lördag 11 november 2017

Helgen är här....

...och det är skönt! Ute är det grått och blött! Det här har varit en annorlunda vecka...förra veckan fick jag för mig att kolla upp någon gammal släkting och ja, det ena ledde till det andra...och så slutade det med att jag tog en tvåveckorsgratisperiod på MyHeritage! Så den här veckan har jag suttit alldeles för mycket och rotat i gamla inscannade husförhörsprotokoll och födelsenotiser...Det har varit spännande! Underbart spännande och jag har sökt mig tillbaka så långt jag kunnat på mammas och pappas sida...följt trådarna tillbaka i tiden...dubbel- och trippelkollat namn och årtal och letat gamla dokument för att se att allt stämmer...tappat tråden...börjat om...inte kunnat gå vidare med några jag varit nyfiken på! Så den här veckan har jag inte varit här hemma så mycket...jag har varit ute på en lång tur i historien och hamnat lite överallt! Jag har varit i Värmland, Småland, Närke och Dalarna...det är min släkts landskap! Ett par turer till Stockholm har det blivit...några glimtar av några som for iväg till Amerika...några kom tillbaka! Äktenskap och barnafödslar...barn som dog i sina yngsta år och några som blev uppemot 100 år! En lång tråd med smeder i generationer...det slutar med franska namn...vi har alltid pratat om att vi har valloner men i en helt annan gren av släkten och så verkar det alltså vara sant men på ett helt annat sätt! Torpare i mängder men också hemmansägare och bönder! En professor...kvinnor som gifte upp sig i storstäderna...journalistfruar, lärarfruar...Soldater i en lång rad...fem generationer i rad...Det är bara namn på papper och siffror och noteringar....men för mig har det blivit liv i det...de yngsta har jag träffat, deras föräldrar har varit närvarande genom berättelser och fotografier...nu fick alla de som kom innan lite mer liv! Det känns fantastiskt. Två skrivböcker har jag fyllt med allt jag letat fram..en för mammas sida och en för pappas. Många tankar har jag fått...reflektioner om mig själv och vad jag bär med mig.

Känslan att hitta det namn man letar efter....häftigt! När man letat länge och inte hittat något och så plötsligt...står namnet där! Föräldrarnas namn avslöjas...kanske ett ortnamn, ett yrke! Och så tanken på att när detta namn man hittat skrevs ner...var denna person, någon just jag på något sätt hör ihop med...ett litet, litet barn...de där föräldrarna som nu är mer än hundra år gamla var unga och hade just fått en liten bäbis att ta hand om. Det känns liksom stort och underbart. 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar