onsdag 29 januari 2014

Satsdelar för fjärde årskursen

Satsdelar är inte så populära längre har jag mer och mer förstått under alla år jag har haft barn i skolan. Med första barnet väntade jag på att de skulle komma. De kom aldrig. Tog itu med det när barnet började med tyska i 7:an. Tänkte att han kanske hade otur med lärare. Andra barnet hade lika stor otur. Det verkar bli likadant med det tredje. Förmodligen är det inte otur. Satsdelar har helt enkelt kommit ur ropet!

Vad ska man ha dem till då? Lite onödiga är de kanske. Men det kan ju vara bra att förstå subjektsform och objektsform när man ska lära sig om det heter "de" eller "dem". Det skulle behövas förresten för det verkar som om allt fler har problem med att veta vad det ska vara. I övrigt kanske man kan klara sig bra utan de där krångliga satsdelarna. Men det är klart. Ska man läsa just tyska är det ju en klar fördel, för att inte säga en nödvändighet, att kunna satsdelarna. Sen sitter det väl aldrig i vägen rent allmänt heller. Det är ju alltid bra att träna upp hjärnan, skapa nya kopplingar, lära sig sortera saker på ett nytt sätt. Kanske upptäcker man till och med det roliga med dem. Lite som suduku, pussel, korsord...

Jag gillar ju mina ärvda gamla läroböcker. Jag har lärt mig att älska dem mer och mer för varje år, för varje barn. Ju mer medveten jag blir om bristerna i skolan desto mer älskar jag de där böckerna. Jag har undervisat mina äldsta barn om satsdelarna lite på en höft. När behovet har uppstått just när det gäller tyskan. Men nu har jag bestämt mig för att vi får nog ta det lite mer systematiskt med de yngre barnen.

På 50-talet gjorde man så här: (enligt de läroböcker jag har tillgång till alltså - gäller gamla folkskolan)

I fjärde klassen går man igenom:
Predikat
Subjekt
Predikatet kan bestå av fler än ett ord
Subjektet kan bestå av fler än ett ord
Predikatet kan komma före subjektet
Huvudord och bestämningar
Bindeord
Utelämnat bindeord
Skiljetecken

Man brukar säga att den gamla skolan var så hård. Det kanske den var - jag vet inte jag var ju inte med. Men om man kan få någon ledning av böckerna så verkar det inte vara hårt. Det var hårdare på ett sätt - barnen förväntades klara av att lära sig svåra ord, orka skriva av massor av meningar, orka läsa tätskriven text. Men på ett sätt verkade det vara snällare. Man gick så sakta fram. I hela fyran jobbade man ju bara med två satsdelar. Barnen måste ju ha fått ordentligt med tid att träna in och förstå vad det går ut på. Nu väntar man och väntar och sen när man äntligen gör något (om man någonsin gör något) då kommer allt på en gång. Ingen tid för att smälta. Ingen tid för repetition. Kunskaperna blir svåra att tillägna sig. De blir ytliga eftersom ingenting ges tid till att sjunka in, gå in i ryggmärgen.

Nåväl. Jag gör det som gås igenom i 4:ans bok med mitt barn som går i 3:an. Barnen som går i 6:an och 7:an är med men de får jobba i böckerna som hör till de högre årskurserna också. Med det yngsta barnet går jag mycket långsamt fram. Han tycker att det är roligt!

Detta har vi hittills gjort:

Predikat

Tomten äter - ordet äter talar om vad som säges eller berättas om någon, vad någon gör. Detta kallas predikat.

Tittat på en bild och sagt meningar som innehåller ett predikat (tomten äter, katterna sover...)

Fyllt i predikat som fattas och skrivit ett "p" under ordet. (fiskaren.., muraren..., björnen...)

Markerat predikat i färdigskrivna meningar. (Ernst klättrar. Trädgårdsmästaren arbetar. Klockan ringer.)

Subjekt

Tomten äter - ordet tomten talar om vem som äter, vem som gör något. Detta kallas subjekt.

Fyllt i lämpliga subjekt. (...sover, ...gnäggade, ...bräker,....föll)

Tränat på att ställa frågor för att få reda på vad som är subjekt och predikat. Vilket ord säger eller berättar vad någon gör? Vem gör detta?

Markerat subjekt och predikat i meningar. (Erik skriver. Hästen gnäggar. Bjällrorna klingar.)

Tittat på bilder och skrivit meningar med två ord - ett subjekt och ett predikat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar