söndag 25 mars 2018

Strejk!

Göran Greider skriver att om förskollärarna skulle gå ut i strejk skulle Sverige stanna. Fem dagar och hela landet skulle kollapsa. Och inte nog med att hela landet skulle lamslås och ekonomin kollapsa...ungarna skulle bli griniga. De skulle längta efter sina kompisar. De skulle upptäcka att päronen är dötrista att vara tillsammans med.

Men förskolan är ju i kris. Och hur viktig och kul än förskolan är så funkar det ju inte som det ska. Barnskötare och förskollärare är stressade coh utbrända och hinner inte med pedagogiken. Ja, det där vet ju alla nu när förskoleupproret har rasat över landet i en vecka. (Fast börjar det inte tystna lite? Det blir väl så när den första sensationsystanden har lagt sig och det ändå inte går att göra något åt problemen eftersom det skulle bli så erbarmligt dyrt. Antar jag.)

Greider hoppas nu att välfärdsfrågorna ska komma i fokus igen! För de har hamnat ur fokus i och med jobbskatteavdragen som Greider menar är orsaken till förskolekrisen. Han glömmer kanske lite bort att Göran Persson införde maxtaxan...och att allmän förskola (15 timmar gratis om dagen för barn över 3 år) infördes lite senare...och att detta också kanske, med all säkerhet, gör den ekonomiska situationen i förskolan lite extra ansträngd. Men i alla fall...välfärden måste upp på agendan...för just välfärdsstaten vi en gång byggde upp är det enda vi kan vara riktigt nationellt stolta över i detta land!

Det är väl härligt! Att det är välfärdsstaten som är vår största och stoltaste bedrift. Och lika sorgligt är det att den verkar ha krackelerat så kraftigt. Polis, sjukvård, veterinärer, läkare, förskollärare, barnskötare, lärare...brist överallt. Kris överallt. Kanske skulle man backa lite...kanske går det att engagera civilsamhället en aning där det går. Barn har ju liksom föräldrar. Och även om vuxet folk ofta inbillar sig att barna tycker att päronen är trista och tråkiga (fast de bara är mellan 1 och 6 år gamla) så kan det ju vara så att barna ändå trivs bra i hemmen med föräldrarna om de får chansen att uppleva det. Det gick ju förr. Märkligt bra. Och kompisar..ja, de skulle ju finnas hemma om inte varenda unge var på dagis...så som det också var tidigare.

Men han har väl rätt...utan förskola stannar Sverige...i alla fall Sverige som vi känner det. Man skulle kunna gå ett steg tillbaka här också. Vad skulle hända om föräldrarna strejkade? Om föräldrarna helt plötsligt skulle gå ihop med varandra och vägra lämna in ungarna på överfulla dagis. Vad skulle hända om ett föräldrauppror startade? Fast det skulle nog inte hända. Så mycket fantasi har inte folk. Så det får fortsätta i de vanliga gängorna. Det är ju bara barn och kvinnor det handlar om. Man får skrika efter pengar, mer pengar, högre skatter och be till...ja inte Gud men till pappa staten. Kanske han lyssnar. Kanske inte. Man får se. Man får ha förtröstan.



.



.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar