I Tyskland är det nämligen fult att lämna bort sina barn. I östra Tyskland (ett arv från DDR-tiden antar jag - den kommunistiska hjärntvätten) är det dock helt ok att arbeta som mamma. Men i västra Tyskland, för att inte tala om i Schweiz, där är det andra bullar...där tar man hand om sina barn. Vad skulle annars grannarna säga?
Men det är inte bara grannarna som håller kvinnorna hemma. Det är också skolsystemet. I Österrike, Schweiz och delar av Tyskland stänger skolorna över lunch och mamma måste vara hemma och servera mat.
I Tyskland är skattesystemet riggat så att ett par tjänar på att den som har lägst lön stannar hemma berättar journalisten men glömmer bort att man i Tyskland faktiskt har rätt till frivillig särbeskattning om man så önskar!
Och så är det dagiskostnaderna...de är så saftiga i Schweiz att det inte lönar sig att båda arbetar. Och det är därför mindre än hälften av kvinnorna som har barn mellan 4 och 12 år halvtid eller mer. Eller om man vill se det tvärtom. Hälften av mammorna är hemmafruar. Journalisten glömmer bort att berätta att det är lika dyrt med dagis i Sverige...det är bara det att här är alla med och betalar. Skatterna blir höga. Alla påverkas av det. Mammor har inte råd att avstå från förvärvsarbete om de vill det eftersom två löner krävs för att dra runt en familj. I Schweiz har karriärmänniskor råd att betala för dagis eller barnpassning. De måste bara tänka efter...vad vill jag? Vad vill vi? Det slipper svenska karriärkvinnor. De har manegen krattad. Och alla andra får vara med och kratta den. Dagisfröken får vackert lämna in sina egna barn på annat dagis och gå till sitt eget och ta hand om andras barn...vad hon än tycker om det innerst inne.
Avslutningen radioinslaget blir att det är dumt att ha dåligt samvete...för att man lämnar bort barnen när man gör karriär. Det är korparna bevis för. För de är minsann jättebra föräldrar. "Korpungarna blir inte alls bryskt utputtade, de hoppar ur boet av egen instinkt och föräldrarna fortsätter att mata och pyssla om dem länge, där på marken."
Ja, vad säger man? Vad är bäst? Att ha press på sig att vara tvungen ta hand som sina barn (som i de tysktalande länderna) eller vara tvungen att lämna bort sina barn (som här i Sverige). Vad är bäst? Vad är värst? Det beror förstås på. Vad man vill. Karriärkvinnor vill ju jobba förstås...det är därför de gör karriär. Och då kan man ju inte ta hand om sina barn. Men tycker man att barnen är viktigare vill man förstås vara hemma hos dem. Och har man ett vanligt rutinyrke, inget karriäryrke, kanske jobbet inte känns så där förfärligt viktigt och roligt. Någon annan kan ju lika gärna göra det. Om man råkar jobba som dagisfröken kanske de egna barnen känns lite mer meningsfulla att ta hand om än andras? Vem vet? Karriärkvinnorna tänker nog inte så mycket på det. De tänker på sig och sitt jobb. Inte på de som ska ta hand om deras barn...de som de själva inte har lust eller tid att ta hand om.
Och så det där om korparna...de riktiga korparna...Journalisten tröstar sig med att korpmammorna faktiskt är jättebra föräldrar och på något märkligt sätt får hon det till att, eftersom det är på det sättet, är också korpmammorna (de mänskliga alltså) också jättebra föräldrar. För korpmammorna puttar inte ut sina barn ur boet innan de är mogna för det. Och när barnen själva visat vägen genom att på egen hand hoppa ut, fortsätter mammorna att pyssla om sina barn ändå. Men det är ju precis så INTE mänskliga korpmammor gör. Fågelkorpmammorna är alltså lika de där trista och omoderna och förtryckta vanliga mammorna som fortfarande finns i de tysktalande länderna. Så artikeln slutade i något slags...ja, vad...är det avundsjuka eller osäkerhet det handlar om? Finns det någon liten misstanke därinne i mammahjärtat om att man egentligen vill ta hand om barnen men att det inte går eftersom man tycker att det jobb man har valt och satsat på känns viktigare och roligare. Då blir det så väldigt smärtsamt om andra mammor kan vara så där som riktiga fågelkorpmammor är...det svider i hjärtat. Och då känns det mycket bättre om ALLA mammor lämnar bort sina barn. Som i mammaparadiset Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar