag själv blir både ledsen och arg. Ska mitt barn gå i skola för att spela Fia? Ska hans dyrbara barndomstimmar slösas bort på det sättet? Jag funderar på vad exakt lärarna vill att barnen ska lära sig när de får spela Fia. Att räkna till 12 - det har han kunnat många år redan. Att samarbeta med andra barn - det kan han också redan. Lära sig färgerna - det kan han också förstås redan. Nej, jag tror att jag vet vad de där lek- och lärlektionerna är till för. De är till för att skapa halvklasser. Den andra halvan av klassen har svenska eller matematik. Små barn behöver ha mindre grupper eftersom vissa lektioner kräver mycket lärarhjälp eller stor koncentration. Då måste man göra av den andra halvan av klassen någonstans. Förr turades barnen om att ha sovmorgon och att sluta tidigare för att skapa halvklasser. Nu får man turas om att leka på skolan istället. De kan inte få ha sovmorgon för det finns ändå ingen hemma. Det spelar ingen roll om de slutar tidigt eller inte. De flesta går i alla fall på fritids. Men jag tycker ändå inte att det är ok. Mitt barns tid i skolan ska inte slösas bort. Han går i skolan för att lära sig något. Lek hör ihop med hemmet, med frihet att välja själv, med de egna sakerna, med lugn och ro att koncentrera sig...När lek blir ett tvång, blir tråkigt - då är det inte längre lek.

söndag 19 januari 2014

Nutellapanna cotta


Nutella kokboken : de 30 bästa recepten
 
Ett av barnen fick en liten kokbok i julklapp. En bok med recept som innehåller nutella. Här hemma är alla barnen galna i nutella. De får det på rostat bröd på lördagsmorgnarna och ibland på pannkakor (när jag är extra snäll). Därför tänkte jag att en sån kokbok skulle vara uppskattad. Sonen blev lite konfunderad. Varför skulle han ha en kokbok? Han var ju bara ett barn sa han. Men han tyckte för all del att den var fin och kakorna och efterrätterna såg ju goda ut.
 
Boken hamnade på rummet och blev liggande där men i lördags kom den fram. Han ville göra något ur den och vi bestämde oss för att panna cotta lät både gott och enkelt. Det var det också! Han gjorde panna cottan helt själv och det gick hur bra som helst. Alla i huset var överens om att den var jättegod också!
 
  4 p

4 dl grädde
160 g nutella
2 gelatinblad

Koka upp grädden.
Rör ner nutellan med en slickepott.
Ta kastrullen av värmen och rör ner gelatinbladen.
Häll upp i formar och låt stelna i kylen i minst 3 timmar.
Hackad mörk choklad är både fint och gott att strö över!
 

fredag 17 januari 2014

Prat om sambeskattning!

Sverigedemokraterna vill ha frivillig sambeskattning. De andra partierna ryser och säger att det kommer att driva kvinnorna tillbaka till spisen. Jag förstår inte riktigt vad de menar med det.

Beskattningen skulle väl vara frivillig. Det är inte fråga om obligatorisk sambeskattning. De som tjänar på eller vill ha särbeskattning ska få fortsätta att ha det. Om det känns attraktivt för vissa att använda sig av sambeskattning är väl det bra! Då betyder väl det att den kvinnan eller mannen vill tillbaka till spisen.

Fast jag fattar inte riktigt varför någon enda människa skulle vilja stå vid en spis precis hela dagarna - ja, förutom kockarna då och skolbespisningspersonalen - men de får stå vid spisen så mycket de vill för de jobbar med det professionellt. Läget blir ett annat då. De är med och ökar landets BNP och det är ju positivt för samhället och dessutom är de jämställda. För det är jämställt att yrkesarbeta oavsett vad man jobbar med. Spisar och barn och städning är inte förnedrande kvinnojobb om man får betalt för dem!

Något som är lite lustigt när man pratar om att tvinga tillbaka kvinnorna till spisen - och jag antar att de inte menar bara spisen utan till alla traditionelle kvinnosysslor - är det är ju precis där kvinnorna har hamnat ändå. Fast utanför hemmen. Ja, de flesta i alla fall. Vilka är det som jobbar i förskolorna, inom äldrevården, som städare, som skolbespisningspersonal...inte är det många män. Det är kvinnorna som har hamnat där! Vid spisen. Fast bortaspisen, inte hemmaspisen! Vilken spis som passar bäst i olika skeden av livet kanske vore upp till var och en att bestämma!

De övriga partierna verkar vara rädda. De vill inte prata om sambeskattning. De viftar bort frågan med tillmälen. Groteskt förslag! Skicka kvinnorna tillbaka till spisen! Media skriver inget om det här. Upplyser inte folk om vad frivillig sambeskattning innebär. Talar inte om att vi faktiskt hade frivillig särbeskattning perioden innan den obligatoriska särbeskattningen infördes. Alla är lite rädda tror jag. Tänk om folk skulle gilla att kunna få välja på fler sätt att leva!? Tänk om vissa kvinnor skulle få för sig att bli hemmafruar igen!? Man pratar om jämställdhet. Men jämställdhet ska väl vara något bra, något som vi vill ha, något som gör livet bättre för oss. Om dagens jämställdhet vore så bra skulle den inte hotas av frivillig sambeskattning - ingen skulle välja det ändå! Varför inte ta reda på vad folk vill ha!? Det kan väl aldrig vara farligt!

(Obs - inlägget betyder inte att jag är Sverigedemokrat - utan bara att jag tycker att det är intressant att ett bra förslag som gäller skatter förtigs eller förlöjligas!)

torsdag 16 januari 2014

Sagovinter!

Snön kom äntligen! Mycket snö! Jag trodde att jag ville att snön aldrig skulle komma. Att det skulle fortsätta att vara barmark fram till våren. Men nu när snön är här är det bara härligt! Det är rent, vitt, mjukt, tyst och kallt på ett mer behagligt sätt än tidigare!
 
 
Vi har skottat mycket snö de senaste dagarna och vår minsting tycker så mycket om det! Han är med och skottar lite här och där. Han lastar pulkan och sina små lastbilar. Han springer eller drar pulkan i gångar jag gräver åt honom på gräsmattan. Det är så roligt att vara med honom när vi gör våra vardagssysslor. Det livar upp mig också! Jag ser hur hans hjärna jobbar, hur han hittar på olika lekar och testar olika saker. Han låtsas köra till soptippen med snö i sin pulka. Han rullar runt i snöhögarna och skrattar högt när snön yr i ansiktet. Han pulsar i den djupa snön och skrattar när han ramlar.

 
Pulka och bob åker vi också i backen. På förmiddagarna får vi åka ensamma. Det är jag inte van vid. Jag har alltid haft minst ytterligare ett barn med mig tidigare. Men nu är alla storasyskon i skolan. Det är roligt ändå! Jag får vara mer aktiv. Kan inte bara stå och titta på barnen som leker. Det blir roligare för lillen om jag också åker bob! Vi åker tillsammans! Vi skrattar och skojar! Det är roligt!


tisdag 14 januari 2014

Att skapa är kul!

Häromdagen tittade vi på filmen Backbeat. Den handlar om Beatles tid i Hamburg. En av gruppmedlemmarna hette Stuart Sutcliffe och han var förutom basist sångare. Han slutade ganska snart i Beatles och satsade sedan helhjärtat på konsten. De tavlor man fick se var fantastiska.
7-åringen var inte särskilt intresserad av filmen men han satt med och ritade lite. Det gör barnen ibland när vi tittar på tv och de inte tycker att det är något att se. Men när man fick se tavlorna väcktes intresset. Han hämtade akrylfärger och ett stort ark och penslar och tidningspapper som underlag och satte fart på direkten. Han försökte göra en liknande abstrakt målning och han blev rätt nöjd. Jag tycker också att den blev fin!
Dagen efter ville han googla på konstnärens bilder och se hur fler såg ut. Efter en stund satte han fart med målandet igen. Lillebror hakade på direkt!
Det är så roligt när nyfikenheten väcks och lusten att skapa eget kommer igång!
 

Ostgratinerad torsk med knaprig bacon!

Torsk är inte särskilt populärt här hemma och därför är jag ständigt på jakt efter torskrecept som alla barnen tycker är goda! Igår testade jag ett nytt. Jag provade det på lunchen när bara jag, maken och minstingen är hemma och äter. Det var riktigt gott så nästa vecka ska jag testa det på hela familjen!
4 p
 
1 pkt torskfilé - eller 4 färska filéer
2 msk smör
2 dl vispgrädde
2 dl crème fraiche
(100 g philadelphiaost - jag struntade i det för det fanns ingen hemma och det blev bra ändå men jag kan tänka mig att såsen blir lite mer fast av osten)
salt och vitpeppar
1 liten gul lök
2 msk tomatpuré
1 pkt bacon
1 msk ekologisk kokosolja
3 dl riven ost
brysselkål
 
Sätt ugnen på 200 grader.
Dela fisken i mindre delar och lägg i en smord ugnsform.
Finhacka löken och strö över.
Blanda grädde, crème fraiche, philadelphiaost, tomatpuré och salt och peppar och häll över fisken.
Ställ i ugnen i 20 min.
Strö över osten och gratinera tills gratängen fått fin färg.
Stek baconet i mindre delar i kokosfettet tills det blir knaprigt.
Strö över baconet på gratängen.
Servera med brysselkål och cocktailtomater.
Pressad potatis är nog också väldigt gott till.

söndag 12 januari 2014

Söndagsmys!

Det är söndag och första skolveckan är avklarad! Det var lagom för barnen att gå tre dagar innan helgen kom! Fritidsaktiviteterna börjar dra igång och i dag var barnen iväg på idrottsträning! Det var roligt!

På söndagarna brukar vi bada. Det känns bra att börja veckan med att vara ren och fin. De stora barnen duschar och badar förstås betydligt oftare än en gång i veckan men det är ändå trevligt att göra en "grej" av det, att kombinera det med lite trevlig samvaro. Vi har badkar och bastu i samma utrymme och det är glasdörr till bastun. Det är perfekt för då kan de små barnen bada i badkaret när vi andra sitter i bastun! Vi kan ha uppsikt över dem och prata med dem! De kan komma in i bastun lite när de tycker. Vi brukar lägga ut handdukar som en gång att gå på så de inte ramlar omkull. Vi släcker ofta ner och tänder ljus och försöker ordna lite spa-aktigt, med badskum och insmörjning av fötter efteråt. Det är mysigt. I dag hade vi frågesport. Det har vi titt som tätt och det är uppskattat. Min pappa brukade ofta ha frågesport med mig och min bror när vi badade bastu när jag var liten. Jag tycket mycket om det så det för jag gärna vidare. I bland frågar vi vuxna frågorna, ibland har vi ett tema - turas om att säga länder, huvudstäder, kompositörer, instrument... Idag turades vi om att ställa frågorna - en var och så fick vi andra räcka upp handen. Det var väldigt roligt och frågorna var varierande. Det handlade om figurer i tv-program och seriealbum, olika typer av vapen, kompositörer, organ i kroppen, sporter...

Efter bastubadet äter vi kvällsmat. Vi brukar alltid sitta framför tv:n när det är söndag. Vi äter lite enkelt - varm choklad och mackor, korv och bröd, rester av något slag. Idag fick man välja mellan pizzabitar med parmaskinka och rucola på, lammstek eller fläskfilé. Vi mös tillsammans hela familjen framför ett program som handlade om skönhetsideal hos naturfolk på Papua Nya Guinea. Spännande! Och så var en mysig söndag till ända!

fredag 10 januari 2014

Vardag igen!

Tre dagar avverkade i skolan och det känns som om vi nästa är inne i rutinerna igen. Det går bra! Jag och minstingen är hemma ensamma igen på förmiddagarna och det är en liten omställning för lillen att vara enda barnet hemma när man har vant sig vid att ha fem bröder som busar och leker med sig. Han blir lite otålig och vill vara tillsammans med mig precis hela tiden. Och det är ju som det ska - vi pratar och jobbar tillsammans, leker lite, sjunger och ritar. Det har blivit mycket städning de här tre dagarna. Vi har rensat ut julen - prydnadssaker, granen, dukar...Sen ska allt damm och alla barr städas undan. I dag har vi bäddat rent, dammsugit, bakat knäckebröd och Kärleksmums. När vi jobbar pratar vi mest hela tiden. Det är så roligt! Det märks att det händer mycket i kropp och själ just nu - lillen är ju nästan 3! Det går med rasande fart! Det kommer nya ord hela tiden, meningarna blir mer komplicerade, slutsatserna som dras blir mer avancerade, minnet utvecklas och ett favoritsamtalsämne är "kommer du ihåg...?" sen påminner han mig om något som hänt. Ibland något som hänt för länge sen, så länge sen att jag ofta blir förvånad över hur bra minne han har. Vi tittar ofta på hemvideofilmer och han älskar att titta på sig själv, höra sin röst, minnas vad vi gjorde...

Jag provade att baka LCHF-knäckebröd. Hur gott som helst - och hur enkelt som helst att baka!
 
200 g solrosfrön
60 g linfrön
100 g sesamfrön
2 msk fiberhusk
lite salt
5 dl vatten
 
Bred ut på två plåtar. Skär i 16 bitar/plåt med pizzaskärare. Grädda i 160 g i 1 timmer och 10 minuter.

Ja, och sen fick det bli Kärleksmums också! Inte så nyttigt men om vi bara äter en var till fikat så har vi något sött till eftermiddagskaffet hela helgen!

torsdag 9 januari 2014

Sagor och sånger!

Vi läser mycket nu - jag och "nästan-3-åringen"! Och när de större barnen är hemma kommer det oftast någon mer som vill lyssna. Sagor blir mer och mer intressant och just nu är de här två riktiga favoriter.
De tre bockarna Bruse (inbunden)
Sagan om Pannkakan (inbunden)
Det är lagom mycket text och bilderna är fantastiska!
 
Svenska julvisor (inbunden)
Julen är ju nästan slut men här i huset fortsätter vi att fira lite till. 3-åringen fick en sångbok med "inbyggd" musik till i julklapp. Den boken älskar han! Vi sjunger julsånger flera gånger om dagen och det blir så extra fint när man har musik till!

tisdag 7 januari 2014

Alva Myrdal

Jag försöker ta reda på mer om förskolans historia och hittar en gammal artikel om Alva Myrdal och hur hon kämpar och har kämpat för en bättre förskola. Artikeln är från 1981.

Hon berättar att inom förskolan har omsorgsidén varit tongivande och att det pedagogiska syftet hela tiden har satts i bakgrunden. Detta trots att idéerna om barns behov och stimulans utformades av henne (efter inspiration av amerikanska psykologer och arbete tillsammans med Piaget) för 30 år sedan. Alva menade att barnens intressen hela tiden har satts i andra hand. Anledningen till att det dröjde så länge för Alvas idéer att få genomslag var enligt Alva att politiker var emot att kvinnor yrkesarbetade. När sedan väl kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden kom tillsynsidén i förgrunden. Man glömde bort förskolans pedagogisk funktion.

Sedan handlar det om vilken typ av förskola Alva Myrdal hade tänkt sig. Det hon beskriver är ungefär det vi har fått. Hennes idéer har alltså blivit verklighet i mångt och mycket.

Det här ville Alva Myrdal:

- En organiserad lektillvaro för barn mellan 3 och 6 år. Tidigare var hon inne på att det skulle gälla barn mellan 2 och 7 men hon tyckte att 3 år stämde bättre överens med barnens utveckling. Det skulle vara 3-4 timmars kamrattillvaro och fostrande sysselsättning för barn från alla samhällsklasser. (Vi har fått gratis förskola i 3 timmar/dag för barn från 3 år. Förskolans pedagogik anses så viktig att den har blivit en rättighet för barnen oavsett vad föräldrarna gör. Barnens intressen behöver inte stå tillbaka.)

- Verksamheten skulle vara gratis och betald av samhället. (Så är det också.)

- Verksamheten skulle utsträckas för heltidsarbetande föräldrar och bekostas av kommunen och föräldraavgifter. Det skulle alltså bli så att en del av dagen hade mer fokus på pedagogik och den andra delen av dagen var lite mer omsorgsbetonad. (Så här har det ju blivit. Gratistimmarna är inbakade i heldagsomsorg. Det är lite oklart hur det pedagogiska arbetet bedrivs men eftersom gratistimmarna ligger på bestämda tider så antar jag att det mer planerat pedagogiska arbetet bedrivs då. Timmarna som inte är gratistimmar bekostas också av samhället förutom en mindre del som föräldrarna står för.)

- Lågstadiet skulle sammansmälta med den obligatoriska förskolan. 6-årsverksamheten skulle sammansmälta med första klass  och studieövergångarna skulle ske vid 9, 12 och 15 års ålder. (Verksamheten för 6-åringarna har verkligen sammansmält med lågstadiet och kallas förskoleklass. Förskoleklassen finns på skolorna och är en övergång till skolverksamheten. Den är inte obligatorisk än men kommer förmodligen att bli det eftersom de allra flesta barn ändå deltar. Det är intressant att Alva skriver "den obligatoriska förskolan" - förskolan är ju inte obligatorisk på pappret men eftersom både ekonomi och attityder göra att få föräldrar har ett reellt val så kan man ju på ett sätt säga att förskolan i princip är obligatorisk. Det finns också idéer från flera politiska partier om att förskolan (från en viss ålder) ska göras obligatorisk.)

-  Alva Myrdal ville ha 6-timmars arbetsdag. Familjen skulle ha stöd och barnens och de vuxnas behov skulle integreras. Barnens behov av en utvecklande miljö och de vuxnas behov av omväxling för studier, arbete men också familjens samlade behov av samvaro skulle kunna tillgodoses. (6-timmars arbetsdag är det inte så många politiska partier som är intresserade av. Det andra däremot är något som har fått genomslag. Förskolan ska hjälpa familjer att kombinera familj och arbete. Tyvärr är det svårt att få till i verkligheten. Om barnet är på förskolan på heltid blir det inte mycket vaken tid kvar för föräldrar och barn att kunna kombinera arbetet med familjeliv. Alvas påstående om att vuxna behöver omväxling antyder ju också att omhändertagande om barn inte ger någon omväxling och inte duger som sysselsättning - det blir nog lite tråkigt i längden. Detta synsätt gäller. Hemarbete är inte ett fullvärdigt arbete - det är inte stimulerande och det är inte värdefullt för varken samhälle, föräldrar eller barn.)

- Det är viktigt med utbildad personal. Pedagogerna ska känna till barns behov och utveckling samt förstå det sociala sammanhanget och barnets sociala miljö. Utbildningen ska främja jämlikhetstanken. Barnen kommer från olika miljöer och förskolan ska kompensera med en mer jämlik miljö och uppväxt. (Förskollärarutbildningen är en lång utbildning, hela 3,5 års universitetsstudier, vilket signalerar hur viktig den är. Det är mycket man ska lära sig för att kunna arbeta med barn på ett bra sätt. Kompensationstanken finns nu också - förskolan ska kompensera de barn som kommer från en "sämre" hemmiljö (och kanske också se till att barn från "bättre" hemmiljöer hålls tillbaka en aning?))

Det är fascinerande att Alva Myrdals idéer har fått så stort genomslag. Det vi arbetar efter fortfarande och det som blivit en "naturlag" har sitt ursprung (eller i alla fall delvis) i socialdemokratiska 30-talsidéer. Framtiden startar någonstans i det förflutna - människor tänker ut hur de vill ha det och ett maskineri rullar igång. Ingen reflekterar längre över varför vi ska ha det som vi har det, om det är den enda vägen...Hur startar man ett sånt där maskineri? Hur stannar man det?

torsdag 2 januari 2014

Sovjetisk barnomsorg

Jag läser lite om förskolans historia och råkar på en artikel från 60-talet. Artikeln handlar om barnomsorg i Sovjetunionen och artikelförfattaren är lyrisk över hur välordnat och bra allt är i 60-talets Sovjet. Ju mer jag läser desto mer slås jag av hur likt det sovjetiska systemet är det nuvarande svenska. Man känner igen synsätt och idéer.

Hela artikeln kan ni läsa här: http://www.lararnashistoria.se/sites/default/files/wSFL_0029.pdf
Jag kunde inte låta bli att plocka ut det jag tycker liknar eller är identiskt med vårt svenska system. Inom parentes kommenterar jag vilka likheter som finns.

- Verksamhetens imponerande omfång.
(Gäller definitivt Sverige - 2011 gick 83,2% av alla barn mellan 1 och 5 år i förskolan.)

- Verksamhetens barncentrerande prägel. Den socialpedagogiska och den utvecklingspsykologiska aspekten är en självklar grund.
(Här handlar det också om att tränas till att bli social - att lära sig att vara i en grupp, att bli solidarisk och att lära av varandra i gruppen. Man poängterar också att man tar hänsyn till barnens olika åldrar och personligheter - målen är fasta men det är inte utsagt när eller hur de ska uppfyllas.)

- Verksamheten är integrerad i skolväsendet.
(Sedan 2010 utgör förskolan en egen skolform med egen läroplan. Förskolan är också sedan länge underställd utbildningsdepartementet och inte socialdepartementet.)

- Den ryska omsorgsformen inbegriper bara den dyraste formen - heldagsvistelse och i viss utsträckning dygnsvistelse.
(Här är dagis också dyrt - det handlar om hela arbetsdagar och helgis och nattis finns och ska byggas ut.)

-När man bygger nya områden ska en viss service finnas - förskolor och skolor.
(Här finns det också förskolor "överallt".)

- Verksamheten pågår från 7 på morgonen till 7 på kvällen.
(Här kör vi 6-6.)

- Barnen indelas i åldersgrupper. 4 mån - 1år, 1-3 år och 3-4 år eller 4-7 år.
(Ganska likt förutom att bäbisar under året inte går på förskola längre. Men kanske är det på gång igen  - i Borås erbjuder man förskola från 6 månaders ålder.)

- Utbildningen till pedagog är 3 år på fackgymnasium. Det pedagogiska innehållet i utbildningen dominerar. Man kan kvalificera sig för studier vid högskolan i förskolepedagogik. Då får man högre lön.
(På den tiden var nog gymnasieutbildning "fint". Nu är det ju högskola som gäller. För att bli förskollärare krävs idag 3,5 års utbildning på högskola. Utbildningslängden är likadan för tidigare- och senarelärare så man ser att yrkena är likställda med varandra. Man kan fundera lite på de olika arbetsvillkoren - kanske är det något som kommer att ändra sig i framtiden? Man vill öppna upp för forskarutbildning för förskollärare också så att kompetensen på förskolorna ytterligare kan höjas.)

- Barnen ska i förskolan förberedas för skolan. Man kan väva in undervisning i läsning och räkning.
(Förskolan är första steget på det livslånga lärandet och förskolan har sin egen läroplan där barnen ska utveckla sina färdigheter inom språk, matematik och naturkunskap.)

- I sexårsverksamheten får barnen träna sig på att sitta i bänkar. Det ska vara en mjuk övergång till skolan.
(6-årsverksamheten är ett övergångsår mellan förskolan och skolan och är numera integrerad i skolorna.)

- Man vill eliminera olikheter i fråga om intellektuell stimulans i hemmen genom förskolan.
(Det vill man här också. Man poängterar att förskolan är viktig för de barn som har en "sämre" hemmiljö och då är det viktigt att alla barn får samma utgångspunkt, samma möjligheter.)

-Syftet med sovjetiska förskolor är både utvecklingssocialt men också för att frigöra mödrarna till yrkesarbete.
(Känns igen!)

- Skolmyndigheterna ansvarar också för barnkrubborna för att säkerställa en lugn och obruten pedagogisk fostran.
(Jepp!)

- Fritidsverksamhet för skolbarn erbjuds också för att få bort kringdrivande nyckelbarn. Lärarna arbetar frivilligt med denna verksamhet och även specialutbildad personal finns. Hobbyverksamhet, lekaktivitet samt organiserad läxläsning sker. Verksamheten har sociala och pedagogiska syften.
(Fritidshem finns ju här också men specialutbildad personal. Har också hört talas om skolor där lärarna får rycka in och hjälpa till. Fritidshemmen ska komplettera skolan och det finns pedagogiska mål. Det finns även idéer om att läxläsning ska erbjudas inom fritidshemsverksamheten.)

- Genomgående för både förskolan och fritidsverksamheten är att det pedagogiska, dvs barnens behov av utvecklingsstimulans och skydd mot temporär brist på fasta punkter i tillvaron samt kompensation för svagheter i hemförhållandena tillmäts den störta betydelsen. Som en konsekvens av detta ligger ansvaret hos de lokala skolmyndigheterna.
(Jodå, det pedagogiska är viktigt - att barnen ska utvecklas så bra som möjligt och att svagheter i hemmen kompenseras.)

Man får väl fråga sig om det är en slump att tankesätten liknar varandra så mycket. Eller har vi kanske inspirerats av Sovjet och sen har tiden gått och det har fallit i glömska var idéerna kommit ifrån? Lite lustigt är det i alla fall...

onsdag 1 januari 2014

Nyårsafton!

Nyårsafton igår! En fin kväll tillsammans med familjen. God mat, glada samtal, smällare, tv...
 Toast Skagen
Oxfilé Provencale 
Tiramisu - men det var så gott att jag glömde att ta en bild på det innan jag hade ätit upp allt. Det fick bli ett foto på det lilla som blev kvar i formen.
 
En hel del smällare blev det - barnen tyckte det var toppen! Både själva smällarna och att vi var ute allesammans i nattmörkret!
 
Gott Nytt År!