Det är höstlov. Det är skönt. Skönt att sova längre på morgnarna. Att vara lite slappare. Ta det lite lugnare. Vi latar oss. Är ute, tittar på film, spelar mycket piano och fiol...spelar mycket tv-spel. Inte jag men andra. 9-åringen ville sova över hos sin mormor och morfar. Det fick han gärna. 4,5-åringen ville så gärna hänga med. Det fick han förstås också gärna. Men han har aldrig sovit över någonstans utan att jag varit med. Och han har knappt varit ifrån mig alls. Som mest kanske 3 timmar. Men vi tänkte att han får väl prova och ändrar han sig så är det ju bara att åka och hämta honom. När jag skulle åka hem och säga hej då till killarna frågade jag om det skulle gå bra. N tittade bara på mig och sa att vi skulle ju ses i morgon. Klart att det skulle gå bra. Och det gjorde det. Det gick jättebra och han var glad och nöjd och stolt. Det gick bra att ta saker och ting i sin egen takt. Han har funderat på det här med översovning ganska länge och nu gick det. Helt av sig själv. Han var helt enkelt mogen för det.
Idag åkte vi ut på en liten skogstur igen. En annan skog där en annan del av släkten har anknytning. Samma skogsvägar som slingrar sig fram genom skogen. Förr fanns torp här också. Ett finns visst kvar. De andra är borta. Inte en människa i sikte. Men vackert. Stilla, vatten som sammetstyg. Någon fisk som slår i tysthet...ringar som sprider sig över hela sjöns yta...Himmel som speglar sig i det osannolikt blanka vattnet. Två världar som möts och blickar in i varandra.
De här höstdagarna är så magiska. Först hårt solsken och skarpa färger och så snabbt förbyts allt. Färgerna mildras, djupnar, blånar i olika toner, rosa, blekt orange...skogen svart som natten...solen som värmer en aning och sedan sjunker snabbt och kylan kommer lika snabbt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar