Skolmat är ett kapitel för sig. Jag är en sån där människa som aldrig har gillat skolmat. Bara lukten från en skolmatsal får det att vända sig i mig. Det luktar inte gott. Det luktar...kantin. Mina barn är väl lite likadana...de är inte överförtjusta i skolmaten. Vissa maträtter går väl an men gott är det väl inte. Mer ok i så fall.
I januari gjordes en undersökning om skolmaten här där jag bor. Bara 32 % var nöjda eller ganska nöjda med skolmaten. Det var ju lite bekymmersamt. Men nu har man gjort om undersökningen - inte enkäter som förra gången utan intervjuer. Och nu, nu blev svaret ett annat! Nu var 94 % mycket nöjda eller ganska nöjda med skolmaten! Tänk vad bra! Utan att ändra på maten eller nåt! Bara att sätta sig med eleverna och ställa frågorna live. Ett av barnen här hemma som hörde när jag läste högt ur artikeln sa: "Det beror väl på att barnen inte vågar säga något annat när en vuxen sitter där och glor." Och så tänkte jag också faktiskt.
Men tänk vad smidigt. Det är inte själva maten som är grejen. Det är frågandet. Fråga rätt frågor på rätt sätt så får man de svar man vill ha! Smidigt! Men maten...den blev nog inte bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar