Om kreativitet!

Jag läser om kreativitet i ICAKuriren.  Ingegerd Carlsson som är professor i personlighets- och socialpsykologi vid Lunds universitet forskar i kreativitet. Kreativitet är att skapa något nytt, improvisera, lösa vardagens problem och komma överens med människor. Kreativiteten är nedärvd i oss människor som art som en förutsättning för vår överlevnad. Vi har inga starka yttre vapen att försvara oss med utan har varit tvungna att använda vår fantasi och våra händer. Handen och hjärnan har samverkat.

Ingegerd Carlsson säger att människan hindras i sin kreativitet av sina föräldrar. Hon menar att mycket av uppfostran handlar om att säga nej. När vi gör så sätter vi stopp för barnets upptäckarglädje. Vi bygger in begränsningar i deras självkänsla och att inte tro på sig själv är ödesdigert för kreativiteten eftersom vi senare i livet kommer att stöta på andra människor som alltid kommer att bedöma oss: lärare, vänner, partner och chefer.

Ingegerd Carlsson hävdar att kreativiteten kan göra oss lyckligare. Men att det kanske inte är så att de mest lyckliga människorna är mest kreativa eftersom att genomdriva stora, revolutionerande projekt kräver ett stort mått av rastlöshet eller kanske rentav galenskap.

Hur blir man mer kreativ då?

·         Hitta guldkanter. Man ska försöka hitta positiva aspekter på tillvaron. Kroppen blir lugnare och ett större lugn stimulerar hjärnans alfavågor som är kopplade till dagdrömmar och associativt tänkande. Chansen ökar att du hittar en kreativ lösning.

·         Fiska i egna vatten. Ta vara på aktiviteter du tycker om. Verka i ditt rätta element.

·         Ta vara på galenskapen. Barnasinne är starkt sammanbundet med kreativitet.

·         Låtsaskompisar. Barns lek är inte automatiskt kreativ. Många lekar styrs av fastlagda mönster och tävlingsregler. Men barn är mästare på att omskapa och utveckla leken när den blir långtråkig. Många barn har låtsaskompisar eller låtsasvärldar. En undersökning visar att barn som haft låtsaskompisar var mer kreativa än andra.

·         Kreativitet kräver kunskap. Ju mer man kan om ett område desto lättare blir det att vara kreativ inom det aktuella området.

När jag läser artikeln får jag som vanligt massa tankar. Och mina tankar rör sig som alltid om hur vi har ordnat vårt samhälle med tanke på barnen. Jag tänker på att föräldrarna får hela skulden för att hindra barnens kreativitet och därmed begränsar deras självkänsla. Barnen som senare kommer att möta andra människor som kommer att döma dem. Visst säger man som förälder nej ofta, kanske onödigt ofta ibland men detta kan ändå inte vara en helt rättvisande bild av verkligheten! Föräldrar idag har bara huvudansvar för sina barn i ca 1 år. Det är oftast i 1-1,5-årsåldern man brukar börja ingripa i barnens upptäckande. Det är mycket som är farligt för en liten person är nyfiken på allt och dessutom har en kropp som har blivit mycket smidig och skicklig. Men barnet är oftast på dagis och då blir det nog dagispersonalen som får ingripa. Fast dagismiljön är tillrättalagd och inte mycket är direkt farligt eller heller för den delen utmanande. Det finns stolar och soffor att klättra på men annars är det väl mest leksaker. Det är klart, det finns många andra barn som leker i samma lokaler. Bråk om leksaker uppstår nog ofta. En undersökning visar att barnen mellan 1 och 3 år ägnar 40% av tiden tillsammans i konflikt över leksaker. Det lilla barnet hemma kommer att intensivt undersöka sitt hem. Det kommer att vara uppmärksamt på allt föräldern gör och lägga det mesta på minnet. Vilken knapp slog på datorn, var hamnade fjärrkontrollen, var hänger nycklarna, var förvaras makaronerna…? Även om barnet blir hindrat i många av sina upptäcktsfärder har det en ocean av möjligheter till nya upptäckter.

Det faktum att barn nu för tiden fostras i grupp i stort sett hela dagarna måste verka negativt på kreativiteten. Var finns det lugn som behövs för att utveckla egna idéer? Hur klarar man av att skaffa sig låtsaskompisar eller egna privata världar i en förskolemiljö eller fritidshemsmiljö? Var finns möjligheterna att utveckla de egna intressena? Var finns det där lugnet som stimulerar hjärnans alfavågor?

Barn i grupp har en tendens att trycka ner varandra och göra varandra uppmärksamma på varandras svagheter. Könsrollerna förstärks och både flickor och pojkar får krav på sig att vara just ”flickor” och ”pojkar”. Man måste klä sig rätt, säga rätt saker, ha rätt attityd… Detta är något som barn lär sig förvånansvärt snabbt, redan på dagis! Det som ser så idylliskt ut för oss vuxna – barn som leker – behöver inte vara så idylliskt. Det kan vara en hård värld där det gäller att passa in. Leken bör därför kanske ransoneras och inte pågå hela dagarna. Barn måste få egen tid (precis som vi vuxna alltid pratar om). De måste få vara ifred med sig själva och med de allra närmaste för att kunna slappna av och därmed utveckla sin egen personlighet, sin egen kreativitet.

Vetenskapens värld i måndags kväll handlade om inlärning och skola och Sydkorea. Sydkoreanerna är bäst i världen i matematik och läsförståelse men regeringen i landet är oroad över att barnen blir utbrända tidigt. De är också oroade över att inga genier kommer fram i deras kultur. Visst, de är duktiga men har inte egna idéer nog för att skapa något nytt. Av det man såg kan man inte förvånas. Barnen går i skolan från det de lär sig gå och kraven verkade öka hela tiden. Skola och läxläsning i princip dygnet runt. Det verkade inte finnas mycket tid över för privata intressen eller bara tid för att vara.

Jag tänker också på hur politikerna i Sverige vill att barnen ska börja undervisas allt tidigare. Skolverket har nyligen inspekterat ett antal förskolor och vill nu att pedagogerna intensifierar lärandet på förskolorna. Var tar lusten och nyfikenheten vägen? Hur utvecklas kreativiteten? Kreativitet kan inte tvingas fram. Tid och lugn gör att barnet kan gå in i sin egen fantasi och utveckla sin egen kreativitet. Ett land behöver dessutom olika slags människor. Alla behöver inte vara likadana.