Onatur

Det är krångligt det där med barn. Det är så mycket som ska putsas och fixas och donas med när det gäller barnen. Så att de blir som folk. Eller bättre än folk. För folk duger inte. Våra strukturer är felaktiga. Kvinnor känner fortfarande alltför mycket ansvar för sina barn. De har svårt med att ge upp mödraskapet. Och karlarna…ja de är för karlaktiga helt enkelt. De måste bli lite mer som fruntimmer…alltså inte riktiga fruntimmer utan som den stereotypa sorten. Eller hur det nu är. Hur som helst måste vi bli annorlunda. Vi måste mötas på mitten och bli likadana. Och då gäller det att börja i tid…för det som krokigt ska bli måste böjas i tid som bekant.


I förskolan har man chansen. För det är där ungarna finns. På en nyhetssida kan man läsa om det hela. Det har forskats nämligen. Man har forskat fram att man kan påverka de strukturer som normalt sett formar barnen på ett felaktigt sätt kan brytas bara genom att man fixar till lekmiljön. 98 % av alla Sveriges 5-åringar finns i förskolan och det är där de ska få hjälp att utvecklas. Problemet är att inomhusmiljöerna kan befästa maktordningar. Forskaren berättar om att det handlar om vilka lekar som leks var, vilka lekar som har högre status, vilka som får vara med, vilka åldrar som leker tillsammans och så vidare. 


Man kan ändra på detta genom att till exempel se till att barnen får leka alla sorters lekar i alla rum. Det ska inte vara en bygghörna och en dockvrå osv. På en konferens ska man prata om det här…hur man kan bygga om förskolorna för mer inkluderande lek och lärande. Forskare, arkitekter och förskolor ska presentera hur de gjort för att påverka barnens inflytande, demokrati, rummens utformning och hur normer skapas i rum. 


Ja, det är tur att de har nåt att göra. Att det finns så mycket att forska om när det gäller barna. I mitt stilla sinne tänker jag…är det inte vansinne alltsammans? Är det inte egentligen själva förskoleidén som vi känner den som är galen? Som skapar sjuka normer för våra barn och föräldrar på det stora hela taget? För vad är en förskolemiljö? Egentligen, om man tänker efter? En institution. En helt onaturlig miljö. Inget riktigt liv pågår där och hur man än återskapar det verkliga livet inom institutionsväggarna blir det aldrig på riktigt. Det kan aldrig bli mer än en lokal där ett gäng barn samlas ihop eftersom föräldrarna inte kan eller vill ta hand om dem i barnens egna hem. De vuxna är anställda som kommit till institutionen för att tjäna pengar på att ta hand om andras barn. År efter år. Leksakerna är just leksaker. När jag läser sånt här är jag glad över att mina egna barn mestadels fått tillbringa sin barndom i ett hem, deras eget hem. Ett ställe där det riktiga livet levs…där det städas, tvättas, lagas mat, jobbas i en trädgård, gås ärenden, fås besök, där man går bort på besök…där leken kan pågå sida vid sida med arbetet, där den kan flyta ut och in i arbetet…Där barnen och de vuxna lever tillsammans för att de är en familj och har känslomässiga band med varandra. Där det inte finns baktankar med allt…där miljön är ett resultat av de vuxnas smak och inställning till familjelivet…just deras familjekultur.