torsdag 29 augusti 2019

Onatur


Det är krångligt det där med barn. Det är så mycket som ska putsas och fixas och donas med när det gäller barnen. Så att de blir som folk. Eller bättre än folk. För folk duger inte. Våra strukturer är felaktiga. Kvinnor känner fortfarande alltför mycket ansvar för sina barn. De har svårt med att ge upp mödraskapet. Och karlarna…ja de är för karlaktiga helt enkelt. De måste bli lite mer som fruntimmer…alltså inte riktiga fruntimmer utan som den stereotypa sorten. Eller hur det nu är. Hur som helst måste vi bli annorlunda. Vi måste mötas på mitten och bli likadana. Och då gäller det att börja i tid…för det som krokigt ska bli måste böjas i tid som bekant.


I förskolan har man chansen. För det är där ungarna finns. På en nyhetssida kan man läsa om det hela. Det har forskats nämligen. Man har forskat fram att man kan påverka de strukturer som normalt sett formar barnen på ett felaktigt sätt kan brytas bara genom att man fixar till lekmiljön. 98 % av alla Sveriges 5-åringar finns i förskolan och det är där de ska få hjälp att utvecklas. Problemet är att inomhusmiljöerna kan befästa maktordningar. Forskaren berättar om att det handlar om vilka lekar som leks var, vilka lekar som har högre status, vilka som får vara med, vilka åldrar som leker tillsammans och så vidare. 


Man kan ändra på detta genom att till exempel se till att barnen får leka alla sorters lekar i alla rum. Det ska inte vara en bygghörna och en dockvrå osv. På en konferens ska man prata om det här…hur man kan bygga om förskolorna för mer inkluderande lek och lärande. Forskare, arkitekter och förskolor ska presentera hur de gjort för att påverka barnens inflytande, demokrati, rummens utformning och hur normer skapas i rum. 


Ja, det är tur att de har nåt att göra. Att det finns så mycket att forska om när det gäller barna. I mitt stilla sinne tänker jag…är det inte vansinne alltsammans? Är det inte egentligen själva förskoleidén som vi känner den som är galen? Som skapar sjuka normer för våra barn och föräldrar på det stora hela taget? För vad är en förskolemiljö? Egentligen, om man tänker efter? En institution. En helt onaturlig miljö. Inget riktigt liv pågår där och hur man än återskapar det verkliga livet inom institutionsväggarna blir det aldrig på riktigt. Det kan aldrig bli mer än en lokal där ett gäng barn samlas ihop eftersom föräldrarna inte kan eller vill ta hand om dem i barnens egna hem. De vuxna är anställda som kommit till institutionen för att tjäna pengar på att ta hand om andras barn. År efter år. Leksakerna är just leksaker. När jag läser sånt här är jag glad över att mina egna barn mestadels fått tillbringa sin barndom i ett hem, deras eget hem. Ett ställe där det riktiga livet levs…där det städas, tvättas, lagas mat, jobbas i en trädgård, gås ärenden, fås besök, där man går bort på besök…där leken kan pågå sida vid sida med arbetet, där den kan flyta ut och in i arbetet…Där barnen och de vuxna lever tillsammans för att de är en familj och har känslomässiga band med varandra. Där det inte finns baktankar med allt…där miljön är ett resultat av de vuxnas smak och inställning till familjelivet…just deras familjekultur. 

onsdag 28 augusti 2019

Styrkemätning

Jag tittar på nyheterna. Det är en debatt mellan Jimmie Åkesson och Nyamko Sabuni. De pratar mest invandring. Det halkar iväg mot kvinnofrågan. För kvinnorna, invandrarkvinnorna, utgör ett problem. Jimmie trycker på strukturerna. Patriarkatet som förbjuder kvinnor att komma ut i arbete. De måste bort. Och det finns metoder. Han säger hur det ska gå till. ”Det måste bli obligatoriskt med förskola, inte minst för invandrarbarn som bor i de här utsatta områdena. Så att de (kvinnorna alltså) får en chans att bryta strukturerna som råder i hemmet.” Så säger Jimmie. Han menar alltså att om man tar ungarna från mamman så har de inte längre nåt att skylla på. Om ungarna tas från hemmet med tvång kan man också få fatt i mammorna. Nyamko tar det lite på ett annat sätt. Hon vill ha enkla jobb med lägre löner. Jobb som passar de outbildade invandrarkvinnorna alltså. Och så måste man jobba med förväntningarna. ”Vi behöver ha samma förväntningar och samma krav på nyanlända kvinnor som vi alltid har haft på alla andra kvinnor i vårt land. Man ska arbeta. Den svenska jämställdhetens grundplåt är att kvinnan blir ekonomiskt självständig. Det är bara genom arbete man kan bli självständig.” Så säger Nyamko.

Lite olika approach på problemet alltså men resultatet blir det samma. Alla ska arbeta. Och då menar man inte arbeta i största allmänhet utan lönearbeta. Nyamko jiddrar lite med sanningen. Man har faktiskt inte alltid haft förväntningar och krav på att kvinnor skulle förvärvsarbeta här i landet. Man tyckte ända fram till ungefär 1970 att det var helt ok att kvinnor valde själva. Om de ville kunde de jobba. Men om de hellre tog hand om hem och barn var det också helt ok. Snarare hade man förväntningar och krav på att familjer tog hand om sina familjer…ekonomiskt och praktiskt. Det räckte med en lön för att dra runt en familj. En sån syn har man fortfarande i de flesta EU-länder. Men icke här. Här har vi ingen pardon. Här är man icke människa om man inte försörjer sig själv. Ensam är stark. Ut med kvinsen bara! Arbeit macht frei.

tisdag 27 augusti 2019

Sommaren...

...kom tillbaka igen...och vi passade på att njuta av den i helgen. Vi åkte till våra två favoritställen...det ena på lördagen och det andra på söndagen!
Det var rätt kallt i vattnet på det ena stället...men två av barnen badade i alla fall...
...och sen var det kul att gymnastisera lite! 
På det andra stället var det riktigt varmt i vattnet...det är så långgrunt här så längst in var det 27 grader! Lustigt nog var vi helt ensamma på stranden...fastän det var söndag och riktig sommarvärme! Men det blir kanske så när jobb och skola är igång...det känns inte riktigt som sommar...
Än skiner solen och värmen håller i sig...några fler bad kan vi nog få till innan hösten är här på riktigt! 









söndag 25 augusti 2019

Kräftskiva!

För nån helg sen hade vi kräftskiva! Egentligen hade vi tänkt fira min födelsedag...för vi var bortresta när den inträffade och svärmor och några av barnen var ju inte med och firade. Men så kom vi på att det kunde vara trevligt att passa på att äta kräftor också...vädret var ju så fint och det är alltid härligt att kunna sitta ute och äta! 
Så först blev det kaffe och tårta. Jag är en sån där som gör samma tårtor när jag hittar någon jag gillar extra mycket...en period körde jag med Säbytårta, och sen blev det operatårtor och så chokladtårta med hallonmousse...nu har jag varit inne på en tårta med både sockerkaka (utan mjöl i), maräng fylld med lemoncurdgrädde och så vit choklad runtom. Ovanpå kan man ju lägga lite vad man känner för! Alla gillar den i alla fall och det är ju bra! 

Sen roade vi oss hela eftermiddagen...många spelade badminton...dubbelmatcher eller tom tippel ibland! 
Vår gräsmatta brukar vara så fin...men den har jag sabbat i år...fick ett anfall av extrem energi och tänkte att jag skulle utrota de envisa grobladen som trivs extra bra där vi hålls mest...jag blandade till någon ättiksblandning och punktmarkerade de värsta ogräsen...men jag gjorde uppenbarligen fel och stora plättar av det fina gröna gräset strök med på kuppen! Fast grobladen är ju också borta! När utesäsongen är slut får jag strö ut lite jord och så i gräs igen! Och ingen altan har vi heller...den försvann när vi byggde ut huset...ork och tid fanns inte denna sommar...men det är en världslig sak...det kommer en ny vår och sommar...då blir det nog en altan! 
Och så blev det dags för själva kräftorna! Jag gjorde det enkelt för mig denna gång...inga pajer eller nåt sånt tjafs...bara kräftor och bröd och ostar...och så en skål skagenröra ifall det skulle vara nån som inte var så jätteförtjust i kräftor! 
När kräftorna var uppätna blev det mer badminton för den spelsugne 8-åringen...en snäll flickvän spelade länge och väl med honom i skymningen!
Till slut blev det för kallt att sitta ute...och vi gick in och tog lite kaffe och kakor och karameller...och pratade, spelade piano och gitarr och lyssnade på musik...gammal och ny om vartannat! 
En riktigt fin eftermiddag och kväll fick vi tillsammans! Alla de mina hade jag runt mig...föräldrar, svärmor, make, sex barn och tre flickvänner...ett helt härligt gäng i alla de åldrar som trivdes tillsammans och kunde prata och skratta tillsammans! 

lördag 24 augusti 2019

Maskätet...

Nu är det höst igen och förskolorna har varit igång ett tag. Då händer det som alltid tydligen händer.  Medicin mot springmask går inte att få tag på. Den har tagit slut hos leverantören. Och det är ju synd att medicinen är slut. Men kanske lite mer synd att det har blivit så vanligt att barn drabbas av mask. Men det blir väl så när man envisas med att samla varenda unge i landet i institutionsmiljö.

fredag 23 augusti 2019

Roadtrip

Jag har blivit biten av släktforskning...det är så spännande att rota i det gamla, börja i en ände och följa ett namn bakåt i husförhör, vigslar, födslar...hitta nästa namn...mamma eller pappa...vindla sig tillbaka så långt man kan. Den egna släkten är en del av det hela...där det började...men egentligen är det ju historia man håller på med...det är fascinerande att fundera över hur det var i Sverige under de olika århundradena, vad som hände i det stora...och hur det var i det lilla...just där de där människorna, som man råkar vara släkt med, levde. Jag har blivit allt mer intresserad av lokalhistoria. En av mina trådar jag nystat upp så långt det bara går var lite extra spännande...personen jag började med, min gammelmorfar, föddes, levde och dog en mil från där jag bor och likaså hans pappa och farfar...men sen bar det av en bit härifrån, in i nästa landskap...far och son och svärfäder...alla bergsmän från Lekhyttan, Wekhyttan, Welamshyttan, Gammelhyttan och Trumön i Kvistbro socken radar upp sig och leder bakåt i historien så långt bak jag kan komma! Det är inte heller långt från där jag bor men det var ändå oväntat att mina rötter leder åt det hållet! En lördag för några veckor sedan gjorde vi en liten roadtrip för att se hur det ser ut i de där trakterna. Vi ville se på kyrkorna som man hörde till och se hur det såg ut rent allmänt. 
Vi började med Hidinge gamla kyrka...en fin liten stenkyrka från tidigt 1100-tal! Tyvärr var den låst men vi kikade in genom fönstren och såg vackra väggmålningar! 
Klockstapeln gillade yngste sonen!
Sen spanade vi in Knista kyrka! Lika låst den...och pyrt var det när vi insåg att det hade varit högmässa där just idag men att vi var en timme för sena! Men det kommer väl fler högmässor! Fin var kyrkan i alla fall...stor och ståtlig och också från 1100-talet! 
Några gamla hus låg invid kyrkan...just det här är en tiondebod där man förvarade det folk fick ge i tionde till kyrkan. En skola och en fattigstuga fanns också!
Sen bar det av till Riseberga klosterruin. Vi har inga släktrelationer till den här platsen men den är ju lika spännande för det! Det var roligt att spankulera omkring i de gamla rummen...med bara grunderna kvar...och fundera över hur livet pågick här när nunnor höll till här! 
Och så stannade vi vid Kvistbro kyrka från 1600-talet...den byggdes då eftersom den gamla blivit för liten! 
Sista stoppet blev Trumön...där höll de flesta av mina släktingar till...far och son i många generationer...alla hette de Lars eller Håkan. Vi åkte och spanade...inte mycket att se...bara skog, djup skog och enstaka hus! Men här nånstans höll de alltså till. Vi googlar lite och det som finns på Trumön numera är ett naturistbad. Vi går ner till stranden med kaffe och sockerkaka. Det är kallt och mulet så några naturister syns inte till! Det är fint här dock. Och i närheten ligger ett hus som ser ut som en bergsmansgård. Kanske bodde släkten här? Vem vet. Allt är dolt bakom tidens dimridåer. Men det är spännande att tänka på det...














onsdag 21 augusti 2019

Kerstins gurka

Äldste sonen sommarjobbade på MAXI i sommar. Det gjorde han förra året också och redan då började han prata om västeråsgurka...de där små som kommer in i augusti...han var så sugen på att göra något av dem. Det gjorde vi inte den sommaren...men i år blev det av. När jag googlade på lämpliga recept kom jag plötsligt på att mina föräldrar alltid gjorde inlagd gurka när jag var liten...ett telefonsamtal senare hade jag receptet på barndomsreceptet...Kerstins gurka! Det blev gott...lika gott som jag mindes det...så nu står flera burkar med den här goda gurkan i matkällaren och kommer nog vara, inte fram till nästa augusti kanske, men många månader i alla fall! 
Här kommer receptet;

2 kg västeråsgurka
9 dl inläggningsättika (3,6 dl 12% ättikssprit, 5,4 dl vatten)
1 kg socker
3 nävar fint salt
dillkonor
2 lagerblad
1 bit pepparrot i tärningar
2 msk senapsfrö

Tvätta gurkorna och skiva dem rätt fint.
Koka en lag av ättika, salt och socker.
Häll den het över gurkorna som är varvade med dillkronor, pepparrot och senapsfrö. 



måndag 19 augusti 2019

Västkustdagar!

Idag är det sista dagen på sommarlovet! Det är höst i luften! Lite vemodigt är det allt...samtidigt skönt på nåt märkligt sätt. Det ligger både olust och förväntan i luften. I morgon börjar vardagen igen. Barnen ber mig att inte säga ett enda ord om det..."nämn inte ordet "skola"" fick jag höra vid lunchen. Vi ska inte tänka på skola idag...inte på den sista sommarlovsdagen. Vi ska bara vara...jag låter barnen spela tv-spel hur mycket de vill...en äppelpaj tänker jag göra till kaffet...vi drar nog på en film till fikat. Fram tills dess skrotar jag runt...plockar lite här och där, vattnar i trädgården, hänger en tvätt...och sorterar fotografier på datorn...lägger våra sommarminnen i olika mappar! Västkusten döptes en mapp till...för där var vi några dagar i slutet av makens semester! Det var roligt! Vi hälsade på släktingar som har sommarhus där! Ibland passar det att vi hälsar på...de är där när vi inte är bortresta...i år var det så! Tre barn fick vi med oss i år! De tre äldsta var hemma...rådde om huset själva tillsammans med sina flickvänner...det gick bra...det verkade som om de hade det trevligt och roligt! 
Barnen har åkt hit så många gånger att de känner igen sig...när vi kommer hit känns det som om vi nästan är framme...havet skär in i land och vi får vittring på slutmålet! 
 
När vi kom fram och hade pratat och packat upp lite och druckit kaffe gick vi ner till havet! En så fin promenad bland björnbär och åkrar och stenhällar...
Och väl nere i havsviken var det härligt att klättra på släta, lena, varma, rosa klippor...
...eller hoppa ner i svalt och  härligt havsvatten! Och extra roligt var det förstås att det finns ett barn i familjen som är pigg på att bada och ha kul! 
En rolig klippa finns vid sommarhuset! 
...och inne i huset en rolig tramporgel som yngste sonen tyckte om att sitta vid emellanåt!
Efter frukost andra dagen åkte vi till Bua...
...gick över ljungheden ner mot havet!
...och solade, badade, åt lunch och läste på den fina stranden!
Barnen letade efter ostron och krabbor och annat....
När vi kom tillbaka till huset blev det mer bad på kvällen...13-åringen ville hitta mer ostron...
De som tyckte att det räckte med bad satt på klipporna och snackade istället!
En hel hög ostron fick M ihop...uppskattat av ganska många i gänget!
Dagen efter var det mulet...vi åkte in till Hunnebostrand och gick runt en liten ö!
Det var en riktigt fin promenad!
 
Där fanns också en statypark längs vattnet...
Vackra, märkliga, konstiga...statyer fanns...men också roliga klippor att klättra på!
Sista dagen hann vi med att bada lite innan vi var tvungna att ge oss hemåt! 
Det var mysigt att få en liten extra semestertur till en vacker plats och extra roligt att träffa släktingar och umgås och prata och skratta...