onsdag 22 november 2017

Bits and pieces

Jag läser tidningar och tittar på tv. Läser och hör och tänker och funderar. Ibland känner jag mig som den där mattekillen i filmen Beautiful Mind han som ser en konspiration och gör allt för att nysta upp den och så visar det sig att han har vanföreställningar men ändå är jättesmart och senare får nobelpris. Jag ser ingen konspiration (eller jo, det gör jag egentligen) men jag ser saker som hör ihop. Jag fick för några veckor sedan höra från en bekant att jag gör så där...parar ihop saker, läser in sånt som passar med min världsbild, tolkar allt utifrån min egen världsbild. Ja, kanske gör jag det. Men det är svårt att låta bli...vad sägs om det här:

- Jag läser i min lokaltidning att förskolan måste få mycket mer pengar för att kunna förbättra kvaliteten. I nuläget är det i genomsnitt 19 barn per grupp och för att få ner det till 17 måste man bygga 11 nya avdelningar som tillsammans skulle kosta ungefär 23 miljoner kronor extra varje år. Och då har man alltså bara fått ner barntätheten till 17 barn..vilket är för mycket det också. Och...detta ligger långt borta...alltså kommer inte bli av...för det är för dyrt.

- Jag läser att i Malmö skriker förskolan på hjälp. Antalet barn i behov av hjälp har ökat så kraftigt att budgeten spräckts med 15 miljoner. Det kan handla om barn med koncentrationssvårigheter, försenad språkutveckling och som ofta hamnar i konflikter med andra barn. Pojkar är kraftigt överrepresenterade.

- Jag läser att medicinering med antidepressiva till ungdomar mellan 10 och 19 år har fördubblats de senaste 10 åren. En utredare på socialstyrelsen säger att detta speglar att barnen mår allt sämre.

- Jag läser att barn redan i förskoleklassen utsätts för sexuella trakasserier och övergrepp...av andra skolbarn. Pojkar i de flesta fall.

- Jag läser att tjejer är bättre på att samarbeta än killar. Det visar en PISA-undersökning. Sverige ligger strax över genomsnittet jämfört med övriga länder som deltagit i testet. Det var ju bra. Men det som var märkligt var att i Sverige presterar killarna så mycket sämre än tjejerna. Så är det inte i de andra länderna. Där presterar tjejerna i och för sig bättre än killarna men här i Sverige är alltså skillnaden mellan killar och tjejer större än i andra länder. Man vet inte vad det beror på. Förmodligen har det med genusnormerna att göra. 

- Jag läser en insändare av en mamma som menar att 15 timmar på dagis för storasyskon är för lite. Föräldrar kan bli utbrända av att ta hand om två barn. Mamman kan inte bonda tillräckligt med sin nya bäbis. Det stora barnet får inte rätt stimulans. Det lilla barnet kan inte delta i aktiviteter som är riktade speciellt till bäbisar. Ja, fler timmar på dagis behövs alltså för barn till föräldralediga föräldrar.

Jag tänker att det är så mycket fel, så många fel. På så många punkter. Förskolan skulle ju vara lönsam. Det skulle vara lönsammare med stordrift än småskalighet i hemmen. Ändå räcker inte pengarna. Förskola skulle främja barnens utveckling. Ändå pratas det om att barn som uppenbarligen går i förskola har fått försenad språkutveckling. Förskolan skulle främja barnens sociala utveckling Ändå pratas det om att barn som går i förskolan kan ha svårt med sin impulskontroll. Och ändå pratas det om att barn, i alla fall killar, har svårt med samarbetet. Förskolan skulle främja barnens psykiska hälsa. Ändå pratas det om att barn (som förmodligen gått i förskola) i allt högre utsträckning måste medicineras mot depression. Förskolan skulle jobba med jämställdhet och genus ändå verkar det som om till och med barn ägnar sig åt sexuella övergrepp på andra barn. Föräldrarna verkar också ha tagit stryk. I alla fall mammorna. De känner inte längre att de klarar av att ta hand om mer än ett barn i taget. Och detta barn inte mer än cirka ett år. De tror att förskollärare har bättre förutsättningar och är bättre på det än de själva. De tror att "stora" barn bättre stimuleras tillsammans med 18 andra barn än av en mamma och en bäbis. 

Jag får det inte att stämma. Hur hänger allt ihop. Ser ingen annan sambanden? Varför säger ingen något? Finns det ingen politiker som funderar lite? Ingen grävande journalist som får någon tanke? Men, nä, ingen. Så kanske är allt tankefoster. Kanske är allt bara en serie isolerade rapporter från detta land under denna vecka. Kanske har de inget med varandra att göra. Vem vet. Jag vet i alla fall vad jag tror. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar